Mallorca - Fantastiska västkusten och så här har vi gjort i 28 år

Sista cykeldagen på Mallorca gick denna gång efter den fantastiska västkusten. Vi startade dagen med extrem lugn efter cykelbanan från Can Pastilla till och igenom Palma. Vi fortsatte sedan i riktning mot Magaluf, men just innan i Palmanova svängde vi upp i bergen via Calvia och Es Capdella.

Därefter svängde vi ut mot den vackra västkusten via Andratx.

Det märktes att motivationen under dagen var extra stor hos cyklisterna, och insikten att det inte behövde sparas på någon kraft hjälpte till.

En banan fångad i flykten

Det innebar att merparten gick max eller nästan max när vi nådde stigningarna efter kusten och sa att det var fri fart under en bra bit.

Fightingfaces

Alla verkade nöjda, glada och taggade. Med tiden blev också ganska många trötta.

Anna glad över att få cykla i det vackra vädret

Vi hade bestämt att dagens fika skulle bli på det vackra caféet med den bedårande utsikten som ligger just efter Estellencs. Som vanligt beställdes tårta. Jag körde cheesecake för tredje året i rad.

Efter fikat bar det utför och alla rullade i egen takt.

Vi uppmärksammade också min egen kurva. Här kraschade jag styggt 2014, men då från andra hållet. Feldoserad kurva, lite fel linje och 60 km i timmen, var inte optimalt där. Trots allt gick det bra denna gång. I år kom vi från andra hållet och i låg fart.

Tomaskurvan

Jag tog det piano mest hela dagen och hade en lugn och trevlig dag

Upp, ned och fantastisk miljö ledde oss fram till Puigpunyent där vi skulle äta lunch. Men någon lunch blev det inte. Av någon anledning var alla restauranger i hela byn stängd. Även Supermercadon var igenbommad.

Det blev lite kymigt ett tag då vi ny cyklat länge utan mat och väldigt länge med tomma vattenflaskor.

Vi konstaterade att vi skulle behöva klättra 6 km till och några hundra höjdmeter innan det skulle kunna bli lunch och vattenpåfyllning. Men så i slutet av byn uppenbarade sig en Supermercado som var öppen - Great. Med vatten i flaskorna var det sedan inget större problem att rulla till Galilea där det skulle bli lunch.

Vi tog första bästa restaurang. När vi kom in såg vi att detta var ett ställe som såg sig som lite finare och priset var också av den kalibern.

Vi hade insett att det skulle bli tight att hinna tillbaka till hotellet i tid, då de som hade hyrcyklar skulle lämna igen de senast 19.00.

Vi önskade därför en snabb beställning och inte stanna så länge på restaurangen. Det ville inte restaurangägaren ställa upp på som för övrigt både dukade av borden, tog upp beställning, gjorde maten och bar ut delar av den.

Det tog lång tid innan vi fick sätta oss och när Jonas som var fösta att beställa ville beställa både dricka och mat vid samma tillfälle fick han bannor. Restaurangägaren var frustrerad och förtydligade att han arbetat där i 28 år och aldrig hade han behövt göra så, och det skulle inte bli så denna gång heller. Drickan skulle beställas först och han kunde inte tänka sig att rucka på detta.

Det var i alla fall fin utsikt och maten var riktigt god. Sedan var pizzan extremt stor, nästan som en familjepizza.

Innan vi fått maten och betalat hade det gått över en timme, och vi insåg att tempo nu behövdes. Samtidigt var flera nu ganska slitna efter många dagars fin och krävande cykling.

Ett av många djur vi såg efter vägen

Vi rullade iväg och alla kämpade på bra och det rullade faktiskt riktigt hyfsat.

Så närmade vi oss sista skylt till skylt klättringen för resan. Med andra ord - Militärbacken. Jag hade under hela dagen sparat benen med kommande tävlingar i bakhuvudet. Med andra ord hade jag åkt runt och myst hela dagen.

Helmersson hade pratat hela veckan om att han hade revansch att utkräva i Militärbacken, då han ansåg att han gjorde en taktisk miss i fjol. Då själva klättringen är ganska kort hade jag bestämt mig för att köra trots att det skulle vara en lugn dag. I alla fall tillräckligt för att försöka vara först upp.

Helmersson tog täten i början av backen, men drog inte särskilt hårt. Ungefär mitt i klättringen ryckte Jonas och jag tog rygg. Jag låg sedan kvar där ett tag innan jag kontrade och körde riktigt hårt ca 20 sekunder innan jag släppte av och bara kontrollerade så Jonas inte skulle komma ikapp. Helmersson har lovat att det blir ny match nästa år.

