Gran Canaria - Snart bär det av

För fjärde året i rad åker jag på en cykelresa i november månad. En sådan resa fyller många syften.

Till att börja med mår jag bra av att få ett avbrott från vardagen där jag kan fokusera och reflektera kring mitt egna mående och min utveckling. Det laddar mina batterier för såväl familj, arbete som träning.

Sedan älskar jag att cykla, och att cykla ute i så fin natur som det är på Gran Canaria är något extra. Bort från kyla och till värme är inte heller ett minus.

Cyklingen på Gran Canaria är också en mycket viktig grundsten i den försäsongsträning jag behöver genomföra inför varje säsong om jag ska kunna vara konkurrenskraftig på tävlingarna. Det är särskilt viktigt för mig som bor långt upp i norr där det är klurigt med effektiv utecykling under ca 6 månader per år. Särskilt då jag har så känsliga luftrör att jag inte cyklar ute om det är kallare än minus fem-sex grader. Jag kan lova att det är många månader som då går bort.

Visst går det fint att köra trainer, vilken jag också nyttjar väldigt mycket. Men för att få tillräckligt mängd behövs något annat och i detta fall utlandet.

Sedan ger väldigt mycket mängd på mina utlandsresor att jag kan periodisera och därmed träna något mindre när jag är hemma. Även det underlättar för situationen och förutsättningarna att få ihop tillvaron.

Just i år är dock känslorna lite tveeggade. Jag behöver verkligen ett avbrott och jag behöver cyklingen för min träning. Samtidigt har vi det gungigt hemma och det är jobbigt både för Melvin och för oss vuxna. Så visst känns det klurigt att lämna familjen.

Att det är så förtydligas av att jag knappt ens reflekterat kring att jag snart åker bort och än mindre planerat och strukturerat upp detta. Det finns dock fortfarande tid för det.

Det är alltså en blandning av känslan att det är viktigt för mig att åka, för att orka vara en bra pappa och sambo, och få till mitt arbete som jag önskar, och en känsla av att jag sviker och med en skuldkänsla som ligger och gnager. I långa loppet hoppas jag dock att denna resa ska bidra positivt, inte bara för mig. Om det visar sig inte vara så får jag ompröva nästa träningsläger som är planerat för 2017.

Hur som helst är planen att få till 8 dagars cykling mellan den 20 och 28 november. Så från nästa söndag cyklar jag förhoppningsvis på Gran Canaria. Jag hoppas på fint väder och bra cykling och jag önskar att de där hemma kommer att ha det bra.

Om det är någon av er som råkar vara på ön under denna tid och vill ha lite gemensam cykling får ni gärna höra av er.

Här följer några bilder från fjolårets novemberresa.

Ny ram till kraschad cykel - Tack Team Sportia och Cannondale!!

Som många av er vet havererade min nya cykel i slutet av denna säsong. Det var riktigt surt.

Samtidigt var jag överlycklig att jag inte åkte i backen med rejäla skador som följd. Det var också positivt att tävlingssäsongen redan var över i och med att jag blev utan tävlingshoj. Här kan du läsa mer om själva kraschläget.  Här kan du läsa om skadorna.

Jag har undrat hur detta skulle lösa sig, men så fick jag en otroligt bra nyhet av Team Sportia i Umeå där jag handlat cykeln. De hade tillsammans med Cannondale hittat en lösning för ramen. En riktigt fin Goodwill. Cannondale skickade upp ramen och nu har Team Sportia monterat i hop den med alla delar. Riktigt bra!

Från början var jag rädd att detta skulle bli en väldigt dyr affär. Nu är förstås inte allt löst då även hjulen (ej original), däck, sadel mm blev förstörda. Detta har jag nu kontaktat Trygg Hansa kring och hoppas på en bra lösning.

Bara att hoppas att Trygg Hansa är lika bra som Team Sportia och Cannondale, då lär det lösa sig fint.

