En smärta kommer oftast plötsligt

Idag tänkte jag mig ut i finvädret för lite cykling. Ursprungligen var tanken att cykla med några kamrater och ca 13 mil. Det visade sig dock igår att ingen kunde hänga på utan alla var upptagna.

Jag ville trots detta få till en hyfsat lång tur då jag insåg att det skulle bli mer egencykling på söndag och då lite kortare, utifrån att vi ska vara på Melvins fotbollsmatch.

Läget förändrades dock till viss del när det visade sig att bror hörde av sig och vi kom överens om att han möter upp mig i Umeå när sonens fotbollsmatch är slut. Det innebär att vi cyklar var för sig till Umeå och därefter cyklar tillsammans resten av rundan. Helt plötsligt blir det en lite längre tur på söndag. Trevligt alla sätt.

Utifrån det kände jag att en sovmorgon skulle vara en bra grej, och då samtidigt lite kortare cykling. Tanken var att åka 10.30 istället för 09.30. När jag så på morgonen skulle mysa lite med Tova när hon låg på golvet hände något som bara händer en mycket gammal man. När jag reste mig upp brände det till i nacke och rygg. Därefter blev det en massa massage, voltaren och frustration. Jag tvekade om jag överhuvudtaget skulle komma ut i dag.

Jag bestämde mig dock för att göra ett försök. I början av rundan kändes det inte alls bra, men efter en stund kändes det bättre. Nu när rundan är över börjar smärtan återkomma. Jag hoppas dock att det inte är problem grande på gång. Det blir  i alla fall lite mer Ipren och Voltaren, och så hoppas vi på det bästa.

Lite producenter för Norrmejerier

Ja, hur som helst blev inte rundan lika lång som planerat utifrån detta, då jag skulle vara tillbaka ett tag före 15.00, så att även Katten skulle hinna ut på en tur med racern. Detta innan middag och ett besök på min bror Eriks Foto-Vernissage.

Fin natur både här och där

Lite fågelskådning blev det också

Jag har som ni vet inte cyklat så mycket på slutet, men en stor del av träningen har varit med ganska bra intensitet. I dag valde jag därför att ta det lite lugnare och låg på en jämn distansfart genom hela passet. För att trigga kroppen att bli bättre att bränna fett, vilket brukar vara bra för mig inför långa cykellopp - körde jag train low. Det vill säga att jag inte tillförde någon som helst energi under mina 93 km och ca 2 timmar och 50 minuter.

Finväder - då är man riktigt nöjd!

Innan jag cyklade hem stannade jag på Coop för att köpa dinkelmjöl och mjölk för att efter hemkomst kunna äta lite av min "specialpannkakor". Den stora skillnaden mot ordinarie pannkakor är att jag tillsätter 3 till 4 ggr mer ägg än vad som står i receptet.

Kyrkan i Vännäsby. Både den och omgivningen känns inbjudande

Inte särskilt kuperat idag inte...

Från bron i Selet

Sedan var det dags för Vernissage. Trevligt och fina bilder. Erik hade verkligen lyckats hitta essensen i sporten. I en annan del av vernissagen hade bergakungen Jonas också en utställning. Det var foton relaterade till järnväg. Melvin blev så betagen i en av Jonas bilder att han absolut skulle köpa den. Så nu får han lägga ut motsvarande fyra veckopengar, men det tyckte han det var värt. Melvin blev dock lite putt när han insåg att man inte fick ta fotot förrän utställningen är avslutad om en dryg vecka.

Med andra ord - det var fina bilder att beskåda, så ni som inte besökt "Gulhuset" uppe på lägret - gör det.

Hoppas nu att axeln och nacken är på speaking terms när jag vaknar i morgon.

Som en dans

Sitter här i min ensamhet då barnen gått och lagt sig, och Katten åkt på dans. Vi funderade på att åka båda två men hade ingen barnvakt, och då tyckte jag att det var Katten som skulle få röra sina lurviga.

