Mallorca - Coll d´orient, Esporles och SPD-vurpa med fastnad sko

Dag 3 på Mallorca lider mot sitt slut.

Vi börjar vid 08.30 då jag som igår vaknade med rejält rossel. Här är jag för övrigt känd som den whiskeydrickande storrökaren.

Kroppen kändes trots förkylningen tillräckligt okej för att även i dag ta en cykeltur. Tur hade vi också att det inte regnade i dag. Mestadels blev det väst och ärmar, men solen sken, sällskapet var toppen och vägarna var fina.

Idag passade vi på att cykla lite längre nu då vädret tillät detta.

Vi sökte oss norrut rakt uppåt och efter att ha varit här ett flertal gånger fick vi cykla på smala fina vägar med minimal trafik. Ja, förutom alla andra cyklister som också hittat dessa vägar. Första målet för dagen var Alaró. Där börjar klättringen upp till Coll d´orient förbi Orient och ned till Bunyola.

Men en stund innan Alaró var Katten nödig så hon behövde stanna på lämpligt ställe. För oss killar finns det många lämpliga ställen, för Katter något färre. Helt plötsligt ser hon stället och i ivern springer hon in i skogen. Eller det var inte riktigt vad som hände. Hon stannade och började springa, men hon satt visst fortfarande fast i cykeln.

Ni vet vad som händer då!? Jo, det som troligen hänt alla oss, en SPD-vurpa. Jag hör henne ropa mitt namn, jag hinner vända mig om lagom för att se Katten mycket långsamt falla till marken.

Jag skrattar till, men avvaktar sedan för att höra att hon inte slagit sig och att cykeln är okej. När det blir ja på båda skrattar jag lite till. När jag inser att ena skon sitter kvar på pedalen och foten är lös, ja då blev det riktigt skoj. Ni vet hur det är - inga skador och något som alla har gjort, då får man retas lite. Visst?

Efter det tekniska stoppet rullade vi vidare och efter Alaró kom så en hyfsad klättring upp på
Coll d´orient. Där tog vi ett kort fotostopp innan vi rullade ned via Bunyola och vidare ut på vägen som leder upp till Soller om du tar höger.

Vi valde inte Soller i dag, men under dagen hann vi med att se ett av de gulliga och små Sollertågen.

Vi tog i stället vänster och svischade utför på nylagd asfalt tills det var dax att svänga höger mot Esporles.

Det var verkligen trevligt och fint häromkring. Innan Esporles tog vi ytterligare ett kort stopp då Katten skulle fylla på med lite energi. Där hittade hon en fin oliv.

Väl framme i Esporles blev det lunch på samma ställe som vi åt på för två år sedan med Vännäs CK. Det var efter den lunchen jag gjorde en jättekrasch i bergen. Denna tur gick det bättre. Min pizza och Kattens pasta smakade för övrigt bra.

Efter Esporles blev det klättring mot Puigpunyent och vidare mot Galilea.
Vi trampade vidare mot Es Capedella, Calvia och ytterligare en bit innan vi nådde militärbacken från baksidan. Här tog vi dagens sista energistopp innan vi tog sista klättringen.

Vi hade som tidigare dagar rullat ganska så lugnt och faktiskt har kroppen känts förvånansvärt okej. Både med tanke på en massa problem med kroppen under lång tid och väldigt lite träning på slutet. Sedan får vi se vad fler dagar gör med kroppen och hur den reagerar när jag längre fram i resan kommer att köra hårdare.

Idag provade jag att i mitten av rundan köra en femma hyfsat hårt på ca 350 watt och det kändes okej, och på sista militärbacken körde jag också på lite utan att det var särskilt hårt. Det känns att formen är en bit bort, men utifrån det var det acceptabelt. Dock skulle förkylningen helt behöva gå ur kroppen, och framför allt inte bli värre.

Efter militärbacken rullade vi utför ned mot Palma och tog sedan vänster mot hotellet i Can Pastilla. Då klockan var just före 18 ville jag inte cykla strandpromenaden då det vimlar av folk som inte kollar när någon kommer. Särskilt utmanande brukar alla inlinesåkare vara.

Vi tog därför bilvägen och dessutom hittade vi en genväg som gjorde att det blev kortare transportsträcka och dessutom prickade vi Lidl där vi gjorde ett kort depåstopp. Därefter rullade vi sista biten.

Lite fixande, dusch, middag, promenad och sedan Reddington på Ipaden. Trevligt.

Dag tre blev en riktigt trevlig cykeltur på ca 120 km, 1800 höjdmeter och drygt fem timmars cykling. Inte så hårt, men även tiden tar ut sin rätt.

Mallorca - spöregn och stelfrusna kroppar

I går blev det en lugn start på vår Mallorcaresa. Vi rullade i snacktempo under tre timmar. 

