Två frakturer och ekonomisk missär

Inte trodde jag att jag att det nu skulle vara dags för den ekonomiska misären. Än mindre trodde jag när dagen började att jag skulle få veta att jag har två frakturer!

Vi börjar från början. I går kväll när jag skulle gå ut ur bilen, blev jag kvar. Jag trivs ganska bra där, men på natten är det lite väl kallt. Jag bestämde mig därför att klättra ur bilen på passagerarsidan. Vad som hänt? När jag skulle öppna dörren, havererade öppningsfunktionen, så nu går det inte att öppna förardörren från insidan. Så tro det eller ej - bilen ska åter på rep. Vi vet alla vad det innebär - ett mycket stort hål i börsen.

I dag överhörde jag ett samtal på kontoret. De pratade om just bilreparationer och att det var något som man verkligen inte ville drabbas av. Den andra delen man ville undvika var besök hos tandläkaren - om man ville ha några pengar kvar.

Tro det eller ej, i går kväll havererade alltså bilen och idag på förmiddagen hade jag tid hos tandläkaren. Så när jag hörde ovanstående samtal hade jag fem minuter tidigare lämnat folktandvården. Där hade jag varit hos tandläkaren i 20 minuter för undersökning. Sedan fick jag förmånen att betala ca 700 kronor. Det gör 2100 kronor timmen. Inte illa alls. Om det räckte med detta - skulle inte tro det.

När tandläkaren undersökte mina tänder fick jag veta att jag har två frakturer på tänderna. Jag hade faktiskt aning om att man kunde ha en fraktur där, men så är det.

Nej så här illa var det inte. Helt klart väljer jag en fraktur på en tand än det vi
brukar tänka på när någon säger att jag fått en fraktur.

Ett annat ord för fraktur är att tidigare fyllningar lossnat. Nu är jag inbokad på en timme hos tandläkaren, med lagning etc. Då gissar vi på 2500-3000 kronor till...

Så nu har jag alltså drabbats av två större ekonomiska utgifter och lika många frakturer. Så kan det gå.

Efter arbetet idag var det innebandyträning med sonen. Sedan stannade Melvin, jag och några till kvar och lirade lite mer innebandy i ca 30 minuter till. Sedan bar det av hemåt och ombyte för min träning. En timmes spinning med inriktning på långa intervaller. Den del som inte innehåll uppvärmning eller avslut hamnade på 42 minuter och en snittpuls på 83%. I slutet blev det en fyra med ett snitt på 91% av maxpuls. Ett helt okej pass.

I morgon kommer information om hur du beställer Vännäs CK:kläder. Se till att passa på nu så du inte ångrar dig.

Tidseffektiv värre.

Idag har jag ägnat mig åt tidsoptimering. Allt för att hinna med så mycket skoj som möjligt och skapa mer tid för morgondagen.

Sonens innebandylag där jag är tränare hade i dag två matcher i Umeå och då brukar hela dagen gå åt till detta. I morgon har vi familjearrangemang och vi ska också till Umeå på ett luciafirande.

Jag hade planerat in en längre cykelrunda i distanstempo under helgen, och skulle den som vanligt ligga på söndag skulle två dagar vara helt fullbokade. Nu bestämde jag mig istället för att cykla långrundan idag.

När jag säkerställt att sonen skulle få skjuts till och från Umeå, så var det fritt fram för cyklingen.

Det har varit svinhalt hela veckan, värre än på en ishockeyrink. Men i går började det snöa och vi hamnade på någon minusgrad. Det innebar att det inte alls var så halkigt på dagens cykling. Däremot var det väldigt moddigt och spårigt på vägen till Umeå, då vägen inte var plogad och temperaturen låg kring noll grader. Det var inte bara en gång jag fick ett rejält kast, men i dag höll jag mig på benen.

Jag trampade på i 105 minuter innan jag var framme vid sporthallen. Efter en stund dök sonen upp och med honom de väskor jag skickat med bilen. Av med alla blöta cykelkläder och på med träningsoverall inför innebandyn.

