lördag 22 juli 2017

Så trött att jag rosslade, men inga skador idag

Gårdagens cykling blev inte särskilt lyckad då jag indirekt orsakade Melvins krasch.

Sonen ville cykla även idag, och utifrån gårdagen försökte jag då hitta en runda som bättre skulle passa sonen. Jag fick många bra tips på facebook och fastnade för en enkel runda - Sjuhäradsrundan från Borås till Ulricehamn.

För att göra den ännu bättre för sonen lastade vi in hans och Kattens cykel i bilen, så slapp han första 10 km i tätort. Själv cyklade jag första delen.

Vi rullade därefter tillsammans alla tre i otroligt fint väder i fin natur. För mig och Katten var intensiteten mycket låg, men jobbigare för Melvin. 

Positivt dock att det fungerade att cykla, trots handledsskadan.

Melvin kämpade på och det blev 40 km innan vi var tillbaka till bilen.

Jag rullade de 10 km tillbaka till campingen medan de andra åkte bil.

Vi han nu se de sista 15 cyklisterna i dagens tempo på tour de france. Froome var som väntat överlägsen i relation till de andra i totalen. 

Jag hade bestämt mig för att få lite kort hårdkörning idag innan det var slut på cyklingen, så direkt Touren var klar rullade jag iväg till Almenäsbacken.

Ja, det var samma backe där vi var igår och Melvin gjorde illa sig.

Jag hade bestämt mig för att köra järnet upp tills det skulle bli grusväg. 2 km av smärta alltså.

Det börjar med ett antal hundra meter där det är extremt brant, där jag tvingades köra på lägsta växeln ståendes delar av biten. Sedan planade det ut lite. Därefter brant utför och uppför om vartannat och på slutet några hundra meter till ihållande brant uppför.

Ett snitt på 5 procent i 2 km då det går utför på flera ställen vittnar om att övriga delar är väldigt tuffa. Över 20 procent på några ställen.

Jag började trycka på innan det började branta på och redan i slutet av den tuffa början av klättringen brann det i benen.

När det planade ut lättade det lite och jag kunde fortsätta trycka. I det böljande som följde var det svårt att behålla trycket utför, men jag kämpade på.

Nu började det bli riktigt tufft och nu var mest bara viljan kvar. Pulsen låg på 95 procent av max och benen började stelna.

Så in i den sista branta delen, och i mitten var jag beredd att ge mig innan jag kom på bättre tankar.

Så planade det ut lite och jag tryckte hela vägen fram till grusvägen.

Riktigt tufft och jag mer eller mindre rosslade då jag vände utför och tillbaka till campingen.

Har faktiskt varit tungandad i fem timmar nu, så jag tror jag tog i.

Totalt blev det 5 min och 30 sekunder stenhårt jobb.

I efterhand ser jag i datorn att jag gick väl hårt till en början. Första minuten på 530 watt, nästa minut på 450 watt och sedan var det kriga i 3.5 minuter där jag klarade ett snitt på 400 watt. Inte underligt det blir ansträngt med så hård början, i alla fall för mig.

I efterhand tittade jag på Strava och såg att det var ett segment i klättringen. Det började dock lite senare än där jag började mata på och slutade lite tidigare. 

Jag körde på 5.10 och KOM är 5.09. Inte underligt då att jag blev trött. Nästan rekord trots att branta klättringar inte brukar passa mig, att jag körde för hårt i början och att jag dessutom brände en hel del innan segmentet startade och spurtade inte då jag inte kände till vart "målet" var. 

Bra besked för benen. Nu hoppas jag bara rosslet ska ge sig av.

Ja, efter cyklingen blev det grillat och sedan mys med en film och lite gott.

Imorgon ska vi på medeltidsdagar. Det borde bli skoj.

fredag 21 juli 2017

En dålig pappa skadade sonen under cykling

Ingen vidare pappa idag....

Vi slappade på förmiddagen här på campingen i Borås. 

Melvin ville cykla på eftermiddagen och jag åkte iväg med bilen för att rodda olika vägar. 

Det visade sig dock att det nästan oavsett hur vi cyklade skulle bli allt för mycket cykling i centrala Borås där det inte känns bra att en 11-åring cyklar.

Utifrån det får vi ta bilen första biten nästa gång vi cyklar.

Idag var dock tanken att cykla kortare och till slut hittade jag en väg mot Almenäsbadet och vidare. Efter en stund skulle det bli grusväg, men då det var kuperat fram till dess borde det räcka för sonen som första cykeltur på semestern.

Det visade sig dock att jag är miljöskadad. Den väg jag tog honom till var inte bara lite kuperad om man säger så.

