Barndomsbesök på långcykling

Dags för lite söndagscykling på MTB:n. Idag blev vi 5 stycken cyklister som satsade på ca 3 timmars cykling.

Några plusgrader och sol. Trevligt väder med andra ord. Det var lite osäkert hur underlaget på grusvägarna skulle se ut i dag.

Det visade sig att det skulle vara mycket varierande. Vi fick lera, modd, blankis och hårt packat grus.

Idag var det för en gångs skull jag som föreslog en runda som de andra sa okej till. När det är LVG är det ofta jag som har en plan, men i vanliga fall hänger jag bara med när vi kör MTB.

Jag tog oss med på fina kuperade vägar där underlaget bitvis var så burkigt att de andra undrade vad som hänt med mig som alltid vill köra på fint underlag. Men en gång är ingen gång, och det ska nog inte bli någon vana.

Precis som förra veckan blev det en toppendag. Gott humör, ibland riktigt hårt och vid andra tillfällen lugnt. Spännande underlag och idag cyklade vi vägar som ingen av de andra provat.

Efter att ha klättrat upp för en isbeklädd och allt annat än jämn väg bar det utför och längst nere vid botten fanns ett hus på höger sida där vi stannade för lite foton. Huset som ligger mycket avsides är min mors barndomshem.

Trevligt att få visa de andra mitt ursprung där jag var mycket i min barndom. Särskilt nu då Olofsbäck som det heter precis sålts.

Vi rullade på och även denna vecka blev benen trötta. Lite drygt 3 timmar  så var vi klara för dagen. Åtminstone den gemensamma delen.

Som vanligt lägger jag till lite bonus och idag blev det på minuten 4 timmars cykling. Snittfarten blev inte hög trots bitvis bra tryck. Men då underlaget bitvis var ganska klurigt och det var många höjdmeter att bemästra var det inte underligt.

En snittpuls på 73% procent under 4 timmar var alldeles perfekt.

Efter avslutad cykling har jag mest ätit. Blev ganska så hungrig av cyklingen, särskilt då jag som vanligt rullade på med vatten i flaskorna och ingen energi i fickorna.

Tova levde, men så vaknade jag

I natt drömde jag om Tova. Hon levde och hon kunde gå. Redan i drömmen visste jag att jag inte ville vakna, då jag insåg att då skulle allt vara borta.

I kväll har vi besökt Tova vid graven och tänt ljus. Fortfarande jobbigt för oss alla tre och många tunga tankar i mitt bröst.

Tidigare idag cyklade jag till morfar Tommy där vår husbil stått parkerad i flera veckor efter att vi tillsammans städat och tvättat den. Idag skulle den få vintervila.

Först lite fixande så den skulle vara förberedd och sedan åkte jag och Tommy för att inkvartera den i en större lagerbyggnad. Tur vi var två då det inte var många centimeter tillgodo när husbilen skulle köras in. Så helt klart bra att Tommy hjälpte till att hålla koll på väggarna.

Nu sover husbilen, och efter det var det till att cykla hem. Jag har ofta ett mål att cykla motsvarande 2000 kalorier + basalomsättningen för själva cykeltiden. Dvs om du inte rör dig alls förbrukar jag ca 80 kalorier per timme. Cyklar jag då två timmar så ska klockan visa 2160 kalorier. Tar jag det lugnare, cyklar jag också längre. Idag gick det inte särskilt hårt, så det behövdes 2,5 timmars cykling för att nå upp till 2000 kalorier för själva träningen, och då visade alltså cykeldatorn 2200 kalorier. Med andra ord blev det inte raka vägen hem, utan ca 50 minuters omväg krävdes.

Nej, fokus är inte på att räkna själva kalorierna. Det är i stället ett bra sätt att se att vid lugnare träning går det mindre kalorier och då cyklar jag längre. Dvs lugnare blir längre och tvärt om.

Väl hemma tittade jag på travet och idag var det inte långt borta från att det skulle bli en miljonvinst. Ungefär som de som missar en TDF-etapp med ett halvt hjul. Men å andra sidan är de lika mycket tvåa som om de varit 100 meter efter. Samma sak här. Nära, men inte ända fram. Men precis som för en tvåa blev det ändå en fin vinst.

Nu ska vi mysa lite och trösta varandra efter besöket på kyrkogården vilken vi just kommit hem från.

I morgon blir det förhoppningsvis söndagscykling med Vännäs Ck.

Trasig rygg, isen, leran och några tankar kring kommande träning

Det är lite svårt att få kontinuitet i bloggen just nu. Det beror nog på en mängd aspekter. Det är mycket på arbetet och hemma, motivationen för träning är lite lägre, skador och sjukdomar har lett till att träningarna varit enahanda på slutet och fokus på nästa säsong har ännu inte startat.

Men snart kör säsongen 2019 igång och då tror och hoppas jag att det ska bli lite mer kontinuitet i både träning och reflektioner på bloggen.

Många undrar om jag bestämt mig hur nästa säsong ska se ut? Det har jag inte, så ni får vänta lite längre på ett besked. Jag har en plan om att få till bra träning under försäsongen och möta våren i bra form. Men hur tävlingssäsongen ska se ut är fortfarande höljt i dunkel.

