Gran Canaria - Rekordjakt blev rekordslakt!

Dagens cykling med många rekord rapporterade

Ja, innan vi går på huvudnumret så börjar jag att berätta om en skön frukost på balkongen och därefter en lång promenad med hela familjen efter stranden.

Lite bad och sedan första lunchen tillsammans alla 14 som är med på resan.

Ja, äntligen är alla friska. En av Melvins kusiner har varit mycket dålig och fick i går åka på sjukhus för att få dropp. Han kom tillbaka till hotellet i natt och i dag var han mycket piggare. Även om orken förstås inte blir på topp direkt. Riktigt skönt att han mår bättre.

Vi firade med en kusinbild (endast den yngsta saknas).

Ja, det blev alltså en riktig långlunch och först vid tre på eftermiddagen var vi tillbaka på hotellet. Jag bytte om och sedan var det dags för dagens cykling.

Inget regn i dag, men fortsatt rejält blåsigt. Jag hade sedan tidigare planerat att cykla Monte Leon-rundan. Ni som varit i Playa del Ingles och cyklat vet att det är berget som ligger ovanför Maspalomas och där många börjar eller slutar sina rundor. De som inte cyklat så mycket kan också se själva rundan som öns utmaning.

Totalt klättrar du upp till ca 500 höjdmeter. Tar du vänstervarv är det brantare uppför och en tuffare klättring. Tar du högervarv börjar det med en lång slakmota och en kortare klättring.

Jag hade bestämt mig för vänstervarv och för en gångs skulle här på ön hade jag tänkt maxa lite och se om jag kunde slå några rekord.

Som jag sagt tidigare ägnar jag mesta tiden åt familjen på denna resa, så det blir korta cykelturer. Samtidigt är då planen att mata på ganska så rejält.

Först ca 6 km uppvärmning och sedan var jag då framme vid dagens utmaning. Nu väntade 8 km klättring med ett snitt på 5%. Då ska vi ha med oss att det går utför lite här och där, så där det går uppför är det ofta rejält brant. Framför allt i början biter det i med en dryg km på ett snitt av 11% och rejält brant i vissa partier. Rent generellt är det tuffast klättring de första 3 km och sedan planar det ut lite.

Jag matade på och hade bestämt mig för att gå absolut max den första brantaste delen vilket innebar ca 1,5 km. Sedan släppte jag av och tänkte ta det lugnt. Men efter 30 lugnare sekunder ändrade jag mig och bestämde mig för att trycka ända upp till toppen. Nu dock med med lite kvar. Så pulsen sjönk från en bra bit över 90% till att sedan landa på ett snitt resten av klättringen på 86%. Men visst blev det jobbigt då jag gått all-out i början.

Tryck hela klättringen upp och trots hög effekt orkade jag ligga på hela vägen. Skoj, när kroppen känns så.

Utför de brantare delarna tog jag det riktigt lugnt och när jag sedan kom ned där det bär svagt utför i nästan 10 km körde jag medelhårt.

Ja, då hade jag alltså avverkat de 21 km som Monte Leon innebär. En bit över 42 minuter för hela varvet innebar ett snitt på nästan 30 km/h och då hade jag hunnit varit uppe på nästan 500 meters höjd. Nu har jag aldrig tidigare kört, men inte trodde jag att det skulle gå nästan 10 minuter snabbare än mitt näst snabbaste varv.

Jag hade bestämt mig för 140 minuter idag och det var mycket tid kvar, då det gått undan så bra.

Bara att ta tjuren i hornen och köra efter kusten. Fram till rondellen mot Soria och sedan tillbaka. Vägen ut gick inte lätt då det var storm emot, men desto lättare tillbaka då all vind låg i ryggen.

Helt klart var det smart att köra Monte Leon i dag där du inte påverkas så mycket av vindarna i klättringen. Skojigare än rejäl motvind efter kusten. Däremot bra träning efter kusten då jag försökte övervinna vinden genom hårt tryck i pedalerna. I medvinden tillbaka blev det bara tryck i vissa av klättringarna.

På slutet hade jag dock bestämt mig för en sista maxning. Denna gång i sista klättringen från Maspalomas fram till rondellen som om du tar vänster leder till Fataga och tar du höger kommer du ned till Playa del Ingles. Där finns en klättring på en dryg kilometer med de sista 600 meterna på ca 7%. Här matade jag vad som gick och sedan lugnt tillbaka till hotellet.