Min Cannondale Supersix Evo High Mode Etap med ny ram - Fin va!? 

För övrigt genomförde jag mitt första intervallpass igår kväll sedan säsongen 2016/2017 började. Det blev fyror. Ja, det var jobbigt. Ja, det kändes att jag på slutet fokuserat på kvantitet och inte intensitet. Ja, planen är intervaller även i kväll.

Den som cyklar blir ibland rejält blåst

Detta inlägg kunde ha dykt upp lite tidigare, men nu hade jag ju tagit en paus från bloggandet.

Under höstarna får du verkligen känna på blåstens inverkan när du cyklar. Åtminstone här i norr. Alldeles i slutet av racersäsongen blev det några längre cykelpass som verkligen visade på att den viktigaste faktorn när det gäller hur fort du cyklar är vinden. Visst är det viktigt att vara bra tränad mm, men har du kraftig vind gör det större skillnad än formen.

På kort tid cyklade jag två gånger till och från Nordmaling. Det är totalt 50 km åt vardera håll. Vid alla fyra tillfällen cyklade jag med distansintensitet. Som fortast snittade jag 35 km/h, och då var det lite medvind. Som långsammast endast 26 km/h, och då var det rejäl motvind.

Detta var dock inget mot när jag skulle på Skolchefskonferens till Lycksele här under september. En total sträcka på 210 km tur och retur.

Vi skulle börja konferensen 10.00 i Lycksele och solen skulle gå upp just efter 06.30. Jag hade ingen lampa på racern, så jag planerade att åka så fort det blev ljust.

När jag innan avfärd tittade på väderleksrapporterna insåg jag att det skulle vara kantvind de första 55 km, och dessutom går det mest uppför under denna sträcka. Jag tänkte att det ändå borde gå fint att snitta ca 30 km/h utan att förta sig. Sedan skulle jag kunna öka farten sista 55 km då det är mer utför än uppför. Med andra ord borde jag då vara framme så jag skulle hinna duscha i lugn och ro innan konferensen.

När jag väl rullade iväg var det kraftig kantvind och det var därför inte helt lätt att snitta 30 km/h då det gick en hel del uppför och målet var att ligga i pulszon 3. Jag ville ju spara en del kraft på ditvägen då jag efter bara 5 timmars vila i Lycksele skulle cykla hem igen.

Jag var dock lugn då jag tänkte att jag snart skulle få en bättre terräng på de sista 50 km.

Så var det då ca 50 km kvar och jag hade snittat 30 km/h. Nu skulle jag öka farten lite. Men så blev inte fallet. Vinden hade nämligen vänt och ökat i styrka. Helt plötsligt låg den rakt emot och nu var det helt hopplöst att hålla 30 km/h. Ja, det var rent allmänt lite hopplöst.

Jag insåg att jag behövde öka intensiteten till pulszon 4 om jag skulle ha någon chans att hinna i tid till Lycksele. Trots hyfsat höga pulstal och bra intensitet var farten riktigt låg. Det var svårt att snitta mer än ca 27 och inte ens utför gick det fortare än ca 30 km/h.

Nämndens ordförande hade tagit mina ombytesgrejer i sin bil och jag skulle då få dessa när jag var framme vid hotellet. Jag insåg dock svårigheterna att få tag mina grejer om konferensen skulle hinna börja. Jag ökade därför ytterligare.

Så var jag slutligen framme vid hotellet, rejält mör och med riktigt hårda sista 20 km i benen. Fem minuter tillgodo och ordföranden stod med kläderna i högsta hugg utanför hotellet. Vilken service!

Tur jag är snabb på ombyte. På plats i konferensrummet 2 minuter efter utsatt tid och de hade inte ens riktigt börjat.

Fem timmar senare var konferensen slut och jag skulle cykla hem. Nu hade jag en rejäl medvind. Det gick nu snabbare uppför backarna än vad det gått utför i samma backar på vägen mot Lycksele. Helt otroligt faktiskt.