Ni som läste mitt senaste inlägg vet att jag då var förkyld, men framför allt hade jag fått en skada i ryggen orsakad av behandlingen jag fått för att komma tillrätta med problem i höft, ryggslut, rumpmuskler och benmuskler. För min ursprungsskada var behandlingen bra, men det var onödigt med en tillkommande skada på detta sätt.

I måndags gick jag i säng tidigt för att sova bort förkylningen, och det lyckades faktiskt riktigt bra. Visst är jag fortfarande snuvig, men jag är inte allmänpåverkad. När det gäller ryggen där jag tänkt att behandlaren tryckt sönder ett revben, alternativt orsakat blödningar i ryggen så är det ännu inte bra. Jag har tränat, men tränat lugnt då det är när pulsen går upp och då jag "drar" i styret det blir smärtsamt.

Jag har jobbat med liniment och voltaren i veckan och det blir kontinuerligt bättre i ryggen, så jag börjar bli allt mer övertygad om att det är en muskelskada och inte en skelettskada i ryggen. Förhoppningsvis kan jag snart träna på som vanligt.

I veckan har jag kört två lugna distanspass på trainern. Två timmar vardera. Idag gav jag mig ut efter jobbet och rullade grusväg med MTB:n.

Det var roligt att cykla förutom att det på slutet blev väldigt kallt om fötter och händer. Jag hade helt enkelt trott det var lite varmare än vad det var.

Rejält med minusgrader, snö och sedan plusgrader med regn. Ja, då blir det ett intressant underlag. Det var omväxlande snö, is, sörja, lera och vattenpölar. Men större delen av rundan fungerade det bra. Det var dock ett parti på ca 2 km med blankis och spårig väg, och det var ingen lek. En stor del av cyklingen blev dessutom i mörker.

Min plan var att cykla 160 minuter, men jag vek till slut ned mig efter 148 minuter då jag nästan slutat känna tårna på min ena fot.

Trots lite problem på vägen var det alltså trevligt att få cykla ute i dag. Det gick inte fort och det var inte hårt, men det var inte heller syftet. Positivt var att ryggen kändes bättre än på tidigare rundor de senaste veckorna.

Riktigt onödig skada!

Ja, förra lördagen var det alltså en extrem tillställning när jag fick en behandling av sällan skådat slag.

Ont i hela kroppen söndag, måndag och tisdag. När jag så skulle rulla igång med träning under tisdag kväll uppenbarade sig nya problem.

Jag rullade lugnt i 30 minuter och då kändes allt okej och de problem jag haft i höft, rumpa och ländrygg var klart bättre efter behandling. Men när jag körde igång med intervaller insåg jag att något var fel.

När jag matade på brände det till på vänster sida mitt på ryggen. På ett ställe jag inte tidigare haft problem. Dock ett av ställena där den extrema behandlingen under lördagen fokuserades. Efter behandlingen i lördag fick jag veta att han kört på hört på höft, rumpa och ryggens nedre del medan han hållit igen lite på övre delen av ryggen. Det kändes inte alls som han höll igen, och hade han kört max kan man undra vad som hänt!

Det är nämligen så att behandlingen har ställt till nya problem. Jag har inte kunnat träna på hela veckan förutom lugnt rull på trainern. Direkt jag tryckt på har det skurit i ryggen och om pulsen har gått upp har det varit svårt att andas då det gjort ont. Jag kan inte heller luta ryggen mot ryggstöd mm. Ena stunden tror jag att det blivit en spricka i ett revben, medan i nästa läge tror jag att han skapat en blödning i muskeln. Kanske kan det vara båda? Spelar inte så stor roll, men något fel är det.

Från dagens runda

Ja, hur som helst är det inte ett optimalt läge. Lite surt helt klart. Känns onödigt.

I fredags rullade jag lugnt ca en timme och sedan åkte jag och Katten till Umeå för att äta Sushi och se på bio. Det blev filmen Lyrro vilken var tänkvärd, men förvånansvärt svag. Maten var desto godare.

I går blev ytterligare en dag med trevliga aktiviteter. Katten åkte på ett tretimmarspass med styrkeyoga i Umeå.

Även jag skulle till Umeå med tåg. Bror hade inbjudit till en bordshockeyturnering på hans arbete med tillhörande dryck och tilltugg. Det blev en riktigt trevlig eftermiddag och kväll med tio män med vinnarinstinkt. Mycket fokus, mycket glädje och en del frustration. För egen del blev det 14 matcher och en tredjeplats. Bror som tävlar i bordshockey var förstås överlägsen. Efter middag blev det lite indiskt innan vi åkte hem. Riktigt gott och totalt sett blev det en väldigt bra dag.

I dag stod det MTB på träningsprogrammet. Vännäs CK brukar köra ett antal söndagar under hösten, och nu var det dags för det första tillfället. Grus och asfaltsvägar är fokus, sedan kryddas det med is och snö.

Jag tvekade in i det sista om jag skulle vara med idag då jag alltså har ont i ryggen/revbenet och dessutom har en ganska rejäl förkylning. Var så tät i näsan i natt och allmänt rosslig att det inte blev mycket sömn. Jag hade dock inte ont i halsen och ingen feber. Dessutom kändes det lite bättre efter att ha varit uppe ett tag.

Då vi skulle köra på jämna underlag kanske det även skulle fungera med ryggen? Om inte annat fick jag helt enkelt avbryta och rulla själv.

