Lördag den 28 augusti rullade jag i mål i Svanesunds tempolopp. Jag lastade därefter in tempohojen i husbilen och väl hemma sattes den upp på väggen i vårt cykelgarage. Där har den stått sedan dess. Så även om det är först nu racersäsongen slutar utifrån vädret här i norr avslutades temposäsongen för nästan två månader sedan.
Här kommer lite tankar om min fina tempohoj.
Specialized Shiv TT S-works
Tidigare i veckan skrev jag om min nya racer för 2021. Men det räckte inte där. Det blev även en ny tempohoj inför denna säsong. Även denna handlade jag via ByBike i Umeå, vilket kändes mycket bra.
Min tidigare Canyon har varit bra, men nu var det alltså dags för en ny tempohoj. Varför?
- Min skada i ryggen gjorde mig 3 cm kortare och nu var min Canyon för stor. Det gav stora smärtor i rygg och axel när jag tränade.
- Jag ville ha en cykel som var mer bekväm för kroppen så jag kunde träna mer tid på tempohojen.
- Jag önskade en cykel som fungerar bättre i tekniska partier.
- Jag sökte en lättare cykel.
- Jag ville också helt enkelt ha en ny cykel då jag haft min tempocykel ända sedan jag började tävla i tempo.
- Förstås hoppades jag att en ny cykel skulle vara lite snabbare.
I tempo är det ytterst små marginaler som kan ge stor effekt. Så till skillnad mot racern valde jag här att köpa ”det bästa” möjliga.
Så här har jag en cykel som duger till proffsen. Med andra ord svårt att skylla på cykeln.
Rovalhjulen rullar snabbt och bra. Dessutom är de lätta. Kanttrådshjul med latexslang i däcken fungerar topp.
Sram Red etap axs fungerar toppen. Effektiva och snabba växlar. 12 delad kassett vilket gör att jag bara kör med en klinga fram. 50-10 blir då tyngsta växeln, vilket motsvarar 55-11 på en 11-delad. I några situationer trampar jag ur, när det går typ 63 km/h. Men skulle jag ha större klinga fram skulle jag vara tvingad att ha större avstånd mellan växlarna bak för att fixa brantare klättringar med en effektiv kadens.
Längre avstånd mellan växlarna skulle göra mig mindre effektiv kring de växlar jag använder mest.
Genom att geometrin på min Specialized skiljer sig mot den Canyon jag använt kan jag nu få till min position på ett bättre sätt. Jag sitter något högre, men kan samtidigt få ner huvudet mer som ofta är det största problemet när det gäller aerodynamik.
Jag kan i alla fall konstatera att komforten är mycket bättre än på min tidigare cykel. Sedan jag skadade mig har jag aldrig kunnat cykla mer än ca 30 minuter på min Canyon innan smärtorna i axel och arm blev nästan outhärdliga. Nu har jag kunnat rulla flera timmar och ändå kunnat hantera smärtan. Så positivt.
Rent allmänt är min nya cykel också mer lätthanterlig vilket gör att jag känner mig säkrare i tekniska partier.
Cykeln är också klart lättare och känns nästan som ren racer i känslan. Roligare cykel helt enkelt.
Att min rygg och axel nu klarar längre tid på min Shiv TT gör också att det känns så mycket mer stimulerande att träna tempo.
Rakt fram är nog Shiv TT inte snabbare än min Canyon, men i tekniska partier, start och stopp och uppför upplever jag att min nya Shiv är bättre. Men viktigast är att den är roligare och att jag kan träna mer på tempohojen.
Om jag är nöjd med min racer är jag supernöjd med min Tempohoj.