Gran Canaria 2014 - Att ta det piano, dag 4

Då var vi framme vid halvtid för resan här på Gran Canaria. Efter tre dagar, fyra träningar och nästan 17 timmars fysisk aktivitet var det nu dags att ta det lite piano. Allt för att förhoppningsvis ha benen för att köra på ordentligt de sista tre dagarna.

Klockan ringde som tidigare ca 07.40, men i dag tog jag det lugnare till frukosten. Dessutom åt jag för första dagen frukosten i lugn och ro. Rent allmänt tog jag det riktigt piano.

Det ledde till att jag inte var ombytt för dagens cykelpass förrän nästan tio. I dag var det dessutom inplanerat en pianorunda. Med andra ord distansintensitet, men bara två timmars cykling.

En pianodag blir det nästan lika stort fokus på godsaker från Lidl som på cykling. Men bara nästan.

Tanken var att pulsen skulle ligga på 70 % av max och att kadensen hela passet skulle vara hög. På detta sätt hoppades jag skölja igenom benen på ett bra sätt, så att de är starka under onsdagen. Om jag ser till hur de kändes idag, är det ingen självklarhet att benen är på under onsdagen. Passet gick bra, men nog är jag lite seg.


Som vanligt en bild på mig själv så jag och du vet att jag var där. I dag så lugnt att den togs stillastående framför Sioux City som jag hittade vid min sightseeing.

Hur som helst höll jag planen hela rundan och låg på ca 70 % både uppför och utför. Jag lyckades också bärga mig när jag såg cyklister i fjärran. I vanliga fall ökar jag tempot och cyklar ikapp dem, i dag trampade jag bara på. Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv att jag inte någon gång under dagen lurades att öka tempot.



Som kanske syns på palmerna blåste det på bra.

 

För att göra utmaningen lättare hade jag idag tagit kustvägen åt öster. Den är faktiskt riktigt platt. Nackdelen är den störande motvinden (i och för sig roligare när man sedan får medvind). Idag var vinden åter på sitt bästa humör, vilket i vanliga fall hade fått mig på sämsta humör. Jag lät dock inte läget påverka mitt humör trots att det kändes som att jag stod still. Nu när jag skulle ligga på så låg puls och med så hög kadens så blev det knappt styrfart.

Har sett att många tävlar mot sin skugga. Jag provade idag. Lågt tempo gör alltså att vi håller jämna steg.

 

 

I och med att jag skulle ta det lugnt idag hade jag möjligheten att kolla av alla vägar som ledde upp till olika byar. Jag tog helt enkelt av och körde till den by som dykte upp och vände igen. Det ledde till att jag bland annat för första gången besökte, Juan Grande, Aldea blanca och Sardina innan jag vände och körde tillbaka till Playa del Ingles. Jag ska vara ärlig att förutom att det var roligt att besöka nya ställen blev det med jämna mellanrum ett litet avbrott i motvinden, vilket inte var helt fel.

En passus: När jag svängde in på en av vägarna som jag inte visste vart den ledde började bilar och lastbilar tuta allt mer.  En man i lastbil signalerade tydligt att det var dags att vända när jag kom fram till en tunnel. Vad jag inte fick se? Inte vet jag, men det måste vara väldigt hemligt. Hur som helst vände jag.

En tur på östkusten leder inte till många höjdmeter. Visst är det slakmota mest hela vägen till El doctoral där jag svängde in mot Sardina, men det ger inte många meter. Nu var jag som nämnts uppe i Aldea blanca och Sardina som innebar några smärre klättringar för att ta sig dit. Men totalt blev det endast 530 höjdmeter på två timmar och ca 5,2 mil.
För att vara här på Gran Canaria är det i stort sett försumbart. För skojs skull kollade jag upp vad en lika lång runda som mest kan uppnå kring Vännäs. Åker man det som vi kallar Hössjörundan och som innehåller klättringar i de två största backarna i området kommer man då ändå inte upp i mer än 350 höjdmeter. Det roliga är att hemma brukar man tycka dessa backar och den rundan vara backig. Men det är klart, nu ska vi ju komma ihåg att det är farten som dödar, och hemma kör vi fortare.

Snygg och snabb cykel  (i alla fall enligt mig)

 

På min pianorunda gick det bara till hälften piano på tillbakavägen. Jag tryckte fortfarande inte hårt, men däremot blev farten hög. Under en mil snittade jag ca 52 km/h. Då det endast är svagt utför förstår ni att medvinden var extrem. Hade jag haft en annan utväxling hade jag utan problem snittat allra minst 60 km. Som fortast gick det kring 70 km/h och som sagt inte några större utförsbackar. Då hade jag sedan länge ”trampat ut”. Dvs vid högsta växeln och med den högsta kadensen som är rimlig går det inte fortare. Lite betalt får man alltså när man nöter på i riktigt tråkig motvind.

Ni som känner mig vet att jag alltid stannar om jag ser Lidl. Det gäller framför allt på cykelresor utomlands. De har så mycket onyttigt som kan vara bra att ha. I dag på min sightseeing hittade jag den plötsligt. Lidl låg alldeles vid ingången till Playa del Ingles, och hade säkert legat där många år, men jag hade aldrig sett den. För att ta sig till affären behövde man åka ned för en rejäl backe. Den var så brant att jag bestämde mig för att kolla lutningen när jag cyklade uppför. Efter att ha fyllt tröjan med diverse godis mm tog jag mig an backen. Tur att den endast var ca 100 meter lång då den hade en snittlutning på ca 24%. Rekord för denna resa.

Efter avslutad träning tog jag det lugnt innan det blev en All Inclusivelunch. Det innebar ungefär samma mat som de andra dagarna. När man är på träningsläger bryr man sig dock inte så särskilt. Hittar man bara något som smakar okej och som innehåller bra kolhydrater, då är jag nöjd.

Efter lunch fortsatte jag att bygga på min teori om att promenader i sand är bra för min vad. Tidigare dagar har jag tryckt på och blivit rejält svettig. Det har till och med lett till träningsvärk i vaderna (nej inte en sådan man får av cykling). I dag promenerade jag också på i två timmar. Som tidigare i sand, men jag tog det som med allt annat idag mycket lugnare.
Efter en dusch och lite godisätande pratade jag med sonen som bland annat sett den nya bamsefilmen som ska vara riktigt bra. Kanske något för den som inte har något särskilt för sig i helgen?!

Innan middagen bestämde jag mig också för att för första gången under denna resa dra till med en massage av benen och att hälla på några liter liniment och kylgel. Det brukar göra att benen blir mjuka och starka – vi för se hur det känns i morgon. Jag inser också att jag inte skött stretchingen. Funderar på att bättra mig.

Jag undrar vad övriga matgäster tyckte om min nya parfym? Det var i  alla fall ingen som gav mig någon komplimang. Förstår inte varför.

Planen för morgondagens cykling är inte riktigt klar, men vad som är klart är att målet är att köra mer och hårdare än dagens piano. Kanske kör jag trummor i morgon? Men då krävs att benen är mer förberedda för att trumma på än vad de hade varit i dag.