Jag gav mig därför av mot Vännäsby där vi skulle samlas. Förutom förkylning och ont i ryggen kör jag en MTB med bara 26 tum och med ett framdäck där bromsen ligger på vilket den gjort sedan 2014. Jag använder den dock så lite, att jag inte orkat fixa det. Sedan hade jag dubbdäck med väldigt mycket dubb. Erik Nygren som också dök upp i dag är riktigt snabb på MTB, dessutom körde han en 29:a och utan dubb. Jag förstod därmed att det skulle bli jobbigt i dag och ett riktigt test för rygg och förkylning.

För dagen blev det jag, Erik, Niklas Nyman och Helmersson som gav sig av . Alla sa det skulle gå lugnt, men Niklas och Erik hade bråttom direkt. Jag och Helmersson tog det lugnare och ändå var pulsen ganska så hög.

Efter ca 80 minuter valde Helmersson att rulla hemåt då han hade lite fysiska problem. Ja, då var det bara att hänga på Erik och Niklas då. För nu förstod jag det skulle gå på. Framför allt Erik som alltså körde utan dubbdäck matade på och även utan förkylning och känningar i ryggen hade det varit körigt. Nu var det ännu mer klurigt då det blev svårandat när pulsen blev hög.

Men det var ändå så att vid vila gick pulsen ned vilket tydde på att förkylningen var ok och ryggen blev i alla fall inte sämre under rundan.

För att nu Erik skulle bli trött sa jag att han skulle få mata på fritt när vi nådde ut till asfalten med ca 10 km kvar till Vännäs. Och han matade på rejält. Snittade kring 35 km/h med MTB, vilket inte är illa. Med min svårrullade hoj fick jag mata stenhårt för att ens ligga i rygg.

Inne i Vännäs blev det lugnare. Sedan vidare mot Vännäsby där vi tackade varandra för idag.

Det blev en riktigt bra dag. Det var roligt, kroppen fungerade hyfsat, det blev bra träning och vi hade trevliga snack. Det är inte svårt att njuta av cykling, även om jag inte kände mig som världens bästa i dag precis.

Timmen där det gick hårt snittade vi nästan 30 km/h trots ganska så många höjdmeter under delar av sträckan, så det är förstås inte underligt att det då blir jobbigt med de MTB-förutsättningar som fanns idag. Bra träning i alla fall.

Jag hade en plan innan dagen om att träna 3 timmar och 40 minuter. I och med att det gick så snabbt på den gemensamma cyklingen blev det en bra stund som jag fick cykla själv efter att vi skilts åt.

Jag avslutade med 54 minuters kontrollerad cykling och med de 15 minuterna till en början blev det ca 70 minuter själv och ca 2,5 timme med mina cykelkamrater. Totalt 3 timmar och 40 minuter. Precis som planerat.

Nu får vi se hur ryggen (revbenet/muskeln) och förkylningen reagerar. 

Rabalder, smäll in i garagedörren och till slut fick jag till det

Det har varit tyst här på bloggen sedan i tisdags kväll. Det beror dock inte på rabaldret som uppstod på nätet av mitt senaste inlägg.

Anledningen till att jag inte skrivit något de senaste dagarna är istället att jag varit tvungen att prioritera. Det har helt enkelt varit så att jag inte mäktat med att få in någon tid för att skriva. Jag har också prioriterat ned träningen i veckan då övriga livet kom i vägen.

De senaste veckorna har överlag varit hektiska och den träning jag lyckats få in har många gånger varit väldigt sent på kvällen. Det är i sig inget problem då jag är kvällspigg. Däremot blir det över tid problematiskt om det är hektiskt från att man stiger upp och hela vägen fram tills det till slut blir träning vid nio/tio på kvällen. Sedan somnar du vid 01-02, upp tidigt och sedan på det igen.

Ja, så har det alltså sett ut några veckor. Denna vecka blev det ännu mer problematiskt och det innebar att jag helt fick stryka träningen i torsdags och det blev heller ingen träning igår.

Samtidigt har jag laddat batterierna under två dagar och förhoppningsvis leder det till något positivt. Sedan hoppas jag att det snart blir lite mer balans i tillvaron och att jag ska orka med mig själv och det jag vill göra lite bättre. Jag brukar vara bra på att balansera min fysiska och psykiska belastning och hoppas att jag är det även nu.

Idag har jag i alla fall tränat och det var riktigt roligt. Utecykling med fint underlag. Visst var det lite minusgrader, och visst började det regna, men känslan var bra.

Jag hade planerat 110 minuter ute och sedan 70 minuter inne, och så blev det. Distansintensitet och en bra eftermiddag helt enkelt.

Cyklingen höll dock på få ett mycket intressant slut då jag var på väg att cykla rakt in i garagedörren. Hur det gick till!? Som vanligt cyklade jag nästan ända fram till dörren och skulle då klicka ur pedalen i farten. Jag inser då att inget händer utan foten sitter fast. Jag hinner tänka att detta slutar illa. Men på något sätt hinner jag få ur den andra foten just innan väggen. Sedan var det bara att bända av sig sko med skoöverdrag utomhus och rulla in cykeln med cykelskon fortfarande fäst i cykeln.

