Mallorca dag 5 - Shopping, bergscykling, njutning på västkusten och lite boule

Ytterligare en dag här på ön och ytterligare en dag med fint väder. I morgon väntar det dock troligen en del regn.

Idag hade Katten och Johanna planerat att ta en tur till det stora köpcentret. Jag och Melle bestämde oss för att hänga på. Lille Assar var också med, medan övriga var kvar på hotellet.

Det tog ca 45 minuter att gå till köpcentret där det sedan blev shoppingkalas. Delvis för Katten, men framför allt för sonen. Ja, även Johanna handlade en hel del. Själv hade jag inte varit tillräckligt snäll och fick ingenting.

Det finns boulebanor på hotellet och far har sökt en "lille" runt i byn, dock utan framgång. Nu hittade vi en sådan som han fick när vi kom tillbaka.

Efter besöket på köpcentret skulle jag idag ut på en egen cykeltur.

I går var det nästan slut batteri i pulsbandet, så jag bytte just innan jag skulle iväg. När jag skulle starta hade jag ingen puls! Jag kände på handleden och halsen, men det fanns puls. Dock inte i klockan, och den har ju alltid rätt.

Ett till batteribyte och sedan gjorde jag pulsbandet extra blött. Ingen respons. Det blev till att cykla utan puls hela rundan. Ja, det förstår ni är jobbigt, men det gick ändå hyfsat.

Jag har ju inte kommit mig upp i bergen något på denna resa, så jag var lite sugen. Ett sätt att lösa det på när tiden är begränsad och det är mycket annat skoj som ska hinnas med var att cykla via Sa Cabaleta och sedan ta den lite större men också lite tråkigare vägen upp till Valdemossa. Sagt och gjort, så fick det bli.

Planen för dagen var att ligga på ca 240-250 watt hela rundan förutom uppför där det skulle gå lite hårdare. Sedan blir det förstås lägre utför i serpentiner mm.

Jag höll mig till planen och första lite hårdare insatsen blev i den dryga kilometern långa backen upp till Sa Cabaneta. 5,2 procents snittlutning och klart snabbare än vad jag någonsin cyklat där. Inte så svårt dock, då jag aldrig tryckt på ordentligt förrän idag.

Sedan medelintensivt fram till backen upp till Valdemossa. Lite hårdare i stigningen på 5,5 km och en snittlutning på 4,7%. Dock inte stenhårt. Kroppen kändes faktiskt riktigt bra. Pulsen var fortsatt låg - dvs 0.

Framme i Valdemossa väntade riktigt rolig cykling. Jag gillar verkligen cyklingen efter västkusten där det vindlar bra och går uppför och nerför om vartannat. Förbi Deia och sedan en bit till innan det går uppför ca 2,7 km och i snitt drygt 4%. Här blev min hårdaste insats för dagen och det kändes fortsatt bra trots att jag inte tillfört någon energi på rundan och jag nu varit ute en bra stund.

Lugnt utför sista biten till Soller och nu hade jag verkligen fått njuta av ca 18 km propagandacykling.

Nu väntade en sista klättring. Coll de Soller.  7,3 km och en snittlutning på 5,7%. Körde medelhårt och fick i mitten av klättringen träffa lite getter.




Direkt utför och för att vara jag hyfsat bra fart i serpentinerna. I jämförelse med många andra gick det inte fort.

Väl nere matade jag på hyfsat till Santa Maria och sedan vidare mot Playa de Palma.

Det blev en riktigt bra runda med lite tryck här och där och nästan 30 km/h i snitt vilket för mig är hyfsat hårt när det är så pass mycket klättring som skulle genomföras. Enligt Strava 1676 höjdmeter, men Strava brukar iofs alltid ta till lite.

Totalt 105 km och ca 3 timmar och 30 minuter. Snitteffekt på 244 och en snittpuls på noll.

Nästan direkt var det middag på hotellet och efteråt invigde jag och far "lillen". Det var riktigt kul att spela lite boule. Blir kanske en ny match i morgon?!

Efter middag och boule har jag, Melvin och Katten slappat i vår säng. Jag och Katten har sett på Skavlan medan Melvin sett på något annat och hetsätit chips.

Nu säger vi tack för i kväll och på återseende.

Mallorca - S....n i gatan vad .......

Efter gårdagens cykling i regn hängde jag upp alla cykelkläder på balkongen.

Under natten var det ett herrans liv ute och när jag vaknade i morse insåg jag att det var de stormvindar som piskade hotellet. När jag gick ut på balkongen hade alla kläder blåst iväg och en av mina cykelhandskar hade flugit ned från balkongen och så långt bort att den aldrig återfanns. Så kan det gå.

