Pisslopp

Ja, det var verkligen ett ovanligt lopp detta. Ett riktigt pisslopp. Då menar jag inte att det var dåligt arrangerat, att mina ben var trötta eller att det var något annat negativt. Nej, det var bara väldigt många som ville uträtta sina behov.

Hur gör man då när man uträttar sina behov vid ett cykellopp. Ja, lättast är ju att som i proffsloppen stanna när det går långsamt. I lugn och ro uträtta sina behov och därefter med hjälp av lagkompisar och karavanen ta sig tillbaka till klungan som under tiden kört mycket lugnt.

Tyvärr fungerar det oftast inte så på mindre lopp. För det första saknas det ofta lagkamrater som drar upp dig i klungan, karavanen lyser med sin frånvaro och klungan brukar ta liten eller ingen hänsyn till de nödiga och hålla en allt för hög fart för den nödige.

Hur gör man då? Ett alternativ är att bara sonika stanna och hoppas att det inte går allt för fort närmsta tiden och därefter arbeta sig i kapp. Kanske går det också att komma överens om att klungan ska ta det lugnt? Detta kan fungera, men är ytterst osäkert.

Du kan också prova att hålla dig, men det går inte hur länge som helst utan att fullkomligt explodera.

Att kissa i cykelbyxan, kan det vara något? Nej, jag är tveksam. Det finns nog de som provat, men jag är inte för.

Vilka alternativ användes då i pissloppet Storsjön runt? Ja, jag vet inte om det fanns fler alternativ än de jag ska beskriva. Det kan ju exempelvis varit en 10-15 cyklister som gjort behoven i byxan utan att jag märkt det.......

I början gick det otroligt sakta och vi skulle ju cykla 20 mil, så några passade på att stanna och hade inga problem att jobba sig i kapp. Detta var alltså det bästa alternativet.

När det senare gick fortare provade några andra samma sak - det gick sämre. De syndes inte till igen. Antingen så bröt de, eller fick cykla själv de 15 mil som var kvar.

En variant var också att spurta förbi alla och skapa sig lite lucka, kissa väldigt snabbt och sedan ansluta. Det såg jag några lyckas med.

Jag såg ingen prova på att lägga sig sist i klungan dra ned/upp byxorna och kissa i farten. Det sättet har jag inte själv provat, men har förstått att det både kan gå bra och mindre bra.

En av de lite mer rutinerade cyklisterna blev efter ett tag väldigt nödig. Han insåg nog att om han stannade var loppet slut för hans del. Han hade nog inte heller lust att lägga sig sist och kissa i farten och inte heller i brallan. Han provade en variant med att kissa i vattenflaskan. Då inte den han skulle dricka i utan en som var tom. Det var också så att de hade assistans under loppet, så han skulle få nya fräscha flaskor. Det var hur som helst mycket intressant att följa hans vedermödor att lyckas med sitt pissprojekt. Han vinklade flaskan åt alla möjliga håll för att få bästa vinkeln. Drog om vart annat ned respektive upp byxorna och skulle precis börja. Då blev det ryckigt i klungan, han tvingades bromsa eller veja och därmed avbryta projektet. Han provade på olika sätt allt eftersom, utan att lyckas. Till slut satte han tillbaka vattenflaskan i stället utan att ha fullföljt sitt mission. Jag såg inte om han därefter gjorde nya försök och lyckades, höll sig i ytterligare 200 minuter eller om han helt enkelt kissade ned sig. Han var i alla fall med i klungan hela loppet.

För mig blev det inget pisslopp.

Hur som helst har jag aldrig varit med i ett sådant pisslopp där en så stor andel hade så stora behov....

Skogstur med ömma ben

Efter ett antal dagar med altanbyggnationer och ömhet i kroppen var det dags för en cykelrunda. Då träningen varit bedrövlig i veckan, med endast ett pass och som krydda ett misslyckat pass, var det viktigt att torsdagens träning blev bra. Jag och Katten ska dessutom till Sundsvall för Gyllene tider, så det blir ingen träning vare sig fredag eller lördag.

Jag hade planerat att cykla landsväg, men insåg att det nog skulle bli svårt att få bra kvalitet på passet då kroppen var mör. För att öka förutsättningarna att få ett givande pass tänkte jag om och rullade ner till starten för Vännäs CK:s MTB-träning i stället.

Vännäs CK har många mycket starka MTB-cyklister, så det är garanterat att jag alltid får ta i på dessa pass för att jag ska hinna med. Träningen är också mycket intervallbetonad vilket är bra. Som tänkt blev det ett bra pass på två timmar där det var bra fart uppför och på slättan. Utför tog jag det väldigt lugnt, för att undvika krascher. Benen var sega och ömma, men utifrån detta kändes det ganska så bra.

På söndag blir det långpass, denna gång på racern. Glöm inte nästa söndag (den 11 augusti), då det är dags för vårt eget lopp Vännäs trampet.

Träningsvärk Grande!

Idag har jag en väldigt distinkt träningsvärk. Man skulle då kunna tro att jag tränat extra hårt i veckan, men så är inte fallet.

Vila måndag och onsdag och ett kort träningspass på tisdagen. Träningspasset var dessutom inte av det bättre slaget. Jag skulle kunna drista mig till att det var bedrövligt. Spöregn, känning i vaden, hostande och rossel och allmänt svag.

Vädret hade skrämt bort alla från vår gemensamma träning utom jag och bror. Vi bestämde oss för en kort uppvärmning. Sedan skulle vi köra upp för Pengsjölia tre gånger. Det blev pannkaka. Jag körde halva vägen i bra fart, sedan ont vaden, allmänt seg och rosslig. Vi provade igen, samma sak. Då tyckte bror att vi skulle rulla vidare. Han ville väl inte köra med en gammal trött gubbe. Bror var för övrigt mycket stark i backen. Tråkigt dock att han åter fick ont i revbenen.

Hur har jag då åsamkat mig träningsvärken? Jo, ett antal heldagar på baksidan av huset. byggandes på en ny altan. Jag trodde jag var hyfsat tränad, men inget tyder på det. Jag är egentligen helt tärd i hela kroppen. Möjligen har jag en lilltå eller två som fortfarande är fräsch. Kanske dags att börja träna?