Jag såg snabbt att fästet på skon nästan lossnat och att det var anledningen till problemet. Jag provade på olika sätt, men till slut fick jag plocka isär pedalen för att få loss skon. Sedan skruvade jag ihop allt igen och hoppas att det nu är helt och fungerar.

I morgon är tanken att cykla med lite cykelvänner ett antal timmar utomhus. Blir det som jag tänkt har även denna vecka blivit bra, trots att jag fått tänka om lite kring träningen i mitten av veckan.

Ja, vad var det då för rabalder kring mitt förra inlägg?! Jo, det handlade om att jag skrev att jag kört intervaller sju träningspass i rad. Det startade en debatt kring om det är rimligt eller ej. Jag har lovat att återkomma med hur jag tänker kring detta och min träning. Planen var att jag skulle få ihop det i onsdags eller torsdags, men tiden har alltså inte funnits. Men om du hänger med kommer mina tankar inom kort.

I morgon hoppas jag dock få skriva om en givande utecykling.

4 timmars iskylacykling utan vatten bygger moral

Efter gårdagens avbrutna utecykling där det var extremhalka var det dags att göra ett nytt försök idag.

Oron var stor att det skulle vara spårigt efter gårdagens värme som snabbt förändrades till minusgrader. Det såg också ut att bli hyfsat kallt.

Men en förmiddag med cykling kan ju inte bli fel. Katten åkte på Yoga vilket också verkar vara en hit  även om det hittills inte känns som det är något för mig och sonen såg till att sova extra länge vilket också kan vara skönt. Alla tre hade alltså planerat för en bra start på dagen. 

När vi väl skulle rulla igång var det dessutom väldigt kallt. Under rundan pendlade det allt som oftast mellan minus 8 och minus 12 grader. Det är kallt kan jag säga när du cyklar.

Utifrån oron får att det skulle vara spårigt bestämde vi oss idag för att hålla oss på vägar med asfalt. Det var ett bra val och vägarna var fina hela vägen. 

I torsdags när vi bestämde oss för långrunda var tanken att cykla 4 timmar vilket det stod på Helmerssons träningsprogram från Aktivitus. Idag kändes det som att det skulle kunna bli tufft med den kyla som slog mot oss. Den upplevda kylan blir klart kallare än den faktiska kylan när du rör dig hyfsat snabbt framåt även om rejäla dubbdäck på MTB gör att det inte går jättefort. Är det då kallare än minus 10, ja då känns det kallt.  

Jag fick också prova på att cykla länge utan vätska. När jag skulle dricka lite för första gången efter ca 45 minuters cyklande var vattnet redan en slush. Jag drack det som gick, ca 2 dl. Sedan var det slutdruckit för denna träning. Vi var fyra stycken i dag (Gothnell, Helmersson, Tjäder och jag). De övriga var mer rutinerade än mig och hade andra lösningar än vanliga vattenflaskor på ramen. Så de fick fylla på under hela rundan. Lite slarvigt av mig, men jag hanterade ändå den uteblivna vätskan riktigt bra.

Efter ungefär halva sträckan vände Gothnell hem, så var vi bara tre.

Helmersson var taggad i dag och tryckte på ganska rejält vid ett flertal tillfällen och under ganska lång tid. Dessutom hade han tunnare däck och färre dubb än oss övriga. Det gjorde att vi fick mata på för att följa med.

Jag hade klätt mig bra med fem lager på överkroppen och tre lager på nedre delen av kroppen. Dessutom är mina nya handskar riktigt toppen. Jag höll mig därför varm nästan överallt trots rejäl kyla. Dock blev fötterna till slut is. Detta trots att jag hade elsulor, två par strumpor av merinoull och skoöverdrag av neopren. Å andra sidan är själva skorna sommarskor. Men det blev hur som helst kallare och kallare ju längre vi cyklade och mot slutet var det ingen lek. 

Alla blev vi väl kalla och dessutom hade vi kört lite hårdare än planerat så Helmersson bestämde att vi skulle korta av rundan och när vi nådde vår samlingsplats i Vännäsby hade vi cyklat ca 3 timmar och 10 minuter.

Tjäder hävdade att han hade fått ett tre timmars tröskelpass. Jag såg sedan på Strava att det låg något i det han sa. Ett gediget pass för honom med den intensiteten med de yttre förutsättningar vi hade idag. Det blev även ett bra pass för oss övriga.

Vi tackade varandra för en trevlig runda och jag cyklade hemåt. Jag bestämde mig för att ta en omväg på ca 20 minuter trots kyliga fötter. På detta sätt kunde jag med transportcyklingen till och från samlingsplatsen få ihop 4 timmar. Så blev det också. Exakt fyra timmars utecykling idag. Riktigt trevligt. Fint ute och bra vägar. Perfekt sällskap och många trevliga snack. Intensiteten på rundan passade fint med en snittpuls på 72% under hela passet. Det var helt enkelt bara kylan emot. Då framför allt för fötterna.

Jag brukar hävda att vid -8 går min gräns för utecykling då jag har känsliga luftrör och dessutom brukar jag frysa när det blir kallare. Idag var det alltså flera grader kallare under stora delar av rundan. Men det fungerade ändå riktigt hyfsat. 

Tillbaka efter skada

Efter lite vila efter min knäskada har nu stelheten i knäet försvunnit och svullnaden gått ned. Det som finns kvar är lite sår och lite smärta när jag trycker på knäet. Däremot har smärtan gått över när jag går och när jag satte mig på cykeln gick det också bra.

