Gran Canaria - En sammanfattning, och idag distans plus en hård tia

Så var jag hemma från Gran Canaria efter en veckas bra cykling. En cykling som innebar 32 timmars träning, Det blev en hel del klättring, även om den delen blev lite mindre än vanligt då det ofta var för kallt uppe i bergen. Det blev ändå ca 15.000 höjdmeter och då blir inte snittfarten så hög så jag noterar ca 850 km.

Det blev också lite mer hårdkörning än vanligt och en hel del bra besked kring hur jag ligger till i träningen.

Jag kom hem natten mot torsdag och sedan var det arbete heldag. På kvällen var det senare läge för en vilodag. 

Jag hade en tanke om att träna igår fredag, men tyvärr fanns ingen tid. Det blev en lång arbetsdag och sedan prioriterades familjen.

Efter två vilodagar blev det åter lite trampande idag.

Jag rullade totalt tre timmar på trainern. Första två timmarna hände inte mycket spännande förutom att jag tittade på sprinten i längdåkning. Jag började direkt på 230 watt och 120-125 i puls. Ja, sedan fortsatte jag så i två timmar och tio minuter. 

Därefter ökade jag intensiteten till 250 watt i 20 minuter innan det var dags för dagens enda pulshöjare. 

En tia på varierad kadens väntade. Först ca 65 i kadens under en minut. Därefter ändrades kadensen varje minut genom att den blev högre och högre de första 5 minuterna. Sedan åter lägre och lägre kadens innan jag avslutade de sista minuterna på högre kadens. I mitten och i slutet låg jag då kring 100 i kadens.

Tian började på 400 watt i två minuter, sedan sex minuter på 370 watt och sedan avslutades de sista två minuterna på 400 watt. Det innebar att tian landade på i snitt 382 watt. Jag fortsatte sedan med tio lugnare minuter på ca 300 watt. Det blev då en tjuga på 346 watt. 

Då var det bara ca 10 minuter kvar som rullades relativt lugnt.

Totalt sett blev det en bra träning, där benen kändes bra och inte så slitna efter alla cykling på Gran Canaria. Nu gick det ju ganska så lugnt förutom 10 minuter, så det kanske inte säger så mycket.

Jag får se hur det känns i morgon.

Efter middagen åt vi hemlagad pizza som jag kastat ihop. Bäst att njuta lite extra. Nyttigare tider i antågande.

Gran Canaria - Snabb okänd tjej i bergen och piggare än förväntat

Ja, då var sista heldagen av cykling här på Gran Canaria genomförd. I morgon hinner jag kanske cykla en liten stund innan hemresa, men det mesta är nu gjort.

Jag rullade iväg vid 09.30 och när jag körde ut ur Playa del Ingles tog jag riktning rakt upp i bergen.
Så redan efter 3 km började klättringen. Jag startade lite lugnt och hade ännu inte bestämt mig hur hårt jag skulle ta klättringen.

Så rullade en tjej förbi. Hon verkade snabb och fokuserad. Jag tänkte att jag ligger en bit bakom och kan då bli lite sporrad att ligga i sweetspot och inte bara slöa upp.

Det visade sig dock ganska snart att den här tjejen var riktigt snabb. Hon körde på bra där det var brant och tog det lite lugnare när det planade ut. Det blev snabbt jobbigt, och jag blev bekväm och tänkte att jag kanske släpper av och tar det lugnt. Men så bestämde jag mig att nog ska jag köra på lite även sista cykeldagen.

För att följa hela första stigningen upp till utsiktsplatsen innan Fataga krävdes det mellan 330-360 watt där det var brant och ca 270 watt där det var plattare. Så såg det ut i ca 7 km och med en snittlutning på 6,3%.

Så var vi uppe och hon stannade av lite. Jag tackade för sällskapet och susade utför. Det blev ca 10 lugnare minuter. När det åter gick uppför tog jag och drack lite och vips susade tjejen förbi igen.

Lika bra att hänga på tänkte jag. Det fortsatte att vara en rejäl klättring på ca 5 km till Fataga. Tjejen fortsatte att köra på bra. De kortaste rejält branta delarna krävdes nu en bra bit över 400 watt för att jag skulle hänga med. Extra imponerande var att hon körde lågkadensträning, vilket inte gör det lättare att hålla den här farten som hon gjorde.


Så var vi framme i Fataga och hon tryckte av klockan. Hennes intervall var uppenbarligen över. Jag hade fått lite mer än 40 minuter med tröskelträning (en del under FTP).

Tjejen i fråga såg så fokuserad ut på sin träning, så jag frågade aldrig vem hon var. I efterhand skulle det vara intressant att veta. Jag var tvungen att kolla om hon fanns på Strava, men tyvärr inte. Jag såg dock att hon med dagens cykling till Fataga, var näst snabbaste tjej som någon cyklat sträckan och registrerat det i Strava. Snabbare än flera proffs som cyklat samma sträcka. Hon hade inte ens lagkläder!

Jag hade nu fått lite blodad tand och tänkte att jag håller i intensiteten till utsiktsplatsen innan San Bartolome. Sedan skulle jag ta vägen mot Santa Lucia, vilket innebar mest utför.

Jag var verkligen förvånad att det fortsatte kännas så pass bra, trots all cykling sista veckan. Jag han susa förbi en mängd cyklister innan jag var på toppen och det skulle bära utför.

Jag hade nu klättrat ca 1 timme från rondellen i Playa del Ingles. Snittwatt på lite drygt 300 watt. Klart snabbare än vad jag tidigare kört detta på, och pulsen inte allt för hög.

