Träningen blåste bort

Efter gårdagens bedrövliga intervallpass blev åtgärden att äta lite extra efter passet och hoppas att det var näringsbrist som var orsaken.

Jag höll fast vid planen att köra en längre runda i dag och därmed den fjärde raka träningsdagen inför morgondagens vila.

Jag, Helmersson och Tjäder träffades vid tio i morse för att cykla via Gräsmyr och Mossjö till Hörnefors där det var kaffestopp.

Vi tog det väldigt lugnt första 25 km, men sedan ville jag kolla benen, och drog i väg i spets. Det var bra vindar och det blev ett snitt på ca 48 km/h under en bra stund innan vi lugnade oss igen. Sedan blev det ytterligare en rejäl fartökning innan vi nådde Hörnefors och dagens kaffe.

Benen hade dittills känts ganska så hyfsade och medvinden hade hjälpt till för känslan. En trevlig fikapaus och där och då bestämde vi oss för att prova en ny väg tillbaka.

Det skulle bli hemväg via Sörmjöle, Stöcke, Röbäck och Brån.

Nu väntade många mil med väldigt mycket vindar rakt i ansiktet. Dessutom en hel del kastvind. Det har verkligen gott troll i vinden denna cykelsäsong. I stort sett alltid starka vindar. Idag en av de starkare för säsongen.

Kanske inte så blåsigt som på bilden, men nästan...

Efter att Helmersson tagit första delen i motvind bestämde jag mig för lite MAF och att då hålla 300 watt i 20 minuter. Trots så pass bra tryck landade snittfarten bara på 33,7 km/h under denna tid, så då förstår man att det var motvind (det var nämligen nästa inga höjdmetrar).

Vi rullade vidare och nu insåg jag plötsligt att gårdagens bedrövliga träningsrunda gjort mig irriterad och därför hade jag glömt ladda träningsdatorn. Klantigt! Den varnade nu för låg batteristatus och efter ca 90 km var det så slut på dagens träning.

De andra fortsatte träna och detta i kraftiga vindar som tog på en hel del.

Väl hemma igen hade jag cyklat i 3 timmar och 50 minuter och ca 130 km. Även om allt då förstås inte var träning....

Ett bra och givande träningspass där benen kändes bättre i dag än i går. Om än inte riktigt där jag önskat att de ska vara. Roligt också att cykla med sällskap. Den för oss nya vägsträckningen var också trevlig. En dag med finare väder och bättre vindar är den nog en dröm.

Det har nu blivit 11,5 timmars träning de senaste fyra dagarna och dessutom en del intervaller, så det blir bra med vila i morgon. Förhoppningsvis är benen hyfsat pigga på måndag då jag planerar för lite hårdkörning.

Fullständigt misslyckade backintervaller

Det är mycket som händer nu som påverkar måendet både fysiskt och psykiskt. Trots det har i stort sett varenda träning sista månaden varit bra. Så inte idag.

Efter att ha varit på jobbet två gånger, handlat, bakat med sonen, förberett middagen mm fanns det sent på eftermiddagen tid för lite träning.

Min plan var att köra backintervaller. Planen havererade helt. Idag fanns det varken kraft i benen eller någon mental kraft.

Jag ville dock inte gärna ge upp, så jag provade köra lite "fartlek". Det innebar att jag tryckte på rejält i klättringarna, och släppte av en liten stund då och då och tryckte sedan på igen. Detta gick att hålla i en stund, men varken benen eller skallen var på sitt bästa jag.

Det blev med andra ord ett bedrövligt dåligt pass och inte alls som jag önskat. Fick ihop totalt 11 minuter över min FTP, men inte en sekund i pulszon fem. Inget vidare intervallpass med andra ord. När jag så insåg att detta slet mer en utvecklade någon kvalité gav jag upp och åkte hem.

Jag har gjort en första analys av varför det blev så här. I morgon blir det långgrunda med några andra cyklister. Beroende på hur det känns då kommer jag bestämma hur jag går vidare i träningen och eventuellt blir det vissa justeringar i min plan.