I kväll skulle jag ha kört Arlanda Test Track i Stockholm, och visst hade det varit skoj, men nu får vi titta framåt mot nya mål.

I morgon hade jag hoppats att någon skulle kunna följa med mig på en långtur med racern, men av olika anledningar blir det inte så. Det blir alltså till att köra en egen runda. Det är i och för sig inget problem då jag ofta cyklar själv och tycker att även det är roligt och bra träning. Vädret ser ut att bli fantastiskt!

Nu ska jag sätta mig ned och fastställa vilka arrangemang för säsongen som jag har målsättning att delta i. Jag återkommer med en sammanställning.

Tyvärr blir det inget denna gång heller

Efter att noga ha övervägt möjligheten att i helgen åka på cykeltävlingar har jag gjort bedömningen att det inte är möjligt. Det blir alltså inget av de två tävlingarna i Stockholm som jag sedan länge planerat vara med i. Lite surt förstås då tävlingarna verkade riktigt roliga och utmanande och dessutom verkar formen ha smugit sig på.

Katten sa att för hennes del var det okej att jag åker, men tittar jag på helheten känns det inte möjligt. Jag behövs hemma på många olika sätt. Nu får jag istället ägna tid åt familjen, gå på min andra bror Eriks Vernissage på lördag och förhoppningsvis blir det en del cykling också. Roligt det också.

Men det blir alltså tyvärr DNS (did not start) nummer fyra och fem. Mina första fem planerade tävlingar har jag alltså blivit tvungen att ställa in. Nu hoppas jag verkligen att jag får komma till start på resten av arrangemangen under säsongen. I annat fall kommer nog frustrationen bli riktigt hög.

Nästa lördag finns nästa tävling på agendan och nu hoppas jag verkligen jag kommer till start och undviker DNS nr 6. Tävlingen är Krafttrampen på MTB, en disciplin som jag inte hanterar lika bra som landsväg. Så några större resultatambitioner finns inte. Men jag hoppas delta, ha roligt, bli riktigt trött och prestera en hyfsad tid. Förhoppningsvis blir det också många andra från klubben som dyker upp i Skellefteå. Åtminstone har jag, Niklas och bror planerat att åka.

I kväll var det för övrigt MTB-träning. Vi blev 9 stycken cyklister som gav oss ut i 27 gradig värme vid 18.30 på kvällen.

Helmersson som bestämt rundan hade hittat en mycket bra och varierad tur. Det fanns både mer och mindre teknisk stig, grusväg, fina backar och trevlig miljö. Lite asfalt blev det också.

Efter en timme förändrades vädret ganska så markant. Helt plötsligt började spöregnet, åska, blixtar och nu var det helt plötsligt 15 grader. Det blev dock aldrig riktigt kallt, men däremot väldigt blött.

För egen del kändes dagens träning mycket bra och jag kände mig stark. Mina nya cykelskor var också till belåtenhet. De är helt klart styvare än de skor jag haft, vilket gör det lättare att få tryck i cyklingen.

Liten paus vid stenen på Flakaberget, medan vi samlar ihop gruppen

Den gamle kände sig stark och hade roligt i dag.

Svårt att dra fram kameran på stigarna, så därför blir det bilder från lite lättare terräng.

Som vanligt gick rundan väldigt ryckigt och i backarna som hårdast. 

Under varje MTB-runda kör vi på det tempo som passar var och en och sedan samlar vi ihop oss vid jämna tillfällen Detta sätt ökar förutsättningarna för att alla får den träning de önskar och att alla är nöjda.  Det innebär att rundorna får en ännu tydligare intervallprofil.

Kvällsarbete, Ett litet paket och Tova lämnar sjukhuset

Idag blev det ingen träning. I stället blev en mängd spännande och utmanande träffar på arbetet. På kvällen fortsatte arbetet med Barn- och utbildningsnämnd där vår ny förskola som ska byggas diskuterades.

