Cykelrummet städat - viktigt att cyklarna har det bra

Igår en trevlig midsommar med båda bröderna och deras familjer.

Idag fortsätter jag med träningsvila. Men lite träningsrelaterat blev det ändå.

Det blev helt enkelt en storstädning av vårt cykelrum. Rent fint och fräscht nu.

Året om är det vårt cykelrum och på vintrarna ägnas extra mycket tid här då all trainercykling genomförs här.

För övrigt tur att vi har stort, då det börjar bli en hel del cyklar då vi är tre stycken som cyklar och dessutom behövs olika cyklar till olika aktiviteter.

I morgon hoppas jag få till lite cykling. Finns risk att det blir inomhusträning då det ska vara bedrövligt väder. Tur då att det är nystädat.

SM-banorna: Skarpt test av ovala klingor, formen och självförtroendet

Som säkert några av er vet är det Master-SM nästa helg. Tävlingarna arrangeras av Gottne CK och äger rum i Sidensjö söder om Örnsköldsvik.

För en gångs skull alltså en tävling i närheten av Vännäs. Roligt att vi i norr också kan få lite finare arrangemang.

I och med att det bara är ca 13 mil till Sidensjö körde vi för en dryg månad sedan en träningshelg på SM-banorna. Representanter för Vännäs CK, Gimonäs CK, CK Örnen och Gottne CK var på plats.

På lördagen körde vi tempobanan och jag konstaterade snabbt att den var alldeles för kuperad för mig. Framför allt är det aldrig platt. Uppför eller utför hela vägen. Dessutom lite längre än vanligt, ca 31 km.

När vi provkörde gick det sedan fullständigt bedrövligt och självförtroendet hamnade i källaren. Det var helt enkelt en bedrövlig prestation. Även med den kupering som banan erbjöd borde det gå 90-120 sekunder fortare utifrån hur jag brukar kunna prestera.

Dagen efter körde vi linjebanan och då kändes det något bättre. Även linjebanan blir krävande och utmanande. Blir intressant att se om kapaciteten i relation till vikten räcker för en hyfsad placering.

Mitt huvudmål är ändå tempot och det är här jag ska ha bäst chans till en fin placering. Då var det förstås ingen hit att först konstatera att banprofilen inte gynnar mig och sedan genomföra ett träningslopp som var det sämsta jag presterat på flera år.

I går var då tanken att försöka ändra den känslan och samtidigt prova mina nya ovala klingor i skarpt läge.

Med andra ord styrde jag åter kosan mot SM-banorna.

Jag inledde med att reka banan ordentligt med racern. Lugn cykling i 31 km alltså.

Paus vid rekning av banan. Vändningen är ungefär vid det vita huset i bakgrunden.

Sedan ombyte och så var det dags för lite tempo. Målet var att göra det tävlingslikt, så jag skulle försöka hålla trycket hela banan.

Hur gick det då?

Jag kan konstatera att mina ovala klingor fungerar tillräckligt okej, trots att jag haft väldigt lite tid att köra in de. Det pratas om att det ska krävas upp till 10 timmar, och några 10 timmar blir det inte innan SM. Jag får nog därför inte ut maximalt redan till SM, men jag upplevde de tillräckligt okej.

Regnet var bitvis nära, men det höll upp tills en minut efter att jag cyklat klart för dagen.

Om det är bättre eller sämre än tidigare med rund klinga och lägre utväxling kan jag inte säga, då det på Stages hemsida uppges att vid användning av ovala klingor kan effektsiffrorna öka med 4-5 procent utan att det egentliga trycket gått upp. Därför går det inte att jämföra effekttalen, som det ser ut nu. Åtminstone inte innan jag har flera jämförelsetal på olika banor och ser hur jag då står mig mot konkurrenterna.

Känslan i kroppen då? Ja, den förkylning som var i antågande i början av veckan har hållits i schack och än så länge har det inte blivit värre. Håller tummarna för att det fortsätter så.

Prestationen var klart bättre än sist jag körde denna bana och det kändes mer som vid de flesta andra tillfällen under säsongen när jag kört hårt. Det fanns tryck större delen av vägen, även om jag alltid hoppas på mer.

Sammantaget kan jag säga att jag fick ett okej kvitto för klingorna och känslan är att formen är stigande. Det gick också fortare nu än sist jag cyklade banan, men då var det å andra sidan bedrövligt utifrån vad jag ska kunna prestera.

Jag kan också konstatera att banan är riktigt tuff och utslagsgivande och att den inte spelar mig i händerna. Jag behöver helt klart göra en maxprestation nästa fredag om jag ska nå pallen. Det är inte ens säkert att det räcker.

Efter avslutat tempo som gav tillbaka lite av mitt stukade självförtroende rullade jag ur benen på racern genom att cykla banan en sista gång.

