NM Silver i tempo är som ett guld efter året som varit! - RR

Så var då dagen här. Efter ca 40 dagar på sjukhus fick jag så komma hem i mitten av februari 2019, och hade en väldigt lång rehab framför mig.

Många skulle säga att det var dumdristigt, och därför höll jag målen för mig själv, som jag satte upp den första dagen jag kunde sätta mig på trainern. Jag klarade då bara att cykla i 30 minuter och med i stort sett inget motstånd i pedalerna. Men där och då började vägen tillbaka.

Mitt första mål var att kunna följa med cykelklubben till Mallorca i början av april. Det gick, men var tufft på många sätt. Det blev ändå en fantastisk vecka som sporrade, även om kroppen förstås kändes av och jag inte kunde cykla på det sätt jag brukar.

Mitt andra mål var att komma till start på Sverigecupens tredje tävlingshelg i Västerås. Även här var det på målsnöret att det gick, men jag kunde delta i tempot. Det var fruktansvärt tufft, och jag låg långt efter min forna kapacitet. Men placeringen blev bra och jag var på något sätt tillbaka. Att bara våga tävla igen var ett stort steg. Jag valde dock att skippa linjeloppet dagen efter.

Mitt tredje mål var att delta också i linjelopp och det genomförde jag veckan efter på Sverigecupen i Gottne. Kraften fanns inte där, men jag hängde i alla fall med till spurten och det var en seger i sig.

Mitt fjärde mer långsiktiga mål var att delta i NM denna helg. Fram till i juni kändes det mycket avlägset, men det har kommit allt närmare. Trots att min kropp fortfarande inte fungerar för så många saker i vardagen har det gått ganska bra att cykla. Framför allt har cyklingen hjälpt mig tillbaka till vardagen och att stärka kroppen för annat.

Trött gubbe just före mål.

Jag brukar vara bra på att formtoppa till mästerskap och kände att jag var det även denna gång. Allt höll dock på gå om intet när jag förra onsdagen halkade på några klippor vid ett bad och föll på min skadade sida. Därefter har tillvaron varit tuff och jag har haft ont dygnet runt. Inte så att jag åter brutit något, men senor, muskler etc har blivit påverkat och en inflammation uppstod.

Så sedan förra onsdagen har jag inte kunnat träna som jag velat och inte alls på tempohojen.

Nu innan tävlingarna har jag dock rullat banan och jag insåg att det skulle bli tufft med den skarpa vinden då jag inte har några muskler i höger arm och nu dessutom extra ont.

Men efter att Katten tejpat axeln med kinesiotejp kändes det i alla fall bättre och jag såg en möjlighet att starta.

Inmätning av cykel och streching av rygg

Så i dag var det då dags. Ruskigt nervöst faktiskt, på många sätt och vis. Kände mig rejält osäker på mig själv och min kropp.

Mycket procedurer som görs just innan start. Lite roligt att se från sidan på Kattens bildsekvenser faktiskt. Från vänster: Norske mästaren, Fredrik Nylén, Patrik Boström och Tomas Åström

När jag så rullade iväg insåg jag ganska så snart att kroppen samarbetade klart sämre än bara för 14 dagar sedan då jag var riktigt stark på tempohojen.

Som siste startande ger jag mig iväg.

Det var så tungt att jag efter ca 5 km funderade på att ge upp. Jag nötte dock på trots lägre effekt och hastighet än vanligt och en kantvind som inte var bra för mig då jag inte kunde hålla emot ordentligt med överkroppen när vinden tryckte mot hjulen.

 Jag insåg att jag inte skulle få några riktmärken för hur det gick då Patrik Boström som startade före mig var favorit för dagen och har en ruggig form just nu. Fredrik Nylén som startade två minuter före är också riktigt stark.

Själv startade jag sist då jag rankats högst utifrån min placering på fjolårets NM i Norge.

Totalt ca 300 höjdmeter på banan och samma sak hände flera gånger. Jag tryckte bra uppför och oftast upp på krönet, men när jag skulle trycka det sista var jag istället tvungen att släppa av och rulla då jag hade för hög puls och stumma ben. En hel del tid rann iväg och jag blev passiv i tanken.