Pulsen var aldrig hög och delar av rundan kändes helt okej. Mot slutet kändes dock kroppen lite underlig. Jag kände helt enkelt inte igen den. 

Efter träningen hade jag en fortsatt difus känsla, vilket inte borde ske då ansträngningen varit låg. 

Det var dock riktigt roligt att få rulla ute på cykeln.

I morse när jag vaknade var jag åter rosslig (kroppen har som många av er vet varit ur fas i närmare 6 veckor) och Katten tyckte jag lät som en som rökt under många år.

Vi satt under frukosten och funderade om det skulle bli någon cykling. Förutom min irriterande kropp väntades det en hel del regn.

Vi bestämde oss till slut för att cykla en stund även idag. Min kropp har ju varit ur fas många veckor och vila eller lugn träning har inte tidigare gjort någon skillnad för måendet. Jag valde att tro på det även denna dag och vi begav oss av.

Till en början var det ca 14 grader och uppehåll, men så började det droppa. Sedan var det ingen hejd utan resten av rundan bestod av hällregn. När temperaturen ligger på 10-11 grader, ingen del av kroppen är torr och det fortsätter att kyla både uppifrån och från de djupa pölarna på vägen, då spelar det ingen roll att vi var hyfsat klädda. Kalla blir man ändå.

Efter ca 100 minuter i spöregn kom vi fram till LlucMajor och vi behövde verkligen hitta en restaurang för att värma oss. Det gick fint och vi beställde pasta respektive pizza med lite kaffe till efterrätt att värma händerna på. Gott och välbehövligt.

Vi satt ca en timme och skakade av kyla i våra genomblöta kläder innan vi tog raka vägen tillbaka till Can Pastilla och vårt hotell.

Väl på hotellet kastade vi av oss kläderna och ställde oss länge i duschen för att tina upp. Framför allt mina blå fotleder behövde värme. 

Efter duschen tog vi på oss kläder och kröp ned under täcket i sängen som ytterligare en åtgärd för att få upp kroppsvärmen.

I sängen blev det lite "Reddingon" på Viaplay innan det efter någon timme var dax att ta hand om blöta och smutsiga kläder.

Dagens runda blev ca 3 timmar med mycket lugn intensitet med låg puls och låga wattal. Kroppen kändes ok med den intensiteten. Men hur det känns på högre pulstal än ca 65 procent av maxpuls är osäkert. Trots dåligt väder var det ändå ganska skoj.

I morgon hoppas vi på bättre väder, och att mitt rossel inte försämras av all kyla som var idag. Helst mår jag ju till och med bättre.

Ja, sedan behöver ju även Katten kunna cykla. Hon var lite urlakad i dag efter träningen, vilket är fullt normalt då hon varit sjuk i så många veckor.

I morgon hoppas jag skriva om trevlig cykling och fint väder. Bilder? Inga idag förutom den vid lunchen som togs med telefonen och skakade frusna händer. Alldeles för regnigt och kallt.

Gårdagens fråga: Svaret är 8 minuter. Detta utan att stressa. Imponerande snabbt skulle jag säga.

Mallorca - Trasig cykel, Storm, Randa och träffade några av er

Dagen är tillända. Det blev en tidig morgon med uppstigning före fem. Sedan en lång resdag och på slutet lite cykling i lugnt tempo. 

Dagens fråga. Gissa hur lång tid det tog från att jag äntrade hotellrummet tills cykeln var klar för avfärd? Som hjälp kan jag säga att jag använde min nya Scicon cykelväska.

Vi han även med ett tekniskt stopp där bakväxeln på kattens cykel behövde lagas.

En fikapaus han vi med trots sen start och service på cykel.

Vi hälsade på Randa så drygt 80 km, 3 timmar och ca 750 hm. 

Stormvindar på cyklingen, men gillar det bättre än det väntade regnet som ska dyka upp i morgon och vara på plats hela dagen.

På kvällen har vi ätit middag på hotellet och varit på en promenad för att hitta en supermarket.

Det blir en tidig kväll, så de längre och mer utförliga inläggen kommer senare under resan.

För övrigt har tre stycken av er som läser min blogg kommit fram till mig idag och pratat en stund. Skoj att ni också är på Mallis och ett litet snack uppskattas alltid😊.

Väskan är packad

Då var allt packat. Vi har båda fått in all vår packning i var sin cykelväska och behöver inte ta med något särskilt bagage.

Det är också premiär för min nya cykelväska, och jag hoppas den lever upp till sitt positiva rykte. 

Det vore ju ett antiklimax att aldrig ha fått några skador på cykeln när jag använt cykelkartong, och så skulle något ske nu. Nej, jag tror nog det ska bli bra. Framför allt är den bra mycket enklare att förflytta än en otymplig kartong.

I morgon kväll åker vi till Arlanda och efter övernattning där, landar på Mallis torsdag mitt på dagen. 

