Ja, då var sista heldagen av cykling här på Gran Canaria genomförd. I morgon hinner jag kanske cykla en liten stund innan hemresa, men det mesta är nu gjort.
Jag rullade iväg vid 09.30 och när jag körde ut ur Playa del Ingles tog jag riktning rakt upp i bergen.
Så redan efter 3 km började klättringen. Jag startade lite lugnt och hade ännu inte bestämt mig hur hårt jag skulle ta klättringen.
Så rullade en tjej förbi. Hon verkade snabb och fokuserad. Jag tänkte att jag ligger en bit bakom och kan då bli lite sporrad att ligga i sweetspot och inte bara slöa upp.
Det visade sig dock ganska snart att den här tjejen var riktigt snabb. Hon körde på bra där det var brant och tog det lite lugnare när det planade ut. Det blev snabbt jobbigt, och jag blev bekväm och tänkte att jag kanske släpper av och tar det lugnt. Men så bestämde jag mig att nog ska jag köra på lite även sista cykeldagen.
För att följa hela första stigningen upp till utsiktsplatsen innan Fataga krävdes det mellan 330-360 watt där det var brant och ca 270 watt där det var plattare. Så såg det ut i ca 7 km och med en snittlutning på 6,3%.
Så var vi uppe och hon stannade av lite. Jag tackade för sällskapet och susade utför. Det blev ca 10 lugnare minuter. När det åter gick uppför tog jag och drack lite och vips susade tjejen förbi igen.
Lika bra att hänga på tänkte jag. Det fortsatte att vara en rejäl klättring på ca 5 km till Fataga. Tjejen fortsatte att köra på bra. De kortaste rejält branta delarna krävdes nu en bra bit över 400 watt för att jag skulle hänga med. Extra imponerande var att hon körde lågkadensträning, vilket inte gör det lättare att hålla den här farten som hon gjorde.
Så var vi framme i Fataga och hon tryckte av klockan. Hennes intervall var uppenbarligen över. Jag hade fått lite mer än 40 minuter med tröskelträning (en del under FTP).
Tjejen i fråga såg så fokuserad ut på sin träning, så jag frågade aldrig vem hon var. I efterhand skulle det vara intressant att veta. Jag var tvungen att kolla om hon fanns på Strava, men tyvärr inte. Jag såg dock att hon med dagens cykling till Fataga, var näst snabbaste tjej som någon cyklat sträckan och registrerat det i Strava. Snabbare än flera proffs som cyklat samma sträcka. Hon hade inte ens lagkläder!
Jag hade nu fått lite blodad tand och tänkte att jag håller i intensiteten till utsiktsplatsen innan San Bartolome. Sedan skulle jag ta vägen mot Santa Lucia, vilket innebar mest utför.
Jag var verkligen förvånad att det fortsatte kännas så pass bra, trots all cykling sista veckan. Jag han susa förbi en mängd cyklister innan jag var på toppen och det skulle bära utför.
Jag hade nu klättrat ca 1 timme från rondellen i Playa del Ingles. Snittwatt på lite drygt 300 watt. Klart snabbare än vad jag tidigare kört detta på, och pulsen inte allt för hög.
På med vindvästen och sedan susa utför.
Miljön ned mot Santa Lucia och även efter byn är verkligen fin. Dessutom är vägen bra och sikten är oftast god så det går att stå på. Detta är helt klart min favoritsträcka på ön när det gäller att susa utför.
Sedan är det också några korta snabba klättringar där det går att mata på hela vägen upp utan att dra på sig för mycket mjölksyra. Skoj!
Jag rullade vidare och njöt verkligen av väder, väg och cyklingen i allmänhet.
Så var jag framme vid korsningen där du tar höger om du ska ned till El Doctoral och sedan tillbaka till Playa del Ingles.
Jag tog istället vänster mot Ingenio. Nu träffade jag ett 30-tal spanjorer på träningsläger. Det innebar 5 km hårdkörning på böljande vägar. Riktigt höga watt i klättringarna och perfekt cykling.
Framme i Ingenio blev det så lite lugn cykling. Jag hade nu planerat att ta en mindre avtagsväg och cykla mot Guayadeque, vilket är en liten by med hus insprängda i berget.
Ganska snart rullade jag förbi museet som behandlar detta.
Så började jag närma mig målet och det blev allt finare.
Jag han cykla förbi grottor där de tidigare använde som "lador".
Jag han också komma långt in i dalen och jag närmade mig slutmålet. Men med några kilometer kvar gav jag upp denna tanke för dagen. Det blåste nu nämligen storm och det gick knappt att hålla cykeln upprätt. Det var inte värt det helt enkelt, så jag vände. Jag får kolla upp byn nästa gång jag är på ön.
Jag vände och begav mig utför. Det var inte så brant, men det gick en bra bit över 60 km/h utan att jag trampade. Då förstår ni hur blåsigt det var.
Jag siktade på kusten. Framme var det bara några mil kvar och endast på slutet när det går lite uppför fick jag trycka på. I övrigt räckte inte växlarna till för att öka farten. Det gick alltså med lätthet riktigt fort.
Så var jag då framme vid hotellet, och min plan om 4 timmars träning sprack. Det blev bara 3 timmar och 20 minuter. Anledningen var att jag inte cyklade ända fram till grottbyn, att jag kört hårdare än planerat och att jag hade så god medvind på slutet.
Det blev i alla fall ett riktigt bra träningspass med en normaliserad watt på 280 för hela rundan och det blev en hel del hårdkörning också. En timme på över 300 watt och ha mycket kvar gav också goda besked. Som vanligt rullar höjdmetrarna in. I dag ca 2400 stycken.
Jag funderade ett tag på att åka ut igen efter att ha ätit lite, men tänkte om. I stället så har jag sett till att packa alla grejer inför morgondagen, arbeta några timmar för att inte ligga allt för långt efter när jag kommer tillbaka till kontoret på torsdag och sedan har jag även varit på promenad.
Jag tror att det var rätt att inte köra mer. Jag har trots allt kört bitvis hårt på alla mina träningar den senaste veckan (förutom återhämtningsdagen). Det har också blivit många timmar.
Totalt sett har jag gått mycket hårdare än vad jag brukar, men samtidigt har jag också haft färre cykeldagar än vanligt.
Mitt mål är att hamna rätt inför fortsättningen. Dvs att stimulera kroppen till utveckling och vara lagom sliten. Så sliten att jag höjer mig flera steg, men inte så sliten att träningen framöver blir lidande. Vi får se hur det blir mer det.
Jag återkommer kring morgondagens cykling och en sammanfattning av resan. Sedan lär det vänta många rapporter från trainercykling innan jag åter får cykla i värme.
I går blev det för övrigt klart med SM-arrangör. Det blir Gottne, vilket innebär att det nästan är hemmaplan. Riktigt skoj, men som det ser ut passar nog inte banorna mig så bra. Men det är bara att göra sitt bästa, och i nuläget sänker jag inte mina målsättningar.
Nordiska mästerskapen är i Danmark och om det blir bra resultat i början av säsongen siktar jag även dit.