Krafttrampen 2013 MTB - Riktigt lyckat

Både jag och Katten skulle idag åka på olika cykelarrangemang så därför blev det uppstigning för oss både vid halvsexsnåret.

Katten skulle åka med tre andra tjejer till Motala för start i halvvättern i morgon. Jag skulle tillsammans med bror och Niklas Nyman försvara klubbens färger på Krafttrampen i Skellefteå. Krafttrampen har jag åkt 3 ggr tidigare, men då landvägsversionen - i dag var det MTB som gällde.

Visst, har jag funderat under veckan. Visst, var jag lite spak inför dagens start. Jag har alla år inräknat kört mindre än 10 MTB-pass och jag har aldrig deltagit på en tävling. Det gjorde att jag inte hade en aning om vad som väntade. Oron för vad som väntade var också ganska hög.

Att speakern en halvtimme före start meddelar att alla måste ta det extremt lugnt i en mycket brant utförsbacke efter ca 42 km. Speakern meddelade vidare att det är rullgrus och brant, men vi har Röda korset på plats. Den informationen gjorde mig inte lugnare.

Vid halv nio var vi framme på Campingen i Skellefteå där starten skulle gå. Efter hämtning av startkuvert, ombyte och uppvärmning var det dags för start. Vi hade kollat starten på banan som efter ca 200 meter började med en rejäl backe. Vi hade bestämt oss för att ställa oss långt fram, men trots detta sken vår orutin igenom. När startskottet väl gick så gick det i sengångarfart fram mot backen , och i backen gick allt fel. Vi hamnade bakom de allra flesta och i ivern att avancera tog vi vänsterspår - där var ingen annan. Snabbt blev vi på det klara på varför - det var blött, lerigt och spårigt. Det innebar att vi tappade ännu fler platser.

Väl uppe var vi i stort sett sist, även efter faster Agda. Det var så illa att vi först efter ca 2 km körde förbi en man som inte ens hade riktiga cykelkläder - han såg oombytt ut. Då kände man sig inte stark.

Snart kom vi dock in i ett bra flyt och vi började hämta in allt fler cyklister. Det kändes riktigt bra, förutom när det blev riktigt burkigt, smalt, stenigt och lerigt - då var jag allt annat än snabb. Det visade sig att jag körde om andra när det var hyfsat underlag, och att andra svichade förbi när underlaget var "dåligt".  Sammantaget hämtade vi dock in allt fler cyklister, och ingen av de cyklister som körde om oss på de "burkiga" delarna var före oss i mål. Det kändes riktigt bra.

Vid tre tillfällen tappade jag några hundra meter på bror och Niklas när det var riktigt burkigt. Då fick jag spurta ikapp dem igen när underlaget blev bättre. Självklart tog det på en del, men jag återhämtade mig snabbt.

Fram till 30 km hade hela Vännäs CK kört tillsammans nästan hela tiden och hjälpts åt med dragjobbet.

Efter ca 30 km var bror snabb i skogen igen och jag hamnade efter. Därefter var det en flera kilometer lång backe på en bra stig. Efter en större ansträngning kämpade jag mig ikapp igen. Niklas som legat bakom mig tappade oss i detta läge och fick ta annat sällskap till målet.

Jag och bror fortsatte att hämta in allt fler cyklister. Det var faktiskt ganska motiverande att under hela loppet köra förbi fler och fler utan att någon körde om oss.

Jag och bror fortsatte att hjälpas åt hela vägen fram till mål där vi rullade in tillsammans.

Jag måste säga att detta blev en på alla de sätt, en extremt lyckad dag.

Vi hade en trevlig dag runt omkring tävlingen både utifrån kamraterna i bilen, men vi träffade också många andra trevliga bekantskaper. Själva tävlingen blev också mycket bra. Jag kände mig stark under dagen, och lyckades bättre än vanligt hantera de tekniska avsnitten i banan (även om jag fortfarande är mycket dålig på detta). Vi höll bra fart, mitt knä höll sig i skick och det blev inga nya skador. Dessutom var det ett riktigt bra arrangemang och vädret var perfekt.

Dessutom tror och hoppas jag att huvudsyftet med tävlingen - att få bra seedning till Cykelvasan lyckades ganska så bra. Inom någon vecka lär vi se resultatet av detta på Vasaloppets hemsida.

Totalt fanns närmare 200 cyklister på plats fördelade på 25 km eller 50 km. Den allra största delen körde 50 km som också delades in i tävlings- och motionsklass. Jag och bror hamnade kring plats 20 totalt. Då är både motions- och tävlingsklass inräknat. Det var mycket bättre än vad jag i min vildaste fantasi trodde var möjligt utifrån min obefintliga erfarenhet av MTB. Vi var också närmare vinnaren än vad jag vågats hoppas på. Det gick också bra för Niklas som inte var särskilt långt efter oss.

När man kör MTB är snittpulsen hög och det blir en yppterlig intervall- och tröskelträning. Jag hoppas att det ska ge en formförhöjning inför Vätternrundan nästa helg.

En riktigt bra dag för Vännäs CK. Nu önskar vi Vännäs CK:s kvinnliga sida lycka till i morgon på Halvvättern.