Mallorca - Världsmästare på besök

Så var det dags för dag fem av Vännäs CK:s cykling på Mallorca. För egen del var det den 13:e cykeldagen de senaste femton dagarna. Det är klart att lite sliten börjar jag känna mig.

Planen för dagen var att besöka klostret i Närheten av Felanitx, Sant Salvador.

Idag blev vi 10 cyklister som gav sig i väg. Lundin valde en annan väg efter ett antal mil, så resten av rundan var vi 9 stycken.

Tillsammans med skuggan mot målet

Idag var det många långa raka vägar.

Så såg vi målet i fjärran

Cyklingen flöt på i ett hyfsat bra tempo och vi lade mil på mil. För att nå klostret krävdes först och främst en massa plattåkning, och sedan en bra klättring upp för ett berg utkastat mitt i det platta landskapet.

Så var vi då framme vid början av klättringen. En klättring som det skulle visa sig vara ganska så platt till en början för att branta på rejält på slutet. Sista två kilometrarna med en snittlutning på över 8%. 

Efter att ha tagit vind i stort sett alla mil de senaste tretton cykeldagarna hade jag bestämt mig för att i dag ta en undanskymd position längst nere i fältet. Detta lyckades jag faktiskt med hela dagen. Det var nog inte helt fel för mina lår, som börjar bli lite trötta.

Även i den klättring som väntade var planen att ta det lugnt upp och fota lite då jag aldrig tidigare varit på denna plats. 

Vi blev fyra stycken som hamnade i en tätgrupp i relativt makligt tempo. Min plan var att ta det så lugnt det gick hela backen för att kanske rycka sista hundra metrarna. Man vill ju ändå vara först!?

Först kilometrarna gick ganska så beskedligt, men så gjorde Hasse ett ryck, och visst borde jag tagit det lugnt. Men det är som det är. Det är mycket svårt att inte ryckas med. Jag tog rycket och skarvade på. Jag fick en lucka och sedan blev det två kilometrar med hyfsat hård cykling. Jag låg precis under pulszon fem och kollade så de andra inte närmade sig. Då detta inte skedde låg jag kvar där hela vägen upp. Andningen var inte så ansträngd, men visst kändes det i benen som haft flera urladdningar under veckan.

Målet

Ett litet gruppfoto på toppen

Min Canyon Aeroad och i bakgrunden utsikten från klostret

Mycket att titta åt, och utsikt åt alla väderstreck.

Inne i klostret fanns sex världsmästartröjor från femtio- och sextiotalet

Klostret var mycket fint

På toppen blev det också lite fika

Ja, vi tar en bild till över vyerna

Vägen upp

Efter någon timme på toppen cyklade vi vidare. Vi hade startat dagen med att cykla LlucMajor, Porreres och Felanitx. Därefter blev det Campos, någon mil till en lunch och efter lunchen kusten tillbaka. Totalt en runda på 125 kilometrar och ca 900 höjdmetrar. Det mesta vid klättringen upp till klostret. Själva rundan tog drygt fyra timmar.

Med bara fem kilometrar kvar till hotellet sa Klas att det var problem med hans hjul. Vi stannade och tittade, och inte såg det så bra ut

Framme vid hotellet visade det sig att även Anna fått samma fel på sitt däck. Uthyrningsfirman var dock snabbt på plats och nu sitter nya däck på båda cyklarna.

För er som ännu inte varit i Sant Salvador tipsar jag er att prova på. Riktigt trevlig stigning, väldigt nice utsikt och fint kloster.

I morgon blir det vår näst sista dag här och den förgyller vi med en dag till Petra.

Mallorca - Sa Calobra, Soller och backen i Lljuc

Idag blev det en riktigt nice tur som startade redan 08.30 från hotellet.

Samling utanför hotellet

Vi trampade i väg mot Santa Maria del Cami. Därefter satte vi kurs mot Inca.

Vädret var som tidigare riktigt fint med strålande sol och bra värme.

På väg ut mot äventyr

I Inca svängde vi vänster mot Lluc. Vi trampade på en bra stund tills vi kom fram till backen i Lljuc (bensinmacksbacken). Där stannade vi en kort stund innan vi tog oss ann klättringen.

Dagens första klättring väntar

Jag var lite orolig för benen utifrån den stora mängd träning de fått dessa två veckor. Men benen kändes fräscha, så jag tryckte på riktigt hyfsat. Lade mig något/några pulsslag under pulszon fem och matade på. Det gick oväntat lätt och kontrollerat. Jag har fått höra från andra resenärer från Mallis att man ska ta tid på stigningarna, vilket jag inte brukar göra. Idag har jag försökt bättra mig på den punkten. I denna klättring blev det ca 20.50.