Det blev inte mycket dötid så var det dags för match ett. Grabbarna kämpade verkligen på bra och det blev en säker och rolig seger. Tyvärr var vi bara 7 utespelare i dag, och det var bara en timmes vila till nästa match. Energin var inte tillräcklig och motståndarna i match två var bra, så det blev förlust. Men jag tror grabbarna var nöjda och den första matchen var det bästa jag sett dem prestera. Skoj.

Efter andra matchen kastade jag på mig nya torra cykelkläder och packade träningsoverallen mm i väskorna och gav mig åter av.

Nu var det kolsvart och jag fick testa min nästan nya lampa som fick högsta betyg. Nu var vägarna plogade, så det blev säkrare cykling på hemvägen även om temperaturen fortfarande låg kring noll grader och det var spårigt här och där.

Det blev en trevlig och mysig hemresa i mörkret, trots en del snö och att jag blev ganska blöt. Efter att ha hälsat på Tova rullade jag sista biten hem.

Två utepass på cykeln och innebandygrejer innebar smockfull tvättmaskin. Efter att startat densamma och packat undan var det dags för middag.

Jag fick också smaka Kattens nygjorda specialknäck med polkagris. De var riktigt goda. Det är nog bäst att Katten gömmer dessa annars är de illa ute, och i förlängningen är då jag illa ute då hon ska ta med knäcken och bjuda på jobbet.

Totalt blev det idag 3 timmar och 35 minuters cykling, drygt 80 km och med en snittpuls på 76% av maxpuls. Det blev en bra dag med cykling och innebandy och det hinns också med lite mys i kväll.

Det blev också en effektiv dag. Jag åkte hemifrån ca 80 minuter före Melvin i morse och på eftermiddagen var jag hemma ca en timme efter honom. Jag var alltså borta drygt två timmar mer än om jag inte cyklat, men fick ihop 3,5 timmars träning. Inte fel.

Lunchaktivitet

Det känns som det är lite mycket just nu med en mängd utmaningar på arbetet, fullt upp med aktiviteter i övrigt och sedan gäller det att även försöka få in en del träning.

Idag gjorde jag mitt yttersta för att optimera situationen och inte ta tid av kvällen för träning. Jag passade i stället på att åka på det gemensamma spinningpasset som erbjuds på tisdagar vid lunchtid.

Det blev därför lite arbete på morgonen sedan en bra träning och därefter lite mer arbete. På kvällen har jag varit med sonen på fotografering med innebandylaget. Det blev både lagfoto och individuella foton.

Efter lite familjetid och nattning av sonen har jag arbetet lite för att komma "ikapp".

Va gäller träningen brände jag även igår av ett spinningpass i en fullsatt träningslokal. I morgon blir det vila innan det på torsdag åter är dags för spinning. Jag har nästan blivit spinningkungen, istället för trainermannen. Ju närmare jag kommer säsongen kommer jag dock styra över mot allt mer trainer.

I morgon kväll är det innebandyträning med sonen, medan Katten är på julfest med arbetet. Sedan är tanken att det blir en lugn kväll för att ladda batterierna både fysiskt och psykiskt.

Lite mer rull för benen....

Efter gårdagen med 4 timmar MTB och sedan en timme spinning var benen ganska så sega när jag i kväll skulle bygga på tröttheten.

Först hade jag innebandyträning med sonen och jag var med och spelade en stund. Sedan körde jag 25 minuter trainer som uppvärmning innan jag åkte ned till spinningen.

Det kändes redan i början av spinningpasset att det skulle bli tufft för låren, och så blev det. Det var ganska svårt att få upp pulsen då mjölksyran i låren började spruta och satte stopp för den riktigt höga intensiteten.

Det ligger ändå i linje att jag nu ska göra benen riktigt trötta inklusive ett pass i morgon. Sedan blir det några dagars vila och då hoppas jag sedan vara lite starkare och ha lite krispigare ben.