På med vindvästen och sedan susa utför.

Miljön ned mot Santa Lucia och även efter byn är verkligen fin. Dessutom är vägen bra och sikten är oftast god så det går att stå på. Detta är helt klart min favoritsträcka på ön när det gäller att susa utför.

Sedan är det också några korta snabba klättringar där det går att mata på hela vägen upp utan att dra på sig för mycket mjölksyra. Skoj!


Jag rullade vidare och njöt verkligen av väder, väg och cyklingen i allmänhet.

Så var jag framme vid korsningen där du tar höger om du ska ned till El Doctoral och sedan tillbaka till Playa del Ingles.

Jag tog istället vänster mot Ingenio. Nu träffade jag ett 30-tal spanjorer på träningsläger. Det innebar 5 km hårdkörning på böljande vägar. Riktigt höga watt i klättringarna och perfekt cykling.

Framme i Ingenio blev det så lite lugn cykling. Jag hade nu planerat att ta en mindre avtagsväg och cykla mot Guayadeque, vilket är en liten by med hus insprängda i berget.

Ganska snart rullade jag förbi museet som behandlar detta.

Så började jag närma mig målet och det blev allt finare.


Jag han cykla förbi grottor där de tidigare använde som "lador".

Jag han också komma långt in i dalen och jag närmade mig slutmålet. Men med några kilometer kvar gav jag upp denna tanke för dagen. Det blåste nu nämligen storm och det gick knappt att hålla cykeln upprätt. Det var inte värt det helt enkelt, så jag vände. Jag får kolla upp byn nästa gång jag är på ön.

Jag vände och begav mig utför. Det var inte så brant, men det gick en bra bit över 60 km/h utan att jag trampade. Då förstår ni hur blåsigt det var.

Jag siktade på kusten. Framme var det bara några mil kvar och endast på slutet när det går lite uppför fick jag trycka på. I övrigt räckte inte växlarna till för att öka farten. Det gick alltså med lätthet riktigt fort.

Så var jag då framme vid hotellet, och min plan om 4 timmars träning sprack. Det blev bara 3 timmar och 20 minuter. Anledningen var att jag inte cyklade ända fram till grottbyn, att jag kört hårdare än planerat och att jag hade så god medvind på slutet.

Det blev i alla fall ett riktigt bra träningspass med en normaliserad watt på 280 för hela rundan och det blev en hel del hårdkörning också. En timme på över 300 watt och ha mycket kvar gav också goda besked. Som vanligt rullar höjdmetrarna in. I dag ca 2400 stycken.

Jag funderade ett tag på att åka ut igen efter att ha ätit lite, men tänkte om. I stället så har jag sett till att packa alla grejer inför morgondagen, arbeta några timmar för att inte ligga allt för långt efter när jag kommer tillbaka till kontoret på torsdag och sedan har jag även varit på promenad.

Jag tror att det var rätt att inte köra mer. Jag har trots allt kört bitvis hårt på alla mina träningar den senaste veckan (förutom återhämtningsdagen). Det har också blivit många timmar. 

Totalt sett har jag gått mycket hårdare än vad jag brukar, men samtidigt har jag också haft färre cykeldagar än vanligt. 

Mitt mål är att hamna rätt inför fortsättningen. Dvs att stimulera kroppen till utveckling och vara lagom sliten. Så sliten att jag höjer mig flera steg, men inte så sliten att träningen framöver blir lidande. Vi får se hur det blir mer det.

Jag återkommer kring morgondagens cykling och en sammanfattning av resan. Sedan lär det vänta många rapporter från trainercykling innan jag åter får cykla i värme.

I går blev det för övrigt klart med SM-arrangör. Det blir Gottne, vilket innebär att det nästan är hemmaplan. Riktigt skoj, men som det ser ut passar nog inte banorna mig så bra. Men det är bara att göra sitt bästa, och i nuläget sänker jag inte mina målsättningar.

Nordiska mästerskapen är i Danmark och om det blir bra resultat i början av säsongen siktar jag även dit.

Gran Canaria - Maxinsats upp till Soria = Jag sprängde mig

Tre riktigt tuffa cykeldagar och därför mycket lugnt igår. Förhoppningen var att benen åter skulle vara i toppform till dagens cykling. 

För att ytterligare öka chansen tog jag sovmorgon och åt frukost först vid 09.30. Jag insåg dock snabbt att benen fortfarande kändes gamla och stela. Lite som stockar. Kanske inte så underligt då jag på de tre första dagarna haft ungefär 3 timmar på en sådan effekt som hemma brukar kallas intervaller. Det är sällan jag får ihop 3 timmar effektiv intervalltid på en vecka. Ännu mer sällan kryddar jag med ytterligare 18 timmar cykling i anslutning till detta. Aldrig får jag in allt detta på tre dagar.

Hur gör man då benen fortfarande är trötta? Jo, men tar det lite lugnt och låter kroppen vila 2 extra timmar och startar först 11.30. Därefter bestämmer man sig för att inte låtsas om att benen är trötta utan bara köra på.

Planen för dagen var att styra kosan mot klättringen upp till Soria. Kändes det hyfsat skulle jag köra en maxinsats, annars fick det bli mer piano. För att öka förutsättningarna att det skulle gå att köra hårt tog jag det väldigt lugnt på vägen till klättringen. 

Efter ca 40 minuter kände jag att det var läge och stanna för stretching. Ont lite här och där. Framsida lår var extra stela och jag tog tag i foten och lyfte benet för att sträcka ut. När jag sedan släppte ned benet fick jag min första och förhoppningsvis sista skada här på ön. Jag skar mig nämligen på undersidan av skon och handen blödde fint.

