Det blev en mycket fin dag när vi firade Vännästrampet 10 år.
Jag och bror har jobbat hårt för att få till stånd detta lopp och idag tackar vi också särskilt våra funktionärer Niclas Nyman, Lotta Svanefjord, Jonas Björkholm och Kent Åström som åkte runt banan och gjorde jobb för 12 personer. Vi hade även hjälp av Doris Ritola och Rolf Sjöberg på vätskekontrollen. Utan er hade det inte blivit något Vännästrampet.
I dessa tider är maxantalet 50 cyklister, och det var precis vad som var anmält.
I år hade vi av olika skäl ett nytt upplägg med tre etapper. Först ca 15 km, sedan 25 km och slutligen 90 km. Tre olika målgångar alltså och tre omstarter. Vädret var toppen och alla höll distanseringen på ett bra sätt.
För egen del var jag helt ouppvärmd när vi startade etapp 1 då det var en hel del att fixa innan start. Sedan vet jag inte hur det gick till, men jag gasade tidigt och vi var fem som var loss. Sedan gick det ihop och när jag matade igen fick jag lucka. Det blev en rejäl körare då jag matade själv ca 7,5 km fram till målgången som avslutades med 2 km uppför. Med en snittfart på 42,6 km/h höll jag undan från den jagande klungan. I mål hade jag dock en känning i höger vad. Jag var osäker på om det var en sträckning eller inte, men det visade sig senare att det nog bara berodde på att jag gjorde en lång maxning ouppvärmd.
Transportsträcka på ca 5 km och en paus innan alla startade om för etapp 2. Denna gång gick det allmänt lugnare, 2 stycken kom loss och ingen körde för att täppa utbrytningen. Själv rullade jag med i klungan för att försöka se om min vad skulle vakna till. Den kändes inte bra efter etapp 2, men vid transporten till etapp 3 började det kännas något bättre.
Så var det då så att alla cyklister rullade iväg för de sista 90 km i det som fortfarande var toppenväder.
Som alla andra år i just Vännästrampet har jag som mål att vara mest offensiva cyklist och när vaden började kännas bättre gjorde jag vad jag kunde för att uppnå det. Tror jag lyckades riktigt bra. Däremot gick det inte att komma loss. Det var ogynnsamma vindar och väldigt många starka cyklister som satte stopp för det. Så det blev första gången på fem år jag inte kom loss mellan Nordmaling och Bjurholm.
Vi var dock några stycken som trots att vi visste att det inte skulle gå, körde offensivt. Merparten valde dock att ligga och spara kraft i huvudklungan. Att köra som jag gjorde är bra för att få form inför det som verkar bli tävlingar inom några veckor. Dessutom är det roligare.
Det kommer fler bilder som ni kommer att hitta på Vännäs CK:s facebooksida, tagna av Jonas Björkholm.
Men dessa har vi fått hittills (Foto: Ronny Hedström). Många gånger matade jag på och som på bild 1 tittade jag bakåt för att se om jag/vi skapat något eller om någon annan vill hjälpa till. Ofta blev det en nej på båda frågorna och det innebar att jag fick rulla på (bild 2).
Jag gick på alla utbrytningar och provade själv en mängd gånger idag. Rolig cykling. När det avgjordes var jag dock för enda gången i dag instängd, så två cyklister hamnade framför huvudklungan. Så kan det gå.
Jag och två tre andra körde hårt sista två målen med hela klungan på hjul. Inte bra om man strävar efter bästa möjliga placering, men roligt och bra träning.
Till slut hade vi ätit ikapp Peter Nilsson från Team Elgiganten Piteå. Men Michael Wincent från Team UV hann vi inte ikapp.
Så in i målbacken som är 2 km. De flesta hade liftat med större delen av loppet, så jag gissade det skulle bli jobbigt.
Samuel Brännlund från Team UV gick i början av backen och jag tog rygg. Nu hade jag kört hårt hela loppet och han hade sparat sig, men jag hade troligen inte gått med även om jag varit fräsch. Han tryckte riktigt bra, och jag låg i rygg på honom. Jag insåg att detta håller inte hela backen (snitt på 563 watt första 45 sekunderna), så jag lät honom gå. Då var jag redan rökt så 3 cyklister till passerade. Jag tog mitt tempo och lyckades på slutet gå ikapp 2 av dem och tog en i spurten.
För egen del blev det ett bra formbesked. Att ha så pass bra kraft på slutet (mycket bättre än 430 watt som det blev i dag i klättringen gör jag inte när jag är pigg), när jag sista 30 minuterna hade en NP på 345 watt, de sista 90 minuterna på 328 watt, och för hela loppets 4 timmar en NP på 313 watt känns lovande inför kommande tävlingar. Vikten är dock fortfarande för hög, och jag har inte lyckats komma ned i den tävlingsvikt jag hade i mars innan Corona slog till och vikten steg. Ja, ja. Man kan inte få allt
Det var i alla fall skoj att Vännästrampet flöt på bra, vi höll oss till alla rekommendationer, cyklisterna var glada, många körde sig trötta och vädret kunde inte bli bättre.
En toppendag helt enkelt.
För övrigt har vi ikväll sett på film och tagit det lugnt vilket både jag och Katten behövt efter dagens urladdning. Jag har också ätit på, men nu behöver jag fylla på mer innan jag lägger mig. Jag har gjort av med ca 6500 kalorier i dag, och det äter du inte utan insats. Nu satsar jag bara på ca 5500 kalorier, men snart midnatt och jag har 2000 kalorier kvar. Bara jobba på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar