Gottnes Linjelopp - Riktigt tufft, som ett sänke genom klungan och en helg med formtapp

Efter ett riktigt tufft tempolopp under lördagen var kroppen rejält uppe i varv. Det gjorde det svårt att sova i natt. Sedan tillkom en mängd mygg och en väckningstid på 06.00. Tillsammans ledde det fram till ca 3.5 timmes sömn. Inte riktigt vad man önskar.

När jag vaknade insåg jag att gårdagens tempo tagit så hårt som jag befarade. För första gången någonsin hade jag träningsvärk efter en tempotävling.

Efter frukost och förberedelser rullade jag mot starten. Jag förstod förstås redan innan att mina ben inte mirakulöst skulle vakna till efter gårdagen. Det var bara att inse att formen inte riktigt finns där och att benen inte riktigt vill vara med.

Sedan är det som alltid att man lever på hoppet. Skulle jag ha tur att hamna med rätt utbrytning kanske det skulle kunna gå ändå?

Klockan nio bar det iväg och vi var ca 50 cyklister som rullade i väg på en masterstart som varade ca 5 km. Sedan när det blev fri fart var det ca 100 km till mål. Vi skulle rulla fyra varv på en riktigt tuff bana. Totalt 1000 höjdmeter och två rejäla stigningar per varv.

Den ena stigningen är ca 2 km och 60 höjdmeter. Den andra stigningen som också är målbacke på sista varvet är ca 450 meter med 6% lutning.

Det började tufft direkt. I första stigningen blev det 4 minuter på 411 watt. Den gick helt okej, men det kändes att benen skulle ställa till problem. Det gick sedan hårt resten av varvet på den böljande vägen. Så var vi framme vid målgångsbacken där det gick ganska lugnt första varvet. Ca 380 watt i två minuter.

Vändningen

Under varv två och varv tre var jag framme ett flertal gånger och några tillfällen trodde jag att vi var på väg loss, men så blev det inte. Så trots att det inte kändes särskilt bra var jag offensivare än tidigare lopp och jag placerade mig bättre. Samtidigt vågar jag inte riktigt gå all-in. Men det blir bättre och bättre.







Långbacken innebar på varv 2, 390 watt i ca 4 minuter och på varv tre ca 420 watt. Målgångsbacken blev det 420 watt och på varv tre beskedligare 380 watt och då var jag nästan längst fram i av alla.

Jag insåg att det nog skulle bli klungspurt och allt handlade om att hänga med över sista långbacken. Det innebar att efter målbacken blev det några ganska hårda kilometrar för att vara bland de första när det bar rejält utför fram till långbacken uppför. Det lyckades bra och jag hamnade långt fram. Samtidigt var benen trötta och positioneringen hade tagit kraft.

När jag kom in i backen för fjärde och sista gången insåg jag ganska snabbt att det skulle bli problem. Det gick nu mycket hårdare och jag insåg att jag behövde ta min fart. Jag började falla som ett sänke genom fältet och jag började befara att jag för första gången på flera år skulle bli avhängd från huvudklungan. Så fick jag några upppiggande ord när Pasi Halonen från Gottne gick om. Tack! Jag ökade trycket lite och hoppades på det bästa. Så såg jag krönet och tänkte att orkar jag bara sista 30 sekunderna kan det gå. Jag höll i och klarade mig över toppen. Jag var inte heller sist, utan flera cyklister var efter.

Det hade krävts 458 watt i 3 minuter för att hänga klungan. Det är helt klart påfrestande att hävda sig mot alla dessa goda cyklister, särskilt när jag är så pass mycket tyngre än de flesta.

Nu bar det utför och jag var säker på att inget mer kunde hända innan spurten. Men så när jag är instängd går några cyklister loss och ingen gör något för att täppa luckan. Jag ser då att Stefan Ljungberg från Cykloteket Racing Team är en av de. Han är också stor och låg lika långt bak som jag i sista backen, men hade på någon kilometer tagit sig fram och var nu loss. Det lönar sig helt klart att vara offensiv, och sedan har han en stor talang att hitta rätt i dessa sammanhang.