Med mycket lägre intensitet landade jag i Vännäs efter 105 km cykling i medvind och en snittfart på 38 km/h. På ditvägen blev snittet endast 28 km/h.

Så totalt blev det 21 mil på en dag och med helt olika förutsättningar.

Detta var bara ett litet exempel på hur vindarna prövar oss.

Nu är vi framme vid nya prövningar utomhus. Visst är det fortfarande vind, men nu är det också rejält med kyla och snö.

Inne på trainern finns också lite prövningar. Inom kort ska jag pröva att köra lite intervaller. De första på ett bra tag. Vi får se hur det går.

Träningssammanställning säsongen 2016 - En ovanlig fördelning!?

Jag brukar ibland summera min träning på helår, och andra gånger från oktober till september. Mest logiskt känns det att summera den sista september då det på något sätt känns som att säsongen är slut och kommande träning görs inför nästa sommar.

Hur har det då sett ut under dessa tolv månader från 1 oktober 2015 till sista september 2016?

Jag kan till att börja med konstatera att jag inte något tidigare år fått ihop så mycket träningstid som under denna säsong. Totalt kan jag räkna in 544 timmar.

Dessutom har jag på ett bättre sätt än tidigare periodiserat min träning och en större andel av träningstiden har varit strukturerad.

Att jag då just avslutat min klart bästa cykelsäsong är då kanske inte så oväntat.

Jag var sjuk under två perioder detta träningsår, och det var också då jag fick till minst träning och med sämst kvalité. Det innebar att träningsmängden i februari ligger under 30 timmar och i augusti ännu lägre.

De tre månader jag haft en utlandsresa, dvs november, januari och april är också de månader jag har mest träningstid under året. Som mest blev det i januari med 74 timmars träning.

Då jag inte räknar med mil när jag cyklar på trainern är det svårt att få till riktigt många mil på hojen. Totalt blev det 1019 utemil.

I stora drag kan min träning delas upp i tre delar. En del är cykling utomlands, en del cykling ute i Sverige och en del på min trainer i garaget.

Jag tror det är få som har en fördelning som jag. Alla mina tre delar är ungefär lika stora. Jag sitter alltså på trainern lika mycket som jag cyklar ute i Sverige. Sedan visar detta också hur viktigt det är att jag kommer i väg och cyklar utomlands då jag under dessa begränsade veckor får ihop lika mycket utecykling som hela övriga säsongen hemma i Sverige.

Min säsong som nu startat i och med oktober 2016 kommer jag inte få till lika mycket träning som året som gått då antalet dagar utomlands är mindre. Dock hoppas jag kunna kompensera det med ännu mer strukturerad och genomtänkt träning. För mina mål inför säsongen 2017 är inte lägre än de varit 2016.

Viktigast är att må bra och hålla sig frisk och skadefri. Det gäller inte bara för cyklingen utan för hela livet.

Hur som helst har cyklingen denna säsong börjat bra trots att vi har det jobbigt i familjen. Jag önskar vi snart får må bättre och att jag kan hålla i motivationen och kraften för cyklingen.

Nöjd efter målgång och medalj på Nordiska Mästerskapen. Bra målbild för kommande träning

Snöande och många minusgrader - Men inte bangade jag för en gigantrunda

Idag var planen att få till en långrunda med kompisarna i Vännäs CK. Av olika anledningar var det till slut bara jag och Helmersson som i går meddelade att vi skulle dyka upp i dag.

Häromdagen började det snöa och den har lagt sig. Dessutom börjar det bli ganska kallt. Jag tänkte dock att det skulle fungera fint trots lite snö och kyla.

När jag vaknade i morse var det dock mycket nära att jag tänkte om. Det hade snöat rejält och utanför huset var det djupsnö. Det var också rejält kallt.