Hyfsat klumpigt och klantigt minst sagt.

Inte mycket att bry sig om, utan jag rullade vidare. Slakmota i ca 14 km ledde så fram till stigningen.

Det kändes ändå hyfsat okej, och man måste ju våga för att vinna. Jag bestämde mig för att ladda uppför berget. En snittlutning på ca 7% och drygt 5 km klättring väntade.

Så var jag snart framme. Mitt mål för dagen var att klara 380 watt och då kanske ha en chans att klara 20 minuter? Jo, jag visste det skulle bli tufft. Kanske omöjligt. Jag hade aldrig maxat denna klättring, och visste därför inte vad jag skulle kunna mäkta med.

 Det är ju kanske inte helt optimalt att köra en maxinsats efter så mycket tuff cykling på slutet heller? I alla fall inte om du vill ha ett riktigt bra resultat.

Sedan är inte heller klättringen upp till Soria någon höjdare för mig då det gäller att få till en tidsmässigt bra tid. Det är ju nämligen ganska så brant klättring. Det är negativt för stora tunga cyklister som mig.

Jag hade inte heller för dagen lättat varken mig eller cykeln. Men det skulle nog inte göra så stor skillnad med mindre väska i flaskorna, och tomt i fickorna? Min tävlingshoj är några kilo lättare, men jag vet inte hur det påverkar. Den största skillnaden skulle nog vara om jag själv lättade lite i vikt, men det var lite för kort om tid fram till klättringen för att fixa det. Får se om det går att göra något fram till säsongen istället.

Trots alla om och men trodde jag initialt att jag var starkare än någonsin. Vet inte varför. Det innebar att jag startade stenhårt och höll 400 watt första 3 minuterna. Trots att jag insåg att detta var för tufft, körde jag på. Jag släppte efter ett tag av lite, men hade efter 7 minuter hade ett snitt på 390 watt.

Pang!! Jag hade sprängt mig både fysiskt och mentalt. Jag insåg att det inte skulle fungera att hålla denna intensitet i ytterligare 13 minuter. Jag gav upp. Helt plötsligt visade effektmätaren 130 watt. Jag hade parkerat. Slut för idag.

Ja, inte mycket att göra åt.

Så kom jag på att jag ändå måste upp, så kanske kunde jag köra hyfsat i alla fall? Lade mig så efter ett tag på lite drygt 300 watt och kände att det började kännas mer okej. Jag försökte därför öka och det fungerade upp till drygt 350 watt, men sedan tog det stopp.

Nu var jag inte kaxig precis. Brinnande ben och och hög puls, och samtidigt kunde jag knappt hålla 350 watt. Häromdagen körde jag 30 minuter på ungefär samma watt utan att ens vara uppe pulszon 5. Nu var det en annan visa. Men så går det när du bränner för hårt i början.

Det var kanske inte helt smart att börja klättringen så hårt. Särskilt inte då jag var sliten redan när jag började. Nu fick jag lida för det.

Lite vilja kom dock tillbaka och jag försökte att inte gå under 350 watt. Jag pendlade där, men det fanns inte något mer.

17 minuter cyklade och det började plana ut. Skönt, jag går nog i mål trots allt. Synd att jag är slut annars hade jag här kunnat tjäna mycket tid, då nackdelen av min vikt minskar när det planar ut.

Undrar verkligen vad det blir för tid på detta? Jag är i alla fall trött.

Så såg jag målet och det var bara ca 500 meter kvar. Jag bestämde mig för att inte spurta. Både för att det kändes som att det inte var värt det när jag inte nådde mitt mål, och sedan var jag ju bränd  och sprängd också.

I mål. Jag tittade på klockan. Missade mitt mål med 18 sekunder. Hade kanske gått med fräschare ben och smartare körning i början? Ja, idag var detta i alla fall max. 20 minuter och 18 sekunder på 363 watt blev resultatet. Inte helt nöjd med tid och effekt, men mer nöjd att jag kunde tända om och kämpa in i mål, trots en bedrövlig känsla och en slutkörd kropp. Tror trots allt att tiden också är relativt hyfsad.

Nedan syns en sprängd gubbe!

Jag rullade vidare till Martas supermarket för att köpa lite vätska. Jag behövde nämligen hetsa i mig det mesta av vattnet i flaskorna och ta en bar för att åter vara på banan. Marta var som vanligt på plats och idag såg hon ut att må lite bättre.

Jag hade två teorier att först klättra vidare mot Tauropass och sedan upp i bergen, eller köra Soria 1-2 gånger till. Teorierna föll. Det började nämligen regna.

Jag tänkte om och rullade ned till kusten. I stället tog jag kustvägen till Puerto de Mogan och sedan vidare till Mogan.

Distansintensitet efter kusten och när jag sedan svängde av mot Mogan körde jag några tröskelintervaller och mot slutet en fyra på ca 380 watt.

In i regnet sista biten innan jag skulle vända. Med andra ord var det rätt val att inte cykla upp i bergen. Det är riktigt kuperat här på ön vilket dagens runda visar. Jag var mest efter kusten men klättrade ändå mer än 2000 höjdmeter.

Full fart ned mot kusten. Sedan var det dags att bli lite mer trött. Varje klättring skulle nu köras hårt de sista 30 km av dagen. Utför skulle jag ta det mer lugnt. Jag fick till 4 stycken 3:or på ca ca 390 watt och några enminutare på plus 400 watt.

Det kändes bättre än väntat och jag hade kraft för alla klättringar.