Fikastopp

Väl uppe var det dags för fika och att ta det lite lugnt. Tellnés starka ben innebar att han trampade av kedjan, så vi fick vänta lite extra. Dock hade han/vi så tur att det fanns en servicebil i backen som hjälpte honom.

Nästan alla samlade för gruppbild.

Efter fikat bar det av mot Sa Calobra. Det är otroligt vad cyklister det finns på vägarna. Det var som ett lämmeltåg efter vägen mot målet.



Vid caféet innan man gör den korta klättringen innan de långa serpentinerna utför återsamlades vi och sedan trampade vi uppför i ca 2,5 km för att sedan svischa ned mot vattnet.

Slingrande serpentiner till Sa Calobra

Väl nere tog vi en paus innan det var dags att trampa uppför den långa, branta och fina vägen.

Starten för klättringen upp för Sa Calobra

Jag bestämde mig för att trycka på riktigt bra för att se hur fort en gammal man som jag kan ta sig upp. Det gick riktigt bra och jag kände mig stark hela vägen upp. Jag gick hårt, men pressade inte det allra sista, utan hamnade på en snittpuls på 88%. Denna backe lyckades jag ta en exakt tid från skylt till skylt, vilket blev 30.57. Det är jag nöjd med. Det är också ca 13 minuter snabbare än vad jag cyklade för 3 år sedan då jag var här sist. Dock gick jag något lugnare då.

Uppför Sa Calobra

Väl uppe rullade jag ner några kilometrar och cyklade sedan upp med några av kamraterna som var lite längre ned. När alla nått toppen rullade vi ned och svängde höger mot Soller.

I närheten av Puig de Major

Där blev det ett antal kilometrar klättring till Puig Major innan det bar utför mot Fornalutx. I Fornalutx blev det lunch.

Utsikt från restaurangen där vi åt lunch.

Sedan var det dags för den trevliga Sollerbacken.

Målet i Sollerbacken

Återigen kändes det bra. Det gick hyfsat hårt i början, men kontrollerat. Sedan ökade jag tempot markant och låg 6-7 minuter i pulszon fem. Här missade jag en del i tidtagningen, men det blev kring 13 minuter och ca 3 minuter snabbare än i fjol, och med samma snittpuls.

Vy från Soller

Jag är verkligen förvånad över att formen är så god. Inte kan det bara bero på strumporna?!

Här ses bergastrumporna jag skrivit om. 

Efter Soller blev det mest plattåkning och utför hem via Santa Maria de Cami som på ditvägen.

Med nio kilometer kvar hade jag pyspunka. Vi pumpade däcket och det fungerade tills det var 2 kilometrar till hotellet. Vi försökte att åter pumpa upp däcket, men nu var det kört. Det blev slangbyte. Dessutom ggr 2 då den första gick sönder direkt.

Efter slangbytet rullade vi tillbaka till hotellet. Idag blev det 6 timmar och 47 minuters cykling effektiv tid. Sträckan mättes till ca 157 km och innehöll nästan 2900 höjdmeter.

Det var verkligen en trevlig och rolig dag för mig, men jag tror att den uppskattades även av de andra. Nu är benen lite trötta och knäna känns gamla. Men i morgon hoppas jag det är hyfsat återhämtat.

Mallorca - Nära akuten och nästan blind

Efter gårdagens urladdning bestämde de flesta idag för vilodag. Många med målet Palma.

För egen del trodde jag inte det skulle bli någon mer cykling alls utan istället ilfart till akuten.

Detta skedde under gårdagens runda då jag fick ett djur som fastnade i tröjan som sedan bet mig i halsen. Jag vet inte om det var en geting eller en humla, men troligen var det en humla då jag är mycket allergisk mot getingar och jag fortfarande är på benen. När det hände han jag bli mycket orolig eftersom det var i halsen, och jag förstod vad som väntade om jag hade otur. I flera mil väntade jag bara på att halsen skulle sätta igen. Det gjorde ont hela kvällen och även i natt. Idag har det kliat, och jag har behandlat med hydrokortison.

Det blev dock inget sjuhusbesök, utan det enda som hände var stickningar och domningar i tunga och läppar. Men det har nu gått över. Ett dygn senare syns fortfarande avtrycken på halsen.

Inte bara cykelbiten

Eftersom jag inte fick någon stor allergireaktion blev jag en av oss som idag hängde på ut naturen. De andra två var Helmersson, som aldrig står över en chans till cykling och Micke som vilade igår. För första gången var det inte toppenväder med strålande sol. Men det gick ändå köra med korta byxor och kort tröja, så det var helt okej.

Helmersson med Micke i rygg. 

Själv var jag i dag jagad av stilpolisen då jag hade stödstrumpor. Min ena vad som varit skadad började göra sig tillkänna, så som en försiktighetsåtgärd använda jag de idag. Förhoppningsvis blir det inte fler gånger på resan.