Efter frukost gick jag upp på rummet och skulle göra mig klar för dagen. När jag skulle lägga ned kameran i ryggfickan insåg jag att den fastnat i ett låst läge, och efter en del fixande insåg jag att det enda som fanns kvar att göra var att ta ut batteriet och starta om kameran. Vips fungerade den. Då var det dock ett problem att luckan till batteriet sedan tidigare var trasigt och satt ihop med eltejp. Nu var den förstörd. Snabbt gick jag till brors rum för att få låna lite av hans tejp. Snabbt lagade jag kameran och snabbade mig att byta om då jag såg ut att kunna bli sen. Så här i efterhand visade det sig att kameran nog mår ganska dåligt då bilderna i detta inlägg är allt annat än bra.

När jag så skulle ta på mig skoöverdragen hade ett gått sönder på undersidan, men gick bra att använda. Jag var nöjd. Så skulle jag ta på det andra skoskyddet, men då hände det - trasigt blixtlås. Snabb språngmasch tillbaka till bror och nu ihoptejpning av skoskydd. Snyggt? - Nej. Rätt enligt stilpolisen - Nej. Men det fick bli så i dag. Får kasta bort de när jag åker hem, eller när jag säkerställt att det inte blir mer oväder här på ön.

Vi hade planerat avfärd vid nio idag, men när vi gick ut från hotellet var det storm grande. Det blåste så mycket att vi var osäkra på om det skulle gå att cykla idag. Vi gick in igen för att avvakta den värsta vinden med hopp om att det skulle bli lugnare. Efter 10 minuter tröttnade vi och beslutade att ändå prova.

Det visade sig gå fint att cykla även om det blåste en hel del innan vi nådde inlandet.

Ganska tidigt blev det problem med Kjells cykel, men vi var också snabbt iväg.

Idag var planen att cykla inåt landet och efter några mil ta stigningen Coll d'Orient. Vi tog den via Alaro, och är fullt medvetna om att många tar den från andra hållet. Men idag fungerade det bäst utifrån övrig runda att börja den vägen. Det var en trevlig stigning på ca 5,5% i snitt under närmare 5 km.

Det var som vanligt fri fart uppför när det är klättringar från skylt till skylt. Mazze från Team Norrbotten satte tempot och vi var 5-6 stycken som hängde på. Både utifrån att jag inte får bli allt för sliten på resan då det snart är tävlingspremiär och att jag varit ur fas valde jag även idag att avvakta och planerade som igår att göra ett ryck med ca 1 km kvar av stigningen.

De första 3,5 kilometrarna kändes faktiskt oförskämt bra. Precis som igår gjorde jag i dag ett ryck i en högersväng. Stora kakan, ett rejält ryck och sedan efter ca en minut en sänkning till en intensitet jag klarar i 4-5 minuter. Jag kom loss rejält även idag och jag är positivt överraskad över hur kroppen känns.

 Efter att vi väntat in alla cyklade var och en i sitt eget tempo till Bunyola. Det innebar lite utför, en kortare klättring och sedan rejält utför.

Efter Bunyola svängde vi höger och tog sikte mot Soller.  I morse var vi osäkra på om vi skulle kunna hålla oss till den ursprungliga planen, men vädret blev bättre och bättre under dagen och därför körde vi enligt plan.

Vi stannade på macken innan Coll de Sollerstigningen. Efter att ha fyllt på vatten rullade vi lugnt fram till klättringen och stannade vid skylten.

Nu var det dags för nästa rejäla klättring. Ca 4,5 kilometer på en bit över 5%. Då det hittills känts så bra tänkte jag att jag matar hela klättringen. Det gjorde att jag tog täten direkt och höll hög intensitet. Helmersson och Jonas låg på jul till en början och trots en tempoökning låg Helmersson kvar. Jag började undra om jag skulle sänka intensiteten och försöka öka på slutet i stället. Men så var jag ensam. Då bestämde jag mig för att i stort sett maxa hela vägen upp och det gick förvånansvärt bra. Jag kände mig stark hela vägen och wattalen var faktiskt ganska bra. Inte så bra som om jag fått till träningen under februari och mars, men klart mycket bättre än vad jag vågat hoppas att jag kunde fixa i nuläget.

Efter att alla återsamlats rullade vi utför och sedan cyklade vi till Port de Soller för lunch. Vi fick fantastisk utsikt och bra mat.

Nästa mål var att rulla vidare efter kusten förbi Deia, vidare mot Valdemossa och slutligen ta den branta och smala vägen ned till Port de Valdemossa. Det innebar en massa klättring från Soller till Valdemossa. Vi höll ihop gruppen och jag pejsade längst fram på ett wattal som var tanken att de skulle vara hanterbart för alla.

Väl nere efter 5 km på extremt smal och brant väg blev det en kortare kaffepaus.

Sedan var det dags att ta sig an klättringen som är mycket spektakulär. Det är väldigt skarpa serpentiner, väldigt smal väg och otroligt smalt. Då var och en var klar vid restaurangen startade man cyklingen, och sedan samlade vi ihop oss längst upp.