Framme vid rondellen upp mot Soria var det nu 12 km kvar och jag bestämde mig för att ta det ganska lugnt på slutet. Jag började nämligen bli ganska så sliten nu.

Då rullade en annan cyklist upp bredvid mig och pratade lite kort. Han meddelade att han var från Schweiz och sedan sa han att vi borde rejsa till Maspalomas. Ja, vad svarar man på det? Med tanke på kroppen borde svaret bli nej. Jag bestämde mig för att fortsätta ta det lugnt och svara NO. Jag öppnade munnen och svarade Yes! Vad hände? Då var jag fast. Vips var det visst ett race.

Nu väntade lite mer än 13 riktigt tuffa minuter. Denna cyklist var av det starkare slaget, så jag fick verkligen gräva djupt för att hänga med. Inte gjorde det situationen lättare att han typ vägde 20 kilo mindre än mig. Oj vad det brände när klättringarna skulle gå i plus 500 watt. Tur att de inte var så långa och att jag han återhämta mig lite mellan varje klättring.Vi höll ihop hela vägen fram och båda fick bita i.

Jag avslutade alltså dagen med lite bonus i pulszon 5, men rejsa är alltid skoj. Åtminstone så länge jag inte blir avhängd.

Med 4 kilometer kvar till hotellet svängde min kamrat av och jag tog det nu riktigt lugnt på slutet.

Idag blev ytterligare en bra och även tuff runda. En normaliserad watt på 247 för hela rundan på 4 timmar och 40 minuter. Räknar vi bort den första lugna timmen och sista tio minuterna blev det en normaliserad watt på 275 under 3 timmar och 30 minuter. Många och bra intervaller och slutligen en sprängning till Soria. Bra cykling alltså. Faktiskt också nöjd med att kunna tända om och få till bra cykling i ca 3 timmar efter att jag bränt mig i maxklättringen.

Nu dags för middag. Ska bli intressant att se hur kroppen känns på morgondagens cykling. En cykling som blir den sista cykeldagen här på ön. Det går fort när det är en kortare resa med bara 6 heldagars cykling. Jo, jag hinner kanske cykla en stund på onsdag också innan jag flyger hem, men det får då bli en bonus.

Gran Canaria - Skrämde vettet ur gästerna och sightseeing

Efter 20 timmars relativt hård träning den första halvan av resan till Gran Canaria var det i dag dags för en lugnare tillställning.

Min plan var att komma ut tidigt och rulla en lugn runda och att i morgon åka ut lite senare. På detta sätt maximerar jag vilan samtidigt som det blir cykling varje dag. Tyvärr blev det inte riktigt som jag önskade.

Jag var extra tidigt vid frukosten idag, nämligen 07.30. När jag sedan skulle rulla i väg en timme senare regnade det! Typiskt. Bara att gå upp på rummet och vänta in ett bättre väder. 09.30 var det så dags för ett nytt försök.

Jag rullade cykeln genom korridoren och när jag precis kom fram till ett hörn som ledde ned till trappen kom en man och en kvinna. De blev livrädda och skrek högljutt. Det var min cykel som uppenbarade sig runt hörnet med det karaktäristiska cykelljudet. Trodde jag i alla fall. De trodde det var en orm hörde jag de säga!

Efter att skrämt vettet av hotellgästerna rullade jag ut i det som nu var strålande solsken. Till att börja med rullade jag lite efter kusten i lugnt och sakta mak.

Jag tog också en massa avfarter där jag inte brukar vara och kollade läget. I utkanten av Maspalomas hade flera nya kvarter dykt upp sedan förra året. Jag åkte runt och tittade, och här fanns förstås bara nya fina hus.

Det visade sig inte bara vara ett bostadsområde, utan flera som dykt upp på kort tid. Verkar vara hett att bosätta sig på Gran Canaria.

Efter att ha snurrat lite rullade jag vidare en stund efter kusten och vände när det kändes lämpligt. Ytterligare lite avstickare och sedan tillbaka mot hotellet.

Idag blev det bara 90 minuters cykling och helt klart känns benen ganska så trötta och sega. Jag hoppas att dagens lugna cykling och långa vila tills mitt på dagen i morgon ska göra att benen åter spritter. Eller åtminstone känns piggare än idag.

För att öka chansen till att vara fräschare imorgon gick jag på en längre vandring i sanden efter att ha hällt i mig några koppar kaffe. Att vandra i sanden brukar mjuka upp musklerna, även om de inte kändes mjukare efter två timmars träning för benen. Men i morgon kanske!?

För övrigt var det bara fint någon timme idag. I övrigt molnigt och ganska kallt. Det har överlag inte varit bra väder på resan. Jo, helt okej för cykling, men inte alls för de som vill slappa och sola.

Just, jag körde kompressionstights också. Brukar vara effektiva.

I dag körde jag lätt lunch med en typ av grekisk sallad då jag inte gjort mig förtjänt av mer. Förhoppningsvis blir det mycket träning i morgon och därmed också mycket mat.

Lite mer kaffe och sedan upp på rummet.

Resten av dagen har jag ägnat åt att tvätta alla mina cykelkläder som inte luktade mumma kan jag lova, och sedan sköta en hel del arbete. Det har som vanligt vält in e-post och jag har försökt svara på det mesta för att inte ha en allt för ohanterlig situation när jag är tillbaka på arbetet. Jag lär få köra ytterligare ett antal timmar på onsdag också. Tillbaka på arbetet på torsdag.

