En gubbe i fritt fall!

Idag dök Bicykling upp. Jag såg framsidan och blev inte speciellt motiverad för läsning. Temat i tidningen var tant- och gubbspecial. Inte intressant, och inget som berör mig.

Efter en stund rev jag dock bort plasten runt tidningen då jag tänkte att det trots allt kanske fanns något annat läsbart.

Jag började bläddra i tidningen och kom efter ett tag fram till gubbtemat.

Det var då jag insåg det. Det var då ljuset gick upp i den gamla hjärnan. Det tråkiga ointressanta temat handlar om mig. Det är jag som är den gamla gubben.

Ja, man vill ju gärna tro att man är 25 och på sin fysiska topp - men så är faktiskt inte fallet. Det är jag som är i förfall.

I tidningen beskrivs hur kroppen åldras och att man för varje år blir allt sämre och sämre. Från 25 års ålder börjar försämringen. Vid 40 försämras maxkapaciteten med ca 1% per år,  och från 50 går försämringen ännu snabbare.

Det pratas också om att möjligheten självklart försämras vad gäller att trycka watt. Enligt artikeln ca 3 watt/år, eller 30 watt per årtionde. Vi som tränar mycket vet att när vi kommit upp till en viss och ganska hög nivå är det svårt att snyta ur sig 30 extra watt. Om jag ska vara lika bra om tio år måste jag alltså teoretiskt sett förbättra mig med 30 watt för att kompensera för grundförsämringen. Inte helt lätt. Jag som tänkte bli bättre än idag. Kanske dags att tänka om?!

Vad ska jag dra för slutsats av detta? Kommer det nu bara att gå utför? Troligen. Måste det vara så - inte säkert. Hur som helst kan jag konstatera att jag för varje år som går måste nyttja mer av den genetiska maxkapacitet som finns i kroppen för att bibehålla mina prestationer. Ännu mer om jag ska utvecklas.

Det fanns trots allt en upplyftande del i artikeln. Så efter att blivit nedryckt i dyn kastades en livboj ut som kanske går att nå.

De flesta av oss ligger från början inte på vår maxkapacitet och det finns nästan alltid utrymme till förbättring. Då jag dessutom bara cyklat fokuserat under 5 år borde det fortfarande finnas en del utveckling. Troligen också en utveckling som är större än kroppsförfallet!?

Du undrar om jag inte kände till allt detta? Du tänker att detta vet väl alla!? Jo, jag kände till det - men det känns alltid bättre att förtränga vissa sanningar. Men för eller senare flyter de alltid upp.

Jag ska nog ändå inte ge upp riktigt än trots att jag är i en gammal kropp i fritt fall och förfall. Sedan är all träning bra, även om man inte objektivt blir bättre. Jag tänker dock försöka utmana tyngdlagarna och utvecklingen, i alla fall ett tag till.