Nordiska Mästerskapen i linje - En taktisk blunder satte stopp

Efter gårdagens silver i tempo på Nordiska Mästerskapen här på Åland hade jag redan nått mitt mål med råge. Men vid varje tävling finns ändå alltid en förhoppning om nya framgångar.

Idag var det dags för linjeloppet på NM. Närmare 130 km i starka vindar och ganska så många höjdmeter. Och visst fanns tankar om en framskjuten placering. Förutsättningarna var de rätta vad gällde bana och vind.

På start fanns både norska och svenska mästaren och många andra starka norrmän och svenskar. Finnarna hade jag ingen koll på. Inga danskar alls på startlinjen.

I masterstarten rullade jag sist iväg med Richard Lööw som idag körde för Sverige. Själv gjorde jag det igår, och vid de senaste årens linjelopp. Men i dag gällde Vännäs CK. Vi snackade lite lätt en bra stund innan bilen släppte och loppet var igång.

Jag och Rikard filosoferar längst bak i masterstarten

Det dröjde inte mer än 7-8 km så skickade norrmännen iväg en cyklist som hamnade i soloutbrytning, då ingen annan tog det riktigt på allvar. När det väl blev lite fart var det svårt att få något organiserat. Varje gång svenskar eller finnar försökte höja tempot åkte norrmännen fram och såg till att tempot drogs ned. Det ledde till att efter ca 18 km hade norrmannen nästan en minut till klungan.

Jag var dock inte särskilt orolig, utan tänkte att han skulle bli trött. Utifrån det tog jag det ganska så piano de första 35 km. Därefter valde jag att söka mig fram och deltog i flera försök att skapa något.

Jag var med i och skapade tre olika rejäla försök i samband med vändningen efter ca 40-45 km (vi körde tre varv).

Återigen först i loppet och med en liten lucka.

Men norrmannen vill inte köra och jag ser inte möjligheterna att gå själv så tidigt i loppet. Så i detta läge aktiv och först i loppet ,och bara några kilometer senare har jag slarvat bort det hela.

Vid 45 km var jag åter först med en norrman i släptåg och vi hade en liten lucka. Men jag insåg att norrmännen bara fortsatte att bromsa upp, så jag lade mig lite längre bak ett tag innan jag tänkte försöka igen.

Då gick Richard Lööw och fick en bra lucka. Norrmännen jagade ikapp och jag tänkte att nu blir det samma visa igen, de slutar köra och det blir återsamlat.

Men då visar det sig att de precis går i kapp utbrytaren som legat solo och de fem norrmännen bestämmer sig för att hålla uppe tempot. Tillsammans med Rikard är de nu 6 stycken i utbrytning. 

Jag låg alldeles för långt bak och när jag kom fram var det få som ville/kunde ta upp jakten. Här gjorde jag mitt andra misstag. Mitt första var att inte vara mer vaksam då Sveriges starkaste cyklist plus en mängd norrmän går och mitt andra att inte prova att stötta ikapp utbrytningen. Jag trodde helt sonika att vi skulle hjälpas åt att täppa luckan.

Det tar dock en bra stund innan det blir någon jakt och dessutom blir vi bara 4 stycken. Resten ligger i svansen bakom. Efter ett längre tag blir vi 6 som hjälps åt, men då är det i stort sett för sent.

Vi kör dock på ca 50 km i lagtempo och håller en snittfart på drygt 40 km/h timme trots vind och höjdmeter. Men det räcker alltså inte. Extra surt då jag känner mig stark hela vägen min puls är ganska så låg. Jag behöver hålla igen för att det inte ska bildas luckor. Underligt att jag ska vara starkare idag än i går på tempot.

Efter ca 10 mil får vi veta att det är ca 2 minuter fram och då stannar det upp och går ganska så lugnt, i någon mil innan det blir lite bättre fart på slutet. Banan tog ut sin rätt så i slutändan var vi bara 7 stycken i vår andraklunga. Jag gillar ju som de flesta vet inte att spurta i grupp, så jag drog en långspurt med ca 400 meter kvar. Fick en lucka till de övriga, men den gick inte att hålla i motvinden och tre cyklister tar sig om. Det slutar alltså med en 9:e plats.

Som vanligt hinner några förbi mig när jag kör en långspurt. Axeln omöjliggör att jag står upp vilket gör det ännu svårare. 