Nu ska jag snart äta middag och eventuellt försöker jag somna tidigt. Kan dock bli svårt då mitt rum ligger alldeles bredvid där hotellet har underhållning på kvällarna. Brukar kännas som de sitter och spelar inne i rummet. Men hittills har det i alla fall varit ganska bra, så det känns ok.

I morgon ska jag för första gången ta lite sovmorgon, Sedan hoppas jag cykelkläderna är torra, gubben är laddad och benen är pigga. Ja, i sådana fall blir det nog lite cykling även i morgon.

Gran Canaria - Klättring i bergen och full fart utför

Idag var det dags för den tredje heldagen här på ön. Även i dag fick jag trevligt sällskap av Johan Nordlund. I morgon åker han hem, så då får jag nöta vägarna själv.

Idag var också första dagen med bättre väder och lite sol till och med. Därför blev det därmed lite bergscykling.

Precis som igår sammanstrålade vi vid rondellen på väg mot Soria. Vi tog sikte mot klättringen upp till Soria. Först handlade då om 14 km med slakmota. Vi började rulla bredvid varandra och två cyklister tog rygg på oss. Vi var alltså lite av hjälpryttare fram till klättringen. Inte fel att få en gratisresa fram till det jobbiga.

Nu visade det sig dock att den ena släppte ganska fort och den andre lät mer och mer ansträngd innan även han släppte. Vi rullade på och snackade om det ena och det andra och intensiteten låg kring 250 watt. Det kändes bekvämt.

Så var vi framme vid klättringen och vi tog ett kort stopp för att ta av armvärmare och väst. Nu väntade 5,5 km med i snitt 7,7 procents lutning. Denna väg är riktigt trevlig med många serpentiner och riktigt fin asfalt.

Benen kändes förvånansvärt pigga efter gårdagens mastodontrunda på lite drygt 7 timmar, men jag bestämde mig ändå för att köra kontrollerat upp. För en maxinsats krävs ännu mer sting i benen. Jag bestämde mig för att köra MAF-intensitet upp och se vad det blev för snittwatt. Det innebar alltså att jag försökte hålla 140 i puls hela vägen upp.

Det blev en trevlig och bra klättring med mersmak. Snittpuls på 140 och snittwatt på 291. Bra helt klart.

Kort paus och sedan fortsatte vi mot Tauropass. Det innebar ca 3 km cykling, delvis väldigt brant och extremt dålig asfalt. Av den anledningen har jag bestämt mig för att aldrig cykla denna väg utför. Känns för riskabelt.

Vi fortsatte rulla mycket kontrollerat och där vi fixat dessa tre kilometer nådde vi åter fin asfalt i Tauropass. Höger och fortsatt uppför. Klättringen fortsatte, men vi tog det fortsatt ganska så lugnt.

Efter ca 2 timmars klättring från rondellen i Soria såg vi så Ayacata. Där på ca 1400 meters höjd tog vi en kaffe. Sedan utför på relativt dålig väg tills vi nådde San Bartolome. Där valde vi att svänga vänster ned mot Santa Lucia och vidare ned mot El Doctoral. Denna väg är riktigt fin. Perfekt asfalt, vindlande vägar och öppna kurvor där det går att stå på. Detta är helt klart den bästa längre utförslöpan från bergen. I alla fall enligt mig.

Jag matade på bra och försökte trycka i de korta stigningarna. Känslan var fortsatt bra.

Så var vi nere vid kusten och tänkte oss ett partempo efter kusten. Här brukar det gå att köra extremt fort då det går lätt utför och alltid är medvind. Planerna fick dock skrinläggas då det för en gångs skulle visade sig vara motvind.

Vi rullade efter kusten och nådde ganska snart Playa del Ingles. Vi svängde in till mitt hotell och snackade en stund och tackade därefter varandra för mycket och trevlig cykling. Nästa gång vi ses lär nog vara på Sverigecupen 2017.

Dagens runda blev 105 km och ca 4 timmar och 20 minuter. Inte så hårt idag, men det är klart att tiden de senaste dagarna tar på.

Jag gick upp på rummet och fixade lite och sedan gick jag ned för lunch. Det blev totalt en timmes vila.

Sedan kände jag mig laddad för lite mer cykling. Det skulle kanske kunna vara lämpligt att cykla efter västkusten, svänga i rondellen mot Soria och sedan cykla uppför slakmotan och vända när det brantar på. Det skulle innebära ca 57 km till. Räknar jag bort tiden in och ut från Playa del Ingles var tanken att rulla på hyfsat bra, utan att det skulle gå hårt. Så blev det också.

Efter kusten gick det lugnt utför och bra tryck uppför. Från rondellen i Soria ca 250 watt i slakmotan och sedan började det roliga när jag vände. Här är nämligen den andra riktigt roliga utförslöpan. Den har en helt annan karraktär än utför via Santa Lucia. Här är det inte så brant och du måste hjälpa till lite mer. Men är det bra vindar går det att köra på riktigt fint. Många svängar också, men ingenstans behöver du släppa av. Jag bestämde mig dock för att inte maxa utan köra kontrollerat. Ett snitt på 240 watt gav en snittfart på 43 km/h. Trevligt.

Tillbaka efter kusten och jag fortsatte med ungefär samma intensitet tills jag nådde Maspalomas. Sedan lugnt till hotellet. Idag kändes det bra hela vägen och jag var inte slut när jag nådde hotellet.

Jag kunde nu summera ytterligare 57 km bra cykling. Totalt i dag 162 km och 6 timmar och 11 minuter. Även i dag många höjdmetrar och en normaliserad watt precis som i går på 250 watt.

