För dagen stod Vännästrampetrundan på programmet. Det innebär ca 125 km där de första 50 km till Nordmaling är lättåkta, sedan väntar 50 km till Bjurholm där det väntar mycket slakmota och några klättringar och de sista ca 30 km från Bjurholm till Vännäs går det mest uppför eller utför.
För dagen blev vi 7 cyklister. 6 från Vännäs CK och ett trevligt besök från Obbola CK. Att vi dessutom visste att det stod sol på programmet kändes ju inte helt fel.
Då jag vet att det saknas mycket form efter min skada och att jag dessutom varit liggande i förkylning valde jag att starta extremt lugnt och lät Niklas från Obbola och Erik N hålla tempot nästan hela vägen till Nordmaling. Då det dessutom var gynnsamma vindar var det väldigt lättåkt.
Sällan har 50 km gått så lätt och så var det fikastopp. Det blev ett bra och trevligt fika innan vi rullade vidare.
Nu väntade alltså lite mer utmanande vägar och dessutom motvind. Intensiteten blev också högre. När jag till slut "råkade" hamna längst fram tänkte jag att det skulle vara intressant att kolla hur hårt jag orkar trycka en tjuga. För en gångs skull har jag ingen koll kring min kapacitet då den förändras varje vecka sedan jag började om att träna efter den omfattande skadan.
Med rejäl motvind och att jag inte trycker lika mycket som vanligt tänkte jag att en tjuga i spets kunde vara möjligt utan att gruppen splittrades. Jag började lite försiktigt kring 330 watt, men kände efter ca 3 minuter att det fanns mer i kroppen. Otroligt förvånande faktiskt. Jag kunde öka till ett snitt på ca 370 watt. Så efter ca 14 minuter dök Erik upp bredvid mig och tryckte då upp intensiteten med ca 30 watt och efter någon minut så sprack gummibandet bakom mig. Det blev därför ingen tjuga utan vi fick vänta in de övriga.
Otroligt positivt överraskad dock med först 3 lugnare minuter och därefter 12 minuter på 371 watt vilket då landade på 354 watt i 15 minuter och det skulle jag klarat 5 minuter till. Otroligt bra förbättring, även om det förstås saknas det ca 45 watt jämfört med hur jag låg till i fjol vid denna tid. Men om jag betänker att jag på 6 veckor förbättrat min tjuga med ca 100 watt så känns det lite remarkabelt.
Jag rullade bak och intensiteten varierade ganska mycket de närmsta 30 minuterna. Riktigt hårt i bland och lugnt ibland. Så var jag åter längst fram och körde då 15 minuter på stressade tröskel (330 watt och 87% av maxpuls) och vips var vi i Bjurholm där vi tog ett kortare tekniskt stopp.
Väldigt nöjd med hur kroppen svarade på mina två intervaller och hur mycket min effekt utvecklats de senaste veckorna bestämde jag mig för att nu bara rulla med sista 30 km.
Det gick nu väldigt varierat med ganska bra intensitet uppför och väldigt lätt utför i medvinden. Med ca 7 km hamnade jag åter först och då kunde jag inte låta bli att trycka på hyfsat hårt ända hem. Det är ju så skoj när kroppen svarar. Särskilt när det var så länge sedan sist.
Ja, det blev en riktigt trevlig runda på ca 3,5 timmar och ca 125 km. En normaliserad effekt på 256 watt en snittpuls på bara 132 (73%) bidrog till de positiva besked jag redan fått under rundan.
Nu får vi se hur kroppen reagerar inför i morgon då vi planerar en liknande runda som i dag.
Efter träningen var det dags för påskbuffé. Pappa och Ulla-Britt hade bjudit oss på Vännäs Hotell och det blev en väldigt trevlig avslutning på dagen.
Ulla-Britt, pappa och Melvin på bild medan jag och Katten var i radioskugga |