Mallorca - Fint kvitto och snart smäller det

Hej då Mallorca.

Efter 12 dagars vistelse och 11 dagars träning är jag nu åter hemma och ägnar mig för tillfället åt att vila.

Resan var riktigt lyckad då jag fick träna det jag ville och den förkylning jag hade i kroppen blev allt mer undanskuffad ju längre vi var på plats.

De första fem dagarna då jag var med Katten blev det 20 timmars cykling, 4700 höjdmeter och 520 km. Till allra största del låg jag i pulszon 2. Det blev också viss del i pulszon 3. Med andra ord lugn distansträning. Det var väldigt bra att få börja resan på detta sätt och bygga grund, särskilt då det blivit så lite träning på slutet.

När Katten åkte hem dök Vännäs CK upp, och det väntade ytterligare 7 dagar på ön. 

Det blev nu tre träningsdagar innan det var dags för min första vilodag efter 8 dagars träning. Efter vilodagen trampade vi på ytterligare tre dagar. 

Veckan med Vännäs CK summerade jag drygt 30 timmars cykling, ca 10000 höjdmeter och 750 km. Även denna vecka gick ganska så lugnt med ungefär lika mycket tid i pulszon 2 och 3. Veckan kryddades dock med lite tempointervaller och någon/några korta hårda intervaller per dag. Totalt 10% i pulszon 4 och 2% i pulszon 5. 18% av träningstiden låg jag över 300 watt. 

Alla trevliga och duktiga cyklister från Vännäs CK poserar på cykelveckans sista dag.

För hela resan fick jag ihop 50 timmar och 30 minuters cyklande. Det blev ca 15.000 höjdmeter och totalt rullade hjulen nästan 127 mil. Farten under veckan var inte hög, vilket både berodde på mycket klättring och att min tanke var att cykla lugnt när det skulle gå lugnt.

Kroppen kändes bättre än förväntat, då med utgångspunkt från att jag haft mycket dålig träning under februari och framför allt mars. Kroppen svarade allt bättre och wattalen i relation till pulsen blev bättre ju längre resan led.

När jag började min försäsong i oktober hade jag en plan vart jag skulle ligga kapacitetsmässigt i samband med Mallorcaresan. 

Min plan var att öka effekten och cykelstyrkan med ca 10% i jämförelse med förra säsongen och att det skulle infrias ett tag efter resan, och med andra ord skulle jag upp mellan 5-10% till Mallorcaresan.

Det såg riktigt bra ut till och med slutet av januari då min träning från oktober till januari genomfördes exakt enligt min planering. Från februari  mer eller mindre havererade min träning. Innan haveriet hade jag nästan förbättrat mig med 10%, men nu gick det bakåt.

I slutet av den långa sjukdomsperioden var min form extremt låg. Därför var det otroligt positivt att se att den första lugna träningsveckan på Mallis höjde mig mer än förväntat. Jag bedömer att jag under andra delen av resan var ungefär lika stark detta år som fjolåret på Mallis. I min frustration med 6 veckors sjukdom trodde jag inte detta var möjligt.

Det är klart att jag fortfarande ligger efter min plan, men det är i alla fall tillräckligt bra för att jag ska våga tänka att jag kan hålla fast vid min tävlingsplanering. Ja, detta under förutsättning att det nu är slut på sjukdomarna för ett bra tag framöver.

Mitt läge är alltså så att jag i siffror skulle vilja ligga på en 10 när de viktigaste tävlingarna är i sommar. Min plan var att ligga på 8-9 på Mallis och i fjol på Mallis låg jag på ca 7. Min form under mars har legat kring 4-5. Det var då fantastiskt skönt att se att jag nu ligger kring en 7:a och kanske kan jag med rätt träning och en frisk kropp åtminstone nå en nia under denna säsong?!

Ja, just nu är jag alltså positiv. Vi får hoppas det håller i sig. I tävlingspremiären i Barsebäck om 9 dagar får jag ett första kvitto på hur det verkligen ser ut. Då kan vi glömma siffrorna och se på det verkliga resultatet. 

Jag har tittat på de anmälda cyklisterna och de allra flesta av de allra bästa cyklisterna i landet finns på startlinjen. Ska bli spännande och utmanande att åka de 130 milen enkel väg och mäta mig mot alla starka och trevliga cyklister.