Nu har jag varit här i tre heldagar och har totalt cyklat 20 timmar, 530 km och många höjdmetrar. Känslan har varit extremt god. Nästan så jag blir orolig att toppformen 2017 kom i januari. Nu gäller det att våga vila lite. Även om känslan är på topp är det nog inte läge att köra på lika mycket resten av dagarna. Risken är då att det blir en lång paus när jag kommer hem .Så nu blir det nog lite mindre cykling framöver. Återkommer med en plan.

Efter cyklingen snackade jag med sonen och sedan middag. I morgon blir det cykling, men vad vet inte ens jag just nu.

Återigen tack Johan för trevligt sällskap.

Gran Canaria - Cyklat med Tinkoff och gått in i väggen

Dag 3 på ön och idag skulle jag och Johan sammanstråla vid rondellen upp mot Soria. Planen var en klättring uppför Soria, vidare mot Tauropass och in i bergen.

Vid 09.30 mötte vi upp varandra, och vi blev ganska snart på det klara på att det inte skulle bli några berg idag. Det såg onödigt kallt och regnigt ut i bergen.

I stället beslutade vi oss för att åka kustvägen via Playa del Ingles och vidare mot El Doctoral. I El Doctoral sedan mot klättringen till Santa Lucia. Men då det var dåligt väder i bergen var istället planen att bara klättra första delen och därefter svänga höger mot Ingenio. Så blev det också.

Idag var vindarna för en gångs skulle inte mot efter östkusten, så vi tog oss utan större ansträngning till klättringen.

Vi tog klättringen väldigt balanserat och sedan höger. Nu väntade en riktigt trevlig väg under många mil. Uppför, utför och vindlande svängar om vart annat.
Prova gärna denna väg om du inte vill/inte kan cykla upp i bergen. Det blir många höjdmetrar ändå och vägarna är fina.

När du når Telde går det att svänga upp i bergen, men vi valde att vända och cykla samma väg tillbaka. Allt för dåligt väder.

Efter någon timme stannade vi för lite kaffe innan vi rullade vidare.

Cyklingen under dagens runda gick lugnare än igår, men det var ändå hyfsad intensitet här och där.

Tillbaka i Playa del Ingles rullade Johan med till mitt hotell och vi snackade lite innan han rullade vidare tillbaka till sitt hotell.

Cykelklockan visade drygt 120 km och närmare 4.5 timme. Jag gick in på hotellet bytte om och gick ned i restaurangen för lite lunch. Ja, jag har All-inclusive trots att jag inte är på hotellet så mycket. Det var dock i stort sett samma kostnad som halvpension, så det var ett lätt val. Efter lite pasta gick jag ut till poolbaren och hällde i mig tre koppar kaffe. Gick upp på rummet igen,

Tänkte att jag faktiskt skulle önska att jag var lite tröttare i dag. Kanske en cykelrunda till? Sagt och gjort. Ombyte igen och ut på vägarna.

Jag bestämde mig för att sikta på att cykla 200 km i dag. Första steget var att cykla tur och retur till Puerto de Mogan. Sedan skarva på lite på slutet med det som saknades.

Jag rullade iväg hyfsat beskedligt, men ganska snart insåg jag att benen sprätte. Jag bestämde mig därför för att köra hårt i alla stigningar till Puerto de Mogan och lugnare utför. Framme i Puerto de Mogan skulle jag ta det lugnt tillbaka och resten av rundan.

Sagt och gjort väntade nu 30 km och ca 500 höjdmetrar. 350-400 watt i varje stigning och lugnare utför. Det gjorde att jag låg kring MAF-puls hela vägen förutom sista kilometern då jag tryckte lite hårdare. Det kändes bra och kontrollerat, och det fanns hela tiden en del sparat. Riktigt skoj och fort gick det. Det tog 50 minuter och det var många minuter snabbare än vad jag brukar köra.

Riktigt nöjd och kände mig stark vid vändningen. Skulle snart känna mig sämre, men det lämpar sig inte för bilder.

Jag vände i Puerto de Mogan och skulle nu rulla lugnt. Uppför första stigningen. Så svänger en Tinkoffcyklist ut mitt framför mig. Jo, jag vet att de ska lägga ned, men det har varit tre stycken från deras proffsstall här som vi sett flera gånger. Vet inte om de inte har något klart, eller varför de cyklar i dessa dressar.

Hur som helst hejade han och började cykla på. Jag tänkte att jag kanske ska försöka hänga med en stund och se hur jobbigt det blir. Planen om att ta det lugnt sista 45 km var nu glömd!

Lyckades få till en bild i starten

Han tittade bak och såg att jag tog rygg. Han ställde sig då upp och matade på bra uppför (även om han säkert hade en hel del sparat). Jag lyckades dock hänga med och även utför när han låg på ramen för att öka farten. Efter kanske 6-7 minuter tittade han bak och vinkade fram mig.

Oj, hur skulle jag göra nu. Inte mycket att tveka på. Bara att gå så hårt jag visste jag kunde orka en hyfsad lång tid. Det blev 350--420 watt både uppför, på slättan och utför. Jag såg i skuggan att han låg i rygg. Jag fortsatte mata. Hur skulle jag komma ur detta. Kanske svänga in i en by och låtsas att jag bor där? Nej, jag bestämde mig för att våga och orka köra på lite mer. När jag efter närmare 15 minuter vågade titta bak var han borta. Nej, jag tror inte att jag körde så hårt så han fick släppa. Antingen ville han köra lugnt, eller så hade han svängt av mot någon av hotellen på vägen.

Själv var jag nu ganska stekt. Att i stort sett maxa i 20 minuter när man redan cyklat 6 timmar och timmen innan var hård. Ja, det tar på.