Lite cykel trots allt - Ett litet paket dök upp. I paketet fanns nya cykelskor för MTB. De nya skorna är lite smäckrare, lite lättare och lite styvare. Förhoppningsvis ska de då bidra till att jag också blir lite snabbare. Vi får se hur det blir med det.

Mina nya Shimano XC70 var sköna och nu hoppas jag få prova om de också går att cykla i...

Efter tre veckor har Tova nu fått lämna sjukhuset. När hon började må bättre och det snart var dags för hemfärd var hon så här glad. Övriga familjen håller med Tova.

Hett

Fantastisk väder i dag. När kvällens Vännäs CK-träning skulle börja 18.30 var det fortfarande 23 grader och sol. Då är verkligen cykling fantastiskt.

Jag rullade ned till vår gemensamma startpunkt och det visade sig att vi skulle bli nio stycken på dagens träning. Vi bestämde oss för att cykla via Gräsmyr och vidare via Mosjö och tillbaka. Hem i från mig blir det ca 80 km.

Första milen gick enligt min mening väldigt lugnt. Någon kilometer senare sprack gruppen av och då bestämde vi oss längst fram för att cykla på fram till närmsta korsning, dvs ytterligare 4 km. Under den tiden hölls ett ganska bra tempo. Vid återsamlingen sa Micke att knäet spökade och han avvek från gruppen.

Resten av rundan blev grundfarten högre, dock kändes intensiteten inte så hög.

För att få en hyfsad genomkörare tog jag lite längre förningar och vid backarna mot Mosjö tryckte jag på ganska bra, vilket också fler gjorde.

Generellt kändes det inte så tufft idag. När vi kom fram till Hössjöbacken blev det dock en rejäl intensitetsökning vilket började med att Helmersson ökade tempot. Jag tog rulle på honom, och då backen är ganska lång (ca 4 km), beslutade jag mig för att ligga kvar där en stund och bida min tid.

Efter ca halva backen bestämde jag mig för att spänna bågen. Därför vek jag ut och ökade tempot. Jonas som legat på mitt hjul hängde på och utmanade. Jag fortsatte att hålla hög intensitet hela backen och efter ett tag visade det sig att jag skulle bli ensam på toppen. Det är inte varje dag man hänger av bergakungen. Benen och kroppen kändes förvånansvärt bra trots hög insats.

Sista 15 km blev det några till ryck och dessutom en spurt mot Vännässkylten.  Sammantaget blev det en runda med distansintensitet och några kortare intervaller.

Jag kände mig stark hela rundan och hade ganska mycket mer att ge. Inte helt fel, då formen varit dålig under längre tid.

Totalt cyklade vi på en bit över 2 timmar och snittfarten blev ca 35 km/h. Alla gjorde ett riktigt bra jobb. Jag hade en trevlig kväll, hoppas att övriga också var nöjda. Roligt med så många starka och trevliga cyklister i föreningen.

Träningstävling - En formhöjare!?

Vid dagens träningstävling som vi i Vännäs CK arrangerade blev vi 9 hugade cyklister. Vi hade hoppats på några fler, men några "säkra" hade förhinder och andra vet vi inte varför de inte dök upp. Men det blev ändå ett riktigt bra pass med många duktiga cyklister.

Vädret var riktigt bra med strålande sol och värme i luften. I dessa lägen är verkligen lvg-cykling en dröm.

Jag började cykelrundan med att rulla lite kring Vännäs innan jag cyklade mot Vännäsby och Byastugan där vi skulle samlas. Vi rullade därefter master till Brån där starten gick. Vi hade då 33 km framför oss. Med andra ord blev det en ganska kort tur. Men även på korta sträckor kan man köra sig trött.

Snart dags för start

 Det visade sig snart att det främst blev jag och bror som drog klungan. I den första rejäla backen i Överboda valde dock Helmersson att höja tempot. Han gjorde ytterligare några tempohöjningar under rundan. I övrigt gjorde bror några ryck och var också uppe och höll tempo.

