Svanesund - Racerapport från en riktigt tuff tillställning

Efter en dag på camping med en del förberedelser både för dagens tempo och morgondagens linje så satte jag mig i bilen för en kort åktur till starten av dagens tempolopp. Väl på plats slogs jag av den stora mängden cyklister, både med olika styrka och olika ålder. De yngsta visade sig vara 10 år och de äldsta kring 75 år. Det fanns allt ifrån ungdomar, veteraner, seniorer och elit.

Flera teambussar var på plats och det var intressant att se att de åkt med en teambuss från Norge med en mängd unga ambitiösa cyklister. För övrigt vimlade det av snabba ungdomar. Skoj att se.

Jag hade innan jag åkte bil från campingen varit ute på en första uppvärmning, då med linjehojen. Det var lika mycket för att kolla så den var okej inför morgondagen.

Väl på plats blev det en uppvärmning till innan det var dags att ge sig av 17.13.00. För dagen var det bara 30 sekunders startmellanrum mot normala 60 sekunder. Hittills har jag aldrig blivit omåkt av en cyklist som startat senare. Nu har jag i och för sig inte startat så många gånger och troligen haft ”tur” med de som startar bakom. I dag insåg jag dock att det kunde ske.

Jag var som ni vet lite orolig för den tekniskt svåra banan som dessutom innehöll en hel del stigningar. Inte optimalt för en rädd norrlänning med för mycket godis i kroppen.

För att lyckas optimalt är målet att försöka ha så jämt tryck som möjligt i pedalerna under hela loppet. Det handlar också om att inte gå ut för hårt och hålla igen lite uppför för att kunna trycka utför och på platten. Hur det gick med det? Inget vidare.

Jag såg redan i starten svårigheterna framför mig som framför allt fanns vid 7 km men också en hel del innan. På något sätt tänkte jag kompensera det jag skulle förlora där med att köra hårdare innan. Dålig taktik.

Så här i efterhand kan jag se att jag började loppet med 4 minuter på nästan 400 i snittwatt. Då blir i alla fall jag tärd. Jag höll dock uppe tempot till just under fem kilometer av sträckan. Det var också där jag tänkte att är jag i mål snart. Kanske ska jag sätta mig och vila.

Mellan kilometer fem och tio var jag sedan bedrövlig. Jag tog svängarna dåligt, var ofta ur tempoställning av rädsla i svängarna, benen kändes som stockar och andningen som en kolibri som kramas om av en björn. Utifrån trötthet och mycket rullande utför var snitteffekten denna bit under all kritik. Det visade sig också på att jag redan vid 4 km nästan var i kapp två cyklister. Två cyklister som jag sedan behövde 6 km till för att precis hinna om i samband med vändet. Jag ser då också att Vogel som startat 30 sekunder efter mig tagit in 15-20 sekunder. Vogel var jag just efter i Gottne och före på SM. 

Jag inser att detta inte duger. Nog måste jag ha mer att ge?

Jag trycker upp effekten, men i den rejäla backen som fanns efter någon kilometer efter vändet blir jag helt plötsligt omkörd av den jag just kört om. Vad är detta? Ja, jag höll mitt tempo och när det planade ut rullade jag åter förbi och utökade avståndet allt eftersom. Lite motivation kom tillbaka och jag försökte hålla trycket.

Hemvägen i motvinden var riktigt jobbig och jag hade inte benen för dagen för att trycka mer än jag gjorde. Dock hade jag högre snitteffekt de två sista femmorna än de två första femmorna. Rejält mycket högre än mellan kilometer fem och tio. Då hade jag å andra sidan också en snittpuls på 97% dessa tio sista kilometer. Jag kan konstatera att jag är bra på att ta ut mig i alla fall och inte ge mig även om det känns tungt. För i dag var det tungt, riktigt tungt. 

Den positiva känslan jag haft på andra tempolopp fanns inte där. Men jag försökte i alla fall.

När det var någon kilometer kvar var det en T-korsning där vägen breddades och det var bara att ge allt när jag efter svängen kom ut på det öppna fältet (Ja bildligt. Jag höll mig på asfalten). Tyvärr var allt lite för lite i dag, så min spurt blev inte så bra. Där rann det nog i väg ett antal sekunder.