Jag kände att nu kommer sista delen av denna runda bli rejält jobbig, och det blev den. Ner på ett snitt på ca 200 watt och jag kände att jag var tung i bröstet och jag mådde nog lite dåligt också. Benen var svaga.

25 km kvar. Ja, en liten prövning helt klart. Hade nog varit bra att ha energi i flaskorna eller en bar i bakfickan, men något sådant fanns inte.

Det gick ändå ganska hyfsat fram till Maspalomas. Där insåg jag att jag behövde förlänga rundan med ca 12 km för att nå mitt mål på minst 200 km. Ja, mål ska hållas även när du är slut.

 Jag svängde därför av in mot Monte Leon och körde drygt 6 km slakmota. Nu gick det inte fort kan jag säga. Gubben hade i stort sett väggat.

Det var en befrielse när jag fick vända och då hade ca 12 km till hotellet. Det blev lugnt och beskedligt tillbaka, men ändå var det jobbigt. Framme!

Totalt blev det 205 km och 7 timmar och 15 minuter i dag. ca 3400 höjdmeter och en trött gubbe. Normaliserad effekt för hela rundan på 250 watt, och då gick det ändå väldigt lugnt bitvis. Min polar tycker att rundan kräver 6 dagars återhämtning!

Upp på hotellrummet och nu mådde jag inte helt najs. Huttrade av energibrist och den varma duschen var skön. Sedan ner för middag. Efter första portionen kändes det bättre.

Efter lite snack med sonen och en stunds slappande är jag nu tillbaka på banan.

Undrar dock hur det ska kännas 09.00 i morgon bitti då det åter är dags för lite cykling. I morgon ska jag och Johan göra ett nytt försök med Soria. Undrar om jag får lifta med upp, eller om kroppen på något sätt är på igen. Häng med får du veta.

Gran Canaria - Rekord uppför tauro och sårigt ansikte

Dag två på ön startade med att telefonen ringde vid 07.40. Nu var det dags för frukost och sedan förberedelser för dagens runda.

Jag och Johan Nordlund från Team Norrbotten hade kommit överens om att jag skulle cykla till Puerto Rico där han bor och utgå därifrån. Jag skulle vara där 09.45, och tänkte att jag då behövde åka ca 09.15.

Jag skickade ett sms till Johan och meddelade att jag var på gång och borde vara där på ca 30 minuter. Han mailade då tillbaka och meddelade att det blir svårt med 30 minuter på den sträckan.

Jag kom iväg 09.12 och insåg när det tog 10 minuter bara att ta sig ut ur Playa del Ingles att det skulle bli tufft att vara i tid. Det ledde till att det blev hårdkörning direkt. Från rondellen till just innan Puerto Rico blev det ett snitt på 32 km/h, vilket innebar att det behövdes rejält tryck i stigningarna då det är många höjdmeter att klara av.

Vi sammanstrålade och tog vägen mot Mogan. Vi rullade nu relativt lugnt och snackade om det ena och det andra.

Planen var att cykla uppför Tauropass och vidare in i bergen för att sedan rulla ned via Santa Lucia.

Efter ca 30 km var vi i Playa de Mogan och tog då höger mot Mogan. Nu väntade ungefär 9 km med stigning upp mot den "riktiga" stigningen.

Då var vi framme vid korsningen där vi nu skulle ta höger upp i bergen. Vi stannade kort innan det var dags att ge sig på klättringen. Johan meddelade då att han skulle försöka ta personrekord från korsningen upp till korsningen där du kan ta höger mot Soria. Därmed väntade en klättring på 8,3 km, en snittlutning på 6% och drygt 550 höjdmeter. Jag meddelade att jag nog skulle ta det lugnare, då jag inte förberett mig mentalt på någon hårdkörning.

Men du vet hur det är. Det är svårt att köra lugnt när andra matar på.

Johan åkte tillbaka en bit för att få en flygande start till Stravasegmentet och sa att jag kunde börja rulla på. Jag tog det lite piano alldeles i början, men tänkte sedan att jag ökar lite så han får jobba för att gå i kapp. Då kunde jag sporra honom till en snabbare tid.

När jag kört en stund kändes det så bra att jag bestämde mig för att fortsätta med samma intensitet. Jag låg då ungefär på tröskeln. Dvs, jag maxade inte, men det gick hårt. Det sporrade helt klart att känna att jag kunde ligga på utan att tröttna och att det dessutom fanns sparat om det skulle krävas.

Så var jag framme vid målet för denna insats och jag tryckte av klockan. 29.02 på klättringen kändes som att det var bra. Snittwatt på 349 och pulsen på i snitt 87,5%. Jag har helt klart höjt mig ett steg vilket känns great. Undrar vad jag klarat om jag maxat? Skulle tro det fanns kanske en minut till att kapa. Med denna intensitet hade jag hur som helst kunnat köra på en bra stund till.

Johan körde också bra och kom inte in så långt efteråt och slog sitt rekord med ca 4 minuter.

Själv kör jag inte Strava, men Johan pratade en hel del om det, så jag kunde inte motstå att efter träningen kolla in tiderna på denna klättring. Jag kommer ju köra H45 i sommar, och jämförde mig med andra i samma ålder. Jag blev då väldigt förvånad när det visade sig att jag hade den 12 snabbaste tiden genom alla tider (stravatider), och snabbast av alla svenskar som vid något tillfälle registrerat sin tid på strava. Totalt har 1686 personer registrerat sina resultat. Med en maxinsats hade jag kapat några platser till, men de allra snabbaste är ruskigt snabba, och dit är det en bra bit. Hur som helst en bra boost för självförtroendet.

