Gran Canaria 2014 - Rumpor, dag 3

I morse kändes det lite segt när klockan ringde just före åtta. Jag var både trött samtidigt som benen inte riktigt kändes som raketer. Det var med viss oro jag gjorde mig klar för dagen, samtidigt som cykling alltid är roligt.

Jag hade redan kvällen innan fixat allt praktiskt inför dagens cykeltur, vilket gjorde att jag bara behövde koncentrera mig på att ta mig upp, äta frukost och byta om.

 

Idag hade jag bestämt mig för att köra efter kusten och därmed träffa lite färre backar. Bland annat därför att benen var lite sega, men framför allt för att färre backar ger mindre anspänning på de nedre regionerna. Att sitta på sadeln 8.5 timmar på två dagar är mer än vad kroppen är van vid, nu då det inte är utesäsong.

Jag begav mig av västerut efter kustvägen. Första 20 minuterna var verkligen sega och rumpan kändes som den behövde en mjuk kudde. Benen var som döva öron. De svarade inte alls. Rumpan inte bara svarade - den skrek. "Åk hem och utnyttja All Inclusive på ett bättre sätt än du gjort hittills. Framför allt - hoppa av denna hårda tingest." 

Som en passus kan sägas att jag än så länge inte hunnit beställa något förutom den frukost, lunch och middag som serveras. Dessutom har flera av måltiderna gått i full fart och därmed har jag inte nyttjat hela det utbud jag annars skulle ha gjort. Om alla hotell hade gäster som jag skulle de vara en ännu större guldgruva. 

Efter ytterligare lite cykling började benen återfå hörseln så pass att det nog bara behövs ett återbesök eller så. Rumpan kändes också bättre och den hade slutat klaga på min obefintliga kunskap kring hur en All-inclusivegäst agerar.

För att ytterligare göra rumpan på bättre humör och spara den inför kommande event stod jag hela eller delar av backarna under hela dagen. Det är något som inte alls är likt min vanliga cykling då jag mest sitter och trampar.

 Jag hade alltså valt kustvägen för att den är platt. Nu är det en sanning med modifikation. Den är platt i förhållande till att åka inåt landet och bestiga ett berg, men den är inte platt om man jämför med hur det ser ut i Sverige.

Under rundan blev det flera backar på mellan 500 meter och 1,5 km. Flera av dem med en lutning på 7-8%. Ja, dessutom blev det en enda ihållande backe på 10 km, men då var snittlutningen endast 3.3%, och ytterligare en på ca 10 km med just under 3% lutning.

Rent allmänt körde jag på lite mer idag och hade en mer aggressiv körstil. Exempelvis försökte jag i varje backe trycka på ordentligt på toppen för att få med mig farten för fortsättningen. Generellt låg jag kring sweet-spot större delen av rundan.

Vart cyklade jag då?

Jag cyklade som sagt åt väster och passerade bland annat Argenequin, Puerto Rico och Puerto de Mogan. Där tog jag höger och körde inåt landet. Tanken innan jag startade var att rundan skulle bli 4 timmar lång.

Då jag hade medvind på ditvägen bestämde jag mig för att vända efter 1 timme och 45 minuter. Då skulle det nog bli fyra timmar innan jag var tillbaka. 

När det var dags att vända hade jag paserat Mogán och där svängt vänster mot La Aldea de San Nicolàs. På tillbakavägen stannade jag för första och enda gången på en Supermarket i Puerto de Mogan. Där köpte jag lite färdkost och fyllde på vatten.

Tillbaka i Playa del Ingles insåg jag att jag varit för snabb och dessutom överskattat motvinden på vägen tillbaka. Jag kunde nu åkt tillbaka till hotellet då jag trots allt var ganska trött i benen. Men har jag sagt att det ska vara fyra timmars träning, så ska det vara fyra timmars träning. Här finns ingen plats för att vara bekväm och välja lättaste vägen. 

Detta resonemang gjorde att jag i stället för att ta en högersväng in mot Playa del Ingles svängde vänster och trampade samma väg som jag gjorde i går. Det handlade alltså om slakmotan fram till Ayagaures. Väl framme vände jag och trampade tillbaka mot hotellet. Även i dag gick det att trycka på bra i den modesta utförsbacken. Däremot var inte riktigt vinden med mig, så jag kom inte upp i överljudsfart.

Efter att ha trampat upp för den sista backen inne i Playa del Ingles vilken är ca 1 km lång hade jag totalt trampat 1440 höjdmeter i dag. Det är lite intressant när man kör en platt dag och ändå får ihop 1440 höjdmeter. Så många meter får jag i stort sett aldrig ihop under en dag i Sverige.

Vädret? Ja, ungefär som tidigare dagar. Inga problem att köra kortärmat och kortbyxor, efter att ha börjat morgonen med ärmar och väst. Rejält blåsigt som tidigare, men det stör inte alls inåt landet och mindre ju längre söderut du kommer.

Efter att idag ha cyklat fyra timmar är jag nu uppe i 4 träningspass på totalt 12,5 timmar och 5000 höjdmeter på tre dagar. Inte så illa. När lunchen var avklarad tog jag även idag en två timmars promenad. Nu är jag alltså uppe i 4 timmar, jag räknar dock inte detta som träning. 

Undrar du varför jag promenerar då jag borde fokusera på cyklingen, och då jag dessutom hatar att vara ute och gå? Jag gör jag det av två huvudanledningar, för att "fixa" min vad och för att bränna tid. Jag har fortfarande till och från problem med min vänstra vad, och det sägs att promenader kan vara bra, för att i längden kanske kunna springa. Dessutom har jag ju tiden nu när jag är här på ön. I Sverige har jag aldrig så mycket tid att det på något sätt skulle kunna innebära en promenad – om jag inte var tvungen.

Nu gillar jag ju inte löpning något vidare heller. Att ha löpsteg som en elefant och dessutom få ont både här och där efter varje runda, gör ju inte att det blir särskilt många löppass. Eller, om sanningen ska fram - inga sedan skadan. Det går inte alls att springa längre. Även om inte löpning är ens favoritsysselsättning, sätter det många käppar i hjulen när det är så.

Åter till cyklingen och GC.

Efter att ha slappat en stund efter cykling, lunch och promenad var det dags för en sen middag. När jag skrivit klart detta inlägg blir nästa programpunkt att fundera på vilken cykling som gäller i morgon. Jag ska nog också fråga kroppen hur den tänker. Då menar jag främst rumpan och benen. Sedan får vi se hur mycket jag lyssnar. Idag lyssnade inte en och den andra skrek. Kanske blir det så att jag inte lyssnar på eventuella varningar och skriker - Nu kör vi....