Inte vad jag hade hoppats på idag då förutsättningarna passade mig. Relativt många höjdmeter, men åkbackar och mycket vind. Då brukar jag göra mina bästa linjelopp. Exakt så var det. Men jag var otaktisk och så var loppet så att säga över redan efter drygt 50 km. Ja, det är ju en del av linjelopp. Så det är inte mycket att säga om. Men surt var det.

Man räknar ju inte riktigt med att köra ett linjelopp på NM och ha sparade krafter i mål. Men sån kan alltså cyklingen vara.

Vi säger hur som helst grattis till en välförtjänt seger av Rikard Lööw som tog hem spurten i utbrytningen. Helt klart värt detta och skoj att vi fick en svensk överst på pallen. De andra fyra i utbrytningen var norrmän.

Trots allt har jag inte surat under dagen, utan det positiva från gårdagen väger upp det hela och vi har haft en fin eftermiddag tillsammans i familjen och tillsammans med andra.

I morgon bär det av till Sverige och om två veckor är mitt nästa cykelmål som då är SM. Ser att det är riktigt tuff konkurrens och en bana som passar mig klart sämre än den på NM, så det blir en utmaning.

Trots besvikelsen idag ägnar jag nu kvällen åt att njuta av gårdagens silver.

NM Silver i tempo är som ett guld efter året som varit! - RR

Så var då dagen här. Efter ca 40 dagar på sjukhus fick jag så komma hem i mitten av februari 2019, och hade en väldigt lång rehab framför mig.

Många skulle säga att det var dumdristigt, och därför höll jag målen för mig själv, som jag satte upp den första dagen jag kunde sätta mig på trainern. Jag klarade då bara att cykla i 30 minuter och med i stort sett inget motstånd i pedalerna. Men där och då började vägen tillbaka.

Mitt första mål var att kunna följa med cykelklubben till Mallorca i början av april. Det gick, men var tufft på många sätt. Det blev ändå en fantastisk vecka som sporrade, även om kroppen förstås kändes av och jag inte kunde cykla på det sätt jag brukar.

Mitt andra mål var att komma till start på Sverigecupens tredje tävlingshelg i Västerås. Även här var det på målsnöret att det gick, men jag kunde delta i tempot. Det var fruktansvärt tufft, och jag låg långt efter min forna kapacitet. Men placeringen blev bra och jag var på något sätt tillbaka. Att bara våga tävla igen var ett stort steg. Jag valde dock att skippa linjeloppet dagen efter.

Mitt tredje mål var att delta också i linjelopp och det genomförde jag veckan efter på Sverigecupen i Gottne. Kraften fanns inte där, men jag hängde i alla fall med till spurten och det var en seger i sig.

Mitt fjärde mer långsiktiga mål var att delta i NM denna helg. Fram till i juni kändes det mycket avlägset, men det har kommit allt närmare. Trots att min kropp fortfarande inte fungerar för så många saker i vardagen har det gått ganska bra att cykla. Framför allt har cyklingen hjälpt mig tillbaka till vardagen och att stärka kroppen för annat.

Trött gubbe just före mål.

Jag brukar vara bra på att formtoppa till mästerskap och kände att jag var det även denna gång. Allt höll dock på gå om intet när jag förra onsdagen halkade på några klippor vid ett bad och föll på min skadade sida. Därefter har tillvaron varit tuff och jag har haft ont dygnet runt. Inte så att jag åter brutit något, men senor, muskler etc har blivit påverkat och en inflammation uppstod.

Så sedan förra onsdagen har jag inte kunnat träna som jag velat och inte alls på tempohojen.

Nu innan tävlingarna har jag dock rullat banan och jag insåg att det skulle bli tufft med den skarpa vinden då jag inte har några muskler i höger arm och nu dessutom extra ont.

Men efter att Katten tejpat axeln med kinesiotejp kändes det i alla fall bättre och jag såg en möjlighet att starta.

Inmätning av cykel och streching av rygg

Så i dag var det då dags. Ruskigt nervöst faktiskt, på många sätt och vis. Kände mig rejält osäker på mig själv och min kropp.

Mycket procedurer som görs just innan start. Lite roligt att se från sidan på Kattens bildsekvenser faktiskt. Från vänster: Norske mästaren, Fredrik Nylén, Patrik Boström och Tomas Åström

När jag så rullade iväg insåg jag ganska så snart att kroppen samarbetade klart sämre än bara för 14 dagar sedan då jag var riktigt stark på tempohojen.