Otroligt positivt att min klantiga skada inte var värre. Några dagars vila är ju helt okej, men inte en lång ofrivillig träningsvila.

Knäet mäktade med 2 timmars utecykling och efter några timmars paus också två timmar på trainern. Allt utan smärta i högerknäet. Däremot fick jag lite känningar i vänsterbenet. Det är dock helt normalt när man kompenserar en skada med att röra sig lite annorlunda. Då brukar det börja göra ont någon annanstans. Nu var det så kort tid med felbelastning så båda benen lär snart vara fit for fight.

Jag följer min utveckling i Traininpeaks och där sjönk min fitness med ca 25 nivåer under de 6 veckor jag tog det väldigt lugnt. Nu har jag kört på i fyra veckor och under den tiden har min fitness ökat med 19. Det innebär att jag troligen ligger på den träningsnivå jag för närvarande klarar av och att kroppen för kämpa på en del. Trainingpeaks säger att du i snitt inte bör höja med mer än 5 nivåer per vecka och det är där jag legat de sista fyra veckorna.

Det innebär totalt 52 timmars träning och en vilodag per vecka de senaste fyra veckorna, varav en hel del var på Mallorca. Träningstiden och upplägget på träningen ligger helt i linje med det som varit planerat.

En av dagarna på min resa till Mallorca

För att vara jag har det även blivit mycket tid ute på MTB här i kylan. Mindre trainer än vad det brukar vara, men det lär nog hinnas med en hel del trainer i vinter.

Knäskadad - Klantigt värre

Idag hade sonen planerat Pokemon Go med kompisar medan jag och Katten planerat för lite cykling.

Första cykelpasset någonsin för Katten på isiga vägar och med hennes nya dubbdäck.

Några minusgrader i luften samtidigt som det var regnblandat i luften.

Innan cyklingen inträffade det som var mest dramatiskt för dagen, och jag vet ännu inte det slutliga utfallet.

Ja, det handlar om en knäskada jag drog på mig hemma. Dessutom bara på grund av klantighet.

Vad hände? Jo, jag lyfte upp ena foten på köksbordet för att stretcha lite. Så kom jag på att det var något jag måste fixa och drog snabbt ned benet. Vad som då händer är att jag med full kraft slår knäet i hörnet av bordet där det är väldigt vasst.

Helt sjukt, men det gjorde så ont att jag höll på att svimma. Jag tog mig till sängen och låg där en bra stund medan jorden snurrade. Efter en stund minskade pulserandet och jag kom tillbaka till verkligheten.

Det blev ett bra sår på knäet och det var också smärtor inne i knäet. Jag hoppas dock och tror att smärtorna är så att säga externa, och att inget inne i knäet havererat.

Utifrån det bestämde mig ändå för att rulla iväg på det lugna passet med Katten.

Det var lite kallt, men vi var bra klädda så det fungerade fint. På flera av grusvägarna var det ganska så isigt, och framför allt spårigt. Det blev helt klart en utmaning för Katten som inte provat denna typ av cykling tidigare.

Det gick ändå bra bara hon tog det lugnt, särskilt utför. Vårt mål var att få till ca 160 minuters cykling och utgick från det.

En hel del höjdmetrar, ojämna och hala vägar och lugn intensitet gjorde att snittfarten inte blev hög.

Hela tiden kände jag av knäet och det kändes inte optimalt. Dock blev det inte sämre och sämre och därför bestämde jag mig för att köra hela passet.

Det blev i slutändan 160 minuters cykling med en snittpuls på bara 64%. Men det var helt i linje med planen då jag på slutet cyklat väldigt mycket och även en del med lite bättre tryck. Då behöver du även lite lugnare pass i bland.

Oron handlar däremot om knäet som även efter träningen känns av. Jag ser också en viss uppsvullnad där smällen tog och dessutom smärta på utsidan av knäskålen och under knäskålen. Jag tänker ändå att det nog inte är ett problem inne i knäet. Surt hur som helst att göra illa sig bara beroende på slarv. Klantigt var ordet!

I morgon är planen att cykla vidare. Vi får se vad knäet bestämmer kring detta.

Övriga familjen gjorde annat - då blev det mörker och kyla

Idag efter jobbet var sonen med kompisar och Katten var med sin mamma för lunch och senare bio. Jag såg till att förbereda middagen och sedan bytte jag om för lite cykling.

Efter gårdagens cykling hade jag inte laddat batterierna till lampan på cykeln, men tänkte den skulle hinna laddas medan jag bytte om.

Kolsvart ute och minus 2 grader när jag skulle ge mig iväg. Det innebar som vanligt ca 30 minuters förberedelser innan jag fått på mig alla kläder som krävs för att cyklingen ska bli trevlig.

Så rullade jag iväg i mörkret.

Efter några dagar med lite tryck i pedalerna skulle jag idag rulla lugnt med distansintensitet.

Ut på grusvägarna och det var verkligen kolsvart. Tur att jag har hyfsat bra lampa. Is och snö på vägen, men jag har ju bra däck och det var inte spårigt så det fungerade fint.

I dag innan jag rullade iväg hade jag fått en leverans med nya vinterhandskar som nu provades i skarpt läge. Jag kan konstatera att Crafts bättre vinterhandskar för cykling verkligen var bra. Riktigt varmt om händerna hela rundan. Lyckat då jag även hade köpt likadana handskar till Katten som present.