Först rejält brant några hundra meter. Just så pass att sonen kämpar sig upp. Behöver stanna där det planar ut lite.

När han sedan startar om blir det åter väldigt brant och till slut orkar han inte och hinner inte klicka ur pedalerna.

Vurpa och ont i handled och höft. Bara att åka tillbaka till campingen. Eller först var det till att gå utför tills det planade ut. Sonen ville inte cykla utför när det var så brant och då han hade svårt att bromsa med vänsterhanden.

Man kan ju undra vad jag tänkte med när jag drog dit sonen?! Inte hjärnan i alla fall. 

I efterhand ser jag på cykeldatorn att de två knixarna på några hundra meter vardera legat på mellan 10-25 procents lutning. Katten sa att hon aldrig cyklat där det varit så brant. När sonen inte orkade mer visade pulsklocka. 200 slag/minut, så han försökte verkligen.

Kyla och lindning av handleden, och förhoppningsvis kan han cykla även i morgon, vilket han vill.

Jag och Katten rullade 50 minuter till efter att vi skött om sonen och kollat att allt var ok. Även vägen vi cyklade nu var mycket kuperad. Borås är som Sveriges San Fransisco?!

Efter cyklingen hjälptes jag och sonen åt med grillningen. 

Snart myskväll.

Hoppas vara en bättre pappa i morgon...


Semesterresan började i tårar

Igår satte vi oss i bilen med vårt lilla snigelskal där bak. Dags för semester.

Semestern blev dock kort, redan efter 10 km var det dags att åka hem. 

Väl hemma bestämde vi oss för en ny semester. Denna gång med kuddar och framför allt med passen som behövs för att komma in i Danmark.

Nytt försök. Nu gick det bättre.

Vi brukar lyssna på Sommar i P1 när vi åker på semester. Vi har därför laddat hem de sommarpratare som verkar mest intressanta.

Klockan 13 blev det dock så att vi lyssnade live. 

Tommy Ivarsson berättade om sitt liv och hur ett av deras barn blev allvarligt sjuk. De kämpade i 9 år innan kampen tog slut, och deras älskade barn dog. 

Ett väldigt bra program och otroligt många igenkänningsfaktorer hur det varit och är för oss.

Det blev många tårar och jag höll på att brinna upp. Hela kroppen hettar av denna typ av känslor och samtidigt gassade solen. Blev som ett träningspass utan att träna.
Ska du lyssna på bara en sommarpratare välj Tommy Ivarsson. Jag tror att alla kan få många givande tankar och reflektioner kring livet och döden. 


Det blev många timmar i bil, men allt flöt mycket bra. Vid tio var vi nöjda för dagen och stannade på en fin rastplats just söder om Mariestad.

Igår gick så färden vidare mot Borås där vi ska vara en vecka.

Incheckning på campingen. Fixande av förtält mm och sedan Tour de France på tv. Riktigt tur att 4:an sände i går, då kanalutbudet är begränsat i husvagnen.

Kvällen ägnades åt sommartorsdag i Borås centrum. 

Alla affärer var öppna, lokal underhållning, dans och senare FO&O. Längst fram var de väldigt taggade. Längst bak var vi inte fullt så på. Fem falsksånger senare åkte vi tillbaka till campingen.

I går var vädret fantastiskt, men idag har det ordnat upp sig. Regn!  

Ska mest vara dåligt i en vecka. Verkar svårt att få till bra väder denna sommar.

Idag var planen att få till inställningarna på tempohojen så den både skonar ryggen, att positionen är aerodynamisk, att jag får kraft i pedalerna och att den klarar UCI:s krav. Sedan skulle vi alla tre ut  och cykla racer tillsammans.

Vi får se om regnet sätter stopp eller om det klarnar upp. Redan två vilodagar i rad. Vore inte bra med en tredje, med tanke på Nordiska Mästerskapen nästa lördag.

måndag 17 juli 2017

Ingen vila efter Vännästrampet och trevligt besök från södern

Efter gårdagens urladdning på Vännästrampet där kroppen kändes bra var det enligt min klocka dags för vila. Det gick så pass hårt i går att klockan sa att det skulle dröja mer än 8 dygn att vara återhämtad.

Om det blev vila idag? Skulle inte tro det. Det var nämligen så att jag har två dagar kvar på mitt mängdblock innan träningsmängden ska dras ned under två veckor. Detta ska förhoppningsvis leda till att formen är på topp på Nordiska mästerskapen i Randers, Danmark.

Vad passar då bättre än att cykla med några trevliga cyklister från södern!? Jag hade haft kontakt med Niklas Adamsson från Valhall CK och då han inte kunde dyka upp på gårdagens Vännästrampet bestämde vi oss för att cykla idag istället.