Ni som undrar om jag borde kört i dag och även i morgon om det känns så här. Ja, man kan alltid undra. Jag brukar dock kolla min vilopuls när jag vaknar och om den är normal bedömer jag att träning är att föredra. Idag var pulsen helt normal trots det gedigna passet igår. Är det så även i morgon bitti rullar jag vidare under morgondagen.

Lite flow

Tiden är för tillfället knapp och samtidigt handlar det om att vara så effektiv som det går.

Idag blev det arbete, sedan snabbt på med cykelkläder och en dryg timme på MTB:n. Därefter snabbt hem och tio minuter senare i väg på innebandyn med sonen. Efter en bra träning åter hemma. Därefter dusch och lite  mat, och då är klockan redan snart åtta.

Själva cyklingen var trevlig trots kylan och det gäller att verkligen att passa på då det snart blir riktigt kallt. Jag har nu tränat både med kvalité och mängd under lördag, söndag och måndag. Överlag har träningen börjat bra i oktober, till skillnad för utfallet i under sommaren och hösten. Nu hoppas vi det fortsätter så här.

I morgon blir det inte någon träning i och med att vi ska till brors fru, Johanna på födelsedagsfika. På onsdag och torsdag har jag kvalitetsdagar med politiker och ledare. Därför blir det ingen träning på onsdag heller. Så nästa träning blir på torsdag och då ska jag prova på en träningsform jag aldrig tidigare provat på - spännande. Jag återkommer med en rapport....

En riktigt hektisk dag för oss alla

Idag blev det en riktigt hektisk dag för hela familjen.

I går kväll kom Katten hem efter sin utlandsresa och utifrån det var det många aktiviteter som skulle ske hemma under förmiddagen.

Idag var det också innebandycup för sonen. Vi åkte dit och det var verkligen bra stämning och sonen var peppad för uppgiften. Han kämpade på ännu bättre än vanligt och verkade ha riktigt skoj.

Gemensam samling innan Mixedcupen drog igång

Efter några timmars innebandyfokus stressade jag hem och var hemma 13.50. Jag kastade då på mig cykelkläder för att hinna ut på säsongens sista gemensamma VCK-träning innan snön!? Den skulle börja redan 14.00, så visst blev det stressigt - men jag var snabb.

I samband med att jag åkte i väg och cyklade åkte Katten efter en stund ner på innebandyn. Melvin spelade ytterligare några matcher, och därefter var det full fart hem. Middag och sedan iväg till Umeå.

I Umeå var det simträning för Melvin vilket äger rum varje söndag.

Väl hemma från simträningen var det en sliten son som skulle komma i säng inför morgondagens skoldag. I morgon blir det mer innebandy, då träning.

Brors fru fyllde år i dag och bjöd på fika. Vi insåg redan för några dagar sedan svårigheten att hinna med det på ett bra sätt då som mest en av oss kunnat åka dit, då två skulle vara på innebandy. Istället åker vi dit på tisdag, vilket ska bli trevligt.

Hur gick det då med cyklingen!? En liten rapport kommer här.

Jag stressade alltså ned till vår gemensamma samling.

Det visade sig att det vi blev tio hugade cyklister som ville trotsa kylan. En kyla som bet hyfsat bra då det var 2-3 grader.

Här gick det lugnt, men Helmersson var som vanligt i front.

Eftersom det var älgjakt satsade vi på grusvägar för att inte bli jagade av skyttar utan bara av varandra.

Rundan började med ett moderat tempo, men ganska snart så trissades det upp betänkligt. Det var många som till en början hade mycket energi och ville prova benmusklerna....

En kort paus för att samla ihop styrkorna

Totalt blev det 70 km i dag och från ungefär km 15 till mål var det hög intensitet.