Det blev två trevliga och lugna timmar i mörkret. Det kunde dock blivit riktigt mörkt. Som jag nämnde han jag inte ladda batterierna ordentligt till lampan, och med två kilometer kvar till hemmet slocknade lampan utan förvarning. Det var dock inget problem då det fanns gatlyktor där. Hade detta hänt på grusvägarna i totalt mörker, ja då hade jag nog fortfarande varit ute på vägen och försökt hitta hem.

Väl hemma blev det en snabbdusch och sedan fixade jag till kvällens middag. Det blev pasta med räkor och vitt vin.

Lagom till att maten var klar kom Katten hem och vi fick tillsammans njuta av god mat.

Ge aldrig upp, gör det du bestämt dig för, boosta mental styrka!

Det mesta i livet handlar om att välja och hitta motivation.

Jag försöker att välja aktivt och inte passivt och är jag intresserad av något är jag också motiverad. Utan intresse för en fråga har jag svårt att uppbringa intresse och kraft.

Men är jag motiverad så går jag å andra sidan all in. Det är allt eller inget. Det är självklart på gott och ont att alltid vilja göra bra och göra gott. Det gäller hemma, på arbetet och inom mina intressen.

Jag är som de flesta vet väldigt intresserad av cykling och tycker det är fantastiskt skoj. Det gör att jag har stor motivation för cykling och försöker prioritera och välja cykling. Sedan får det då inte göra att övrigt jag tycker är viktigt misslyckas, men med bra logistik, snabbhet och fokus kan man lösa mycket.

Sedan tror jag på att ska du lyckas får du inte vika ned dig. Det du har bestämt dig får du genomföra. Är det tufft, är det ändå bara att köra på. Vi kan alla så mycket mer än vi tror. Du behöver träna dig på att aldrig ge upp, helt enkelt.

Inom cyklingen innebär det att jag försöker och försöker igen. Jag avbryter inte träningspass och jag tränar som jag tänkt. Har jag bestämt mig för att träna, så tränar jag. Är det något som inträffar som omöjliggör träning är jag situationsanpassad, tänker och blir snabbt konstruktiv. Hur kan jag nu lösa det nya läget? Sedan agerar jag.

Att inte vika ned sig tror jag skapar mental styrka och gör att du står emot svårigheter, utmaningar, trötthet mm bättre. I slutändan presterar du då bättre.

Utifrån det försöker jag förstås agera i både stort och smått.

Det innebar dessa två dagar att jag igår steg jag upp väldigt tidigt och cyklade i mörker och i minusgrader till vår tvådagarskonferens i Strömbäck. Jag har sedan ansvarat för två utvecklande dagar med politiker och skolledare. 

När det så var dags att cykla hem blåste det storm. Upp till 20 sekundmeter. Dessutom spöregn, mörker och endast ca 4 grader plus. De flesta hade nog backat i detta läge. Särskilt då jag blev erbjuden att packa in cykeln i en av bilarna som skulle tillbaks till Vännäs.

Jag hade dock bestämt mig för att träna och då blir det så. Det känns viktigt att inte vika ned sig. Dessutom behöver jag då inte träna på kvällen utan kan vara hemma med familjen.

Med andra ord skickade jag mitt ombyte, dator mm med en av bilarna och hoppade på cykeln för två timmars cykling i storm och regn. 

Jag hade bara cyklat en stund så kände jag att detta är riktigt skoj. Jag hade klätt mig bra och var varm om fötter och händer och då är det sällan några problem. Nej det, var skönt och trevligt helt enkelt. Ja, jag vet att de flesta tycker man är galen, men då får det vara så.

Jag matade på riktigt bra, utan att veta hur hårt då jag inte såg cykeldatorn. Mitt mål var att ligga kring MAF och när jag kom hem såg jag att det lyckats fint. 

På vägen körde jag ikapp en av mina cykelvänner som var på väg hem från arbetet. Det blev ett trevligt snack innan vi skiljdes åt igen. 

Väl hemma hade jag tränat klart för idag. En snabb dusch och sedan en riktigt god varm soppa som Katten lagat.

Trots att det var trevligt i regnet idag, hoppas jag på bättre väder i helgen och att jag då kommer mig ut på lite cykling.

Jag prioriterar, optimerar och använder tid som inte finns för att få ihop tillvaron, ändå kan det dåliga samvetet dyka upp - Hur gör du?

När du vill träna mycket, du har ett krävande arbete och du vill vara med din familj handlar väldigt mycket om att optimera, prioritera och hitta tid som inte finns.

Till att börja med är det mycket annat du inte gör utan familjen som kanske de som inte tränar gör. Det innebär att rent generellt är jag med familjen eller så tränar jag. Om familjen kan vara med när jag tränar är det ett plus.

Ska jag se på tv på vintern, exempelvis Vinterstudion så tränar jag självklart då. Jag tittar inte på Vinterstudion och tränar före eller efter.

Är sonen och/eller Katten borta på egna aktiviteter, ja då försöker jag få in träning då.

Har jag varit borta hela dagen försöker jag prioritera att vara med familjen och då blir träningen istället sent på kvällen.