Som siste startande ger jag mig iväg.

Det var så tungt att jag efter ca 5 km funderade på att ge upp. Jag nötte dock på trots lägre effekt och hastighet än vanligt och en kantvind som inte var bra för mig då jag inte kunde hålla emot ordentligt med överkroppen när vinden tryckte mot hjulen.

 Jag insåg att jag inte skulle få några riktmärken för hur det gick då Patrik Boström som startade före mig var favorit för dagen och har en ruggig form just nu. Fredrik Nylén som startade två minuter före är också riktigt stark.

Själv startade jag sist då jag rankats högst utifrån min placering på fjolårets NM i Norge.

Totalt ca 300 höjdmeter på banan och samma sak hände flera gånger. Jag tryckte bra uppför och oftast upp på krönet, men när jag skulle trycka det sista var jag istället tvungen att släppa av och rulla då jag hade för hög puls och stumma ben. En hel del tid rann iväg och jag blev passiv i tanken.

Jag är dock inte den som ger upp i första taget, så jag fortsatte att göra det jag kunde även om jag insåg att det gick långsammare än vad jag hoppats på.

För dagen var det dessutom extra långt. 35 km i starka vindar och 300 höjdmeter var i mesta laget för mig då jag aldrig ens cyklat så långt i tempoställning sedan min skada.

Oj vad jag fick övertala mig själv. Hög puls, sega ben, dåligt självförtroende och allmänt tufft.

Så med fem km kvar ser jag en annan cyklist i fjärran och tror det är Fredrik Nylén som startat två minuter tidigare. Då är nog loppet hyfsat okej ändå, hinner jag tänka. Jag släpper av lite och känner mig lite nöjdare.

Men när jag så är ikapp honom ser jag att det inte är Fredrik utan Erik Lindered som startat fyra minuter före mig. Ja, då återkom osäkerheten och jag försökte öka. Det gick sådär.

Med två km kvar svänger jag in på vägen som leder fram till mål. Jag orkar inte hålla den fart jag borde, men jag gör vad jag kan.

Med några hundra meter kvar trycker jag det sista jag har.

I mål, och för dagen hade jag inte kunnat göra mer. En snittfart på ca 44,5 km/h är ca 1 km/h sämre än vad jag trodde mig kunna göra på den här banan, på en riktigt bra dag. Det kändes ganska snabbt som att detta blir en 4-5 placering. Med andra ord missnöjd då jag oavsett förutsättningar alltid hoppas på pallen.

Jag snackar lite med olika cyklister innan jag rullar tillbaka och sonen säger glatt att jag blev tvåa! Katten visar resultaten och vi är alla tre så glada. Helt otroligt egentligen. Ju mer jag tänker på det, ju mer känslosam blir jag.

Ja, jag hade inte riktigt dagen och hade jag haft min bästa dag hade jag nog kört klart snabbare. Men Patrik Boström som vann, var extremt snabb och jag hade inte rått på honom även om jag haft min allra bästa dag.

Fredrik Nylén, Patrik Boström och jag just efter målgång.

Svenskt även på tredje plats för Erik Egelstig, på fjärde plats Fredrik Nylén och femma Anders Karlsson. Med andra ord en riktigt stark insats.

Bäste ickesvensk blir den norske mästaren som fick nöja sig med en sjätte plats. Bra svenskdag alltså.

Lite snack efteråt

Då det gått bra brukar Katten ta en afterracebild

Efter att ha njutit under eftermiddagen var det så bankett på kvällen med prisutdelning. Rejält kallt där vi satt ute och åt, men medaljen värmde. Eller snarare medaljerna. Till i år har en ny organisation bildats som innefattar även de baltiska länderna och Island. De hade nu tagit fram medaljer till NM. Samtidigt hade den tidigare organisationen gjort detsamma. Med andra ord fick vi två medaljer för ett lopp.....

Nu är det bara att ladda om. I morgon bitti 08,50 startar linjeloppet här på NM. 128 km senare får vi hoppas att jag fått köra mig trött, är nöjd med min insats och sluppit incidenter.

Därefter är planen att få fortsätta njuta av dagens silver.

Surt att åka i backen igen!

