Bomben är här!

Nu är det nära. I morgon kommer bomben att detonera....

Ja, jag är medveten om att några verkligen kommer att se det som en stor grej - en riktigt bomb, medan andra troligen mer ser det som en smällkaramell eller blindgångare.

Allt beror på hur man ser på saker och ting och vilken ingång man tar.

För egen del känns det i alla fall mycket stort och något som med stor sannolikhet kommer att påverka mina val och aktiviteter framöver. En ny inriktning, en ny ingång en tydlig satsning. Ja, så känns det för mig just i dag. Sedan vad det blir och hur tongivande bomben kommer att vara för mig, det återstår att se.

Håll utkik i morgon, du som är intresserad...

Nu till dagen. Jag har nu monterat bak- och framljuset inför utecyklingen. Jag har också fixat lite smått och gott här hemma.

Katten gjorde i dag premiär på sin trainer och hade en hel del att fixa kring cykeln innan det var dags. Hon har under hösten i första hand ägnat sin träning åt löpning, vilket hon är riktigt vass på. Men nu blir det alltså lite mer fokus på cykling, även om hon säkert springer på en del framöver också även om vädret har lite övrigt att önska.

För egen del körde jag mitt endast andra trainerpass för hösten. I vanliga fall brukar jag hunnit med många fler trainerpass när kalendern visar slutet av oktober, men i år har jag i stället hittills främst tränat på min MTB och på spinningcykeln. Jag är ganska så nöjd över det upplägget, vilket minskar risken för att jag ska hinna bli less på att vistas ensam i garaget.

Det blev 90 minuters cykling, mestadels i distansintensitet. Jag kryddade med en rejäl femma och en tia. Benen och kroppen kändes förvånansvärt pigg och stark. Jag hoppas det fortsätter så.

Som avslutning kan jag locka med att jag de närmsta dagarna inte bara ska presentera min "bomb", utan också två andra större events.

Den som läser får se.

Vikthets - Varför är vikten så viktig!?

Häromdagen skrev cykelkatten på sin blogg om den hets som finns kring vikt och att det mesta kring detta handlar om hur man ser ut. Jag kan hålla med om att det kan vara en farlig väg att vandra för ett samhälle att fokusera på det ytliga och inte det inre. Att bedömas för sitt yttre är inget att eftersträva.

Jag kommer i detta inlägg att ta upp just vikt, men jag tänker att det är ur ett annat perspektiv vilket jag kan känna är mer okej. Ni får bedöma om jag har rätt eller fel.

För mig handlar vikten om att känna mig hälsosam, pigg och må bra. För det krävs att man inte är allt för tung. Sedan lägger jag till faktorn - att prestera på en cykel, och då behöver jag vara ytterligare lite lättare.

Att trivas med sig själv och sin vikt är förstås alltid en faktor, även om det inte sitter i fokus när jag i min blogg pratar om hälsa, träning och vikt.

Det är konstaterat att tyngden på cyklisten, cykeln och tillbehören har betydelse för prestationen, framför allt vid kuperad terräng. Sedan tillkommer kapaciteten som cyklist, den mentala styrkan och det taktiska sinnet.

Att känna sig stark uppför är en riktigt skön känsla. Här tre bilder från stigningen upp till Soria på Gran Canaria

 Jag tänker att vill jag prestera på en cykel behöver jag arbeta med alla delar som ger den slutliga prestationen. Jag kan självklart bli bättre inom alla områden, men känner mig långt framme när det gäller det mentala och det taktiska. Den fysiska kapaciteten utvecklas kontinuerligt och jag arbetar hela tiden med att förfina träning, vila och kost. Tittar jag på cykeln finns det inte mycket att göra för att bli snabbare - jag har en riktigt bra cykel. Det område jag hittills lyckats sämst med är att ha en bra vikt för min cykling och för mitt totala välbefinnande.

 Det man inte är bra på behöver man träna på och därför gör jag det om och om igen. Utifrån det återkommer det ibland en skrivning kring mitt arbete att hitta en lämplig tävlingsvikt.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag i år en ny teori som innebär att jag lägger fokus på matchvikten under hösten när träningen är mindre intensiv, istället för att som tidigare år satsa på att lösa detta i den mest intensiva träningsperioden under våren.

Från i mitten/slutet av augusti har jag nu satsat på att äta extra nyttigt. I vanliga fall har jag väldigt svårt att hålla mig från kakor, chips och annat onyttigt - men denna gång har det faktiskt gått riktigt hyfsat.