Jag är dock inte den som ger upp i första taget, så jag fortsatte att göra det jag kunde även om jag insåg att det gick långsammare än vad jag hoppats på.

För dagen var det dessutom extra långt. 35 km i starka vindar och 300 höjdmeter var i mesta laget för mig då jag aldrig ens cyklat så långt i tempoställning sedan min skada.

Oj vad jag fick övertala mig själv. Hög puls, sega ben, dåligt självförtroende och allmänt tufft.

Så med fem km kvar ser jag en annan cyklist i fjärran och tror det är Fredrik Nylén som startat två minuter tidigare. Då är nog loppet hyfsat okej ändå, hinner jag tänka. Jag släpper av lite och känner mig lite nöjdare.

Men när jag så är ikapp honom ser jag att det inte är Fredrik utan Erik Lindered som startat fyra minuter före mig. Ja, då återkom osäkerheten och jag försökte öka. Det gick sådär.

Med två km kvar svänger jag in på vägen som leder fram till mål. Jag orkar inte hålla den fart jag borde, men jag gör vad jag kan.

Med några hundra meter kvar trycker jag det sista jag har.

I mål, och för dagen hade jag inte kunnat göra mer. En snittfart på ca 44,5 km/h är ca 1 km/h sämre än vad jag trodde mig kunna göra på den här banan, på en riktigt bra dag. Det kändes ganska snabbt som att detta blir en 4-5 placering. Med andra ord missnöjd då jag oavsett förutsättningar alltid hoppas på pallen.

Jag snackar lite med olika cyklister innan jag rullar tillbaka och sonen säger glatt att jag blev tvåa! Katten visar resultaten och vi är alla tre så glada. Helt otroligt egentligen. Ju mer jag tänker på det, ju mer känslosam blir jag.

Ja, jag hade inte riktigt dagen och hade jag haft min bästa dag hade jag nog kört klart snabbare. Men Patrik Boström som vann, var extremt snabb och jag hade inte rått på honom även om jag haft min allra bästa dag.

Fredrik Nylén, Patrik Boström och jag just efter målgång.

Svenskt även på tredje plats för Erik Egelstig, på fjärde plats Fredrik Nylén och femma Anders Karlsson. Med andra ord en riktigt stark insats.

Bäste ickesvensk blir den norske mästaren som fick nöja sig med en sjätte plats. Bra svenskdag alltså.

Lite snack efteråt

Då det gått bra brukar Katten ta en afterracebild

Efter att ha njutit under eftermiddagen var det så bankett på kvällen med prisutdelning. Rejält kallt där vi satt ute och åt, men medaljen värmde. Eller snarare medaljerna. Till i år har en ny organisation bildats som innefattar även de baltiska länderna och Island. De hade nu tagit fram medaljer till NM. Samtidigt hade den tidigare organisationen gjort detsamma. Med andra ord fick vi två medaljer för ett lopp.....

Nu är det bara att ladda om. I morgon bitti 08,50 startar linjeloppet här på NM. 128 km senare får vi hoppas att jag fått köra mig trött, är nöjd med min insats och sluppit incidenter.

Därefter är planen att få fortsätta njuta av dagens silver.

Landslagsplats till Nordiska Mästerskapen 2019

Jag har haft ett väldigt högt och länge orealistiskt mål att delta på Nordiska Mästerskapen på Åland. Trots mina omfattande skador i början av året och att jag var sängliggande i flera månader har det trots allt eftersom känts mer möjligt att jag skulle kunna delta och göra mig själv rättvisa. Inte med samma kapacitet som i fjol, men ändå hyfsat i alla fall.

Så häromdagen fick jag beskedet att jag även 2019 får köra Nordiska Mästerskapen i tempo i landslagskläder. Alltid lika roligt! Denna gång ingen landslagsplats på linjen, vilket inte är underligt då jag endast varit med i ett av Sverigecupens tävlingar.

Hur som helst planerar jag nu mot NM och hoppas göra landslagskläderna rättvisa.

Från NM 2018 i Norge då jag kom hem med en silvermedalj.

RR: Nordiska Mästerskapen - Silvermedalj i tempo!