Framför allt Helmersson var stark i dag och drog en stor del av tiden och det med riktigt bra intensitet. Jag som mest fincyklat på senare tid och nu dessutom äter lite kolhydrater hade fullt sjå med att hålla hjul på honom under rundan.

Det var inte helt fel då vi någon gång då och då stannade för att vänta in de som hamnat en bit efter. Skönt med lite vila och mycket trevligt snack.

Ja, Helmersson han har som sagt toppform redan nu nästan innan försäsongen börjat. Själv har jag lång bit att vandra, men utifrån förutsättningarna kändes det ändå riktigt hyfsat.

Överlag är det roligt att cykla med ett så trevligt gäng. Vi har alltid trevligt och det är alltid jobbigt.

I dag blev det lite över 500 höjdmeter, en snittfart på nästan 28.5 km på hyfsat sugande grusvägar och totalt 2 timmar och 26 minuters cykling. Ett riktigt bra träningspass.

Hyfsat pigg i dag, utifrån förutsättningarna

Efter träningen blev det tacos som var över sedan tidigare i helgen. Kände mig lite tom på energi, så det blev sedan till att ta en laxmacka. Gott och inte helt fel.

Nya upptäckter

Efter en hektisk dag på arbetet åkte jag hem lite tidigare för att hinna ut på 80 minuters cykling innan mörkret nådde oss. Den missade arbetstiden ska jag ta igen i kväll då det finns en mängd arbetsuppgifter att lösa inför morgondagens ledardag.

Vad gäller cyklingen var den trevlig och trots endast fem grader var det riktigt skönt. Då jag ännu inte hunnit kolla upp min LVG-cykel sedan turen till Lycksele äntrade jag i stället MTB:n. Jag drog i väg och provade nya vägar och stigar och oftast visste jag inte var jag var. Det är lite av charmen med MTB. Det går alltid att åka på upptäcktsfärd.

Naturen är verkligen fin så här på hösten och vore det inte för att jag vet att det är tecken på att det blir snart blir riktigt kallt skulle det kännas perfekt. Nu får jag i stället känslan av kyla och avsaknad av utecykling.

Jag är verkligen glad att jag har mina cykelresor att se fram emot under vinterhalvåret för att få avbrott i den annars så kylslagna verkligheten.

I veckan började sonens innebandy så hädanefter är jag upptagen några timmar varje måndag och onsdag vilket jag måste ta hänsyn till i min fortsatta träningsplanering. Det innebär alltså att det blir träningsvila i morgon och nya träningstag på torsdag.

Små barn är livsfarliga

Formen har verkligen gått åt rätt håll på slutet och jag har kunnat köra på precis som jag önskat. Jag har också verkligen kunnat trycka på och köra högintensivt.

Idag var tanken att det skulle bli ytterligare en träningsdag med riktigt hög intensitet och en rejäl bang bom i högsta pulszonen.

Av detta blev det intet....

Efter en dag på arbetet som i morse började extra tidigt med en arbetsfrukost var det vid 17.00 dags för sonens innebandyträning. Då det är sportlov denna vecka blev vi väldigt få på träningen. Det innebar att vi körde smålagsspel en stor del av träningen och för att få det att fungera var jag med.

Jag vet sedan tidigare att min vad som kraschade hösten 2012 och aldrig helt återhämtat sig, inte pallar för så mycket löpning. Därför tog jag det lugnt, och inte behöver man köra allt för hårt när man tränar pojkar på 8-9 år.

Det tog inte många minuter innan jag fick ett slag på mitt vänstra knä. Ett knä jag haft problem med sedan jag var 15 år. Det gjorde rejält ont och är uppsvullet, men detta är inget som kommer att vara något problem om några dagar.

Jag kände också av vaden en del, men inte så att  det var några större problem. När jag tog en liten löpning fick jag dock helt plötsligt en av killarnas innebandyklubba instucken mellan benen. Det tog tvärstopp och klubban flög iväg flera meter. Det brände till i vaden och även min andra vad fick sig en rejäl törn. Efter detta var det inte aktuellt med mer löpning och dessutom har jag nu en rejäl svullnad i ena underbenet.