Jag har också hållit i teorin att inte äta något före lunch, att ingen mat är förbjuden men att jag minskat på mängden kolhydrater och framför allt allt som innehåller mycket socker. Jag har ätit extra proteinrik mat och försökt hitta produkter som känns matiga utan att innehålla allt för mycket energi.

Egentligen har jag helt enkelt bara ätit nyttigt, lite mindre och den stora skillnaden har varit att jag inte ätit något före lunch.

Det har nu gått 10 veckor, så det kan vara på sin plats med en avstämning och att för första gången under dessa veckor plocka fram vågen.

Dagens mätning visar att jag under dessa tio veckor minskat min vikt från 89,5 kg till 82.5 kg. Det blir alltså minus 7 kg eller 0,7 kg/vecka. Det tycker jag är helt okej, och visar att jag skött mig snyggt.

Jag kanske inte riktigt var så här bastant för tio veckor sedan - men bra mycket tyngre än vad jag brukar väga in på

Jag startade från en ovanligt hög vikt där jag aldrig brukar ligga, främst beroende på mindre träning och mycket tröstätande.

Nu är jag nere på min trivselvikt och skulle vara nöjd på alla sätt och vis, om jag inte väger in själva cykelprestationen. Ska även den med hoppas jag kunna lätta ytterligare 3 kg.

Jag ska försöka fortsätta på min nyttiga linje ett tag till, men kanske inte vara fullt så slavisk. Det är ju trots allt trevligt med i alla fall lite sött i bland....

Målet är att jag innan jul till att börja med inte är tyngre än nu, men helst ännu lite lättare.

Ett paket dök upp, träningens fyra ben, sista pusselbiten för utetillvaro på plats och lite spinning

I går skrev jag om min oro kring spinning och min skadade vad. I går kväll var jag åter på spinning,

Jag stretchade ordentligt innan, smorde in med voltaren och liniment och masserade vaden ordentligt vi började. Innan träningen värmde jag dessutom upp mer än vanligt och stretchade bra efteråt. Allt detta bidrag till ett bättre utfall, vaden höll! Mycket positivt.

Sedan bidrog det helt klart också att Jonas, en av mina cykelkompisar i cykelklubben, som ledde passet hade läst mitt tidigare blogginlägg och utifrån det gjort vissa ändringar i upplägget för kvällen, vilket passade mig perfekt. Bland annat var det mindre stående cykling och mer korta och tuffa intervaller. Ett riktigt bra och trevligt pass.

Nu till något helt annat.

Så var då sista? pusselbitarna lagda för att skapa förutsättningar för utecykling denna vinter. Nu kvarstår att komma igång med själva cyklingen och att mina luftrör som inte gillar kyla pallar med.

I helgen såg jag till att montera vinterhjul på min ena MTB, sedan kastade jag även på skärmar. Nu har det också anlänt några spännande paket för vintercyklingen.

Till att börja med har jag nu köpt en Airtrim sport med några extrafilter efter tips från Mazze.

En mask som enligt plan ska vara den avgörande faktorn. Den ska förhoppningsvis innebära att den luft jag andas inte blir för kall, samtidigt som det ska fungera att träna med hög intensitet. Vi får se hur det går med detta.

Sedan har jag också inhandlat en enligt uppgift vass lampa både för att se och synas och slutligen även ett baklyse.






Sammantaget så hoppas jag nu få till utecykling i vinter vilket ska komplettera tiden på trainer.

Jag kanske ska lägga till att jag även beställt riktigt varma handskar. I övrigt hoppas jag att mina cykelkläder jag redan äger ska räcka till för att inte frysa sönder. Detta i beaktande att jag inte har för avsikt att ta någon cykelrunda om termometern visar mer än ca minus 10 grader.

Planen för försäsongen är lägga träningen på fyra olika ben. Det viktigaste och mest förekommande "benet" kommer även i år bestå av högintensiv träning på trainer. Nytt för denna säsong blir då utecykling på MTB och spinning. Slutligen har jag som tidigare år några utlandsresor med cykling att se fram emot under försäsongen. Där är tanken är att få till riktigt mycket mängd och kvalitetsträning.

Spinning = Vadskada?!

Ni som följt min blogg under längre tid vet att jag för två år sedan drog sönder min ena vadmuskel när jag spelade innebandy. Från den dagen har jag inte längre kunnat träna innebandy utan får nu nöja mig med att träna sonen och hans kamrater.

Rehabiliteringen efter skadan tog lång tid och först ca 9 månader efter skadan kunde jag cykla helt som vanligt och utan varken stödstrumpa eller Kinesiotape. 

