Cykelvasan: Inställd!

Förra veckan var det toppenkänsla i kroppen vilket fortsatte en bit in i veckan. På vårt distanspass i torsdags kände jag att kroppen var svag och att det var något skit i kroppen. På fredagen hade jag feber och ont i halsen, vilket även Katten hade. I går kändes det bättre och vips så var jag först i mål på Sundsvall Classics. En väldigt lyckad dag!

Det verkar som jag bara ställde in förkylningen en dag då jag i dag åter är rosslig och är ur fas. Nu är det bara att hoppas att det snart blir bättre för till helgen är det ju vårt hemmalopp; Vännästrampet. Där vill jag alltid vara med. Det vill du också va!? Kolla in länken och dyk upp i Vännäs på söndag.

Även om det blir start på Vännästrampet blir det en del förändringar i tävlingskalendern här i höst. Jag har beslutat mig för att se över en del deltagande.

Jag har bland annat funderat en del kring det logiska i att ägna 4 dagar för att åka ned på Cykelvasan då min cykel inte ens är tvättad sedan förra årets lopp.

Min tanke med att köra Cykelvasan för tredje året i rad var när jag anmälde mig förra hösten, två:
a) Ha en positiv känsla under loppet
b) Cykla på under tre timmar.

Utgångspunkten är att jag är bedrövlig på MTB. Jag saknar teknik, är för tung och är för försiktig utför. Hela prestationen baseras på att jag har hyfsat starka ben från landsvägscykling.

Första året var känslan bedrövlig mest hela vägen, och när det trots allt började kännas bättre efter drygt 60 km var det bara någon mil innan det blev totalhaveri med trasig växel, kedja och växelöra. Detta utan att ha varit med om någon krasch eller smäll. Humöret var inte bra och jag bestämde mig för att ta revansch 2014.

Fjolårets cykelvasa var en lerig tillställning

Detta år hade jag i alla fall tränat MTB några gånger. Tyvärr hade jag en förkylning i kroppen vid start och efter loppet var jag riktigt sjuk i två veckor. Det gjorde att själva loppet återigen blev en pina med extremt hög puls och dålig känsla. Redan från start fick jag vika ned mig och sedan var det bara skallen som drog mig framåt i kyla, regn och lera. Sluttiden på 3.08 blev utifrån förutsättningarna bra, men jag kände att med lite bättre form och avsaknad av förkylning var sub 3 timmar möjligt. Detta trots att MTB inte när något för mig.

Smutsig cykel som ännu inte är tvättad (ja, jag sköljde av den innan vi åkte hem, men det mesta av leran är kvar)

Så var jag då åter anmäld till Cykelvasan.

Nu börjar loppet närma sig och rent allmänt har jag tränat lite mindre, men framför allt har jag fokuserat på linje och tempo. MTB har helt lyst med sin frånvaro. Hur troligt är det då att jag cyklar på under 3 timmar med en god känsla? Typ noll.

Sedan som lök på laxen hade bror bestämt sig för att inte starta.

Utifrån allt detta har jag bestämt mig för att ställa in och fokusera på annat.

Ni som planerat att rulla på Cykelvasan behöver inte vara oroliga. Att jag i rubriken skrivit att den är inställd gäller bara för min del.

Sundsvall Classics - Jackpott!

Efter förra veckans taktiska misslyckande i Skellefteå var det nu chans till revansch på Sundsvall Classics. Farmor och farfar ställde upp som barnvakt vilket gjorde att vi kunde åka till Sundsvall redan under fredagen och att vi kunde planera för att både jag och Katten skulle cykla. Tack far och mor!

I går åkte vi tidigt mot Sundsvall, med en shoppingdag i fokus. Det kändes bra att få åka iväg, men dock mycket oroande att både jag och Katten hade halsont. Vi körde stenhårt med alla möjliga medikamenter och hoppades på det bästa.

Som tur var övernattade vi enkelt på ett rum utan tv eller annat vilket gjorde att vi somnade tidigt. När jag vaknade hade halsontet försvunnit, men jag hade fortfarande en tveksam känsla i kroppen. Katten kände sig inte heller bra, men bättre. Hon valde dock att ligga kvar en stund till då hon skulle starta senare. Själv körde jag en frukost och åkte sedan ut och rullade en mil för att se om kroppen tyckte det var okej att jag startade.

Resultatet var att det inte kändes bra, men tillräckligt okej för att rulla då vi ändå åkt så långt. Efter frukost bestämde sig Katten för samma sak. Det innebar att jag skulle cykla 101 km och hon 49 km.

Starten skulle gå 10.45, men försköts med 15 minuter då det blev så många efteranmälningar. Totalt stod det ca 120 cyklister på plats när jag rullade iväg.