Väl i mål låg pulsen på ett slag under max, så nog var jag trött. Riktigt trött.

Sluttiden på de 20 km blev 29.28.0. Jag hade hoppats på bättre, men jag var helt enkelt inte bättre i dag och förutsättningarna gynnade mig inte heller. 

När jag tittade bak såg jag att jag cyklat ifrån de två jag kört om och att Vogel tappat på mig. Jag insåg dock att det nog inte var tillräckligt. När speakern ropade ut tiden visade det sig stämma. Jag hade åkt dit med 1,9 sekunder. När alla rullat i mål visade det sig att det blev en femteplats i dag. Utifrån förutsättningarna får jag vara nöjd.

Dock är det lite surt att fyran Vogel Kolmården CK slår mig med 1,9 sekunder och trean Anders Karlsson Mölndals CK med 2,4 sekunder. Tvåa blev Fredrik Wikström från Västerås var ca 30 sekunder före mig.

Om det är så att formen svek, de andra blivit bättre eller att banan passade de andra bättre är osäkert. Jag var dock före alla tre på SM. Å andra sidan gjorde jag ett perfekt lopp då. Idag var de helt enkelt bättre. Först i mål var Stefan Lindskog Team Canyon Sweden, vilket oftast är fallet. Han är riktigt snabb och stark – varje dag.

Jag är i alla fall nöjd att jag bemästrade banan så pass att det inte blev en krasch.

Jag vet att jag till nästa år behöver kapa ca 30 sekunder per mil eller 3 sekunder per kilometer på de tempolopp jag ställer upp i. Det låter inte mycket, men det krävs mycket för att lyckas. Jag kommer liksom Sickan att återkomma med en plan inför 2016.

I morgon är det så dags för linjeloppet. Jag hoppas verkligen att benen hinner återhämta sig så pass att de ger mig chansen till en bra dag. Den halvdana träningen i början av sommaren har under säsongen inneburit sämre återhämtning, så två tuffa lopp dagarna efter varandra har tidigare inte varit optimalt. Men förhoppningsvis känner jag mig piggare i morgon.

Sedan hoppas jag lyckas bättre än sist på att inte köra in i några cyklister. Det är ju inte särskilt skoj.

Vi ser ut att bli ca 50 cyklister till start i morgon, och därmed en hård dag på jobbet. Återkommer med hur arbetsdagen varit.

Svanesunds tempo - Livrädd, oteknisk och orutinerad

Väldigt tidigt i tisdags morse satte jag mig i bilen för en resa på nästan 110 mil. Efter många och långa timmar landade jag i Göteborg.

Därefter har jag haft hektiska utbildningsdagar onsdag, torsdag och drygt halva fredagen.  Vid ett satte jag mig i bilen, åt lunch och rullade några mil norrut mot Almöns Camping där jag ska bo i två dagar.

Jag hade bestämt mig för att inte slå på stort och så blev det. Stugan jag hyrt har inget varmvatten, ingen dusch, ingen toalett, ingen tv och är på ca 8 kvadratmeter. Men den duger då jag ändå inte kommer att vara där någon större del av tiden.

Jag checkade in då klockan slagit två och efter att ha packat upp en del begav jag mig mot Svanesund som ligger en bit bort.

Där äger Svanesunds 3-dagars rum i helgen. Själv kör jag inte hela ”touren” utan ”bara” Sverigecupen på lördag och söndag.

För att förbättra möjligheterna bör man ”scanna” banorna vilket jag också gjorde. Först tog jag bilen och körde temposträckan och direkt efter linjesträckan.

Jag åkte därefter tillbaka till starten för tempot som äger rum i morgon. Jag hade redan vid den första titten med bilen insett att denna bana är något jag aldrig tidigare sett, än mindre provat. Vägen är väldigt smal, det svänger mycket och det går upp och ned mest hela tiden.

Jag bytte om vid bilen, gjorde i ordning cykeln och sedan bar det av. Det visade sig nu att det blåste storm, och vid flera tillfällen var jag på väg av vägen.

