Gran Canaria 2013 - Skador av alla de slag.

Som jag tidigare berättat drabbades jag av en rejäl muskelbristning i vaden för ungefär 3 månader sedan. Jag har varit mycket orolig för att denna skada skulle innebära att jag inte skulle kunna cykla på Gran Canaria, åtminstone inte i den omfattning och med den intensitet jag önskat. Nu hade jag tur och kunde köra på med hyfsat normal träning på trainern från andra veckan i december vilket gjort att formen trots allt är hyfsad. Jag har också kunnat balansera överansträngning, kramper och spänningar i vaden under denna resa. Självklart har det hela tiden legat på gränsen, men det har hittills gått. En del i detta kan ha varit att jag kört med kinesiotape vid nästan alla cykelpass och dessutom stödstrumpor. När jag provade köra utan blev det snabbt sämre. Varför det fungerar och hur vet jag inte, huvudsaken är att det gör det.

Det har också visat sig att jag inte ska gå allt för mycket vilket också ställer till det. Det enda som är bra med denna typ av skada är att det är just cykling som läkarvetenskapen rekommenderar. Nu vill det bara till att benet håller i två dagar till.....

Jag kan också rapportera materiella skador från dagens lilla utflykt som jag beskriver i två kommande inlägg. Ett par nya cykelhandskar har gått upp i limningen och framför allt har jag fått en större skada på cykelramen. Vet ännu inte om det är kosmetiska problem eller om det är problema gigante. Vid det senare är det bara att leva på bröd och vatten ett år eller så.

Nedan finns bilder på kinesiotape och "snygga" stödstrumpor. Kan nämna att stödstrumporna varit vita alla dagar utom idag. Som ni ser är benen lite håriga, men eftersom de varit dolda vid all cykling borde jag få cykla ändå!?

Jag levererar också bild på trasiga handskar och en ram som kunde se bättre ut.

Nu får vi se om de sista dagarna kan bjuda på några fler skador, fysiska eller materiella. Jag hoppas - Nej.