Att springa eller göra andra likartade aktiviteter har inte fungerat sedan skadan. 

Det sista året har jag dock inte haft några känningar i vaden, varken vid cykling eller i vardagen.

Nu har jag dock kört spinning vid tre tillfällen och genast känner jag att vaden är ansträngd. Vad beror då detta på!? Ja, det har nog olika förklaringsgrunder. Till att börja med ligger klossen som fäster i cykeln längre fram än när jag kör racer vilket ökar anspänningen för vaden. Sedan är spinning i sig en ny form av cykling och det blir en annan typ av belastning och sittställningen är inte lika som på min invanda racer. 

Den största anledningen tänker jag dock beror på den stora mängd av ståcykling som man ska ägna sig åt inom spinning. I vissa pass kan det vara så att ungefär halva tiden förväntas man stå upp och cykla. 

När jag tränar på trainer eller utomhus står jag väldigt sällan och aldrig mer än 30 sekunder i stöten. Här ska man i bland ståcykla med hög belastning i upp till fem minuter i sträck.Sedan sitter man en kort stund och sedan upp och stå igen. Inte som jag brukar cykla och inte helt likt cykling utomhus.

Hur ska jag nu hantera detta då jag samtidigt tänker att det finns tydliga delar i spinningen som kan vara ett komplement till övrig träning inför nästa säsong!? Det är också ett bra sätt att få upp pulsen, och det kan vara roligt att träna med andra. 

Ja, till att börja med får jag helt enkelt "fuska" en del - vare sig vad de andra tycker eller ej. Dvs - jag får i partier som sliter extra på vaden köra med högre kadens än vad man enligt ledarna ska och helt enkelt sitta mer. Sedan känns det inte helt optimalt att inte göra som de andra, men alternativet är nog att helt enkelt avsluta denna typ av träning. 

Jag hoppas att detta kommer att vara okej bland övriga, att det känns okej för mig och att vaden då håller. I sådana fall planerar jag att trampa vidare med spinning - åtminstone ett tag till. Sedan kommer spinning aldrig bli det som sätter basen och blir min huvudsakliga träningsform.

I kväll är det dags för mitt fjärde spinningpass sedan jag gjorde mitt första pass någonsin förra torsdagen. Det blir till att köra extra stretching innan, lite Voltaren och mycket sittcykling. Nu hoppas jag att vaden fungerar och att allt ska kännas bra.

Jag skulle vilja - men kan inte!

De säger att man aldrig kommer att acceptera det, men att det går att lära sig leva med att ens barn dött. Om det är så? Ingen aning? Fortfarande känns mycket helt overkligt.

Det har nu gått 3,5 månader sedan Tova dog och 5 månader sedan hon blev dålig och hamnade på intensiven. Hur ska det då kännas nu? Vad ska jag göra? Vad är rätt väg att gå och agera? I vanliga fall vet jag oftast hur man borde göra. Nu vet jag ingenting.

Hur hade du gjort i livet om ditt barn hade dött? Ja, jag vet inte om det är någon som har ett säkert svar på detta. Sedan kanske man har svaren när frågan är abstrakt - men när du står där inför att det verkligen har hänt finns inte många svar och sanningar. Vi i familjen vet inte mycket, men kanske vet omgivningen hur vi borde göra och hur vi borde vara!? Ja, inte vet jag.

Det jag vet är att jag försöker se framåt, även om det är svårt. Jag vet att jag från dag till dag inte vet hur jag mår, och jag vet att måndet helt plötsligt utan förvarning kan ändras. När jag tror jag mår bra, mår jag helt plötsligt som sämst. Men jag försöker ändå i det lilla titta framåt.

Jag vet också att min motivation är sämre än vanligt och orken finns inte riktigt där på samma sätt som den brukar.

Jag tror att det är bra att aktivera sig, att träna, att göra mycket som man brukar göra. Sedan gäller det att orka. Jag kanske inte är outtröttlig i vanliga fall, men många gånger näst intill. Så är det inte alls nu. Idag behovs det inte mycket för att få mig i gungning och ur position.

Efter att det oftare börjat kännas lite bättre, så har det de senaste veckorna svängt tillbaka. Jag har svårare att komma till ro på kvällen, sover lite sämre och orken är ojämn under dagarna.

Många dagar är ändå bra, och jag trivs med mitt arbete och gillar verkligen att träna och i samband med detta träffa folk. Träningen ger energi och även arbetet är viktigt för att komma tillbaka. Att få vara med Melvin - ja det finns inget bättre.