Hans familj släppte av honom i Nordmaling och sedan skulle han cykla till Ratan där de skulle tillbringa kvällen. Jag cyklade mot Nordmaling för att möta honom och sedan rulla med till Umeå.

Efter ca 40 km mötte vi varann och rullade tillsammans via Gräsmyr till Hössjö. Där hade vi stämt träff med Lucas Carlsson från Stockholms CK som också var med i går på Vännästrampet.

Tillsammans cyklade vi till Umeå via Rödtjärnsberget, Överbodabacken och Brännland.

Det blev ca 45 km trevlig cykling tillsammans i fint väder och med mycket gott humör.
'
När vi så kom in i Umeå centrum sa jag hej då. Lucas skulle cykla tillbaka till Holmsund där han är med sin fru på semester och Niklas rullade alltså vidare mot Ratan. Själv vände jag åter mot Vännäs

Jag hade bestämt mig för att få till 4 timmar och 130 km, så för att lyckas med det krävdes det att jag tog en avstickare när jag nådde Vännäsby. Blev därför en tur till Brån/Strand.

Det blev också lite mer snurrande för att när jag slutligen rullade in på gården ha cyklat exakt 130 km och 4 timmar.

Katten hade då en riktigt fin överraskning med grillat kött, klyftpotatis, god sås, grillad majs och ett gott vin. Bra present efter en fin och trevlig runda.

Ikväll ska jag nu packa inför vår husvagnssemester som börjar på onsdag. I morgon blir det städning, några timmars arbete behöver jag också göra innan jag kan gå på riktig semester, Sedan ska bilen tvättas och en massa annat praktiskt ska också fixas. Katten har också ett digert program. Hektiskt när du ska på semester.

På kvällen är planen att både jag och Katten är med på vår gemensamma tisdagsträning med klubben. Sedan åker vi alltså söderut på onsdag och då blir det träningsvila åtminstone onsdag och torsdag.

Vännästrampet 2017 - Ett lyckat arrangemang och en rejäl genomkörare som avslutades med målfoto

Igår anordnande vi Vännästrampet för 7:e året i rad. Det blev en riktigt trevlig dag med deltagarrekord och en sol som sken när vi skulle rulla iväg.

Det var också roligt att många olika typer av cyklister med olika målbilder rullade iväg bakom vår masterbil för att sedan cykla ca 125 km.

Årets runda blev relativt tuff för många då det blåste väldigt kraftigt. Det gjorde att vi hade motvind i ca 50 km, medvind/kantvind i ca 50 km och kantvind de sista ca 30 km. 

Till Nordmaling gick det dock lugnt i klungan då det var så kraftig motvind att få ville vara först. Det innebar att det gick riktigt sakta hela vägen till Nordmaling. 

De som inte gick med i klungan fick det dock tufft direkt då de tvingades bryta vind själva. Alla imponerade dock. Vi hade faktiskt ingen som bröt i dag, utan alla kom i mål. Det tror jag inte händer på många lopp.
Hur som helst tog jag det väldigt lugnt i klungan ända till Nordmaling. Det var fler som hade samma tankar, så när tre cyklister rullade iväg relativt lugnt tyckte alla det var okej. 



De fick dock större och större avstånd och jag gissar att de efter en stund höjde intensiteten. När vi så kom fram till Nordmaling och vi fick medvind var klungan nästan 2 minuter efter. 

Nu blev det dock fart på kalaset. En hel del utbrytningsförsök blandat med att vi var 6-7 stycken som gick runt för att höja tempot. 
Jag som tog loppet som en genomkörare inför kommande lopp hade bestämt mig för att bli trött idag. Utifrån det gick jag med i allt och varje gång det lugnade ned sig stack jag för en utbrytning.

Totalt blev det 4-5 utbrytningsförsök som hämtades in. På det sjätte fick jag lucka och bestämde mig för att köra på. 

Gruppen i täten hade imploderat och en från tätgruppen var redan inhämtad. Jag kom sedan relativt snabbt i kapp Lucas Carlsson från Stockholms CK och han tog min rygg och hjälpte också till med några förningar.

Peter Sjölund från Gottne hade gått loss från den krossade klungan och jag såg att om vi släppte av lite borde han kunna gå ikapp oss och därefter hjälpa till. När det hände insåg jag ganska snabbt att vårt tempo inte skulle räcka utan de andra skulle hinna upp oss. 

Jag valde därför att släppa av lite och snart var det 7-8 cyklister i förstagruppen som gick i kapp. Jag var beredd på ytterligare en fartökning och tänkte att går vi nu kan vi komma loss för gott. 