Ja, nu borde jag åtminstone ha koll på banan och känslan var bättre än innan jag började dagen. Jag måste erkänna att jag var nervös att det skulle vara lika dåligt i går som vid förra tillfället. Då hade jag fått ge upp i stort sett alla förväntningar. Skönt att hoppet finns kvar.

Det blev alltså 96 km i går varav det mesta lugnt och 31 km hårt.

Idag är det midsommarfirande hos bror och på programmet står träningsvila. Känns som ett bra upplägg för dagen.

Jag önskar alla en glad midssommar!

Spurter, korta intervaller och invänjning av ovala klingor

Precis som många nämnt krävs det invänjning när du går från runda till ovala klingor. Jag fick tyvärr mina nya Rotor-klingor väl sent då SM är nästa helg, men jag gör ett försök att vänja mig. I värsta fall får jag i sista stund byta tillbaka till de klingor jag tidigare använt.

Det underlättar inte heller att kroppen varit krasslig några dagar, vilket försvårar träningen.

Jag var osäker på om jag skulle kunna träna något idag, men efter att ha sovit någon timme efter arbetet kändes det åtminstone hanterligt.

Först blev det 40 väldigt lugna minuter med tempohojen, och hur de nya klingorna kändes klarnade inte.

Sedan var det gemensam träning med Vännäs CK på programmet. Idag hade jag planerat för uppvärmning i 10 km och sedan skulle ett intervallpass följa med totalt 10 intervaller. I slutändan fick vi en i bonus, så det blev 11.

Vi blev för dagen 11 cyklister vilket var trevligt.

Jag hade tre mål för dagen; att träna på mina nya klingor, att det skulle bli en bra träning för alla och att inte köra för hårt då jag känt mig krasslig.

Just nu känns det som att jag lyckades hyfsat med alla tre.

Vi körde fem intervaller på en ca 1 km i en inte allt för brant backe och de flesta gånger gick jag först in i backen och sedan höll jag jämn hyfsad hög effekt utan att på något sätt maxa. När någon gick om höll jag bara farten.

Paus innan nästa spurt.

Mellan varje backintervall cyklade vi 3-4 km innan det var dags för en spurt. Det blev totalt 6 spurter. Jag drog upp varje spurt och höll farten i en km fram till mål. Övriga fick spurta när de ville. Jag var inte med och spurtade. Det blev många bra och jobbiga spurter. Extra jobbigt då det blåste storm i kväll.

Det blev ett bra träningspass för min del då jag fick 11 kortare effektökningar som var ganska hårda, men utan att jag maxade.

Det verkade också som de övriga tyckte det var skoj, och jobbigt.

Bra fart på alla och positiv stämning helt enkelt.

Positivt också att jag fick nästan tre timmar på tempohojen ikväll. Så länge har jag aldrig tidigare suttit på denna hoj.

Nu får vi se hur benen reagerar på de nya klingorna. Risken finns förstås att jag blir extra sliten och/eller får ont någonstans. Vi hoppas på att det inte blir så. Fortsättning följer.

Nya ovala klingor, sjukt bra?!

Jag har haft mina två tävlingshojar på service hos Team Sportia i Umeå och under tiden har jag rullat på min reservhoj.

Det har fixats lite olika saker på cyklarna plus att jag har införskaffat lite olika prylar.

Den största förändringen är att jag under en tid funderat på att byta framklinga men det visade sig inte vara helt enkelt om jag inte skulle byta vevparti och därmed också tvingas köpa en ny effektmätare.

Team Sportia har som vanligt haft bra service och hjälpt till att lösa lite kluriga grejer på ett fint sätt. Det har även gällt framklingorna.

Några foton på hemvägen idag

Till slut lyckades vi med gemensamma krafter hitta ett för mig bra alternativ. Idag dök de så upp - Rotor Q-rings. Helt klart spännande. Oval klinga och 54 tänder istället för 53. Den 10% ovala klingan gör att den delar av varvet har motsvarande 56 tänder och andra 52 tänder. Tanken är att det största motståndet ska ligga i det läge där du har mest kraft att trycka och i dödläget där minst kraft går genom pedalerna ska det också vara minst motstånd. Hur det blir i praktiken återstår att se.

Jag och Katten åkte gemensamt till Umeå och då hon skulle cykla med SheRides och jag skulle alltså få hämta cyklarna.

Själv har jag haft förkylningskänning idag och hade bestämt mig för att ställa in träningen. Jag insåg dock att det inte skulle vara möjligt, om jag inte skulle få vänta 3 timmar i Umeå på att Katten skulle träna klart. Jag bedömde att jag alltså var tvungen att cykla hem.

Så fick det bli. En lugn runda på 32 km. Jag valde att rulla hem med tempohojen för att få känna på den nya utväxlingen.