När jag kom tillbaka efter exakt 140 minuters cykling var jag ganska så ansträngd. Rundan hade gått hårt, och under ca 1 timme mellan 300 och 600 watt (mest mellan 330 och 420).

Jag använder inte Strava så mycket, men när jag kör hårt någonstans är det intressant att jämföra med tidigare cykling och även om det rent allmänt är hyfsat konkurrenskraftigt. Jag reggar dock aldrig några rekord. Jo, jag vet att vissa av er retar sig på detta, men jag tänker att jag kör på mitt sätt och delar så mycket annat med er.

Känslan från dagens träning stämde. Kroppen var bra. 34 personliga rekord på Strava är väl en sak, då jag sällan maxar här på ön. Men rekorden var mycket snabbare än alla övriga tider jag gjort.

Ja, sedan var det lite skoj också att se att alla segmenten i klättringen upp till Monte Leon var snabba även i ett bredare perspektiv. Jag jämförde mig med cyklister som väger mellan 75 och 84 kg oavsett ålder och sedan de som är 35 år eller äldre. Sedan jämförde jag med alla år.

Det visade sig att jag inte var snabbast någonstans med landade på plats 2-5 på alla segment i hela klättringen både för vikt och ålder. Ja, nu vet jag förstås att alla inte reggar sina resultat och att alla inte maxar, men ändå. Det ger i alla fall lite självförtroendeboost, särskilt när det var byvindar hela vägen.

För hela klättringen landar jag på plats 15 sedan Strava började mäta och då räknar jag in alla som någon gång mätt sin tid. Samma tider som Steve Morabito, Thibaut Pinot och Tobias Ludvigsson. Ja, jag förstår att de säkert cyklade upp med en glass i munnen, men ändå lite skoj.

Jag är ju inget proffs precis, så i mitt perspektiv var detta bra. 363 watt i snitt under 22 minuter, och då det gick lugnt i 30 sekunder innan jag bestämde mig för att mata hela vägen upp, och dessutom var det brant utför på några ställen där jag mest rullade. Inte minst började jag mina 22 minuter med 6 minuter på max, vilket försvårade ett riktigt bra snitt. Lovande sa Bill till Bull.

På den sista klättringen upp till rondellen var det också finna resultat. Med hjälp av hög effekt och lite fusk med bra vind i ryggen landade jag på 8:e plats genom alla tider.

Efter kusten blev det personliga rekord i varje backe jag tryckte på. Inte för att jag maxade eller så utan för att det var extrem medvind.

Ja, resultat på Strava är det många som jagar. Jag brukar väldigt sällan göra det, utan satsa på tävlingar. Men idag jagade jag alltså lite, och det blev lite av en rekordslakt. Lär bli svårt att slå tiden för dagens klättring, så nu kan det nog mest gå utför.

På träning är det faktiskt väldigt sällan jag maxar, så idag var det ett undantag på många sätt.

I morgon väntar två oklarheter kring cykling. Den första är vädret. Det verkar bli bedrövligt. Det andra är kroppen. Hur den känns i morgon efter två hårda cykelrundor igår och idag är osäkert. Men jag hoppas att det går att cykla i morgon och att jag åter lyckas få till bra kvalitè.

Gran Canaria - Fokus hos soldyrkare, kontemplation, 6 timmar, och en del hårdkörning

Näst sista dagen här på ön. I morgon åker jag hem till Sverige. Tyvärr är det långt upp till norr, så jag är inte hemma förrän tisdag morgon.

Jag har haft det toppenbra här, med mycket fin träning, trevliga cyklister och väldigt bra väder andra delen av resan.

Jag har också varit mycket själv, vilket är planen under dessa resor. Lite som kontemplation, men då att hitta sig själv. Bygga energi, reflektera och helt enkelt bara finnas.

Samtidigt som jag har det mycket bra saknar jag Katten och Melvin och tankarna på Tova kommer också då och då. Häromdagen var det änglabarnsdagen och då fick Tova extra många kärleksfulla tankar.

Ja, vad blev det då för cykling så här i sluttampen av resan?

Jag hade pratat med Fredrik Eriksson som tidigare år cyklat med på ön och tävlat  mot de senaste säsongerna. Vi bestämde oss för en gemensam tur i dag. Inte så långt och inte så hårt. Det var hans första heldag här på ön och då kan det vara läge att inte mata på direkt. Vi skulle också få sällskap av några fler cyklister från Södertälje CK. För övrigt byter Fredrik nu klubb från Strängnäs CK till just Södertälje CK.