Nu ser jag fram emot tävlingssäsongen och snart är det dags att börja tänka på att boka Mallis 2017

Mallorca - Fantastiska västkusten och så här har vi gjort i 28 år

Sista cykeldagen på Mallorca gick denna gång efter den fantastiska västkusten. Vi startade dagen med extrem lugn efter cykelbanan från Can Pastilla till och igenom Palma. Vi fortsatte sedan i riktning mot Magaluf, men just innan i Palmanova svängde vi upp i bergen via Calvia och Es Capdella.

Därefter svängde vi ut mot den vackra västkusten via Andratx.

Det märktes att motivationen under dagen var extra stor hos cyklisterna, och insikten att det inte behövde sparas på någon kraft hjälpte till.

En banan fångad i flykten

Det innebar att merparten gick max eller nästan max när vi nådde stigningarna efter kusten och sa att det var fri fart under en bra bit.

Fightingfaces

Alla verkade nöjda, glada och taggade. Med tiden blev också ganska många trötta.

Anna glad över att få cykla i det vackra vädret

Vi hade bestämt att dagens fika skulle bli på det vackra caféet med den bedårande utsikten som ligger just efter Estellencs. Som vanligt beställdes tårta. Jag körde cheesecake för tredje året i rad.

Efter fikat bar det utför och alla rullade i egen takt.

Vi uppmärksammade också min egen kurva. Här kraschade jag styggt 2014, men då från andra hållet. Feldoserad kurva, lite fel linje och 60 km i timmen, var inte optimalt där. Trots allt gick det bra denna gång. I år kom vi från andra hållet och i låg fart.

Tomaskurvan

Jag tog det piano mest hela dagen och hade en lugn och trevlig dag

Upp, ned och fantastisk miljö ledde oss fram till Puigpunyent där vi skulle äta lunch. Men någon lunch blev det inte. Av någon anledning var alla restauranger i hela byn stängd. Även Supermercadon var igenbommad.

Det blev lite kymigt ett tag då vi ny cyklat länge utan mat och väldigt länge med tomma vattenflaskor.

Vi konstaterade att vi skulle behöva klättra 6 km till och några hundra höjdmeter innan det skulle kunna bli lunch och vattenpåfyllning. Men så i slutet av byn uppenbarade sig en Supermercado som var öppen - Great. Med vatten i flaskorna var det sedan inget större problem att rulla till Galilea där det skulle bli lunch.

Vi tog första bästa restaurang. När vi kom in såg vi att detta var ett ställe som såg sig som lite finare och priset var också av den kalibern.

Vi hade insett att det skulle bli tight att hinna tillbaka till hotellet i tid, då de som hade hyrcyklar skulle lämna igen de senast 19.00.

Vi önskade därför en snabb beställning och inte stanna så länge på restaurangen. Det ville inte restaurangägaren ställa upp på som för övrigt både dukade av borden, tog upp beställning, gjorde maten och bar ut delar av den.

Det tog lång tid innan vi fick sätta oss och när Jonas som var fösta att beställa ville beställa både dricka och mat vid samma tillfälle fick han bannor. Restaurangägaren var frustrerad och förtydligade att han arbetat där i 28 år och aldrig hade han behövt göra så, och det skulle inte bli så denna gång heller. Drickan skulle beställas först och han kunde inte tänka sig att rucka på detta.

Det var i alla fall fin utsikt och maten var riktigt god. Sedan var pizzan extremt stor, nästan som en familjepizza.

Innan vi fått maten och betalat hade det gått över en timme, och vi insåg att tempo nu behövdes. Samtidigt var flera nu ganska slitna efter många dagars fin och krävande cykling.

Ett av många djur vi såg efter vägen

Vi rullade iväg och alla kämpade på bra och det rullade faktiskt riktigt hyfsat.

Så närmade vi oss sista skylt till skylt klättringen för resan. Med andra ord - Militärbacken. Jag hade under hela dagen sparat benen med kommande tävlingar i bakhuvudet. Med andra ord hade jag åkt runt och myst hela dagen.

Helmersson hade pratat hela veckan om att han hade revansch att utkräva i Militärbacken, då han ansåg att han gjorde en taktisk miss i fjol. Då själva klättringen är ganska kort hade jag bestämt mig för att köra trots att det skulle vara en lugn dag. I alla fall tillräckligt för att försöka vara först upp.

