Tre premiärer i dag

Idag var vädret äntligen lite bättre. Sonen ville ut på en cykeltur, och så fick det bli. Vi rullade alla tre i ca 15 km och för första gången detta år fick min Cannondale beträda norrländsk mark.

Min Cannondale har mest fungerat som hallmöbel på slutet, men i dag fick den lite luftning.

Katten har inte riktigt fått till sittställningen på sin nya fina cykel, så vi fixade lite under rundan och sedan blev det ytterligare lite justeringar när vi kom tillbaka hem. Med de nya inställningarna på cykeln rullade Katten i väg på en egen cykelrunda, och när hon kom tillbaka var omdömet att sittställningen i alla fall var bättre.

Sonen duschade och bytte om för att vara med kompisar.

Jag rullade in min racer och rullade ut tempohojen. Tanken var att cykla en liten stund för att känna hur den nya sittställningen skulle fungera. Ja, jag har alltså justerat cykeln så jag ska prova sitta mer aggressivt. Så i dag satt jag ca 2 cm lägre ned med överkroppen. Jag är fullt medveten om att det är en väldigt stor sänkning, men jag tänkte börja lågt och sedan får vi se hur mycket jag måste höja.

I fjol provade jag också att sänka, men då landade det i att jag fick återgå till den sittställning jag nu haft en längre tid.

Justeringar av höjden innan en uterunda.

När du sänker överkroppen är tanken att minska frontalarean och därmed luftmotståndet. Vi vet att det som främst motverkar fart i cykel är luftmotståndet, så det är en mycket viktig faktor. Däremot är det så att om du sänker för mycket kanske du inte klarar att sitta i den situationen tillräckligt länge utan att ex få ont. Sedan kan det vara så att höftvinkeln blir sådan att du inte får ut lika mycket effekt i pedalerna och då kan bättre aerodynamik ätas upp av för låg effekt.

Utifrån ovanstående skulle jag prova lite i dag. Omdömet var att det kändes hyfsat okej. Det betydde att jag provar med samma sittställning på en kortare runda i morgon och sedan får vi se hur vi gör.

Efter avslutad tempocykling ställde jag in cykeln cykelgaraget och satte mig istället på trainern. Jag fick nu två positiva saker i en. 2,5 timmar med distansintensitet och samtidigt hade jag förmånen att se på Giro de Italia.

Det blev alltså tre premiärer idag. Premiär med min Cannondale utomhus här i norrland. Samma sak med min tempohoj som inte heller fått luftas här i norr förrän idag. Slutligen var det också första cykelturen för året med sonen. Tre bra saker helt enkelt.

Du som nu tror att det var väldigt varmt i dag. Nej, så var det inte. Drygt 10 grader, men det är förstås markant mycket varmare än hur det sett ut på slutet.

Allt är relativt när haglet smäller mot ditt ansikte

Jag kan konstatera att allt är relativt. Idag var vädret väldigt bra i relation till igår. Samtidigt var det nästan 20 grader kallare än vid samma tid förra året.

Idag cyklade jag från Lycksele till Vännäs, en sträcka på 105 km. Det är inte särskilt kuperat och där cyklar jag lite då och då.

Vi har haft skolchefsdagar i Storuman och jag fick skjuts till Lycksele där jag hoppade av och cyklade sedan hem. Vid samma tidpunkt ifjol hade vi skolchefsdagar i Lycksele och när jag cyklade hem då var det över 20 grader varmt.

I dag var det ca 3 grader på större delen av rundan, och allt annat än varmt. Det rullade dock på ganska bra till en början då jag fortfarande inte hade isbitar till fötter och vindarna var okej. Sista 50 km ökade vinden och det blåste rakt emot, vilket helt klart till slut blev lite frustrerande. När man har svårt att komma upp i 30 km/h utför är det helt klart lite blåsigt.

Det gick inte fort i dag med dessa ofördelaktiga förutsättningar, så det blev 200 minuters trampande trots ganska bra tryck pedalerna.

I vanliga fall hade denna runda varit en rejäl prövning, men i jämförelse med igår var detta en västanvind.

I går skulle vi nämligen åka i väg på skolchefsdagarna i Storuman och jag hade sedan några veckor tillbaka en plan om att cykla till Lycksele och när jag sedan hade tur att få bli upphämtad av en kollega för att åka de kvarvarande 17 milen spikades upplägget.