Idag har det varit en sämre dag och jag känner mig helt dränerad på energi och glädje. Bröstet slits itu och kroppen smärtar. Jag saknar min allra finaste Tova.

Tova älskade att titta in i mina ögon, och jag kunde inte låta bli att titta tillbaka. En vanlig bild vid middagsbordet. Lite dåligt fokus på maten, men Tovas känslospråk värmde alltid pappahjärtat.

Jag försöker se de ljusa stunderna mitt i det mörka och hoppas att i morgon är en bättre dag även om jag vet att inte heller i morgon eller någon annan dag kommer du sitta bredvid mig vid middagsbordet.

Inte bara för min skull hoppas jag det, utan för min familjs skull önskar jag att jag mådde bättre, att jag inte hade en avgrund i mitt bröst, att jag inte kände mig så ledsen och många gånger uppgiven, att jag helt  enkelt var bättre - men jag vet inte hur jag ska göra.

Jag skulle vilja orka vara en bättre sambo och pappa än vad jag är just nu. Jag skulle vilja orka umgås med vänner och bekanta på ett annat sätt. Jag skulle vilja känna kraften i arbetet och inte känna att jag borde göra ett bättre jobb. Jag skulle vilja att jag hade samma känsla kring träningen som jag brukar. Jag skulle vilja - men just nu går det inte så bra.

Jag hoppas bara att jag klarar se framåt och förr eller senare orkar försöka och försöka igen. På något sätt kanske det också går att lyckas!?

I morgon är en annan och förhoppningsvis ljusare dag. Kanske blir det då något om min cykelpassion som trots allt finns där inom mig och som lyser ganska stark trots att jag i övrigt känner mig ganska så färglös och allt annat än bra.

Cykelgaraget fixat, nya vinterdäck, service och lite träning

Det börjar nu närma sig mer innecykling. Som ett led i detta har jag under dagen städat upp och gjort snyggt i vårt cykelgarage. Ja, det är så att vi nyttjar hela garaget till cykelrelaterade grejer. Det är också där både jag och Katten kör trainer. Bilen får hålla tillgodo med carporten.

Förutom att snygga till och göra garaget inbjudande för all träning som ska ske i vinter har jag också bytt till vinterhjul på min bruks-MTB. Lite träning ute i kylan ska det nog ändå bli.

Nya vinterdäck och även nya stänkskydd.

Jag har också gått igenom min Aeroad som började låta som ett tröskverk för två veckor sedan. Den har sedan dess inte använts och min oro har varit att det inte bara var hjulet som havererat utan också själva cykeln. Efter genomgång, service och tvätt av cykling är dock min preliminära bedömning att mitt finhjul är havererat, medan resten av cykeln fungerar bra. Negativt för hjulet då jag tror det är tveksamt om det går att laga. Positivt då själva cykeln verkar bra.

Städat och hyfsat många cyklar som trängs.

I morgon ska jag för övrigt lämna in min Aeroad på service. Tänker att den ska få en professionell bedömning och samtidigt får de byta styrlinda och kedja. Huvudsyftet med besöket är dock att kolla igenom mitt havererade bakhjul och kolla framhjulet när vi ändå håller på. Jag låter de också titta på bakhjulet som jag använde när vi var på Mallorca i april. Detta hjul brukar jag bara använda på utlandsresor, och när jag kraschade sista dagen blev framhjulet demolerat. Bakhjulet har jag inte kollat upp ordentligt, men nu ska det ske.

De flesta cyklarna från andra hållet och en arbetsbänk i bakgrunden

Tv och fläkt finns att tillgå för trainercyklingen. Lite cykeltidningar om man blir sugen finns också inom räckhåll.

Förutom städning, vinterfixning, service och lite annat blev det också lite träning.

Korpen hade anordnat ett två timmar långt spiningpass där pengarna som det kostade går oavkortat till rosa-bandet.

Vi blev 11 stycken inklusive ledare som han bli riktigt trötta. 7 av oss cyklar i Vännäs CK, så föreningen hade bra uppslutning. Jonas ledde för övrigt träningen på ett föredömligt sätt.

Jag har haft förkylningskänning sedan i fredags, Katten är lite rasslig och sonen låter som han druckit whiskey i 30 år. Jag kände mig dock inte sjuk så jag nöjde mig med att vila igår för att träna idag. Jag hoppas det inte blir något bakslag av detta.

Nu är det för övrigt ännu närmare den smäll jag pratade om i början av veckan......