En timme senare skulle Katten starta.

Jag hade bestämt mig för att köra defensivt då kroppen kändes som den gjorde. Det fungerade bra till en början. Efter ca 15 km kom vi till en längre stigning, men jag valde att köra kontrollerat. Någon stack iväg, vilket förvånande mig då han var ensam och det var långt kvar. Väl uppe förstod jag varför. Där fanns ett bergspris jag missat. Den slutliga tvåan hade dock koll. Sedan var han snabb också.

Efter detta gick det lugnt till km 30 då några såg ut att vilja höja tempot och jag såg faran och rullade upp i tät. Vi blev ett antal som rullade runt en liten stund, men så var det helt plötsligt bara jag Steneberg från Gimonäs och en till som fanns kvar längst fram. De andra avvaktade och vi där framme kom fram till att det var för långt kvar att rulla på tre.

Efter femtio km gjorde Steneberg ett ryck i en backe och fick lucka. Jag avvaktade lite och såg då att ett antal cyklister laddade. Jag tog rygg och vi var snabbt uppe i tät. Så var vi fem som var loss. Vi rullade runt i ett kontrollerat tempo, men ingen ville riktigt gå all in och bränna sig. Det gjorde att Steneberg och en till kunde ansluta efter ett antal kilometer. Så rullade vi på sju en bra stund, men fortfarande saknades en del intensitet och efter närmare 10 km kunde klungan ansluta. En klunga som nu bestod av ca 25 cyklister.

Nu blev det verkligen krypkasino, mycket beroende på en väldigt stark och problematisk vind och att alla då ville spara sig. Det rullade lugnt en bra stund innan tempot blev lite bättre, men utan riktigt tryck.

Efter ca 80 km så ökades tempot och en kille i Alnö Raceteam gick loss. Jag tog ett ryck och gick i kapp. Han sa att vi bara var två och vi rullade på i någon kilometer innan han ansåg det lönslöst. Jag tittade bakåt och vi hade en hyfsad lucka.

Jag ökade därför intensiteten utan att gå max. Snabbt var jag själv. Efter att i fem kilometer gått hårt utan att gå max och de i klungan ännu var lika långt bakom bestämde jag mig för att pröva.

Det innebar att jag lade mig på den effekt jag vet att jag kan klara i ca 15 km och pejsade utifrån watt. I vissa stunder närmade sig klungan, men sedan rullade jag åter ifrån en del. Framför allt på krönen försökte jag trycka på för att känslan i gruppen bakom skulle vara att de närmade sig, men att det sedan drogs ut igen. Trots bra stigningar kunde jag hålla dem i från mig.

Då jag inte gick all in direkt kunde jag också öka sista milen, vilket behövdes. De närmade sig lite bakom, samtidigt sprack det upp och de blev allt färre. När det var ca sju km kvar såg jag att en i klungan gått loss och närmade sig. Jag kramade då ur det sista för att dämpa hans jagarinstinkt,

I efterhand visade det sig att under mil 9 var snittpulsen 90% och sista milen 95% av maxpuls, så visst blev det jobbigt. Det blev som ett 20 km tempolopp med 80 km uppvärmning. Snittfarten sista 20 km blev 39 km/h trots 150 meters stigning så det var inte underligt att jag blev trött.
¨
Jag visste att när det var fem km kvar skulle det vara slut på stigningarna och och jag skulle få byta motvind mot medvind. Det gällde att hålla avståndet fram till dess. Då var chansen god.

När jag tittade bak och vinden låg rätt hade jag ca 10-15 sekunder och hoppet ökade. Jag kunde då hålla ett snitt sista fem km på ca 45 km/h vilket gjorde att avståndet hölls. När jag gick in i målbacken visste jag att det skulle hålla och jag slapp spurta.

Känslan var inte helt fel att kontrollerat rulla i mål först av alla. Tvåa hamnade den cyklist från Alnö som jagat mig och trea blev Janne Steneberg som spurtslog fyran i mål.

Riktigt roligt med seger. Extra roligt också att efter avslutat lopp få så många positiva tillrop från andra cyklister och publik. En självförtroendeboost är ju aldrig fel.

Ännu roligare blev det när jag insåg att Katten varit först i mål på 49 km. Även före alla killar! Riktigt starkt.

Det drog ut innan det blev prisutdelning, men helt klart var det värt det. Trevligt med prisutdelning och denna gång var det ett riktigt fint pris på min sträcka. En blombukett och 1500 kronor i presentkort på Team Sportia.

Hemresan gick väldigt lätt efter en så bra dag för oss båda.