Nu var det bara vädret emot. Jag följde vädret varje dag för att se om jag skulle behöva vika ned mig och åka bil hela vägen. Kvällen innan avresa sa dock väderleksrapporten att det skulle vara uppehåll, om än bara 3-4 plusgrader. Det gjorde att jag bestämde mig för cykling. Jag vill ju inte gärna ändra mina planer.

Avfärd i går morse just efter sju och vädret stämde. Det var ca 3 grader och det kändes helt ok. Det var inga större vindar heller.

Men redan efter 8 km började det. Rejäl motvind och det skulle nu hålla i sig ca 60 km för att bli lite bättre på slutet. Fortfarande motvind, men inte så stark. Ja, sedan var det inte bara det.

Det började snöa lite och jag drog fram kameran för att dokumentera detta. Det blev dock bara dessa bilder. Sedan blev vädret så dåligt att jag inte vågade dra fram kameran någon fler gång.

Temperaturen pendlade mellan -1 till +1. Om vart annat snöade det eller regnade det. Ja, när det sedan tog paus blev det hagelskurar. Totalt fick jag 4 hagelskurar över mig under rundan där det under vardera var ca 10 minuter av hagel som smällde in i mig och framför allt ansiktet fick sina smällar.

Efter ca 40 km så var det blixthalka på vägen. Inte optimalt med en racer och smala däck.

Fötterna kändes sönderfrusna under större delen av rundan och ansiktet var pinat. I övrigt frös jag faktiskt inte så mycket.

För att ytterligare utmana tillställningen hade jag av någon anledning bestämt mig för att köra train low och körde därför cyklingen utan frukost i magen och bara vatten i flaskorna.

Jag kan säga att när min kollega kom med sin bil och plockade upp mig kändes det bra. Jag hade inte gärna cyklat så mycket längre. Jobbigt hade det också varit då jag var tvungen att trycka på rejält för att komma någonvart. Snittpuls på 80% ändå väldigt låg snittfart.

Ja sedan hade vi alltså konferens i går och i dag innan jag fick en cykeltur till.

Det har alltså blivit ca 200 km prövning under dessa två dagar. Ingen vidare cykelpropaganda, men helt klart bra träning. Dessutom optimerade jag tiden, vilket också ofta är ett mål.

Jag hade i alla fall tur på dagens cykling att slippa nederbörd. Behöver jag berätta att det trots allt snöar även idag. Det väntade dock tills jag kom hem.

Nu tycker jag att det är dags för leverans av våren. Det känns inte rimligt att i mitten av maj cykla i -1 till +3 och få hagel, regn och snö över sig.

Mälarcupens linjelopp - Nöjd, men missnöjd

I söndags var det dags för deltävling fem i Sverigecupen. Det var också dag två i Mälarcupen. Dagen innan hade det varit tempo där jag landat på en fin andraplats.

Här kommer en bild från målgången på lördagen. Tyvärr har jag inga bilder från söndagens tävling.

När jag innan loppet åkte igenom linjeloppet med bil kändes det som om banan var väldigt smal och trixig. När jag sedan på uppvärmningen cyklade de smalaste delarna insåg jag att det inte var så smalt och inte så tekniskt heller.

Då banan som var nästan helt platt och vinden inte var så stark insåg jag snabbt att detta skulle bli en svår dag att få till någon vidare placering. Det luktade spurt långa vägar, vilket inte är min likör.

Vi var ca 60 cyklister som gav oss i väg på den ca 12 km långa varvbanan som skulle cyklas sex varv.

Jag har ju bestämt mig i år för att vara aktiv på linjeloppen och dessutom hade jag fått instruktion av sambon att hålla mig längst fram så blir det inga krascher.

Ja, sagt och gjort var jag bland de allra första redan efter någon kilometer.

Banan var alltså ganska smal och svängig i ca 3 km, och sedan kom vi ut på en lång raksträcka med kantvind. Den sträckte sig ca fem km och sedan 3-4 km på slutet där det var smalt och knixigt.

Alla verkade inse att det var i kantvinden det skulle ske, om det skulle ske. Samtidigt förstod nog de flesta att det skulle blåsa för lite och att även om någon kom loss skulle de bli inhämtade då banan i övrigt var så lättåkt.