Själva cyklingen innebar oro och rädsla. Detta är en bana som nog inte passar mig särskilt bra. Jag är allt för försiktig. Det är många svängar där du inte ser utgången på kurvan och då är det väldigt svårt att veta hur fort du kan ta den. Då det är så smalt är det extra viktigt att inte bryta mittlinjen och hamna på fel sida, vilket gör det ännu tuffare att ta svängarna. Sedan kommer du ut på öppna fält och då vill vinden ta cykeln och kasta den i diket.

Det kändes som jag mest satt i upprätt läge och inte i tempoställning och inte gick det fort heller. Framme vid vändningen efter 10 km var frustrationen stor.

På tillbakavägen var det dock lite mer åkbart även om det även nu fanns kluriga svängar och även en t-korsning i utförsbacke.

Ja, det var ovanligt många höjdmeter också, men i dag var mest fokus på kurvor mm.

Helt plötsligt mötte jag två kända ansikten. Tom Pietälä och Erik Frohm från Gimonäs CK som liksom jag och många andra provkörde banan. 

Erik och Tom efter avslutat värv för dagen

Väl tillbaka till bilen tog jag en paus. Andra varvet körde jag tillsammans med Gimonäsarna och vi tog en del snack både kring banan och annat.

Visst kändes det lite bättre varv två, men jag skulle behövt mer rutin, bättre teknik och större mod för att känna att det fanns goda förutsättningar i morgon. Positivt var dock att kroppen kändes riktigt hyfsad. Detta är hur som helst den klart tuffaste bana jag provat inräknat både träning och tävling. Sedan har jag ännu inte provat den i tävlingsfart. Ja, den är i och för sig lite kortare än vanligt, men svängarna och övriga klurigheter blir inte lättare för det. Ja, jag är feg - och jag vågar erkänna det.

Men det är bara att ta tjuren vid hornen, köra på och se hur det går. Det går ju inte göra mer än att köra det man kan, och visst ska vi alla försöka övervinna våra rädslor!?

Jag hoppas hur som att jag inte kommer felbedöma någon sväng, för då blir det skogsbesök.

Jag startar vid 17.30 i morgon och ska innan dess förbereda mig så bra det går.

Blir man så där glad när banan klarats utan krasch, eller för att jag äntligen är i mål?

På söndag är det linjelopp som startar vid 08.00. Där blir det en varvbana på 18 km som ska tas 4 varv. Det blir alltså ovanligt kort med 72 km, men samtidigt är det en rejält klurig bana. Den är väldigt smal, vindlande, kuperad och med många skarpa svängar. Sedan är det dessutom en rejäl klättring efter 9 km av varvbanan. Lägg till rejäl kantvind så blir det en stor utmaning. Men det funderar jag på om jag tar mig helskinnad från lördagens tempo.

 Jag hoppas återkomma på lördag kväll, hel, ren och på gott humör.

Snyggaste och snabbaste tempohojen!

I morgon bitti åker jag ned till Stockholm för ett antal dagars konferens. När denna avslutas på fredagen stannar jag kvar för att köra Sverigecupen lördag och söndag, vilken äger rum i Svanesund.

Jag hoppas på en fräsch kropp och bra form, vi får se hur det går med det.

Nu är i alla fall min tempohoj komplett. Två helt nya och snabba hjul. Bak sitter Zipp super 9 och fram Zipp 808.

Jag har också bytt sadel och samtidigt passat på att sänka positionen i fronten med ca 1,5 centimeter.

Den nya sadeln känns helt okej, men självklart påverkar den sittställningen, så ännu är jag inte helt komfortabel med den. Jag har alltså inte provat denna i skarpt maxläge, så vi får se hur det faller ut.

Jag kan i alla fall konstatera att nu har jag ingenting att skylla på när det gäller cykeln. Jag är övertygad om att den nu är riktigt snabb. Det enda som finns kvar att göra är att byta framklingan och då gå från 53 tänder till 54 eller 55, men det blir en förändring på marginalen.

Enligt min mening har jag i nu i alla fall snabbast och snyggast cykel. Nu är det bara den som trampar som behöver förändras. Det handlar om starkare och uthålligare ben och långsiktigt också kanske bli lite mer flexibel så en ännu aggressivare och mer aerodynamisk sittställning kan uppnås. Ja, till nästa år finns det också lite att göra vad gäller vikten. Vad gäller snygg finns det dock inte mycket att göra, utan där blir det snarast värre för varje år.