Efter militärbacken ledde jag gruppen via bilvägen tillbaka till skillnad mot för på morgonen då vi nötte cykelbana. Det gjorde att vi säkert sparade 20 minuter och vi han tillbaka i tid till cykeluthyrningen. En sista och riktigt trevlig cykelrunda var över

Så var det slut för dagen och vi kunde notera ca 125 km, drygt 5 timmar och 20 minuter och närmare 2100 höjdmeter.

På kvällen blev det middag och alla de övriga uppvaktade mig med ett presentkort på valfri sportaffär som tack för att jag skött bokning av resa, det praktiska innan resan, planering och guidning under dagarna, tips kring träning och lite annat smått och gott. Det var riktigt skoj att mitt arbete uppskattats och jag tycker verkligen det är viktigt att alla trivs och har det bra på våra resor.

Så igår var det dags för resdag och ni kan se på bilderna hur ledsna vi alla var.

Mallorca - Prickiga bergskepsen och stilpolisen

Sista cykeldagen för denna Mallorcatripp. Som brukligt innehåll den sista dagen självklart en lite längre tripp med en hel del klättring. Det gäller ju att avsluta snyggt.

Innan start ställde vi upp oss för ett fantastiskt vackert gruppfoto. Detta kommer i nästa inlägg då det också blir en sammanfattning av hela resan.

Jag ogillar verkligen att cykla på strandpromenaden mot Palma, då det alltid är kaos. Vi har därför undvikit detta hela veckan. Men sista dagen var det dags. De nya var ju tvungna att få testa militärbacken.

Skylten visar oss vägen

Det blev alltså en väldigt lugn start på dagen efter stranden, tillsammans med alla de möjliga folk.
Sedan var det dags att korsa den stora vägen för att vända inåt landet mot militärbacken. Den första av 4 för dagen. Ja, några hävdade att det var nog minst 8 backar. Men det är ju så att korta backar är halvbackar, långa backar är backar och extrema backar är dubbelbackar. Så med en massa halvbackar får jag det till 4-5 backar.

Fokuserade cyklister som väntar på att bilarna ska hålla sig ur vägen

Vädret har varit otroligt great och jag har inte använt armvärmare någon gång denna vecka, och väst endast i någon lång utförslöpa. Samma upplägg har alla haft, utom två av våra vänner. Det är dock två som vågar vara modiga och trotsa den gängse normen. Lundin han har kört utan cykeltröja hela veckan. Stilpolisen har varit förbi några gånger men inte fått till någon förändring.

Lundin som i dag bytt lag från Vännäs CK till BMC

Tellné har valt det motsatta upplägget. Han försöker stänga ut värmen genom att ha heltäckt kropp, gärna med flera lager. Stilpolisen har även varit på honom, men även han vågar stå emot ordningsmakten. Den ej enhetliga klädseln med oss andra kan dock ställa till problem. Efter dagens eftermiddagsfika skulle han på toalettens restaurang. Han blev dock stoppad. De frågade om han var tysk och meddelade att han inte fick gå på toaletten då han inte var gäst på restaurangen. Allt löstes först när vi gick i god för honom.

Tellné en dag med 25 grader i skuggan

Vem eller vilka som har rätt kan man fråga sig, men som den cyklist jag är tror jag på klubbbyxor och klubbtröja, men vad vet jag!?

Som de andra dagarna blev det lite rejs i backarna. I mördarbacken började det relativt lugnt och kontrollerat. Själv låg jag i de bakre regionerna och bidade min tid. Så helt plötsligt blir vi omcyklade av en cyklist från Team Norrbotten. Ja, det känns ju inget vidare som ni förstår. Jag ställde mig upp, tryckte till och kom i rygg. Då det visade sig att det inte var någon av cyklisterna jag känner hade det varit magstarkt att rejsa med honom upp, så jag lade mig i rygg och vi nådde toppen tillsammans med övriga VCK:are en bit efter. Allt eftersom dök det också upp en mängd cyklister från Norrbotten. Värst vad många ni har som cyklar just nu på Mallis.

Efter den första rusningen blev det lugnare cykling mot Puigpunyent. I klättringen innan vi nådde fram blev det riktig hårdkörning. Helmersson hade bestämt sig för att mala ned fältet och satte in ett jämt hårt tempo. Ett tempo som gjorde att man fick bita irejält. Då benen kändes sega i dag vågade jag inte stöta förrän kilometern innan toppen. Jag fick då en lucka som höll hela vägen upp.


Efter drygt 50 km och 1000 höjdmeter var vi framme i Valldemossa där det vankades lunch. De flesta körde på beprövade carbonara eller bolognese. Själv körde jag pizza. Solen lyste och vi tog en lite längre vila och hade det bara bra.

I Valldemossa träffade vi helt oväntat några cyklister från Gimonäs CK, trevligt.