Långcykling, maxmilen och 6-minutare

I måndags började vi vår resa hemåt från Danmark och Nordiska. Av flera skäl ville vi hem fort, så på tisdagen sträckkörde jag och trots en mycket lång resa klev vi in hemma sent på tisdag kväll.

Efter helgen som var en stor besvikelse, hade det av förståeliga skäl varit vila måndag och tisdag. På onsdagen tyckte Katten att jag skulle ta en rejäl tur, och att det då säkert skulle kännas lite bättre.

Jag tog henne på orden och det blev en måbracykling. Lugnt och beskedligt rullade jag fram. Samtidigt lyssnade jag på podden Presteramera. Skönt, avslappnande och jag fick tänka på annat.

Trots ett varierat väder som både innehöll sol, blåst, regn och åska var det trevligt.

Efter exakt fyra timmar rullade jag in på gården.

I går kväll hade vi det bra tillsammans hemma jag och Katten, medan Melvin sov hos en kompis.

Idag hade jag bestämt mig för att köra lite hårdare träning för att se om jag kunde motivera mig till det. Det är ju också så att ska jag kunna bibehålla formen inför de sista loppen för säsongen behöver jag få till bra träning nu under ca två veckor.

Jag lyfte in tempohojen i bilen och rullade till starten för vår milbana. Anledningen till att jag inte cyklade dit är att underlaget är så pass dåligt att det inte lämpar sig för tempocyklar.

Underlaget på själva tempobanan är dock mycket bra. Idag var vädret också riktigt fint. I helgen var som du ser nedan vädret under all kritik, så även underlaget.

Först ett lugnt varv och sedan var det dags att köra lite hårdare.

Jag började med att köra hela banan som alltså innebär ca 5 km och vändning  och sedan 5 km till. ca 70 höjdmeter på 10 km.

Jag rullade på, inte på max, men inte så långt ifrån. Benen var dock lite sega och det var inte helt lätt att få upp pulsen. Jag hade dock bestämt mig för att hålla i trycket, och det gick faktiskt riktigt hyfsat.

Nu var vindarna bättre, men det var inte helt fel att cykla 35 sekunder snabbare än inför SM. Det blev ett snitt på 44,7 km/h denna gång och det utan särskilda förberedelser och inte optimal utrustning. Pulsen var heller inte allt för hög. Att tiden då blev så pass mycket bättre än sist innan SM, tyder på att min nya position på cykeln är ännu mer aerodynamisk, vilket känns mycket lovande. Jag har ju varit osäker på hur den står sig i praktiken.

Efter den inledande Maxmilen var det nu dags för fyra kortare intervaller med lugn cykling mellan. Det blev alltså så att jag cyklade lugnt 5 km till vändningen och sedan hårt tillbaka till målet. Detta gjordes fyra gånger.

45,4-45,7 km/h de första tre gångerna och den sista landade så på 46,3 km/h.

Benen var inte helt pigga. Vet inte riktigt varför, men det innebar i alla fall att benen fick kämpa mer än andningen idag. Hur som låg intervallerna i snitt på drygt 360 watt. Helt ok efter hur benen kändes. Sedan är det alltid så att effektsiffrorna är lägre på tempohojen än på racern. Beror helt enkelt på en tuffare och mer aerodynamisk position.

Efter detta lite lugn cykling och sedan var jag klar för dagen. Totalt ca 40 minuters intervalltid och 80 minuter lugnare.

Hemresa, slicka såren och starta om

Så har vi landat på svensk mark igen, och lämnat Danmark.

Inte en av mina roligare dagar. Men maten på båten var i alla fall väldigt bra.

Vi har nu rullat till Mariestad där vi sover över på en rastplats.

I morgon ska vi sikta mot Norrland. I stället för att fortsätta rundturen i söder kände vi att vi ville hem.