Sedan körde jag med vanliga glasögon! Varför då? Jo, i går föll vänstra linsen ur två gånger. Jag hade en extra, men det innebar att jag fick cykla 10 mil med bara "ledsyn" på ett öga. Sedan visade det sig i morse att ögat var rött och irriterat. Därför fick ögonen vila idag. Förhoppningsvis är de pigga i morgon. Sedan hoppas jag linserna har förstått att de ska vara i ögat och inte på asfalten.

Vi cyklade idag en ny väg till LljucMajor och sedan till Porreres för att äta lunch. Där hittade vi dock inte annat än stängda restuaranger så vi rullade vidare till Campos del Puerto. Här fanns en mängd restauranger. Vi fastnade för den som på sin entré skrev att de hade ett särskilt cykelgarage på innergården. Det var en sanning med modifikation

Ett "särskilt" cykelgarage

 På restaurangen blev det lite pizza innan vi rullade vidare.

Micke i väntan på sin pizza med skinka.

Ner mot kusten via Sa Rapita och efter kusten tillbaka till Can Pastilla.

Det blev en lugn runda med 500 höjdmeter, 210 minuter och 96 kilometer.

Nu är det till att förbereda sig inför morgondagens monsterrunda med Sa Calobra som den stora höjdpunkten. Avfärd 08.22 från hotellet.

Lite oroväckande börjar dock mina ben som varit allmänt sprättiga i två veckor nu kännas lite gamla. Kanske har de många timmarna cykling gjort slut på all energi som fanns att uppbringa?

Som motvikt har jag nu hällt på några liter Ice-power och hoppas att det får de gamla benen att åter inbilla sig att de är en pigg ungdom, fyllda med kraft och energi. I morgon får vi se hur det blir med det.

Mallorca - 200 km till Cap de Fermentor och vi tappade en cyklist efter vägen

Idag var det extra tidig väckning, så det var extra viktigt att man sovit ordentligt. Om jag lyckades med det - Svar nej.

Jag och bror lade oss först vid 00.30, och sedan vet jag inte vad som inträffade. Jag kunde inte sova, vilket jag aldrig brukar ha problem med. Jag somnade först vid 03.30, och då var jag så trött att jag snarkade vilket jag bara gör när jag är riktigt trött. Bror blev då störd och väckte mig. Så var jag vaken igen. Till slut blev det några timmars sömn, men inte mer än kanske tre. Inget vidare. Får jobba på bättring de kommande dagarna.

Det blev en rejäl frukost och sedan var det avfärd 08.45 mot Cap de Fermentor. Allt flöt på bra i 9,5 km. Sedan började problemen. Alla svängde men inte Helmersson. Trots att vi skrek efter honom så uppmärksammade han tyvärr inte detta utan matade på i fjärran.

Ett oplanerat stopp efter att Helmersson försvunnit i fjärran

Vi väntade då en bra stund och räknade med att han snart skulle se att han var ensam och vända. Nu blev det inte så. Vi bestämde att jag skulle åka åt hans håll för att se om jag såg till honom. Efter drygt 7 km gav jag upp och vände. Vi hade nu blivit stående lång tid, och visste inte var han var, så det var bara för oss övriga att trampa på även om det tog emot att lämna en kamrat åt sitt öde. Ni undrar - varför ringde ni inte honom? Tyvärr hade han inte med sig någon telefon i dag.




Idag åkte från Playa de Palma till Cap de Fermentor genom att cykla alldeles i kanten av bergskedjan rakt igenom ön. Vi tog vägen förbi Sa Cabaneta, Sta Maria de Cami, Alaró, Lloseta och Selva innan vi stannade för ett fika i Campanet.

Snart fixadags

Efter ett fika med lite av varje och påfyllning av vatten bar det av mot Pollenca och vidare ut mot kusten. Vi började allt mer inse att vi inte låg så bra till tidsmässigt utifrån när det blir mörkt här på ön, men det var bara att trampa på och se glad ut.

Vid botten av första backen mot Cap de Fermentor med ca 18 km kvar till fyren som var slutmålet tog vi ett stopp med lite dricka och möjlighet till att lätta på trycket.

Cap de Fermentor

När vi står där, vem dyker upp om inte Helmersson. Han har då trampat en helt annan väg och så var vi åter samlade. En glad överraskning.

Den förlorade sonen är återfunnen

Benen har känts starka på hela denna resa, så jag tänkte prova de lite även i dagens klättringar. Det är roligt när benen svarar, vilket de gjorde även vid denna klättring och bergasockarna är okej att ta på även i morgon.

Lite vila vid fyren

Vi väntade in varandra vid fyren, tog lite bilder och fyllde på vatten.

En selfie med trevliga cylkister och fin utsikt i bakgrunden

Sedan var det en hel del klättring åt andra hållet innan vi skulle äta lunch i Port de Pollenca.

