Ett år sedan mitt senaste inlägg. Men nu alltså ett livstecken.
Jag kommer inte att gå in i detalj på varför jag lämnat sociala medier nästan till 100% under ett helt år, men det handlar om att värna mitt eget mående och att jag vill kunna sprida ett positivt budskap. Då det är viktigt för mig att vara öppen och transparent går det endast om läget i stort är bra. Jag skulle aldrig lägga en fasad på nätet som inte stämmer med verkligheten.
Lite kort kan jag säga att min livssituation under det senaste året varit dränerande på energi och då har jag alltså aktivt valt var jag kan lägga energi för att orka med.
Året som gått har präglats av daglig smärta utifrån mina skador jag fick vid min krasch på Gran Canaria i januari 2019. En krasch som förstörde tre kotor i ryggen, krossade mitt skulderblad, bröt mitt nyckelben, bröt nästan alla revben och punkterade lungan.
Jag har långsamt kommit tillbaka, men jag har med tiden insett att smärtorna i min kropp är livslånga och att de flesta aktiviteter jag kunde göra innan skadan är inte längre möjliga att klara. Jag har också fått min slutliga "dom" av läkarna att livslånga men är ett faktum. Det har förstås tärt en hel del att ställa om tanken vad jag kan göra i resten av mitt liv och med vilka förutsättningar jag ska leva.
Att sedan behöva köra rehab upp till en timme per dag för att läget i alla fall ska vara hyfsat tar också på.
Förutom det fysiska har det också påverkat att min arbetsbelastning som skolchef varit extremt hög, och sedan pandemin började har det varit få tillfällen jag helt kunnat släppa arbetet.
Vid sådana här situationer inser jag också att 13 år av kämpande för en dotter som sedan till slut dog gör sig påmind. Så försvaret för tuffa situationer är sämre än innan. Visst det har nu gått 7 år sedan Tova dog, men det är något som alltid kommer att finnas med mig.
Trots allt jag skrivit här är det ändå mycket som är bra. Jag har min familj, jag har ett stimulerande arbete, och jag kan cykla (enda fysiska aktivitet som fungerar).
Om jag är tillbaka på bloggen, instagram och facebook? Ja, vi får se.
Mycket ledsamt att höra att du inte blir helt återställd. Vi känner ju inte varandra men jag har följt dig "på nätet" ett antal år och jag törs nog påstå att det inte finns många med din kämparglöd och målmedvetenhet så om nån ska kunna klara av detta så är det du.
SvaraRaderaMed det sagt så är det kul med ett livstecken från dig och dina texter har alltid motiverat och satt perspektiv på tillvaron.
För övrigt så har jag en dotter som flyttade till Umeå för ett år sen för studier. Varje gång vi hälsar på så åker cykeln med och i somras passerades Vännäs på en av rundorna. Fina vägar och många långa härliga slakmotor ni har där upp måste jag säga. :)
Ride On!
Tack Patrik för fina ord. Roligt att du sett mina jaktmarker.
RaderaVarma hälsningar till dig och dina nära/kära från en trogen läsare av din blogg. Det du skriver påminner i alla fall mig om hur oändligt skör människans existens kan vara och hur en livssituation kan förändras totalt på ett enda kort ögonblick. Jag har alltid läst dina inlägg med mycket stor behållning och går in varje dag för att kolla om det kommit något nytt blogginlägg från dig. Det är dock mycket lätt att förstå valet att göra ett uppehåll med postandet utifrån vad du skriver i det senaste inlägget.
SvaraRaderaVänliga hälsningar från en anonym västerbottning i "förskingringen."
Tack för fina ord. Hoppas jag kan rulla igång så du får något att läsa här framöver
Radera