Efter lite vattenpåfyllning så trampade vi vidare mot Banyalbufar. Helmersson var fortsatt pigg, vilket inte var så konstigt. Efter att under fjolårets resa till Mallorca enligt honom själv "gått på benmärgen" sista tre dagarna hade han i år en annan taktik. Han körde hårt precis som i fjol, men i år var det sportdryck istället för vatten, energibars och gel i stället för typ nästan ingenting. Enligt osäkra uppgifter hade han med sig energipulver till ett helt kompani och obegränsade mängder energibars och gel. De sägs nu att energipulver och gel är restat hos alla återförsäljare och att Helmersson ska öppna butik.

Helmersson var även i år stark som en dieselmotor

Klas blev piggare för varje dag, och idag såg han riktigt rapp ut. Johan som varit krasslig visade ingenting av detta under dagen, utan såg lätt och fin ut som vanligt.

Klas leder gruppen före Johan

Jonas som ifjol regerade som bergakungen på Mallis har varit lite frustrerad på denna resa. Hur han än försökt har han inte varit först upp i klättringarna. Han har dock stor vilja, och har försökt och försökt igen. Enligt egen utsago funderade han på att kasta cykeln i skogen häromdagen när han inte nådde ända fram. Ja, det var visst något liknande på väg vid lite kantvindsåkning i förrgår. Men cykeln är hel, och tur är det då den var hyrd.

Efter Banyalbufar börjar man allt oftare se havet och utsikten är bedårande. Det är verkligen fint efter västkusten på Mallis. Soliga dagar som denna blir det inte sämre.

Jonas bedårande och utsikten hel okej

Enligt uppgift var det årets varmaste dag och då behövs det rejält med vätska. Bror som idag körde hårdare än tidigare dagar och var riktigt stark fyller här på vätska, och i bakgrunden syns Hasse som även han haft starka ben.

Även här har stilpolisen anmält intresse. En skärm på en LVG-cyklist!? Inte okej. Till Hasses försvar kan sägas att han är gammal MTB:are och först nyligen insett att LVG är såååå mycket bättre. Stilpolisen har i detta fall varit framgångsrik och hemma i Sverige väntar därför en ny hjälm på Hasses matbord.

Efter Estellencs visste alla att det var fika. Helmersson hade på något obemärkt sätt lyckats smyga i väg i klättringen när vi andra pratade. Det blev närmare 100 meter och vi var överens om att lämna honom i sticket. Men som vanligt. Är man pigg och har jaktinstinkt i kroppen, så går det inte att vara lugn. Jag visste att det var max 700 meter kvar, så jag gick all-in. När jag är nästan ikapp och planerar att köra om inser jag att här är ingen restauang, den är längre bort. Pulsen var hög och mjölksyran fanns där, men jag lyckades hålla rygg tills jag var hyfsat återhämtad. Nästa gång jag trodde vi var framme gjorde jag en spurt. Det visade sig vara några hundra meter för tidigt, men jag höll undan. Dock gjorde dessa dubbelspurter att benen blev riktigt trötta och sega.

Det blev ett fantastiskt fika med en makalös utsikt. Jag körde med två kaffe och en cheesecace. Bror och Anna ser mycket nöjda ut, och det förstår jag. Trevligt ställe och pigga ben. Framför allt Anna har imponerat hela veckan med sin åkstyrka och sin stora vilja.

Efter fikat bar det av mot Andratx. Först en hel del utför och sedan en rejäl klättring. Alldeles i början av klättringen hoppade Kjells kedja. De övriga cyklade vidare, medan jag väntade på honom. Sedan tog han min rygg nästan hela vägen upp innan han gjorde en spurt på slutet. Han hade nämligen sagt till sig själv när dagen började att benen inte skulle ha något kvar när dagen var slut. Han körde därför mer aktivt och sprätte till flera gånger. Han blev bara starkare och starkare. Enligt Tjäder var det något raketbränsle han druckit.

Kjell på gott humör

Tjäder som vi hittade på vägen upp mot Andratx hävdade att han inte hade något raketbränsle. Han menade att han inte hade något bränsle alls. Det var slut i tanken. Tjäder kämpade dock på hela dagen, och det fungerade utan problem. Sedan är det inte underligt att det blir tungt på slutet. Han är dessutom en av de som kört alla dagar utom en. Vissa har vilat två dagar, och det är bara jag och Helmersson som kört alla.

Tjäder fokuserad

I Andratx tog vi den sista tekniska pausen för denna resa.

Därefter cyklade vi mot Calvia via Es Capdella. Här höll vi ihop i de stigningar som var och det laddades lite här och där för den sista klättringen på resan - Militärbacken från baksidan.

