Vi har nu haft två dagar av lite bättre väder, om än inte
riktigt bra. I dag är det dock åter moln och kallt. Idag firar vi också halvtid
på vår Gran Canaria-resa.
Det är skönt att inte ha något större ansvar än att fundera
kring vad man ska äta till frukost, lunch och middag. Däremot är det störande
med denna sjukstuga. Melvin mår i och för sig nu åter topp och kör hårt tillsammans
med alla sina kompisar. Det blir många roliga lekar och mycket bad. Nu med sin
nyinförskaffade snorkel.
Min förkylning har tyvärr inte släppt taget, även om det
blivit bättre. Jag har kunnat vara ute och rullat lugnt med min cykel några
gånger, men fortfarande håller jag mig efter kusten och undviker större stigningar.
För att översätta till gång/löpning. Jag skulle helst vilja springa snabbt och
hårt, då det inte finns så mycket tid för träning. Går inte det skulle jag
vilja springa långt och med bra intensitet, eller i alla fall springa. Som det är
nu går jag i hyfsat snabb takt, något snabbare än att hasa sig fram utan att
lyfta benen. Hade jag varit hemma i
Sverige och det hade varit sommar med läge för utecykling hade jag som måendet
är nu tackat nej. Men nu är jag ju utomlands och vill passa på.
Det är klart att cykling alltid är skoj, men att få andnöd
av en kulle lika stor som en sandhög, en glasskula eller något motsvarande
höjer inte adrenalinkänslan precis. Inte heller den positiva känslan rent
allmänt. Just nu är jag alltså lika svag som en kraftlös vandrande pinne.
Jag fortsätter alltså att rulla lugnt och får hålla till
godo med det. Men visst hoppas jag att det ska bli någon eller några dagar
innan vi åker hem där kroppen känns pigg och stark, och att jag kan svänga in
mot landet och bergen i horisonten. För inte är det riktigt samma sak att rulla
fram och tillbaka efter kusten.
Tyvärr har jag nu också lyckats smitta Katten, så i går blev
det ingen träning för henne och i dag är hon ännu sämre. Rossel och halsont.
Tråkigt.
Jag avslutar med en liten önskan om att vi nu alla tre
åtminstone får någon dag då vi alla är pigga och starka.
I natt havererade vår vattenberedare inne i badrummet. Ett
badrum på ca 1 kvadratmeter. På morgonen kom vaktmästaren och ordnade det mest
akuta då det runnit vatten både här och där. Nu tror jag att de kör någon form
av skrubblek.
Vaktmästaren har nämligen kommit tillbaka, nu med en kompis. Det
borde bli ganska trångt. Men uppenbarligen inte nog trångt. För nyss kom även
badvakten. De gick alla tre in i badrummet och stängde dörren. Där har de nu
vistats i en bra stund. Glada minen och tillrop hörs. Har ni fest eller? Det är
nästan så att man skulle vilja vara med.
Under tiden som vi väntar på krispiga ben, starka lungor och
att vaktmästarna ska avsluta sitt party på vår toalett äter vi lite mer
chips, choklad och fettdrypande mat. Väldigt gott, men surt kommer nog efter.