I veckan har det varit tyst från min sida. Detta av två anledningar. Den första är positiv - dvs att jag haft mycket bra dagar och inte hunnit med att prioritera bloggen. Den andra är mer negativ. Jag lyckades falla på klipporna i onsdags, där det var fullt av vatten med alger som gjorde det extremt halt. Riktigt klantigt, helt klart.

Att bada från klipporna gick sådär. Här åkte jag rakt ned i stenarna med högra armen först. Här syns min syster Lisas man, deras två barn och Melvin. De lyckades hålla sig på benen, men efter mina skador har jag sämre balans och det visade sig här.

Därefter har min kropp varit riktigt ur fas. Rygg och axel har inte mått bra alls. Riktigt surt att skada sig igen när jag redan har en så skadad kropp. Inget brutet, men låsningar i ryggen, mjukdelar som inte mår bra, inflammation och svullnader. Jag har dock inte gett upp om att det ska reda upp sig inom kort.

Vad har då veckan innehållit? Måndagen cyklade jag med tempohojen till Umeå och Bike and Ski. Där servade de min cykel inför vår resa till Åland och NM. Tack för snabbt och bra jobb!

På tisdag var det träning med Vännäs CK och vi matade på bra i värmen. Kroppen var fortsatt stark.

Under onsdagen åkte vi till Melvins farfar Lennart för en heldag. där var också mina systrar med familjer. Tanken var att vi skulle åka vidare med husbilen, men vi blev kvar i två dygn då det var så trevligt. Det enda tråkiga var mitt fall där jag landade rakt ner i stenarna och självklart var det min skadade sida av kroppen som landade i backen.

Efter dessa skador har jag badat i voltaren, tagit ipren och stretchat typ hela tiden. Förhoppningen är att det ska vara hyfsat ok snart. Om inte, är NM i fara då jag för närvarande inte kan komma ned i tempoställning och inte heller cykla någon längre stund på racern. Surt, med så dålig uppladdning, men jag ska försöka tänka positivt.

Efter två dagar i farfar Lennarts stuga rullade vi vidare söderut och det blev en mängd stopp efter vägen innan vi landade på Hagmyren. V75-dag stod på programmet. Extremt fint väder och en fantastisk dag. Inga större vinster, men roligt alltså.

Vi fick hattar, vilket verkligen behövdes i den extrema värmen.

Därefter åkte vi vidare och sent på kvällen nådde Hargshamns Camping. Sov över på parkeringen, innan vi checkade in i dag. Vi hamnade perfekt med utsikt mot ett fint havsbad. Fortsatt toppenväder.

Jag och Katten tog på em en cykeltur på otroligt fina vägar. Det var riktigt skoj och rofyllt. Tyvärr mår kroppen som nämnts fortfarande inte bra, men det är som det är. Det blir inte sämre av cykling i alla fall.

Efter cyklingen gjorde jag middag medan Katten och Melle badade, och kastade boll.

Nu i kväll efter en god middag så spelar Katten och Melvin bordtennis. En av mina favoritsporter, men jag får tyvärr vila upp mig i husbilen.

I morgon myser vi lite på förmiddagen innan vi på kvällen åker med färjan till Åland. Jag hoppas vi får en riktigt fin vecka där och att kroppen snart är återställd så jag kan göra mig själv rättvisa på nästa helgs tävlingar.

Vilken toppsäsong - Tankar om det som varit

Ja, detta blir lite av ett skrytinlägg. Men kanske är det okej då du är riktigt nöjd, och att det inte hör till vanligheten att det kan gå så här?!

Vilken toppsäsong det har varit. Jag hade satt upp ett antal tuffa mål inför säsongen och alla uppnåddes! Det blir nog svårt att toppa detta.

Vad var då mina resultatmål?
a) Pallplats på SM och sämst silver
b) Pallplats på Nordiska Mästerskapen
c) Minst en seger i tempo i Swecup
d) Minst en seger i linje i Swcup
e) Pallplats i Swecup tempocup
f) Pallplats i Swecup totalcup (linje + tempo)

Sedan har jag också haft många prestationsmål och processmål som också nåtts. Det enda som varit klurigt är min rygg som krånglat. Trots att dessa problem gjort att jag missat några tävlingar och inte kunnat prestera fullt ut i alla tävlingar så har det mesta gått riktigt fint.

Jag är riktigt nöjd med att ha lyckats pricka in toppformen i både SM och NM. Nu blev jag krasslig på SM, men då jag i grunden hade peakform räckte det ändå till silver.