Luckan var för stor fram till de som gått loss och ingen ville offra sig i klungan, så det var bara att inse att plats 1 och 2 var utom räckhåll. Jag provade gå loss med tre andra cyklister med några kilometer kvar, men det blev ingenting mer än ännu tröttare ben.

Jag vet inte varför, men inför målbacken var jag helt plötsligt sist. Jag som positionerat mig så bra idag. Sist in i backen med trötta ben, då fanns inte så mycket att göra. Det blev rejäl hårdkörning direkt och första 30 sekunderna landade på 750 watt. Jag tog också många placeringar, men så slog mjölksyran till och det tog stopp. Jag tror inte jag tappade någon placering, men tog inte heller någon. Sista 10 sekunderna blev det just under 600 watt. Jag borde kunna mer, men inte idag. Jag gjorde det jag klarade.

a 

Var tvungen att sätta mig på slutet av backen och benen brände. Jag gjorde det jag kunde, men det fanns inte mycket kvar.

Jag kan konstatera att jag var för trött i dag och att jag inte har den form som krävs. Sedan vet jag inte varför jag gick in sist i backen. Riktigt dumt. Det landade hur som helst på en 13 plats. Jag hade hoppats på bättre, men en helg utan form får man nog inte vänta sig mer.

Avprickning efter målgång

Det blev hur som helst en rejäl genomkörare idag. De 100 kilometrarna efter masterstarten landade på i snitt nästan 40 km/h. Med en så krävande bana och en tung kropp krävs det många watt. Inklusive masterstarten blev det 2 timmar och 41 minuter med en normaliserad watt på hela tävlingen på 328. Riktigt högt. Den hårdaste tjugan landade på 360 i normaliserad watt.

Det var helt klart en utmanande dag där jag mer än en gång tänkte att jag nog ska bryta. Men jag bet i och gav inte upp. Det var bra. Jag var också mer offensiv än vanligt vilket också var bra. Sedan var det mindre bra att jag missade den rätta utbrytningen och att benen var inte ville vara med.

Samtidigt går det inte att ha form varje vecka hela säsongen. I alla fall inte för mig. Jag hoppas jag nu lyckas få till träningen så formen är tillbaka lagom till SM om fyra veckor. Om två veckor har jag mitt sista lopp innan SM. Det är vårt eget lopp - Vännästrampet. Då är inte det viktigaste att ha form, utan jag ser det som en bra möjlighet till att förbereda mig inför SM och Nordiska mästerskapen helgen efteråt.

På prisutdelningen idag blev det lite roligt i alla fall då det var prisutdelning även för gårdagens tempo. På pallen för tredje gången av fem i år. Roligt, men självklart lite surt att det bara var 4 sekunder upp till segern och ändå ha två cyklister före. Förra tävlingen var jag också bara fyra sekunder från segern och då tvåa. Vid ett av de två loppen utanför pallen var jag en sekund från tredjeplatsen. Man kan konstatera att det är små marginaler i tempo.  Varje sekund räknas, och hittills har de inte gått min väg. Hoppas det vänder i de sista loppen för säsongen.. Vinnare i går var David Scott från Norrtälje och tvåa Torbjörn Jansson från CK Uni.

Fyra i går var Hans Berggren från CK 08. Han var dessutom tvåa i dag. Vinnaren idag Stefan Ljungberg från Cykloteket racing team var femma på gårdagens tempo.

När vi kom tillbaka till campingen fixade jag och Melvin god middag och efterrätt medan Katten fick möjlighet att åka ut på en cykelrunda.

På kvällen ville Katten och Melvin att jag ändå skulle få några segrar i helgen, så först lät de mig vinna i Chicago och sedan i Skipbo. Så två segrar kan inkasseras i helgen.

För övrigt är det riktigt roligt att åka runt i Sverige på olika tävlingar och få så fin feedback kring vad jag skriver på bloggen. Det är alltid många av er som kommer fram och pratar om bloggen och tycker den är intressant och givande att läsa. Det värmer verkligen. Många gånger får jag också höra det av arrangörerna och här i Gottne pratade speakern om min blogg vid ett flertal gånger. Att veta att ni gillar vad jag skriver skapar självklart mycket motivation att rulla vidare med bloggen. Tack alla.

Nu ska jag hem och analysera hur träningen ska se ut för att öka chansen till att formen återkommer.