Det blev hur som helst ett antal utbrytningsförsök nästan omgående i kantvinden och jag gick på allt. När jag så inte gjorde det kom några loss och då gjorde jag ett stort jobb längst fram för att täcka luckan.

Smart? Inte särskilt om jag inte ville bli trött. Det var ju inte särskilt troligt att utbrytningen ändå skulle hålla. Jag hade dock bestämt mig för att går något i väg så ska jag inte missa det.

Första varvet gav i alla fall väldigt hög intensitet för min del innan det var återsamlat. 10 minuter på 407 watt i normaliserad effekt är kanske inte helt optimalt så tidigt i ett lopp.

Jag återhämtade mig lite en stund under varv två, men sökte mig ganska snart fram igen. Loppet fortsatte så att jag försökte vara med på i stort sett allt som provade att gå i väg. Inget lyckades.

Så fortsatte det och jag riktade in mig på spurt och att hamna långt bak i resultatlistan.

I andra delen av varv fyra tröttnade jag dock på hur loppet utvecklad sig så jag och några till började köra hårt. Vet inte riktigt vad det skulle leda till, men det fortsatte in på varv fem. Så helt plötsligt var vi fyra som var loss. Dessutom starka cyklister. Ytterligare två anslöt och nu gick det hårt. Återigen blev det riktigt jobbigt. Särskilt utifrån att jag varit aktiv mest hela tiden och var lite sliten.

Jag fick upp hoppet om att detta kanske skulle kunna hålla de 18 km som var kvar till mål. Avståndet höll dock i sig och vi fick inte till något ökat avstånd. Jag började också vara tärd av mitt offensiva upplägg på dagen, och trots lägre effekt än tidigare (ca 380 watt) under 10 minuter, var pulsen nu väldigt hög.

När det var ett varv kvar var vi fortfarande loss, men klungan hade närmat sig och vi gav upp.

Återsamlat igen.

Jag var nu ganska uppgiven, men gjorde en sista ansträngning att hamna högt upp i gruppen när det blev smalt de sista kilometrarna inom mot målgång. Så smällde någon rakt in i min cykel. Jag höll mig på benen, men klarade sig cykeln? Det kändes dock ok och jag lyckades åter ta mig upp i gruppen på ca 5 plats.

I spets tryckte Niclas Näslund från Cykloteket racing team stenhårt för att bädda för lagkamrater. Det var också han som till största del ansvarat för att hjälpa klungan att gå ikapp oss. Ja, det var också han som snuvade mig på segern på lördagens tempo. Nej, jag är inte sur, bara imponerad.

Med ca kilometer kvar till mål tröttnade Niclas och jag funderade på att gå upp i spets och trycka det jag hade in till mål. Jag tvekade dock någon sekund då jag funderade på om det var för långt till mål. Så var det försent och cyklisterna började trycka på bakifrån.

Jag är alltid försiktig när det blir trångt och gav därför upp loppet där och då.

Jag höll dock farten och när det var ca 100 meter till mål tryckte jag ändå på lite.

Jag skär mållinjen någon sekund efter vinnaren på plats 16. Hade jag vågat mer och/eller gått i väg när farten sänkts hade det nog blivit en placering 7-10. Dock blir det inte bättre när det är spurt. Jag har helt enkelt inte den typen av kapacitet.

Sammantaget är jag nöjd med kroppen och insatsen. Jag känner att jag är starkare i år, att jag vågar mer och är mer aktiv. Jag gör helt enkelt mer. Sedan var jag helt klart för aktiv om detta hade varit en utslagsgivande bana. Då hade jag nog inte kunnat gå med på det avgörande rycket. Nu var det dock i stort sett omöjligt att gå loss, så jag fick i alla fall en rejäl genomkörare.

Jag vill alltid komma högre än plats 16, men med tanke på banans utformning, att det var så många bra cyklister med och att det var nästan garanti på spurt så kan jag inte vänta mig mycket mer.

Så nöjd med det mesta, men missnöjd med placeringen även om det blev några poäng i sammandraget i alla fall.

Nu kan vi summera de första fem tävlingarna och samla ihop oss inför fortsättningen då det nu är några veckor till nästa lopp.