Silvermedalj på SM. Min känslomässigt största idrottsstund för året

På Nordiska Mästerskapen kändes allt perfekt och det blev ett silver till, bara 12 sekunder från segern.

Nordiska mästerskapen. Silvermedalj och en toppendag på alla sätt

Silvermedaljen på NM smakade gott

Jag har också lyckats få till 3 segrar i tempo under säsongen. Två av dessa med riktigt tufft motstånd på start och båda dessa gånger lyckades jag slå svenske mästaren som alltså stod högst upp på SM.

Alla segrar är en seger oavsett motstånd. Denna seger i Gottne hade jag inte min bästa dag, men det räckte ändå

Jag lyckades också få till en linjeseger i Swecup. Där lyckades jag brygga upp till en utbrytning för att med några km kvar kunns bryta mig loss från utbrytningen för en soloseger.

En stor dag där det taktiska och fysiska lyckades. Riktigt nöjd med att få till en linjeseger i Swecup även detta år

I totalcupen i tempo blev det en andra plats. Så blev det också i fjol, men i år var mina resultat bättre. Men då Patrik Boström i CK Fix lyckades ännu bättre är det inte mycket att säga om. Han gjorde en fantastisk prestation i flera av tempoloppen och är värd totalsegern. Totalt var det 7 lopp i cupen. Jag vann 3 och Patrik vann de andra 4. Vi var båda på pallen i alla lopp vi startade i.

På bilden nedan finns Niclas Näslund Cykloteket Racing Team och Patrik Boström CK Fix på samma bild. Två fantastiska cyklister och människor som jag har stor respekt för och inspireras av. För första gången lyckades jag cykla snabbare än båda två vid samma tillfälle. Otroligt stort för mig.

Första temposegern i Västerås med snabba Niclas Näslund och Patrik Boström som tvåa och trea

Tempoloppen gick riktigt bra och även linjeloppen som inte slutade i spurt var riktigt positiva. Det innebar att jag inför sista deltävlingen i cupen fortfarande hade chans till totalseger. Det slutade dock med andra plats, och det är jag riktigt nöjd med.

Cykeln vilar lite inför tempostarten på SM nere i Torekov

19 deltävlingar i Swecup fördelat på tempo, linje och GP. Själv fick jag gå i mål i 13 av dessa. Patrik Boström lyckades segra 5 ggr (4 i tempo och 1 i linje), jag segrade fyra gånger (3 tempo och 1 i linje), Richard Lööw segrade 3 gånger (2 GP och 1 i linje) och Kristian Stenshamn tog två segrar (2 i linje). Sedan var det 5 andra som vann var sin tävling (4 i linje och 1 i GP)

Med SM, Nordiska Mästerskapen, Swecup och andra tävlingar har det under 2018 blivit 12 pallplatser varav 4 segrar. Ytterligare 4 topp-sexplaceringar och 2 gånger topp tio. 4 gånger har det blivit en sämre placering. Jag har åkt på 9 resor under säsongen och alltid fått komma hem med minst en pallplacering. Svåröverträffat. Njuter lite extra nu helt enkelt.

Ja, det blir i alla fall inte resultaten och känslan under säsongen som ger motivationsproblem inför den kommande försäsongen. Sedan har jag också haft riktigt kul såväl när jag cyklat själv, med lagkamrater som när jag varit på "tävlingsturné". Att få träffa alla trevliga cyklister runt omkring i Sverige är verkligen toppen och själva tävlingarna är också något extra. Nu får vi se hur det blir nästa år.

RR: Nordiska Mästerskapen - Silvermedalj i tempo!

2016 lyckades jag knipa en bronsmedalj i Nordiska Mästerskapens tempolopp som då hölls i Sunne. I fjol var jag i ledning med några kilometer kvar då tävlingen hölls i Danmark, men fick då punktering. I år skulle det då bli min tredje chans att i landslagsdräkten få kliva upp på pallen. Denna gång i Norge. 

Jag var medveten om att det skulle krävas ett topplopp för att nå mitt mål. Det var många starka svenskar, norrmän och danskar på plats. Men jag hade inte gett upp. 

Jag kör alltid samma ritual och program för mina förberedelser som börjar ca 4 timmar före tempoloppet. Ganska snabbt i dag kändes det som att kroppen svarade lite extra och att benen var pigga. Jag vågade dock inte helt lita på det då förberedelser och uppvärmning är en sak och lopp en annan.