Planen var att vi skulle träffas klockan 10 i rondellen på stora vägen ovanför Playa del Ingles. Den rondell som om du kör rakt över stora vägen om du siktar mot Fataga. Det var också åt det hållet vi skulle. Fataga, San Bartolomé och Santa Lucia. Totalt ca 80 km.

Jag hade planerat för 6 timmars cykling idag, så jag tog en 30 minuters uppvärmning innan vi sammanstrålade. Allt för att inte ha för många timmar kvar efter den gemensamma rundan.

Just före tio dök Fredrik och vad som skulle visa sig vara Axel Moureau och Stefan Ek upp. Axel, en riktigt ung kille som går cykelgymnasiet i Falun och Stefan som år Axels "låtsaspappa".

Axel på väg uppför

Vi började rulla uppför mot utsiktsplatsen i Fataga. Fredrik gjorde ett tekniskt stopp och Stefan ville ta det lite lugnare, så det blev jag och Axel som följdes åt. Verkligen trevligt att prata med en ung cyklist som är på väg upp. Inte en som jag som är på väg ned. Väldigt lättpratat och intressant helt enkelt.

Vi körde inte så hårt, utan ganska så lagom och jag kände att benen var piggare än vad de varit förut i veckan.

Vi väntade på de andra på toppen innan vi rullade utför i några kilometer. Sedan väntade 5 km klättring upp till utsiktsplatsen vid San Bartolomé.

Vi rullade på i finvädret utan att gå så hårt, utan lagom prattempo helt enkelt. Stefan tog det lite lugnare och vi väntade in honom på toppen.

Där träffade vi också två andra cyklister som kände de övriga tre, men hade valt att starta lite tidigare.

Nu blev vi två grupper. Jag, Axel och Fredrik valde att cykla vidare. De andra tog en fika.

Nu väntade utförslöpan som går via Santa Lucia och vidare mot kusten. Enligt mig den allra trevligaste vägen att köra utför på ön.

Här är det fin asfalt, mjuka serpentiner, fin miljö och korta stigningar efter utförslöporna. Allt detta gillar jag.

Jag hade planerat naturliga intervaller i dag, så varje gång det gick uppför tryckte jag på hårt, men inte max. Kring 600-650 watt ungefär. Från 20-40 sekunder. Riktigt givande och roligt. Även de andra vaknade till och ville gasa på. Så det blev även några delar som gick upp mot 1000 watt.

Benen kändes fortsatt bra. Bättre än alla övriga dagar. Positivt. Det gjorde att jag han vila upp mig inför varje ny intervall. Perfekt.

Jag föreslog att vi skulle ta en extra sväng via Temisas och till Ingenio, vilket de övriga nappade på. Det blev alltså en extrasväng. Den vägen är också väldigt bra.

Så var vi nere vid kusten och det gick hyfsat beskedligt till El Doctoral. Nu väntade jättemedvind som det alltid är ända till San Augustin. Eller, riktigt så var det inte. Det var i och för sig bra då jag tänkt få till en lite längre intervall lite över tröskel och om det är för mycket medvind växlar du ur och då ger det inte lika mycket.

Jag matade på hårt mellan rondellerna och effekten var faktiskt den högsta på hela resan. Hårdare när det går lite utför än i klättringarna tidigare i veckan alltså. Även pulsen stack upp en hel del. De andra låg i suget och behövde nog inte ta ut sig nämnvärt.

Ja, så var vi tillbaka där vi startade och jag hade haft en riktigt rolig tur. Tack för perfekt sällskap skulle jag säga.

Jag skulle ju dock cykla 6 timmar idag, så det var rejält med tid kvar. Först rullade jag och tittade på lite nya vägar i närheten av hotellet innan jag svängde dit för att fylla på vatten och äta en hamburgare.

Sedan gav jag mig av igen. Målet var att fortsätta de naturliga intervallerna, så det blev upplägget efter kusten till Soriarondellen och tillbaka. Den vägen passar perfekt för den typen av cykling.

Jag hade nu cyklat 130 km och målet var 170 km. Så jag valde att köra MonteLeon-rundan. Eller i alla fall nästan.

Först den långa slakmotan och sedan klättringen upp på toppen. Klättringen är just under 4 km, men bitvis ganska så brant. I klättringen varierade jag över och under tröskel och det blev jobbigt.

Uppe fortsatte jag 3 km utför på andra sidan innan jag vände igen efter att ha cyklat 20 km från att jag startade vid hotellet. Väl tillbaka på hotellet borde då cykeldatorn stå på 170 km.