Själv var jag ganska aktiv för att verkligen se till att det skulle bli en bra genomkörare. Jag gjorde utbrytningar i både tid och otid. Såväl uppåt, på platten och utför. Då ingen ville/orkade skarva syftade rycken mest till att göra mig och andra lite trötta.

Vi var fortfarande 7 av 9 cyklister kvar när det bara var fem kilometer kvar. I sista backen åkte ytterligare någon av. Jag insåg att det skulle bli spurt och lade mig på tredje rulle de sista två kilometrarna. Jag trodde bror som låg på andra rulle skulle starta spurten, men när det inte hände kastade jag loss med 375 meter kvar.  De sista trehundra meterna låg jag på över 55 km/h och som fortast på 55,9 km/h. Jag kände mig mycket stark i spurten och vann ganska så lätt med bror som tvåa.

Då ska vi samtidigt komma ihåg att bror kört extra tufft den senaste veckan med fokus på de "riktiga" tävlingarna som kommer, så han var av förståeliga skäl inte lika krispig i benen som han brukar. Om bror haft fräscha ben kanske spurten fått annat utfall!?

Hur som helst är resultaten på en träningstävling är inte viktigt, däremot var det positivt att jag kände mig hyfsat stark och kunde köra många intervaller och ändå ha krut kvar på slutet. Jag har dock en bit kvar till en riktigt bra form, då jag skulle behöva orka 5-10 sekunder till i varje intervall i den fart jag önskar.

Snittfarten om vi räknar bort Masterstarten blev 36 km/h. Det kan tyckas vara långsamt, men då var vi få som drog och dessutom var det väldigt ryckigt vilket inte är optimalt om man vill ha en hög snittfart.

Det är roligt att vi har så många starka cyklister i föreningen vilket dagens övning visade, och då var flera duktiga cyklister ändå inte med. Jag hoppas att jag och bror får sällskap på några aktiviteter i sommar.

Fika inne i byastugan.

 Efter målgång blev det fika i byastugan som bror fixat. Kaffe, gifflar och lite kakor. Gott. Det blev trevligt snack en stund innan vi rullade tillbaka till Vännäs.

Totalt fick jag ihop 51 km och många rejäla intervaller. Själv gjorde jag 8 ryck under själva träningstävlingen plus en spurt där alla tog mig in på pulszon fem. Förhoppningsvis är det bra för formutvecklingen.

Efter fika var det dags att rulla hem i kvällssolen

Jag hoppas att alla som var med tyckte att det var en trevlig kväll. Nästa träningstävling sker den 18 juni. Då blir det tempo, men på racercyklar.

Om kroppen tar genomkörarna i går och dag bra skulle jag gärna delta på tävlingarna i Stockholm i helgen. Om kroppen är med avgör i första hand familjesituationen om det blir möjligt, så det får nog avgöras i sista stund.

Hårdkörning

Natten tillbringades på sjukhuset med Tova. Vännäs CK kör träning vid 10.00, så den hade jag ingen möjlighet att hinna hem till. Däremot hade jag och bror pratat ihop oss om att köra ett MTB-pass lite senare på dagen.

Jag var hemma 10.50 och redan 11.15 var vi på väg ut i naturen och det fina vädret.

Bror hade planerat en tvåtimmarsrunda, och tanken vara att vi skulle köra jämt och hårt hela passet. Med andra ord var målet att få till en runda som är mer lik en "riktig" MTB-tävling än hur vi brukar cykla på våra MTB-träningar. Vid dessa går det oftast lugnt på slättan och stenhårt i backarna. Det är mycket bra intervallträning, men något annat än vad vi siktade på idag.

Bror hade fått till en riktigt bra och varierad runda med både stig, grusväg, sand, asfalt och lera. Det var också ganska så kuperat. Vi körde en lugn uppvärmning på ca 10 minuter innan vi började trycka på, och sedan var det bra fart hela rundan.