Sedan försöker jag minimera resor i arbetet för att kunna vara hemma mer. I mitt arbete skulle jag om jag hade det intresset kunna vara på resande fot i stort sett varje vecka, men jag håller mig på hemmaplan och försöker göra ett bra jobb där. Självklart behöver jag ibland vara borta, men det går att hålla nere omfånget.

Förutom det jag redan tagit upp försöker jag också hitta tid för träning som inte tar tid från något annat. Exempelvis cyklar jag nästan alltid till och från konferenser, oavsett om det är endagskonferenser eller flerdagskonferenser.

Exempelvis är jag nu borta med politiken i två dagar kring kvalitet i förskola och skola. Jag steg upp tidigt i morse och cyklade då till Strömbäck där vi håller till. Visst var det lite kallt med minus 7 grader, men med rätt kläder gick det bra. Jag fick i hop 2 timmars bra träning och det utan att det "drabbade" familjen. Imorgon cyklar jag hem.

På detta sätt tränar jag då mindre några andra dagar i veckan och kan då ägna den tiden åt arbete och familj.

Trots att jag gör mitt yttersta är det ändå inte alltid lätt och visst är det dagar då jag känner att jag borde prioriterat annorlunda. Det är också dagar jag inte får i hop det och känner mig både missnöjd kring träning, familj och arbete. I tider av många tävlingar och träningsläger så får jag till och från dåligt samvete och jag saknar min familj mycket. Samtidigt vet jag att familjen alltid kommer först och jag i övrigt är hemma väldigt mycket. 

Det är också skönt att känna att Katten stöttar mig i detta. Katten är verkligen stöttande i såväl sport som annat

Att stötta varandra i att ha egna intressen (eller tillsammans) tycker jag är viktigt och jag gör alltid mitt yttersta för att Katten ska få göra det hon vill och är intresserad av. Jag försöker också vara tydlig med att jag inte ser gränser i detta?

Jag tror också att vi alla blir bättre av att ha intressen och att träna gör mig till en bättre människa som mår bättre, trivs bättre, orkar mer och förhoppningsvis också uppträder bättre.

Hur gör du för att få ihop vardagen? Hur gör du för att få till träning? Kan det verkligen vara så att någon inte alls hinner träna, eller handlar det om prioriteringar? Känner du någon gång dåligt samvete? Ja, det är frågor vi kan ställa oss. 

Kraschen var nära vid en blöt och isig tillställning

Efter två dagars utecykling på MTB:n var det idag dags för hattrick. Niclas Nyman hade häromdagen hört sig för om någon var taggad på en gemensam tur även idag, och så blev det.

Det skulle inte bli lika soligt som i går och lite kallare, men i övrigt bra väder.

I början av cyklingen hittade jag en bra vy för några foton. Sedan blev det inte mycket fotograferande under rundan, då vädret gjorde att det inte lämpade sig för att ta upp kameran.


Förutom jag och Niklas dök även Helmersson och Tjäder upp. Tanken var att vi skulle rulla en bit över två timmar.

Niklas hade planerat för att komma upp på höjd och lite mer avsides från de större vägarna. Jag varnade för att det nog skulle vara svårcyklat där. Då tänkte jag främst på mig själv som vill fokusera på själva träningseffekten och inte parera för att slippa falla, men extra mycket på Tjäder som var den enda som i dag inte hade dubbar på däcken.

De övriga trodde ändå att det skulle fungera, så vi gjorde ett försök. Först lite asfaltcykling och sedan upp mot berg och stig. Som jag befarade möttes vi snart av snö, is, slask, vattenpölar mm. Snabbt handlade det bara om att undvika vurpa och väldigt lite om att få till bra träning. För Tjäder som saknade dubb var det ingen hit.

De övriga förstod att vi inte var helt nöjda och det blev omplanering av rundan. Lite mer asfalt innan vi kom in på grusvägar som fungerade bättre. Det rullade på fint och jag höll mig i rygg mest hela tiden. Allt för att intensiteten skulle passa mitt träningsprogram. Det var alltså inte så jobbigt i dag, men det ska nog långsiktigt bidra till kapaciteten.

Då och då var det rejält isigt och då var det spännande. Särskilt för Tjäder som dock imponerade med en mängd pareringar.

Idag blev det ett stopp på ca 2 minuter och som du kan se på bilden var det lite snöigt och isigt, men det var inget mot det som väntade.


Så började det regna, och det efter en stund ganska så rejält. I och med att det var kring noll grader så blev det nu underkylt regn. Med andra ord extremhalkigt. Spårig isig väg och regn som fryser direkt det landar. Ja, nu fick det gå rejält lugnt i ganska många kilometer och även vi med dubbar var i farozonen för vurpa då och då. Tjäder var på väg i backen ett flertal gånger och till slut blev det en 180 graders sladd, men han höll sig på benen. Riktigt imponerande. Själv hade jag nog ställt mig i diket, grinat lite och ringt efter skjuts.

Med ca 5 km kvar till målet ville Helmersson bli lite trött och samtidigt hade vi nu kommit till asfalt där det inte var så halt. Han matade på bra i spets.

Så var vi klara för dagen och med min cykling till och från samlingsplatsen blev det i dag 160 minuters cykling. Snittpulsen hamnade exakt där jag planerat vilket innebar 69% av max.