Så var det dags och jag gick ut som 3:e sista cyklist. Minuten före startade en norsk landslagsåkare och 3 minuter före en annan norrman som för övrigt vann VM-silver i Frankrike förra hösten då jag var där. Efter mig startade två starka landsmän.

Så var det dags. 300 meter och sedan direkt in i en klättring som på slutet var 7-8 procent.

Jag matade i väg hårt, men inte på max. Detta skulle helt klart vara en bana du kunde spränga dig i, och att göra det direkt var ingen bra idé. Jag försökte därför hålla igen första backen för att därefter mata på hårdare.

Efter backen var det en dryg mil där det böljade upp och ned och väldigt mycket sväng. Dock var det mer nedåt än uppåt och dessutom medvind. Jag försökte få med mig farten över alla krön, höll igen utför och matade på uppför de korta backarna. Det blev 11 km med en snittfart på ca 50 km/h och känslan var riktigt bra. 

Så gick det lite mer ihållande uppåt till vändningen och nu insåg jag att jag nog kört in ca 45 sekunder på norrmannen som startade före mig. Det gav förstås ännu mer självförtroende. Jag aktade mig dock för att köra ikapp för fort då det kunde innebära att jag tog slut. Tog istället mitt eget tempo och nötte efter ca 4 km till ikapp.

Innan dess hade det varit ytterligare en längre klättring som var riktigt tuff.

Men så var jag förbi norrmannen och ett tag senare svängde vi höger in på en ny väg. Direkt nästan rakt ned och så en höger och en vänstersväng innan det direkt gick uppåt. Först svagt och på slutet ca 16-17 procent. Ned på lilla klingan och bryta sig upp.

Jag hade sparat lite utför och det var tur, för nu väntade ytterligare några tuffa kilometer där det mest var uppför. 

Så en t-korsning och vänster. Drygt 4 km kvar och nu var det bara att gasa på. Det började bli segt, men benen svarade fortfarande.

Jag höll trycket och höll mig också till min plan som jag satt upp innan loppet. Jag visste var det skulle maxas och var det skulle avvaktas etc. 

Det kändes så bra att jag nästan fick lite segervittring. Kanske kunde detta räcka riktigt långt!?

Så bara en kilometer kvar och nu matade jag vad jag hade. Mållinjen framför mig och jag skär den i 49 km/h på slättan (lite svagt uppför) utan medvind. Det måste betyda att det loppet var väldisponerat!?

Väl i mål pustar jag ut och undrar hur det gått. En norrman i publiken erbjuder sig att kolla på nätet då det var liveresultat där. Jag tänkte att kroppen var bra idag och jag kunde inte kört många sekunder snabbare, så jag är nöjd oavsett placering. Men självklart ville jag åt pallen.

Jag såg att mina två landsmän som startat efter mig kom in för sent, så några nya namn skulle inte komma in i toppen.

Norrmannen berättar att jag är tvåa. 12 sekunder från guldet. Inte så mycket, men jag har svårt att se vart jag skulle hitta alla de tolv sekunderna även om det bara är ca 0,4 sekunder per kilometer. Vinnaren Arvid Johannesen vann också silver på VM och hade jag då bara varit tolv sekunder efter honom hade det räckt till VM-brons. Svårt att inte vara annat än nöjd! Jag såg senare att jag var snabbaste svensk av alla som körde oavsett klass, och det var ytterligare ett bevis på att jag hade dagen.

Vi avverkade alltså nästan 30 km med en bit över 300 höjdmeter och min snittfart blev en bit över 43 km/h. Snabbare än så kör jag inte, helt enkelt.

Nedan ser ni topp 9 för dagen.

Efter att ha återhämtat mig ett tag, duschat och fixat lite så var det dags för prisutdelning på kvällens bankett. En medalj och ros senare så känns det riktigt fint.

I morgon är det så dags för linjeloppet. Nästan 150 km och ca 1400-1500 höjdmeter. En ny utmaning helt enkelt. Kanske inte riktigt my cup of tea, men det var ju i och för sig inte dagens tempobana heller. Så självklart ska vi köra vad som går.

En utmaning är att jag har problem att med min framväxel, så jag har mekat med den under kvällen. Det är inte en av mina starkare sidor, men jag hoppas att växeln håller sig i schack imorgon.

Upp i arla morgonstund då starten går redan 09.00.