Vädret ser ut att bli sådär, men det går ju inte att få kanonväder varje år. Jag är helt klart bortskämd från tidigare resor.

De första fem dagarna är det jag och Katten som har sällskap. Den ursprungliga planen var att cykla hela dagarna, men vår fysiska status kommer nog att ändra planerna. Vi satsar på att få mysigt ändå.

Om exakt en vecka från idag kommer cykelklubben, och jag hoppas verkligen att Mallisliften senast då läkt min kropp så jag kan cykla med övriga. Även om formen då inte är vad den borde. 

Jag har för övrigt inte haft så många dagar i streck utan riktig träning sedan jag började idrotta vid 6 års ålder. Räknar i dag in dag 38 i rad med haveri. Katten har inte haft så långt träningsuppehåll sedan vi träffades för 20 år sedan. Med andra ord två rekord i ett.

I kväll sa vi dock att nu skiter vi i sjukdom och tänker vara friska. För att öka chanserna gick Katten i säng före nio.

Jag hoppas återkomma med mycket spännande från resan. Vi får se hur det blir. 

Tidig julklapp kanske gör mig glad!?

Ja, vad gör man när det inte går att träna och tiden rullar på? Som en kort liten positiv injektion går det ju alltid att beställa lite cykelgrejer.

Så dök det upp ett antal paket. Därmed blev det en liten julafton. Skillnaden var att jag visste vad jultomen hade kommit med.

Först hittade jag en momentnyckel som ska förenkla arbetet med cyklarna. Den är redan provad i skarpt läge och kändes bra.

Lite smörj för kedjan kan aldrig vara fel

 Odören. Ja, denna fantastiska doft som ingår i priset för en tränande person. Jag tänkte prova ett sätt att få skor att kännas nya för "alltid". Sedan får vi se hur detta fungerar. Troligen sådär.

 När jag tränar använder jag aldrig energi i flaskorna om det inte är så att det är ett särskilt långt och hårt pass. Däremot tror jag det är en bra idé att fylla på kroppen med mineraler etc, och därför brukar jag använda dessa produkter.

När det sedan är dax för tävling så smattrar jag i mig energi. Framför allt via gel. Min teori är att Vitargo är det bästa på marknaden och har använt denna produkt vid varje tävling i flera år.

Sedan brukar jag ha med mig en "Lifesaver" för de långa cykelpassen. Det vill säga att jag kör utan tillförsel av energi på långa pass. Risken finns dock alltid att man då går in i "väggen". Då är det bra att ha något i bakfickan för att ta sig hem. Till detta brukar jag ha lite billigare gelvarianter och denna gång blev det high5.

Säkert har även du tappat ändpluggen till ditt styre som fixerar styrlindan. Det brukar vara riktigt irriterande.

Det är varken snyggt eller praktiskt när det händer.. Dessutom får du inte tävla utan ändplugg. Nu har jag förhoppningsvis hittat lösningen på detta i och med dessa separata ändpluggar som skruvas fast. De sitter redan på racern och verkar sitta bra. 

Vilka som är de bästa däcken?! Ja, egentligen har jag ingen aning. Det känns dock tryggt att köra på Conti Grand Prix 4000 SII. Denna typ har jag använt i sex år och egentligen aldrig provat något annat, om vi bortser från att jag har andra Conti-däck på tempohojen. Det finns säkert något bättre, men det känns som en djungel, så jag kör på. Risken finns att något av mina hjul under sommaren behöver nya däck, och de vill jag att de ska finnas hemma.

Det är bra att ha lite handtvätt tillhands. Särskilt vid utlandsresor då du kanske behöver tvätta cykelkläderna efter halva tiden för att inte behöva ha med dig allt för mycket. Självklart kan det finnas billigare varianter än Assos, men då det räcker så länge fortsätter jag med denna. Den fungerar bra och luktar riktigt nice.

Lite rumpsalva är också bra att ha. Även här finns en mängd varianter, men jag kör på mitt beprövad koncept.

Slutligen något nytt och obeprövat. Min känsla är att jag med racern haft för dålig bromsverkan med de bromsklotsar jag använt på slutet. Det är till och med så att jag tror att det funnits chans att undvika att bli indragen i jättekraschen på SM och därmed funnits med när det drog ihop sig om jag haft lika bra bromsverkan som många andra.

Det snackas mycket gott om dessa exklusiva och relativt dyra swisstop. Vi får se hur mina carbon reagerar mot dessa och jag återkommer med ett resultat.


Lite bra, behövda och roliga grejer blev det. 10 presenter totalt. En present för muntra upp mig för varje vecka sedan träningsproblemen började. Jag har inte beställt något mer, och hoppas inte behöva det...

Nu är det tre dagar innan jag och Katten åker till Mallis. Vi satsar på att våra inneboende förkylningar och allmänna sjukdomssymptom lämnas hemma. För visst borde Mallisluften vara tråkig för dessa odjur!? Vi räknar med det.