Bra cykelkläder gjorde att jag inte frös trots att vi var genomblöta såväl inifrån som uppifrån som nedifrån.

Det blev en trevlig förmiddag, trots att vädret inte på något sätt visade sig från sin bästa sida. Molnigt, dimma, regn, ishalka och ca nollgradigt är sällan det vi önskar.

Men träningen passade bra in i min helhet och jag summerar en bra träningsvecka med 16 timmars träning där jag landar på ca 85% på lugnt till medelhårt och ca 15% ganska så hårt. Mycket tid, men så behöver det vara i de perioder då jag har mängd på programmet.

Jag har nu tränat 8 dagar i rad. Måndag och tisdag står det fortsatt träning på programmet, medan det på onsdag är dags för veckans vilodag.

Benen är lite slitna, men hade de inte varit det efter 43 timmars träning på de sista 20 dagarna (2 vilodagar), ja då hade jag kört alldeles för lugnt. Så allt ligger inom plan och så hoppas jag det fortsätter.

Andra var starka och utan dubbdäck = Jag fick bita i. Sedan tända ljus för Tova

Under oktober till december varje år brukar vi varje helg försöka få till en bra distansrunda med Vännäs CK. Det första tillfället missade jag på grund av att vi var på Mallorca och förra helgen blev det inställt. Men idag var det så dags för första tillfället 2017. Planen för dagen var ca 80 km grusväg. Som vanligt var det Helmersson som planerat MTB-rundan och det blev som vanligt lyckat.

Vädret skötte sig snyggt då det var vindstilla och sol. Det höjde humöret betänkligt. Sedan är det förstås ingen värme i luften. När vi gav oss i väg var det ca noll grader och sedan blev det några grader varmare under rundan. Jag hade dock klätt mig bra och det var snarare så att jag hade för mycket kläder.

Ja, sedan gick det hårdare än vad som stod i min träningsdagbok. Det berodde både på att mina kamrater var starka och intresserade av att köra hårt och att jag var den ende som körde med vinterdäck och dubbar. Det rullade helt klart tyngre för mig och när det dessutom var sjunde träningsdagen i rad kändes benen sega.

En som inte verkade ta i alls var Eric Nygren. Han hade otroligt pigga ben och när han drog iväg gick det mycket fort, utan att han ens verkade ta i. Även Tjäder drog till med några rejäla fartökningar och första 90 minuterna låg Helmersson oftast i spets.

Själv höll jag mig mest i rygg i dag för att hålla nere snittpulsen och inte bli för sliten inför kommande träningar. Trots det var pulsen ofta ganska hög. 

Att hänga med Eric när han drog iväg kändes aldrig aktuellt. En gång mot slutet gjorde jag dock ett försök.

Erik drog i väg i en halvlång backe och jag bestämde mig för att prova hänga med. Det gick hyfsat men var tufft. Så tog backen om och då höjde han intensiteten. En kombination av att det gick för hårt och att jag inte riktigt hade viljan innebar att jag släppte iväg honom.

Efteråt berättade han att han kört 600 watt på första delen av klättringen och sedan ökat ännu mer. Ja, då var det kanske inte så underligt att det blev tufft då min cykel både är tyngre och går segare med vinterdäck.

Men med tanke på hur Erik körde idag är det frågan vilken dag jag egentligen hade hängt med? Får nog snäppa upp träningen om jag inte ska bli frånkörd när LVG-cyklingen börjar igen. Roligt att se så starka ben som Erik visade upp idag.

Ja, hur som helst var det trevligt och lerigt. Vi fick till tre bra träningstimmar tillsammans och eftersom jag mest jobbade i ryggar blev ändå belastningen rimlig.

Första delen av cyklingen gick mest jämnhårt och då låg jag i lägre pulszon 4 största delen av tiden. Sedan blev det mer pulserat och delvis lugnare så det landade på 74% av maxpuls under rundan. Jag har ingen effektmätare på denna hoj, så hur hårt det gick i verkligheten är svårt att säga. Dock ska jag ju inte vara i form nu, så det är okej att känslan var sådär.

Före och efter vår gemensamma cykling blev det lite tid själv så jag skriver in 220 minuters träning och närmare 90 km. Enligt Strava ca 1055 höjdmetrar. Strava brukar överdriva, men det var ändå en hel del höjdmetrar att besegra.

De senaste sju dagar har jag haft ganska så hög träningsbelastning med totalt 15 timmar och 15 minuter. Planen är trots detta att träna på tre dagar till innan det är vilodag.

Katten har idag fixat på sina cyklar. Finracern har fixats för att hängas upp på väggen för vila fram till våren. MTB:n har fått dubbdäck och i övrigt fräschats till för kommande cykling. Sonen har hela dagen varit på äventyrsbad i Umeå med en kompis.

Nu är det snart dags att fixa middag och trots vår specialmatsedel november och december ligger tacos kvar varannan helg för att blidka sonen och delvis mig. Så ikväll blir det tacos.

Men innan maten ska vi hämta sonen på busshållplatsen och efter att ha skjutsat hem hans kompis ska vi besöka Tova på kyrkogården och tända ljus för henne. Det är fjärde Alla helgons dag vi får gå till kyrkogården och tända ett ljus. På sitt sätt känns det nyss som Tova lämnade oss och på andra sätt som att det var väldigt länge sedan. Älskar dig för alltid, Tova.