2016 lyckades jag knipa en bronsmedalj i Nordiska Mästerskapens tempolopp som då hölls i Sunne. I fjol var jag i ledning med några kilometer kvar då tävlingen hölls i Danmark, men fick då punktering. I år skulle det då bli min tredje chans att i landslagsdräkten få kliva upp på pallen. Denna gång i Norge. 

Jag var medveten om att det skulle krävas ett topplopp för att nå mitt mål. Det var många starka svenskar, norrmän och danskar på plats. Men jag hade inte gett upp. 

Jag kör alltid samma ritual och program för mina förberedelser som börjar ca 4 timmar före tempoloppet. Ganska snabbt i dag kändes det som att kroppen svarade lite extra och att benen var pigga. Jag vågade dock inte helt lita på det då förberedelser och uppvärmning är en sak och lopp en annan.

Så var det dags och jag gick ut som 3:e sista cyklist. Minuten före startade en norsk landslagsåkare och 3 minuter före en annan norrman som för övrigt vann VM-silver i Frankrike förra hösten då jag var där. Efter mig startade två starka landsmän.

Så var det dags. 300 meter och sedan direkt in i en klättring som på slutet var 7-8 procent.

Jag matade i väg hårt, men inte på max. Detta skulle helt klart vara en bana du kunde spränga dig i, och att göra det direkt var ingen bra idé. Jag försökte därför hålla igen första backen för att därefter mata på hårdare.

Efter backen var det en dryg mil där det böljade upp och ned och väldigt mycket sväng. Dock var det mer nedåt än uppåt och dessutom medvind. Jag försökte få med mig farten över alla krön, höll igen utför och matade på uppför de korta backarna. Det blev 11 km med en snittfart på ca 50 km/h och känslan var riktigt bra. 

Så gick det lite mer ihållande uppåt till vändningen och nu insåg jag att jag nog kört in ca 45 sekunder på norrmannen som startade före mig. Det gav förstås ännu mer självförtroende. Jag aktade mig dock för att köra ikapp för fort då det kunde innebära att jag tog slut. Tog istället mitt eget tempo och nötte efter ca 4 km till ikapp.

Innan dess hade det varit ytterligare en längre klättring som var riktigt tuff.

Men så var jag förbi norrmannen och ett tag senare svängde vi höger in på en ny väg. Direkt nästan rakt ned och så en höger och en vänstersväng innan det direkt gick uppåt. Först svagt och på slutet ca 16-17 procent. Ned på lilla klingan och bryta sig upp.

Jag hade sparat lite utför och det var tur, för nu väntade ytterligare några tuffa kilometer där det mest var uppför. 

Så en t-korsning och vänster. Drygt 4 km kvar och nu var det bara att gasa på. Det började bli segt, men benen svarade fortfarande.

Jag höll trycket och höll mig också till min plan som jag satt upp innan loppet. Jag visste var det skulle maxas och var det skulle avvaktas etc. 

Det kändes så bra att jag nästan fick lite segervittring. Kanske kunde detta räcka riktigt långt!?

Så bara en kilometer kvar och nu matade jag vad jag hade. Mållinjen framför mig och jag skär den i 49 km/h på slättan (lite svagt uppför) utan medvind. Det måste betyda att det loppet var väldisponerat!?

Väl i mål pustar jag ut och undrar hur det gått. En norrman i publiken erbjuder sig att kolla på nätet då det var liveresultat där. Jag tänkte att kroppen var bra idag och jag kunde inte kört många sekunder snabbare, så jag är nöjd oavsett placering. Men självklart ville jag åt pallen.

Jag såg att mina två landsmän som startat efter mig kom in för sent, så några nya namn skulle inte komma in i toppen.

Norrmannen berättar att jag är tvåa. 12 sekunder från guldet. Inte så mycket, men jag har svårt att se vart jag skulle hitta alla de tolv sekunderna även om det bara är ca 0,4 sekunder per kilometer. Vinnaren Arvid Johannesen vann också silver på VM och hade jag då bara varit tolv sekunder efter honom hade det räckt till VM-brons. Svårt att inte vara annat än nöjd! Jag såg senare att jag var snabbaste svensk av alla som körde oavsett klass, och det var ytterligare ett bevis på att jag hade dagen.