 När vi nådde fram till foten av backen stannade alla. Jag och bror behövde lätta på trycket, och vad hände då!? Jo, fem cyklister sticker!! Vi överklagade hos överdomaren, men det var tydligen inte tjuvstart. Jag tänkte då låta dem gå. Men bror hade bestämt sig och kastade sig efter de undflyende cyklisterna. De fick säkert 30 sekunder till bror och ytterligare 15 till mig, som i och med att bror stack lurades med.

För att ha en chans att gå ikapp tryckte jag max. Det är inte alla dagar man ligger i bocken i en klättring. Det var segt, men jag fortsatte trycka på.

Jag han ikapp bror just innan han var ikapp de övriga cyklisterna. Jag hämtade andan ett tag och bidade min tid innan jag gjorde ett ryck. Snabbt kände jag mjölksyran slå till, men jag klarade att hålla tempot och var klart först till toppen. Det blev målfoto om andraplatsen.

Sedan körde jag och Jonas hårt utför och i de korta stigningarna som finns fram till militärentrén där staden började. Här väntade vi in de övriga. Helmersson var mycket besviken på sitt taktiska upplägg, då han enligt uppgift hade mycket sparat. "Jag borde gått hårdare tidigare". "Trodde inte klättringen var så kort". Han sa också att han skulle sluta cykla. Det gäller nog bara i morgon när vi har resdag. Sedan är han på det igen.

Efter militärbacken var det bara strandpromenaden tillbaka till hotellet.

Jonas har pratat under veckan om att han måste vänta med att ta på sig sin keps. Den har aldrig kommit fram. Så i dag fick jag den av honom, med en önskan om att vinna tillbaka den nästa år. Rolig grej. Självklart var jag tvungen att posera med min nya "pokal"

Totalt fick vi idag ihop 133 km på ca 5,5 timmar. Vi kan också lägga till 2220 klättrade höjdmetrar.

I nästa inlägg kommer en sammanfattning av Mallis 2015

Mallorca - En riktig bergatur

Efter en vilodag var det åter dags för lite cykling. Idag var planen att bestiga lite berg. Det fanns dock en oro för Kattens ena knä som signalerade överbelastning. Positivt var dock att knäet höll sig i schack hela dagen.

Igår sa Katten också att hon hade träningsvärk på utsidan av låren, också framsidan och baksidan. Ja, sedan kom hon på att det även var insidan och även rumpan. Ja, kanske också lite i ländryggen!? Hon sammanfattade med att det var träningsvärk från knäna upp till ryggen, både bak och fram.

I dag var Katten trots detta i toppskick och genomförde sin tidsmässigt längsta cykeltur någonsin, och även den med flest höjdmeter.

Vart vi cyklade?

Vi började direkt inåt landet via Bunyola mot Soller. På vägen mot Soller kan man antingen välja den del som innehåller en del backar eller genom en tunnel. Eller ska vi säga att med cykel bör man inte cykla i tunneln. Är man osäker så har de satt upp skyltar för att man ska bli mer säker.

Cykling är i stort sett tillåten överallt på hela ön, men inte här.

Vi rullade på gemensamt hela dagen förutom att jag gjorde ett kortare ryck i slutet av Sollerbacken och någon fartökning på några ställen till.

Katten hade starka ben i dag.

Efter Soller körde vi hela kuststräckan ned till Andtratx. Först blev det dock en paus med lunch i Valldemosa. Det visade sig att Katten fastnade för Valldemossa på mer än ett sätt. Den som undrar vad som menas med detta, får fortsätta att undra. Om det nu inte är så att Katten outar något i framtiden. 

Vi rullade förbi många fina byar idag

Inte varje dag man kan ta en paus med denna utsikt....

Självklart blev det också ett trevligt fika på restaurangen efter Estellencs. Den vi brukar stanna på där man ser rakt ned på havet. Ostkaka för mig och chokladkaka för Katten. 

Katten och hennes chokladtårta. Mannen i bakgrunden trodde det var vinter, men vädret var fint även idag.

Efter Andratx satsade vi på lite mer höjdmeter och åkte vägen där vi i tur och ordning nådde Es Capdella, Calvia och slutligen mördarbacken från baksidan.

Efter att ha rullat ned till byn, kallad Palma blev det strandvägen tillbaka till hotellet i Can Pastilla. Som vanligt väntade här en fara bakom varje hörn och mer därtill. Vi lyckades dock undvika fallande inlinesåkare, fotbollar som korsade vår väg, barn som sprang ut framför oss, cyklister som glömde titta framåt mm.

När vi slutligen åter landade vid hotellet visade mätarna att vi cyklat ca 140 km och klättrat 2400 höjdmeter. Kalaset gick loss på 6 timmar och 40 minuter. Det blev alltså ett riktigt bra distanspass för min del. Vad gäller Katten är jag imponerad. Hon har nu genomfört fyra rejäla pass och förhoppningsvis blir det ett sista bra cykelpass för henne i morgon innan hon åker hem.