Igår började Tova kunna andas bättre och behövde inte lika mycket hjälp med andningen. I dag har hon på eftermiddagen klarat sig med syrestöd via en tratt som ligger bredvid henne. Denna förbättring gör att Tova sedan ett antal timmar åter är på Barn 2.
Än så länge orkar hon inte äta, sitta uppe eller vara särskilt aktiv, men hon lekte faktiskt lite försiktigt med en leksak i dag. Det kan tyckas vara en liten sak, men det är stort. Det betyder att hon i alla fall lite grann orkar bry sig om omvärlden, och att hoppet hos pappa växer.
Nu är det bara att hoppas att detta inte bara är en kortsiktig förbättring, utan det vänt på riktigt.
![]() |
| Tova leker lite försiktigt. |
![]() |
| Tova myser med kaninen hon fått på IVA. |
I kväll hände det dock - Jag gick in i väggen. Det var oväntat och abrupt.
Jag och sonen åkte till sjukhuset och vid entrén finns en en typisk snurrsluss som rör sig när man stiger in i den och sedan öppnas den sig efter ett tag på andra sidan. Ja, ni vet vad jag menar.
Jag bär en massa grejer och sonen säger något till mig. Jag vänder mig om och fortsätter gå som jag börjat när jag gick in i slussen. Jag vänder på huvudet och - pang. Jag har helt plötsligt gått in i väggen - eller ska vi säger fönsterrutan. Det blev en rejäl smäll för huvud och glasögon. Klantigt - ja. Genant - ja. Irriterande - ja. Lite roligt en stund efter - ja. Skadad - lite grann.
Ni har säkert sett reklamen där en kvinna går rakt in i en glasvägg. Hade dagens episod filmats hade nog även jag snart varit i en tv nära dig.
Sonens uttalande direkt efter smällen: "Det var inte så smart. Man ska inte gå rakt in i glaset."
Nu hoppas jag att detta är enda gången och enda sättet jag kommer att gå in i väggen.....
Det har varit lite träning under maj månad. Jag hoppas verkligen att denna blogg snart åter övergår till att främst beskriva träning, lite familjeanekdoter och främst cykling.

