Andra var starka och utan dubbdäck = Jag fick bita i. Sedan tända ljus för Tova

Under oktober till december varje år brukar vi varje helg försöka få till en bra distansrunda med Vännäs CK. Det första tillfället missade jag på grund av att vi var på Mallorca och förra helgen blev det inställt. Men idag var det så dags för första tillfället 2017. Planen för dagen var ca 80 km grusväg. Som vanligt var det Helmersson som planerat MTB-rundan och det blev som vanligt lyckat.

Vädret skötte sig snyggt då det var vindstilla och sol. Det höjde humöret betänkligt. Sedan är det förstås ingen värme i luften. När vi gav oss i väg var det ca noll grader och sedan blev det några grader varmare under rundan. Jag hade dock klätt mig bra och det var snarare så att jag hade för mycket kläder.

Ja, sedan gick det hårdare än vad som stod i min träningsdagbok. Det berodde både på att mina kamrater var starka och intresserade av att köra hårt och att jag var den ende som körde med vinterdäck och dubbar. Det rullade helt klart tyngre för mig och när det dessutom var sjunde träningsdagen i rad kändes benen sega.

En som inte verkade ta i alls var Eric Nygren. Han hade otroligt pigga ben och när han drog iväg gick det mycket fort, utan att han ens verkade ta i. Även Tjäder drog till med några rejäla fartökningar och första 90 minuterna låg Helmersson oftast i spets.

Själv höll jag mig mest i rygg i dag för att hålla nere snittpulsen och inte bli för sliten inför kommande träningar. Trots det var pulsen ofta ganska hög. 

Att hänga med Eric när han drog iväg kändes aldrig aktuellt. En gång mot slutet gjorde jag dock ett försök.

Erik drog i väg i en halvlång backe och jag bestämde mig för att prova hänga med. Det gick hyfsat men var tufft. Så tog backen om och då höjde han intensiteten. En kombination av att det gick för hårt och att jag inte riktigt hade viljan innebar att jag släppte iväg honom.

Efteråt berättade han att han kört 600 watt på första delen av klättringen och sedan ökat ännu mer. Ja, då var det kanske inte så underligt att det blev tufft då min cykel både är tyngre och går segare med vinterdäck.

Men med tanke på hur Erik körde idag är det frågan vilken dag jag egentligen hade hängt med? Får nog snäppa upp träningen om jag inte ska bli frånkörd när LVG-cyklingen börjar igen. Roligt att se så starka ben som Erik visade upp idag.

Ja, hur som helst var det trevligt och lerigt. Vi fick till tre bra träningstimmar tillsammans och eftersom jag mest jobbade i ryggar blev ändå belastningen rimlig.

Första delen av cyklingen gick mest jämnhårt och då låg jag i lägre pulszon 4 största delen av tiden. Sedan blev det mer pulserat och delvis lugnare så det landade på 74% av maxpuls under rundan. Jag har ingen effektmätare på denna hoj, så hur hårt det gick i verkligheten är svårt att säga. Dock ska jag ju inte vara i form nu, så det är okej att känslan var sådär.

Före och efter vår gemensamma cykling blev det lite tid själv så jag skriver in 220 minuters träning och närmare 90 km. Enligt Strava ca 1055 höjdmetrar. Strava brukar överdriva, men det var ändå en hel del höjdmetrar att besegra.

De senaste sju dagar har jag haft ganska så hög träningsbelastning med totalt 15 timmar och 15 minuter. Planen är trots detta att träna på tre dagar till innan det är vilodag.

Katten har idag fixat på sina cyklar. Finracern har fixats för att hängas upp på väggen för vila fram till våren. MTB:n har fått dubbdäck och i övrigt fräschats till för kommande cykling. Sonen har hela dagen varit på äventyrsbad i Umeå med en kompis.

Nu är det snart dags att fixa middag och trots vår specialmatsedel november och december ligger tacos kvar varannan helg för att blidka sonen och delvis mig. Så ikväll blir det tacos.

Men innan maten ska vi hämta sonen på busshållplatsen och efter att ha skjutsat hem hans kompis ska vi besöka Tova på kyrkogården och tända ljus för henne. Det är fjärde Alla helgons dag vi får gå till kyrkogården och tända ett ljus. På sitt sätt känns det nyss som Tova lämnade oss och på andra sätt som att det var väldigt länge sedan. Älskar dig för alltid, Tova.