Trots min frustration och besvikelse från helgen behöver jag nu också tända om. Skulle behöva två gedigna träningsveckor  då formen bör finnas där om 24 dagar då det är race igen.

NM - Ett dåligt skämt och en parodi!!

I helgen har parodin i Randers utspelats. En pjäs i två akter, med många dåliga skämt och inget lyckligt slut. 

Jag hade förstås hoppats att skämten skulle sluta i går och att det i dag skulle vara en riktig tävling nu då det ändå är Nordiska Mästerskapen.

Men icke!!

Det har visat sig att det är någon typ av flis i/på vägarna som kommer fram när det regnar.

Detta kände många danskar till, så de hade både punkteringsvätska och någon form av tejp inne i däcken. 

De flesta andra hade ingen aning.

Vi var tre klasser som startade i regn och skulle köra minst 12 varv.

Hur det gick?

I vår klass var 2 danskar först i mål, sedan kom två andra cyklister fem minuter senare. Ytterligare två kom i mål, men de var nästan ett varv efter. 4 av 6 i mål var danskar och ingen i vårt landslag tog sig i mål.

I H30 kom två danskar först, sedan en svensk 20 minuter senare och ytterligare en 47 minuter senare. Så troligen bara två som inte punkterat. Totalt 4 i mål.

I H35 vann en dansk. En norrman kom 8 minuter senare på andra plats och ytterligare en norrman 24 minuter efter tog brons. Resten bröt.

Ja, som ni förstår visste danskarna något som inte övriga visste.

Rent generellt känns det oseriöst när det blir så här, och under all kritik. 

Även i de klasser som körde kortare eller slapp regnet var det många punkteringar, dock inte lika många.

Ja, detta blev en riktigt dålig helg. Danmark visade sig inte från sin bästa sida, och lotteriet var ingen höjdare.

För övrigt är detta bara andra gången jag var i Danmark. Förra gången jag var här tog det bara 15 minuter så blev min resväska stulen.

Det var fullt av skador även på däcken som inte punkterat, så jag behöver byta båda tempodäcken, båda däcken på tävlingshjulen och även båda däcken som jag har på mina träningshjul som jag använt tidigare i veckan. Minst ett av Kattens däck behöver också bytas. Jag har ännu inte kollat sonens däck och inte heller däcken på träningshjulen till tempohojen. 

Så mellan 7 och 12 däck behöver nu köpas. Så på grund av all flis på vägen behövs en hel del flis.

Jag hoppas att parodin nu är slut så det inte finns fler akter som jag då drabbas av i kommande tävlingar.

I morgon ger vi oss av norrut, och inte tar jag med mig något vidare humör.

Linjeloppet på NM - Fick inte chansen, och känner mig bedrövad

Idag på linjeloppet i Nordiska mästerskapen skulle det vara bra väder. Men när vi skulle starta började det regna och det blev värre och värre.

Redan från start kördes det offensivt, men förutom viss oro i svängarna på grund av regnet och halkan kändes det bra.

För varje varv blev jag piggare och jag började känna att detta kan nog bli en riktigt bra dag. Banan passade bra och allt eftersom föll det ifrån cyklister. 

Om allt gick med kunde jag kanske få min medalj idag istället för igår då jag punkterade när jag var i stor ledning.

Så märker jag att något känns underligt. 

Jag tror knappt det är sant. Framhjulspunktering idag också!!!

Detta på däck som är helt nya och ska vara mycket punkteringssäkra.

Ja, vips var Nordiska Mästerskapen över. 

Kroppen har känts mycket stark, men av det har jag fått inget.

Istället för ett guld igår och medaljchans idag fick jag åter i stor besvikelse stiga av cykeln mitt under loppet.

Att satsa på denna tävlingshelg under lång tid och toppa formen och så slutar det så här gör mig grinfärdig.

Nu är jag så fruktansvärt besviken att jag knappt vet vad jag ska ta mig till. 

Visst, jag kommer igen. Men nu lär det behövas ett bra tag innan jag är på det igen.