Helmersson tog täten i början av backen, men drog inte särskilt hårt. Ungefär mitt i klättringen ryckte Jonas och jag tog rygg. Jag låg sedan kvar där ett tag innan jag kontrade och körde riktigt hårt ca 20 sekunder innan jag släppte av och bara kontrollerade så Jonas inte skulle komma ikapp. Helmersson har lovat att det blir ny match nästa år.

Efter militärbacken ledde jag gruppen via bilvägen tillbaka till skillnad mot för på morgonen då vi nötte cykelbana. Det gjorde att vi säkert sparade 20 minuter och vi han tillbaka i tid till cykeluthyrningen. En sista och riktigt trevlig cykelrunda var över

Så var det slut för dagen och vi kunde notera ca 125 km, drygt 5 timmar och 20 minuter och närmare 2100 höjdmeter.

På kvällen blev det middag och alla de övriga uppvaktade mig med ett presentkort på valfri sportaffär som tack för att jag skött bokning av resa, det praktiska innan resan, planering och guidning under dagarna, tips kring träning och lite annat smått och gott. Det var riktigt skoj att mitt arbete uppskattats och jag tycker verkligen det är viktigt att alla trivs och har det bra på våra resor.

Så igår var det dags för resdag och ni kan se på bilderna hur ledsna vi alla var.

Mallorca - Pissrunda till Petra

Dag sex med Vännäs CK på plats här på Mallorca, och dag 11 för mig som också hade tur att vara med Katten ett antal dagar innan.

Efter tre raka cykeldagar i bergen var det idag dags för att bryta av det med mest slättåkning innan vi i morgon på vår sista dag åter möter bergen.

Vi var idag alla 12 som rullade iväg från hotellet. Skoj. Tråkigt dock att norrbottningarna är sjuka och inte kunde hänga på.

Idag hade vi riktigt tur med vädret. Värme och sol hela dagen. Då passade det extra bra med en tur till Petra och lunch där.

Jag hade fått en beställning av några i gruppen att det skulle vara platt, snabbt och så få byar som möjligt. 

Självklart gör jag allt för att tillfredsställa mina kamrater. Jag hade därför planerat just en sådan tur.

Jag låg i spets de 50 km till Petra. Tryckte på ganska bra på slättan och utför och höll igen uppför. Lite som du kör Vättern om du vill det ska gå fort.

Med detta upplägg och gynnsamma vindar gick det nog hyfsat lätt i ledet, även om det säkert var lite jobbigt då vi ofta låg mellan 38-42 km/h där det var platt.

Vi tog en riktigt lång paus i Petra och han med lunch, slappa, kaffe, cykelaffärsbesök och en supermarket.

Under denna tid blev jag också lite sur, då det hände för andra gången denna resa. Klockan behövde återställas och träningen försvann. Blir till att kontakta Polar. 

På väg tillbaka till hotellet var det motvind och tid och fart hade tagit ut sin rätt. Några var därför lite slaka. 

Det gällde dock inte Helmersson som efter totalt 7 mil fick ta över förningen. Då hade han vid flera tillfällen sagt att han rullade på vilopuls. Stark den killen.

Med ca 30 km kvar tog vi ett sista planerat stopp. Ett riktigt pisstopp blev det.

Efter detta fick Helmersson raketbränsle i benen och gruppen sprack vid flera tillfällen. 

Vi samlade dock ihop oss och kom samlade till LlucMajor. Efter sista avtagsvägen där det är stopp valde några ta det lugnare sista 15 km. Vi var några som stannade och pratade med dem medan de andra drog iväg.

Efter en bra stund rullade jag iväg. Hade hittills under dagen hållit mig till planen att inte bränna ut benen. Nu föll det. 

Tänkte jag skulle trycka på en kortare stund för att gå ikapp gruppen. Det visade sig vara lättare sagt än gjort då de körde på riktigt bra. Jag fick gå nästan max i 10 minuter och låg på högre watt än de snabbaste frifartsklättringarna tidigare på resan.

Till slut var jag i kapp, och det fortsatte då att gå undan en bra bit. Blev en rejäl genomblåsare kan man säga.

Totalt 113 km, lite under 800 höjdmeter, en stund under fyra timmar.

Uppe på hotellrummet fick jag ta igen mig en bra stund och fortfarande känns det i benen av den rejäla urladdningen på slutet. Troligen dumt inför kommande tävling, men ganska skoj.