Idag var jag på konferens och när jag skulle lämna lokalen möttes jag av denna skylt. Jag blev ju som du förstår väldigt villrådig då jag varken hade cigaretter eller tändare. Jag hade inte heller tid att stanna.
Hur skulle jag göra nu? Rucka på tidsschemat, gå och handla lite röka, gå tillbaka och följa riktlinjen, eller välja att gå min egen väg? Inte lätt. Krävde en extra fundering...
Men att börja röka när jag inte ens tjuvrökt i min ungdom? Nej, jag vet inte det. Låter inte helt logiskt. Skulle nog också bli jobbigt med rökhostan. Sedan tror jag inte mina cykelvänner är redo för att jag ska ta rökpaus på våra cykelrundor.
Jag fick vara lite busig och inte göra det som omgivningen väntar sig och som skylten kräver. Det gånger två. Inte röka och inte där.
Så nu är jag rebell, en som står upp mot överheten, en som säger emot, en som går mina egna vägar. Det är jag mot världen. Hyfsat modig!
Nu ska jag bara fortsätta på den inslagna vägen. Först ska jag bara planera ett traditionellt julbord, fundera kring vad jag ska äta för snacks när det blir melodifestival, fixa lite på huset, på arbetsdagarna fika vid 09.30 och 14.30 och äta lunch vid tolv. Men sedan så.....
Eller kanske är det tvärtom, att man inte är en rebell när man vägrar röka? Tränar man så mycket som jag kanske man ska tänka tvärt om som Pecka Lindmark gjorde. Röka som en borstbindare i varje periodpaus.
Nej, jag vet inte. Nu blev jag förvirrad, som sonen brukar säga när han inte har något klart för sig.
Jag får trots allt återgå till mitt vanliga lite menlösa, alldagliga och halvtråkiga sätt.... Det är nog också lite hälsosammare!?