Jag är dock inte den som ger upp i första taget, så jag tog tjuren vid hornen och gjorde mig klar. Ungefär 100 timmar senare hade jag fått på mig alla kläder som krävdes för att ha en chans att inte frysa ihjäl.

Jag rullade i väg mot Vännäsby där vi skulle mötas. Första biten i närheten av mitt hur var allt annat än bra och jag fick krypa fram. Jag började känna att detta var en riktigt dålig idé. Troligen skulle jag frysa bort och/eller gå hårt i backen.

Jag rullade dock vidare och när vi träffades bestämde vi att istället för grusvägar fick det i dag bli lågt trafikerade asfaltsvägar.

Vi rullade iväg och trots en hel del snö fungerade det faktiskt riktigt bra. Vi höll oss till planen som innebar distansintensitet. Det innebar för övrigt att farten blev mycket låg. En seg cykel med dubbdäck och mycket snö på vägen gör att det inte rullar helt lätt.

Det är inte ofta du avverkar 20 km/h. Hade det varit på racer hade jag knappt behövt trampa. Nu blev det ett bra pass trots den låga farten.

Vi rullade via Överboda och Klabböle till Umeå och tog sedan vägen via Brännland tillbaka. Det var verkligen en trevlig och gemytlig runda där vi cyklade bredvid varandra hela vägen och pratade om ditt och datt.

Efter ca 3 timmars gemensam träning sa jag hej då till Helmersson och tog sikte mot Vännäs. I Vännäs hade jag nu cyklat totalt drygt 3,5 timme.

Det är ju så att jag inte gillar att ändra mina planer, då det enligt mig gör mig svag. Det handlar om att inte vika ned sig utan bygga mental styrka.

Då jag inte höll på att frysa ihjäl bestämde jag mig för att se om mina tre mål för dagen skulle kunna uppnås. Minst 4000 kalorier, minst 95 km och minst 4 timmar och 20 minuter.

För att inte ha för långt hem om jag skulle frysa bort rullade jag på olika vägar i närheten av Vännäs. Det blev också lite fram och tillbaka då jag valde vägar med så lite snö som möjligt.

Jag åkte också och hälsade på Tova och begravningsljusen lyste fortfarande sedan gårdagen, och det såg fint ut.

När mina elsulor gav upp (batteriet räcker ca 4 timmar) började det efter ett tag bli kallt om fötterna, men övriga kroppen kändes okej.

Jag tänkte dock att det borde gå att hålla ut tills jag nått alla mål. Först 4 timmar och 20 minuter, sedan spräckte jag 95 km, men eftersom det gick ganska så lugnt i dag fick jag fortsätta rulla på för att nå 4000 kalorier.

Med några minuter kvar till fem timmar insåg jag att alla mål var uppnådda och jag begav mig av hemåt. Visst skulle det vara roligt att cykla 05.06.07!? Jasså? Bara jag som tyckte det var lite skoj. Hur som blev det så jag gjorde och efter drygt fem timmar rullade jag in cykeln i garaget och gick mot duschen för att värma mig.

Det blev en bit över 100 km och en snittpuls på 70%. Ingen tid i pulszon 4 eller 5. Ett pass exakt enligt plan. För att vara i detta väder var det enligt mig en gigantrunda. Lyssnar jag till proffsen räknas det som ett distanspass först när du cyklat 5 timmar. Så det kanske var så att det var ett helt vanligt distanspass!?

Jag är extremt positivt överraskad. Det var riktigt trevligt idag, trots bedrövligt väder. Lite härdande också att rulla fem timmar i ett väder där jag tror många bangat för att ens rulla 30 minuter.

Efter lite tid med familjen, lite matlagning och middag så gick jag ut i garaget igen. Jag köpte nämligen nya taklampor i går som jag i kväll satte upp. Blev ganska bra om jag får säga det själv.

Ja, nu ska jag ta och arbeta lite så jag är förberedd inför arbetsveckan.