Ja, här har jag klarat mig från skador väldigt länge, och så händer detta. Jag, hoppas dock att det inte är någon fara.

Väl hemma blev det riktigt ordentlig stretching och massage av båda vaderna. Därefter bestämde jag mig för att ändå prova på ett cykelpass vilket det också blev. Däremot vågade jag inte köra några intervaller och sätta något särskilt tryck på vaderna.

Det blev istället femton minuters lugn uppvärmning. Därefter körde jag 25 minuter tröskel och direkt därefter 20 minuter sweetspot. Sedan blev det 10 minuter lugnt på slutet. I stället för riktigt tuffa intervaller blev det alltså jämn fart och inte allt för hårt.

Jag hade planerat att köra närmare två timmars cykling, men bröt alltså då jag hade 50 minuter kvar. Det är ingen katastrof, men då det började krampa i vaderna och kännas obekvämt/underligt ville jag inte utmana ödet. Jag brukar aldrig korta mina planerade träningar eller ge upp, men man får inte köra det upplägget in absurdum.

Jag tror och hoppas att jag inom några dagar åter är banan.

Sammanfattningsvis: Det är roligt och charmigt med barn.... I alla fall nästan jämt.

Störande vad dålig

Hur länge ska problemen kvarstå? Kommer det någonsin att bli helt bra? Mina tidigare tankar var ca 10 månader och JA. Nu tänker jag Evigheter - Nej.

Det handlar alltså om min vänstra vad som drabbades av en rejäl muskelbristning i oktober 2012. Denna skada ledde till ett längre träningsuppehåll, senare rehab och därefter skedde all cykling med kinesiotape och stödstrumpa. Ju längre tiden gick desto bättre blev det. Jag kunde efter ca 7 månader sluta med stödstrumpa och efter 8-9 månader med kinesiotape. Från juni 2013 har jag kunnat cykla obehindrat och har bara vid enstaka tillfällen känt av vaden.

 

Nu har jag kört på och inte haft några problem alls, men jag har fortfarande inte ägnat mig åt någon annan idrott än cykling. Jag har alltså inte spelat någon innebandy som jag aktivt brukar träna, jag har inte heller ens joggat.

Som jag tidigare skrivit tränar jag i dag sonens innebandylag födda -05. Förra veckan var jag med och joggade på spelet (ca 10 minuter). Efteråt kändes det lite i vaden. Idag hade vi åter träning. Jag joggade för att visa några övningar, direkt började vaden protestera. Nu sitter jag hemma och känner att vaden inte mår bra.

Vad liknar detta??

Det är nog bara att inse att man är riktigt gammal, och att kroppen inte kan läka. Jag får nog då också acceptera att det inom överskådlig tid inte kommer att vara möjligt att ägna mig åt någon som helst aktivitet där man joggar/springer. Sjukt frustrerande att man nu är begränsad på detta sätt.

Otroligt skönt dock att just cykling är den sport som brukar fungera vid vadskador. Nu hoppas jag dock bara att mina känningar i vaden inte ska begränsa cykelträningen närmsta tiden. Det vore ju inte vidare positivt. Framför allt då det snart är dags för GC.

Glada barn är en sport

Sitter just nu på sporthallen i Umeå och väntar på sonens andra innebandymatch för dagen. Motståndarna har tränat länge, spelat många matcher och har avbytare. Våra grabbar har inget av detta. Vad de har är bra inställning, roligt på planen och med varandra. Det räcker inte till några segrar just nu, men det är inte viktigt just nu. På sikt blir det nog bra.

 

Vi har i alla fall skoj. Efter pannkakor och mjölkchoklad är det efter en timmes vila dags för match två. Med en avbytare och totalt 80 minuters matchtid får verkligen alla bra träning och de lär nog vara möra ikväll.