Min form har varit obefintlig en längre tid, så därför kändes det bra att jag hängde på bra och också kunde vara uppe och trycka på utan att fullständigt ta slut. Helt klart ett steg i rätt riktning.

Nästan hemma efter en bra MTB-runda. Blev inte läge att dra fram kameran,
under själva rundan då det gick hårt hela vägen.

Det blev tufft och hårt, vilket jag hoppas långsiktigt ska bidra till en bättre form. MTB-rundan var som vanligt lite mer av traktorpulling och lite rå. Jag fick kämpa mig genom lera och gyttja, vilket visade sig på både cykel och kläder. För övrigt blev inte cykeltröjan ren trots Vanish.

Smutsig cykel och smutsiga ben.

I morgon är det cykling med stil, finess och lite mer av formell ett. Det är nämligen träningstävling på LVG med Vännäs CK. Det blir ytterligare en bra förberedelse och ett led i att förbättra kapaciteten.

Om tractorpulling eller formel 1 är att föredra är en smaksak. Jag gillar båda, men fortfarande dras jag mer mot fart och stil.

Långsiktigt hoppas jag att dagens och morgondagens rundor ska föra mig framåt.

Om vi bara ser till morgondagens LVG:s-arrangemang, var dock dagens urladdning inte optimal. Det lär nog göra att kroppen är tärd i morgon kväll. Återhämtningen brukar också vara sämre när formen inte är på topp. Men eftersom detta lopp främst är ett led i förberedelserna för kommande tävlingar, så var detta enligt plan.

Jag hoppas dock att jag kommer att vara så pass pigg i morgon att jag kan vara offensiv och därmed få mig ytterligare en rejäl genomkörare.

Jag har hört att du är en bra cyklist - Men du ser då inte ut som en!

Häromdagen skulle vi ha ett möte på arbetet. En av deltagarna hade jag inte träffat tidigare.

När jag presenterade mig var detta det första han sa:

"Jag har hört att du är en bra cyklist, men du ser då inte ut som en."

Jag svarade: "Det kan nog stämma."

Han sa då: "Nä, de brukar ju vara tunna, och det är inte du".

Han hade börjat med ärligheten så jag fortsatte: "Nej, här är det alldeles för många kilon för cykling."

De runt omkring började nog tycka synd om mig så en sa riktad till den första personen:
"Men han är väl inte särskilt stor?"

Mannen svarade något i stil med:
"Jo för cykling".

Sedan avbröts samtalet av att dagens göromål skulle börja.

Jag vet att jag i vanliga fall är jag för tung för att det ska vara optimalt för cykling på en hyfsat hög nivå. Framför allt visar det sig i längre backar. Den senaste månaden har jag nu dessutom ätit extra dåligt och tränat lite - så inte har det blivit bättre, bara tyngre.

Min nya bekantskap hade därför helt klart en poäng, och det är bara för mig att inse att det inte bara är så att jag själv uppfattar att jag borde lägga större vikt vid vikten. Även andra gör det.

Som tröst för detta köpte jag lite godis innan jag idag åkte in till Tova på sjukhuset. Jag är inte säker på att det gör mig eller tillvaron lättare, men det var i alla fall gott.

Så nu funderar jag på att börja med sumobrottning. Det finns dock tre saker som talar emot. De flesta tävlingarna är i Japan och där vill jag inte bo. Man är tvungen att ha muskler, inte bara i benen - det har inte jag. Man måste bära jätteblöjor - det har jag ingen lust med.

Hur ska jag då göra. Kanske extraknäcka som michelingubbe på någon lastbil? Eller så kanske jag fortsätter att ge övriga cyklister lite vikthandikapp!? Det blir som i galoppen, högre och högre vikttillägg tills det börjar gå riktigt dåligt. Om jag inte skärper mig, är risken stor att det tillfället är riktigt, riktigt nära.