Jag cyklade med Jonas och vi körde hysat lugnt.

Sedan bar det av mot Esporles och ytterligare ett antal kilometer av klättring. Även nu höll vi ihop gruppen.

Vår ursprungliga runda hade vi hittills följt punkt till pricka. Nu var dock flera i gruppen ganska så trötta, så vi bestämde oss för att korta sista biten och från Esporles åka raka vägen ned till kusten. Det visade sig vara ett felval.

Vi hamnade på en alldeles för stor väg och fick i stället använda cykelbanan och cirklade sedan i storstaden Palma alldeles för länge. Enligt bror 24 minuter. Väl nere vid havet tog vi strandpromenaden tillbaka och inte heller den är någon höjdare. Därmed blev det totalt 45 minuters cykling som inte var toppen direkt.

Totalt sett blev det dock en riktigt lyckad runda där alla verkligen kämpade på och var starka. Cykeldatorn visade efter avslutad cykling drygt 6 timmar. 135 kilometer och ungefär 2300 höjdmeter.

För egen del var det då sjunde cykeldagen i rad och totalt 29 timmar. Nu har det till stora delar gått ganska så lugnt, men jag är förvånad att kroppen känns så fräsch. Nu är det en dag kvar innan vilodagen, och jag hoppas att kroppen svarar även i morgon.

S.....n i gatan vad:
- det är irriterande med bortblåsta handskar
- dåligt skoskydd håller
- det blåste i morse
- hur bra vi har det när vi cyklar
- hur roligt och trevligt det är i Vännäs CK
- vad stark jag kände mig idag.

I morgon blir det dessutom ytterligare en mastodontdag då vi planerar att via Lluc cykla till Sa Calobra och sedan ta vägen via Soller tillbaka. Vädret ser ut att bli bättre och detta är en riktigt trevlig runda, så förhoppningsvis blir även morgondagen trevlig.

Mallorca - En riktig bergatur

Efter en vilodag var det åter dags för lite cykling. Idag var planen att bestiga lite berg. Det fanns dock en oro för Kattens ena knä som signalerade överbelastning. Positivt var dock att knäet höll sig i schack hela dagen.

Igår sa Katten också att hon hade träningsvärk på utsidan av låren, också framsidan och baksidan. Ja, sedan kom hon på att det även var insidan och även rumpan. Ja, kanske också lite i ländryggen!? Hon sammanfattade med att det var träningsvärk från knäna upp till ryggen, både bak och fram.

I dag var Katten trots detta i toppskick och genomförde sin tidsmässigt längsta cykeltur någonsin, och även den med flest höjdmeter.

Vart vi cyklade?

Vi började direkt inåt landet via Bunyola mot Soller. På vägen mot Soller kan man antingen välja den del som innehåller en del backar eller genom en tunnel. Eller ska vi säga att med cykel bör man inte cykla i tunneln. Är man osäker så har de satt upp skyltar för att man ska bli mer säker.

Cykling är i stort sett tillåten överallt på hela ön, men inte här.

Vi rullade på gemensamt hela dagen förutom att jag gjorde ett kortare ryck i slutet av Sollerbacken och någon fartökning på några ställen till.

Katten hade starka ben i dag.

Efter Soller körde vi hela kuststräckan ned till Andtratx. Först blev det dock en paus med lunch i Valldemosa. Det visade sig att Katten fastnade för Valldemossa på mer än ett sätt. Den som undrar vad som menas med detta, får fortsätta att undra. Om det nu inte är så att Katten outar något i framtiden. 

Vi rullade förbi många fina byar idag

Inte varje dag man kan ta en paus med denna utsikt....

Självklart blev det också ett trevligt fika på restaurangen efter Estellencs. Den vi brukar stanna på där man ser rakt ned på havet. Ostkaka för mig och chokladkaka för Katten. 

Katten och hennes chokladtårta. Mannen i bakgrunden trodde det var vinter, men vädret var fint även idag.

Efter Andratx satsade vi på lite mer höjdmeter och åkte vägen där vi i tur och ordning nådde Es Capdella, Calvia och slutligen mördarbacken från baksidan.

Efter att ha rullat ned till byn, kallad Palma blev det strandvägen tillbaka till hotellet i Can Pastilla. Som vanligt väntade här en fara bakom varje hörn och mer därtill. Vi lyckades dock undvika fallande inlinesåkare, fotbollar som korsade vår väg, barn som sprang ut framför oss, cyklister som glömde titta framåt mm.

När vi slutligen åter landade vid hotellet visade mätarna att vi cyklat ca 140 km och klättrat 2400 höjdmeter. Kalaset gick loss på 6 timmar och 40 minuter. Det blev alltså ett riktigt bra distanspass för min del. Vad gäller Katten är jag imponerad. Hon har nu genomfört fyra rejäla pass och förhoppningsvis blir det ett sista bra cykelpass för henne i morgon innan hon åker hem.