Vi avverkade alltså nästan 30 km med en bit över 300 höjdmeter och min snittfart blev en bit över 43 km/h. Snabbare än så kör jag inte, helt enkelt.

Nedan ser ni topp 9 för dagen.

Efter att ha återhämtat mig ett tag, duschat och fixat lite så var det dags för prisutdelning på kvällens bankett. En medalj och ros senare så känns det riktigt fint.

I morgon är det så dags för linjeloppet. Nästan 150 km och ca 1400-1500 höjdmeter. En ny utmaning helt enkelt. Kanske inte riktigt my cup of tea, men det var ju i och för sig inte dagens tempobana heller. Så självklart ska vi köra vad som går.

En utmaning är att jag har problem att med min framväxel, så jag har mekat med den under kvällen. Det är inte en av mina starkare sidor, men jag hoppas att växeln håller sig i schack imorgon.

Upp i arla morgonstund då starten går redan 09.00.

Nu får vi se om jag kan få till åtminstone 4-5 timmars sömn. Är i alla fall riktigt glad för dagen som varit.

Uttagen i landslaget till Nordiska Mästerskapen!

Sverige förlorade mot England och det var inte mycket att säga om. England var bättre, och Sverige har gjort vad de kunnat under hela VM. Bra, säger jag. Lite tråkigt dock, idag. Vi vill ju alltid vinna.

Jag har dock blivit uppmuntrad av ett mycket trevligt mail!

Grattis!

Tack vare dina fina resultat under säsongen har vi tagit ut dig att representera Sverige på Nordiska Mästerskapen i Norge i tempo och i linje

Norge står värd för NM Masters 2018 och tävlingen kommer att gå i Ås, cirka 30 km söder om Oslo 4-5 augusti, se Inbjudan. Närmare information och bansträckning, höjdkurvor med mera finns på http://nordisk2018.froy.no/.

Du har blivit uttagen att representera Sverige enligt de regler som finns angivna på SCF:s hemsida under Masters Mästerskap, se http://scf.se/landsvag/tavling/masterskap2018/.

Din uttagning avser:

Landslag Linje                                               Landslag Tempo                        

                 X                                                                      X

Bilden är inför fjolårets VM i Frankrike och åter får jag alltså dra på mig landslagskläderna i såväl tempoloppet som i linjeloppet. Riktigt skoj! Kanske ska drista mig till att lufta de även på en cykelrunda!?

Det enda som jag vet skiljer från bilden till NM är att cykeln kommer ha en annan färg än på bilden, sedan hoppas jag förstås på att slippa punkteringar som jag drabbades av på Nordiska förra året.

Målet är att köra som Sverige i fotboll. Göra vad jag kan oavsett förutsättningarna. Hoppas nu vi kan få till lite form under de närmsta veckorna.

Uttagen i landslaget!!

Uttagen i landslaget även 2017? Ja, det var ett av målen när säsongen startade.

Nu så är det verklighet.

Idag dök det nämligen upp ett mail från Svenska Cykelförbundet där det stod att jag blivit uttagen i landslaget till Nordiska Mästerskapen 2017.

Jag var med redan i fjol, men bara i tempo och lyckades då nå pallen med en bronspeng i belöning. Jag är åter uttagen i tempo, men denna gång även i linje, vilket jag inte trodde var möjligt när säsongen startade.

Skoj med två lopp i landslagströjan alltså.

Detta innebär också att vi riktar kosan mot Randers i Danmark där årets Nordiska mästerskap äger rum den 29-30 juli.

Vi passar på att ha lite semester innan och efteråt då det blir en lång tur med husvagnen för att ta oss från långt i norr och hela vägen till Danmark.

De närmsta fem veckorna finns nu alltså 5 tävlingar på programmet. Nu i helgen är det SM i Gottne med tempo fredag och linje lördag. Två veckor senare har vi vårt hemmalopp Vännästrampet och ytterligare två veckor senare är det alltså NM.

Nu gäller det till att börja med att hålla sig frisk, att utrustningen håller och att formen finns där för helgens SM. Sedan ställer vi om träning och förberedelser för NM.

Jag hoppas på att prestera både nu till helgen och i landslagströjan om en dryg månad. Hur det går återstår att se.

Hur som helst var dagens besked skoj.