Jag såg att Victor Andersson från Östersund som i dag tävlade för Skellefteå AIK var intresserad och vi drog då igång samtidigt och fick lucka.

Vi hjälptes åt att dra hårt och vi fick en bra lucka som var oförändrad ett bra tag. Men så rullade vi ifrån klungan och kunde istället blicka framåt. Längst fram fanns Jonas Degerman för Gimonäs CK. Med 30 km kvar gick vi ikapp honom och då tyckte vi alla tre att det var smart att hjälpas åt för att hålla de jagande på avstånd.

Vi körde på riktigt hyfsat tills det var 10-15 km kvar och vi insåg att ingen skulle kunna komma ikapp. Då gick det sedan lugnt fram till målbacken. Pengsjölia är ca 2 km lång och med ca 5% lutning. Min tanke var att göra ett ryck i backen, men en flaska satte stopp. Åtminstone tror jag det.

Jag var nämligen extremt klantig när jag blandade min sportdryck. När jag skulle dricka ur den ena flaskan gick det nämligen inte att få ut något ur den. Sportdryckspulvret hade nämligen kladdat ihop munstycket. Förhoppningsvis var det första och enda gången det händer. 

Hur som helst gick jag miste om 750 ml sportdryck under det som var riktigt tuffa sista 70 km. Gissar att vätskebristen spelade mig ett spratt.

När vi gick in i målbacken och jag skulle göra mitt drag kände jag att det drog någon helt annanstans. Nämligen i baksida lår. Jag insåg att nu kunde det snart bli parkering. Istället för att göra ett ryck fick jag istället växla ned och köra extremt lätta växlar och i rygg på Jonas Degerman som tog täten. 

Jag ställde mig upp och satte mig igen och det släppte lite i låren. I slutet av backen planar det ut lite då det är ca 200-300 meter till mål. Jag insåg att någon rejäl stående spurt inte var aktuell utifrån min krampsituation, så det fick istället bli en långspurt sittandes. Så här i efterhand gick jag lite tidigt. Jag lyckades nämligen hålla de andra två bakom mig, men med någon meter kvar kämpade sig Victor Andersson förbi och var i mål ca 5 centimeter före mig.

När vi skar mållinjen var jag säker på att Victor var först, men han trodde jag var före. Så var det klart att Victor segat sig förbi mig på slutet.

Starkt kört av Victor Andersson, och riktigt bra av Jonas Degerman som gått solo i flera mil. Inte underligt att han var trött på slutet. Allt eftersom dök det in fler cyklister som alla gjort fina insatser.

De allra flesta verkade både trötta och på riktigt gott humör. Precis som det ska vara.

Katten som var med idag var riktigt stark och gjorde ett väldigt bra lopp. Skoj!

Det var också flera cyklister i klubben som provade vingarna och verkligen utmanade under loppet. Visst blev det då lite segt på slutet, men det var riktigt starka och positiva satsningar.

Själv fick jag en väldigt bra genomkörare. Mitt ryggont gjorde sig påmint de första milen, men sedan släppte det. Jag hoppas det inte återkommer.

Jag är också förvånad att benen kändes så bra idag med tanke på att jag tränat så pass mycket och hårt de senaste veckorna för att slipa formen inför kommande lopp.

Det blev mycket tid på väldigt hög puls de sista timmarna och fina effektsiffror. Det gick också fort de sista 70 km, med en snittfart på ca 41 km/h för oss som var först. Det är helt okej med tanke på hur få vi var och hur pass kuperat det är. Med andra ord riktigt bra träning. 

Efter loppet bjöd vi alla på fika. Sedan hade vi prisutdelning. Ett pris till snabbaste dam och en till snabbaste herre. Sedan 8 priser som vi lottade ut. 

Själv tycker jag att det blev en bra dag för Vännästrampet 2017. Jag hoppas verkligen att deltagarna känner detsamma. 

Roligt att vi hade många långväga cyklister och att det var många cyklister från Vännäs CK på plats. 

Jag tackar också alla funktionärer som gör loppet möjligt och dessutom var det roligt med publik efter vägen.

Jag tackar också Hotell Vännäs och Vännäsbad och Camping som även i år möjliggjorde att vi kunde ha anmälan, ombyte, fika mm på Vännäsbadet.

Alla fina bilder är tagna av vår fotograf tillika cyklist Jonas Björkholm. Fler bilder dyker upp på vår facebooksida inom någon/några dagar.

Deltagarrekord 7 år i rad för Vännästrampet. Vi satsar på ett 8:e rekord 2018. Välkomna då!