Efter en kort paus fortsatte vi uppför, men redan efter några kilometer bestämde vi oss för att vända och rulla utför. Det var nämligen väldigt kallt och regnet låg i luften.

Ner till kusten igen. Vi följde sedan kusten och funderade på att ta Soriaklättringen. Men då vi kom dit bedömde vi att det skulle vara allt för dåligt väder även uppe i Soria. Därför fortsatte vi till Maspalomas och tog sedan ett varv runt Monte Leon.

Även nu tryckte vi på hyfsat på den 7 km långa klättringen. Vi stannade kort på toppen, och slutligen fick jag fram kameran som jag glömt större delen av dagen och tog en bild.

Nu var det brant utför innan en riktigt trevlig sträcka tillbaka mot Maspalomas väntade. Lite utför hela vägen och en trevligt snirklig väg. Tyvärr var det ingen bra vind för några hastighetsrekord, men det blev högt tryck i alla fall. 10 minuter med ca 45 km/h i snitt och mestadels kring 340-390 watt. Det är roligt med lite fart.

Vi tackade sedan varandra för i dag och jag cyklade vänster hemåt och Johan cyklade mot Puerto Rico.

Totalt blev det ca 5 timmar, 130 km och många höjdmetrar. En riktigt trevlig och bra cykelrunda med perfekt cykelsällskap. Vi cyklar tillsammans även i morgon.

Efter cyklingen har jag promenerat, duschat, bloggat, ätit, pratat med sonen, arbetat och slappat lite. Nu ska jag förbereda inför morgondagens cykling.

För övrigt smörjde jag i tisdags in ansiktet med en ny hudkräm efter att ha rakat mig. Jag fick då någon form av allergisk reaktion och blev alldeles röd. I går hade det utvecklat sig till utslag och sårliknande grejer. Jag smörjde då in mig med en annan ny salva som enligt beskrivningen skulle hjälpa. Det blev ännu sämre. Hela natten kliade det, och mitt i natten fick jag försöka tvätta bort salvan då det kändes allt sämre. Nu har jag flera riktiga sår i ansiktet. Surt, men inget att göra åt.  Jag får vänta ut detta och hoppas det snart vänder.

Gran Canaria nästa

Precis som tidigare år är det dags för en januariresa till Gran Canaria.

En sådan resa fyller många syften. Träningsmässigt är mina träningsläger utomlands av avgörande betydelse för min utveckling som cyklist. Jo, många kan lösa mängdträningen utomhus även på vintern. För mig fungerar det dock inte bra. Jag har alldeles för dåliga luftrör för att träna när det är kallt. Det brukar leda till träningsuppehåll när jag provar att kontinuerligt köra utomhus. Sedan tycker jag att det många gånger också är svårt att få till kvalité då vägarna är ojämna och det alltid finns en oro för att åka i backen.

Sedan har vi det faktum att väldigt mycket träning under mina utlandsresor kan ge ett annat fokus på min träning de andra veckorna i Sverige. Det tror jag både utvecklar mig mer och det blir också lättare att fixa livspusslet då det innebär färre träningstimmar på hemmaplan än vad det blivit om jag inte haft mina träningsläger.

Jag har också insett att träningsläger utomlands där fokus är på cykling gör att jag mår bättre övrig tid och orkar mer. De många timmarna i sadeln leder också fram till väldigt många tankar och reflektioner kring livet som gör att mycket klarnar och många utmaningar hittar sina lösningar.

Att det sedan är fantastiskt roligt och stimulerande att få upptäcka nya miljöer, människor och att få möjlighet till all propagandacykling är ju inte heller direkt ett minus.

Att förlägga cykelresorna med jämna mellanrum under försäsongen gör det också lättare att hålla uppe motivationen när jag nöter trainer.

Sammantaget vill jag utvecklas så långt det går som cyklist och jag har höga mål i min träning och på tävling. Då är detta upplägg enligt mig avgörande.

Att jag får arbeta extra hårt innan och efter resorna och dessutom jobbar några timmar varje kväll under mina resor, är något jag tar för att få denna möjlighet.

Att Katten är så förstående är jag extra glad för och det är en förutsättning för att jag ska kunna genomföra detta. Det är också roligt att Katten får ett allt större intresse för cykling och hon utvecklas och har utvecklats som cyklist..

Förutom mina cykelresor och några få resor med arbetet är jag inte på mycket annat och ägnar denna tid med familjen. För hur det är, så är ju alltid familjen viktigast.

De senaste åren har jag åkt på två resor per år under våren och total 28-31 dagar. I år blir det en klar minskning av antalet dagar på cykelresa, nämligen 20 dagar. Däremot blir det tre resor i vår, då det inte gick att lösa att åka bara två gånger, men ändå få ihop tid och sällskap med cykelklubben och med Katten.

Det blir alltså så att jag nu på onsdag åker en vecka själv och cyklar. Som det ser ut blir det ett antal dagar som jag cyklar med andra på plats. I början av mars åker jag och cyklar med Katten och i början av april med Vännäs CK. Resa ett går till Gran Canaria medan resa två och tre tillbringas på Mallorca.

Jag räknar med dagliga rapporter från ön. Häng gärna med.

Ikväll har jag hållit i utprovning av cykelkläder till Vännäs CK och packat inför resan. Jag hoppas kunna rulla lite lugnt innan jag somnar. Sedan vilar jag i morgon och avresa till Gran Canaria vid 06.00 på onsdag.