Fin utsikt på vägarna till/från Cap de Fermentor

Då vi allt mer insåg att vi låg pyrt till tidsmässigt blev lunchen så kulinarisk som Burger King. Efter att ha ätit och fyllt på vatten gav vi oss av tillbaka mot södern. Klockan var redan halv fem och vi insåg att vi var tvungen att ta en plattare och lite kortare väg tillbaka.

Burger king var snabba och levererade mycket kalorier.

Det innebar att fram till lunchen klättrat en bit över 1500 höjdmeter och i mål ca 2000 höjdmeter.

Det flöt på bra tillbaka och när vi landade vid hotellet var klockan ca 19.40. Cykeldatorn visade då ganska exakt 200 km. Jag hade tagit vind hela sträckan och känt mig pigg hela dagen, men det är klart att nu känns det ändå en del att benen rullat i ca 7 timmar och 15 minuter effektiv tid.

Jag hoppas och tror att alla var nöjda idag, om än lite trötta. Ni som inte klättrat upp till Cap de Fermentor, gör det. Det är riktigt nice.

I morgon blir det en lugnare kortare tur innan det i övermorgon blir ytterligare en rejäl cykeldag med en hel del klättring.

Mallorca - Så var vi tretton och Randa fick besök

Idag landade 12 Vännäs CK-kamrater på ön, så nu är vi tretton på plats. Allt flöt på bra, så de dök upp vid hotellet redan efter elva. Det gjorde att vi inte behövde stressa med förberedelser lunch, incheckning mm.

Cyklarna som 11 av de 12 nytillkomna hyrt dök som avtalat upp klockan ett. Däremot visade det sig att den cykel Jonas skulle få cykla på hade även den gamle cykelvärldsmästaren från 1923 använt. Den var bra då, men inte något vidare nu. Efter lite dividerande som bror skötte lyckades Jonas få byta till en mycket nyare carboncykel. Allt var frid och fröjd, dock blev vi lite försenade då de var tvungna att hämta den nya cykeln på sin cykelaffär.

Trots detta lilla missöde var vi ändå samlade utanför hotellet vid halvtre. Redo för att ge oss av. Alla var på gott humör och solen sken.

Som första cykeldag blev det som brukligt Randa och klostret på toppen som mål. Vi cyklade dit via LlucMajor och stannade några gånger för att slipa till cyklingen och samarbetet vilket krävs då vi är så pass många.

Väl framme i Randa och redo för den klättring som leder upp till klostret tog vi ett kort stopp för att samla ihop gruppen.

Därefter bar det av. Det började olustigt med att ambulans och polis var i början av backen där det skett en olycka. Vi gled långsamt förbi.

Därefter blev farten högre och jag la mig i rygg på backspecialisterna Helmersson och Jonas. Det kändes oförskämt bra i det tempo som hölls, och med lite mindre än halva klättringen kvar bestämde jag mig för att markant öka tempot. Ganska snabbt släppte Jonas, medan Helmersson låg bakom. En fartökning till gjorde att jag var först på toppen. Om de andra tog i eller inte, det vet jag faktiskt inte. Det spelar mindre roll. Nu nådde jag målet, att få ha mina nya cykelstrumpor i morgon. Ett par strumpor fulla av prickar motsvarande bergatröjan. Vad gör man inte för ett par strumpor!?

Vi väntade in varandra på toppen. Snackade lite och rullade utför för att återsamlas vid botten av backen. Vi rullade in mot LlucMajor. Jag hade sedan tidigare föreslagit en annan väg hem vilket de andra nappade på. Jag har kört denna väg flera gånger tidigare, men av någon anledning körde jag in en väg för tidigt, sedan blev det sightseeing på alla de små vägar som LlucMajor kunde erbjuda. Helt plötsligt blev vi också en del av en skolklass med yngre barn som skulle lotsas hem av polisen.

Men slutligen var vi åter rätt och då skreks det i bakre leden. Årets första punka. I fjol hade vi hur många som helst, så är det bara en om dagen är det ok.

Det var för övrigt ett lämpligt ställe för punka då det fanns ett ställe att köpa vatten alldeles i närheten.

Därefter trampade vi vidare för att landa vid hotellet vid 18.45. En trevlig förstadag var slut. Idag blev det ca 90 km och 700 höjdmeter. Det gick väldigt lugnt förutom i stigningen upp till klostret, men det var ju bra utifrån att vi ska köra en riktig mastodonttur i morgon.

Efter middag vid halvåtta har vi fyllt på med proviant och gjort oss hemmastadda på rummet.

Nu är det snart dags att sova. Det blir frukost redan vid 07.30, då vi ska försöka ge oss av 08.45 i morgon, för att kunna komma tillbaka till hotellet i rimlig tid.