Nu får vi se om jag kan få till åtminstone 4-5 timmars sömn. Är i alla fall riktigt glad för dagen som varit.

NM - En T-korsning med flashback, klättring rakt upp och vi gjorde Oslo

Tiden rullar på här i Norge. I går onsdag cyklade jag från campingen vid 10 på förmiddagen för att rulla igenom tempobanan till nordiska en gång till. Inte hög fart utan mer memorera hur jag ska försöka lägga upp loppet på lördag.

Ja vad upplevde jag då och vad bör vi tänka på? Ja, det börjar ganska snart efter start med en ganska så brant klättring, om än inte så lång. Här behövde jag gå ned på lilla klingan för att ha en hyfsat okej kadens. Är ju inte toppen med allt för mycket mjölksyra redan i starten med närmare 3 mil kvar.

Efter den branta delen fortsätter det uppför en bit till, men inte brant. Sedan väntar många kilometrar av böljande cykling. Här gäller det att mobilisera och hålla upp trycket i alla lägen. Sedan är det ju så att håller du upp effekten kan du få delar av de korta backarna "gratis", men å andra sidan blir du kanske också mer trött då det behövs tryck över krönen.

Bitvis går det väldigt fort och det är också mycket svängigt med flera stängda kurvor.

Efter ca 13 km väntar en klättring fram till vändning efter ca 14 km.

Så tillbaka samma väg. Efter 18 km väntar en lite längre klättring där jag åter hamnade på lilla klingan. Böljande igen efter det och när vi når 21 km svänger vi åt höger.

Nu in på en helt ny väg. Ganska snart efteråt är det extremt brant utför med sväng längst ner. Jag var tvungen att gå ur fartställningen här.

Direkt efter utförslöpan går det uppför en bit innan det helt plötsligt går typ rakt upp. Lilla klingan fram och största bak (dvs lägsta växeln) och stående så ligger jag på ca 700 watt. Dock är det en väldigt kort bit.

Det som är utmanande är att det fortsätter uppför direkt efteråt och då är det en utmaning att kunna hålla trycket.

Så går det mest uppför innan det går utför efter 25 km. Här väntar en t-korsning längst ned och du ska svänga vänster. Går det för fort här lär du hamna ute på åkern. I fjol på nordiska fick jag punktering i exakt ett sådant här läge och innan svängen hade jag ingen kontroll och fick göra ett besök i diket. Inga bra känslor av detta. Jag hoppas verkligen att det inte ska sätta sig i huvudet under loppet.

Är vi förbi denna sväng är det några kilometer där det mest går uppför vilket nog kommer att vara tufft då man nog är ganska så sliten vid det här laget. Sedan planar det ut och är mest utför på slutet.

Ja, ungefär så cyklar vi på lördag när vi gör upp om medaljer på Nordiska Mästerskapen.

Efter att ha provkört banan tog vi husbilen till Oslo.

Vi inkvarterade oss på en ställplats och tog sedan och gjorde ett besök på drottningens lustslott som byggdes i mitten av 1800-talet. Dvs av Oskar I till drottning Josephine. De var också kung och drottning av Sverige.

Riktigt fint där.

Vi vandrade också omkring på Bodoy som är det exklusivaste området i Oslo.

På kvällen skulle vi handla lite mjölk mm och insåg att det var tur att vi hade kylskåpet ganska fullt. Priserna i Oslo var till och med högre än vad jag trott.

Det mesta mellan 25% och 200% dyrare än hemma. Ex var mjölken ungefär 100% dyrare. Äggen så mycket som 300% dyrare.

Min favoritdryck Pepsi Max kostade över 40 kronor i svensk valuta. Ca 200% dyrare.

Ja, dyrt att vara turist här. Billigt för norrmän när de är turister i andra länder.

Idag har vi satsat på historia och varit på Akershus fästning där Norges kungar bott från 1200-talet fram till det blev union med Sverige på 1800-talet. Därefter har det varit fängelse mm. Fortfarande finns militärutbildningen här.

Vi besökte också muséet som beskrev hur norrmännen kämpade mot tyskarna under andra världskriget.

Sedan blev det armémuseum.

Vi avslutade med det nya slottet som kungarna och drottningarna i dag använder.

I morgon förmiddag styr vi åter kosan mot Ås och blir kvar där till söndag kväll. Tävlingar lördag och söndag.