Det kändes lite ovant, men ändå inte en extremt stor skillnad. Hur det känns i full fart eller under en längre tid med tryck fick jag inte känna på. Jag provade trycka på några minuter, men kroppen ville inte alls vara med idag, så att jag stumnade direkt hade troligen inget med utväxlingen att göra utan det skit som i dag störde kroppen.

Jag hoppas nu verkligen inte bli sjuk på riktigt. Både för att det tar ned kapaciteten, att det är nära till SM och att jag verkligen behöver några rejäla pass med mina nya klingor innan nästa helgs SM om det ska kunna bli bra det här.

Hur som helst känns det spännande med ovala klingor och lite bättre utväxling.

I morgon har vi gemensam träning med Vännäs CK då planen är att kolla så att allt fungerar kring det som är fixat på racern. Jag behöver dock må mycket bättre än i dag, annars blir det DNS.

6 stycken femmor och det var kalas

Igår var det vilodag från träningen. Det var ändå en mycket viktigt och bra dag. Min mamma hade bjudit släkt och vänner för att fira hennes 70-årsdag. En riktigt fin dag med världens finaste mamma.

Min fina mamma med finaste sonen.

Ja, sedan blev det också en bild på min fina familj.

Det blev hyfsat sent igår kväll och därför sovmorgon idag. Jag hade planerat att själv åka ut på intervaller under eftermiddagen. Så såg jag på klubbens facebooksida att Christoffer och Mats Svanefjord skulle köra intervaller vid 15-tiden.

Christoffer hade planerat ett bra upplägg som skulle innebära ett antal medellånga ansträngningar. Vädret var varmt, men samtidigt var det typ storm.

När vi rullade igång var det fin kantvind med. Det innebar att det skulle gå fort på den första intervallen. Mats och Christoffer körde lagtempo och jag körde själv bredvid. Nästan 4 km i nästan 5 minuter. Fort gick det. Nästan 50 km/h i snitt.

Tunt med bilder från rundan i dag. Hade fullt sjå med att ta i.

Sedan lite lugnare fram till Överbodabacken. Här skulle det bli 4 intervaller. 3 km där den första delen är ganska brant sedan planar det ut, kort utför, brantare igen och sedan på slutet kort utför igen.

Jag bestämde mig för att starta den första intervallen på ca 390 watt. Båda Svanefjords började mycket hårdare och jag sackade efter. Efter ett tag landade jag på ca 400 watt och efter en stund rullade jag förbi de andra. Det kändes bra hela vägen upp.

Tillfälle två lade jag upp på samma upplägg och nu gick de andra i rygg.

Den tredje intervallen gick de i rygg igen, men efter en stund höjde Christoffer helt plötsligt intensiteten en bra bit över 400 watt, och jag valde att också hålla den effekten. Jag bestämde mig för att hålla i intensiteten hela vägen upp och därför blev denna intervall hårdare än de första två.

Den fjärde intervallen hade jag bestämt mig för att inleda på ca 400 watt. Nu gick Mats all in och ställde sig upp och matade hårt. Jag bestämde mig för att köra på samma effekt och när de andra mattades höll jag kvar effekten hela intervallen. Nu blev det ganska så jobbigt på slutet, men det kändes ändå stabilt.

Ja, då var det bara en intervall kvar vilken innebar att på platten åter köra som på den första intervallen för dagen. Skillnaden var att nu var det rejäl kant emot. Första delen körde jag själv, men sedan kände sig Mats stekt, så då körde jag lagtempo med Christoffer sista biten. Blev lägre snitteffekt på denna intervall då du sparar en hel del av att ligga i rygg. närmare 7 minuter med ett snitt på 350 watt med förningar på ca 450 watt och ändå blev snittfarten inte högre än 32 km/h. Ja, då vet man att vinden är i toppform.

Alla tre var nöjda med dagen och vi hade alla kört på bra och fått en fin genomkörare. Vi snackade lite strunt och sedan var det bara att rulla hem i motvinden.

Riktigt bra att cykla med andra då det ska köras intervaller. Ofta kör jag lite bättre och mer fokuserat. Idag blev det alltså sex bra intervaller.

Fem femmor och räknar vi även den sista intervallen på de fem hårdaste minuterna såg effekten ut så här: 391, 402, 401, 411, 428 och 367.

Det blev med andra ord perfekt. Bra intensitet och samtidigt inte slutsålt, utan det hade fungerat med några intervaller till.

Jag har mina ordinarie cyklar på service hos Team Sportia i Umeå. Så både Tempohojen och racern hoppas jag ska komma i toppform därifrån i morgon eftermiddag. Tur att jag har min "utomlandscykel" att tillgå så det har inte påverkat träningen att jag inte haft tillgång till mina tävlingscyklar.

För övrigt hoppas jag återkomma med en spännande nyhet i samband med att jag får tillbaka mina cyklar.