Medelhårt tillbaka och när jag nådde hotellet hade jag idag cyklat 6 timmar och 15 minuter. 17 mil och ca 3000 höjdmeter.

Idag var benen väldigt mycket piggare hela dagen än vid tidigare rundor här på ön. Samtidigt var pulsen lite högre än tidigare. Men totalt sett kändes det bra. Utan att det var bestämt så blev den upplevda ansträngningen som på alla längre rundor i veckan i snitt drygt 250 watt för mina 6 timmar.

Jag tog en kaffe efter rundan och gick sedan upp på rummet för att börja packa ihop. Tänkte göra det mesta idag, men om det flyter blir det en kort cykeltur även i morgon.

För övrigt var det i natt problem med sömnen för första gången här på resan. Sov nog bara 2-3 timmar. Så det blev "Tidig söndag morgon, bara tuppen var mer vaken än jag". Om du är lika gammal som jag förstår du referensen.

Jag var alltså uppe innan solen gick upp. men det var fler än tupparna som var uppe. Trots den tidiga timmen var nästan alla solsängar redan bokade. Soldyrkarna har bra fokus, helt klart.

Gran Canaria - Ras, Inte så lugnt för mig och Stockholmscyklister

Idag var det dags för första riktiga cykeldagen här på ön. Jag hade haft lite kontakt med olika cyklister och det slutade med att jag kom överens om att cykla med Peter Karlsson från Valhall CK och en del andra cyklister.

Vi skulle träffas vid macken i rondellen på väg ut ur Maspalomas. Jag hade ingen aning vilka som skulle vara med, men det fylldes på allt eftersom och till slut var vi drygt 10 stycken som gav oss av.

De enda i gruppen jag kände till var Peter och Carl-Johan Paulin som är här på cykelresa med sitt Cycling Adventure. Några från den resan var med och sedan var vi några bonuscyklister.

Vädret såg inte lovande ut i dag, men vi bestämde oss för att ta slakmotan mot stigningen upp mot Soria och sedan upp för Soria. En klättring på ca 5,5 km med en snittlutning på ca 8%.

Men först hade vi cyklat någon mil efter kusten och slakmotan är ca 15 km fram till klättringen.

Jag var lite orolig att jag skulle behöva gå på max, vilket inte var planen så här dag ett. Det är ju bra att ha kvar lite kräm för kommande sju dagar.

När backen väl började tog de flesta det lite lugnt då vi trodde vi skulle stanna innan backen. Så var det inte. I stället rullade två cyklister vidare. Jag matade på för att gå ikapp och även Peter gick i kapp. Vi blev då 4 cyklister längst fram och vi rullade på riktigt hyfsat.

Efter ett tag släppte de andra två cyklisterna och jag och Peter rullade vidare.

Vi pratade hela vägen upp, men för det gick det inte jättelugnt. Eller kanske ska jag säga att för mig gick det inte superlugnt.

Med tanke på mina extrakilon i relation till honom och att jag har min tyngre cykel på resan vägde jag ca 13 kg mer. Det innebar att i denna och de andra klättringarna med lite lutning behövde jag lägga in ca 70 watt mer än Peter. Peter är ju riktigt stark, så belastningen blev väldigt olika.

I Soria blev det det ett snitt på 345 watt första 17 minuterna och sedan väldigt lugnt på slutet. Därför landade det bara på 333 watt. Inte max på något sätt, men inte heller lugnt. Gick lite långsammare än insatt watt, då vi hade motvind hela slakmotan och sedan även i klättringen. Men i dag var inte tiden viktig.

Väl uppe insåg vi att vädret inte tillät fortsatt cykling. Vi rullade ned och tog en kort paus på botten för att vänta in alla.

Vi bestämde oss för att ta kustvägen mot Puerto de Mogan. Vi var nu nere på sex cyklister då vissa tog andra vägar och några åkte tillbaka.

Vi rullade på och vid kusten var vädret bra.

Vad som är problematiskt är att ön håller på att gå sönder. Redan i fjol gick det inte längre att köra hela västkusten då det rasat där.

Nu har det också rasat efter kusten just innan Puerto de Mogan och häromdagen var det ytterligare ett ras uppe vid Tauropass (vet inte riktigt vart). Inte alls bra, med alla dessa ras. Det var ju ganska begränsat sedan tidigare med vägar, och nu blev det ännu sämre.

Vägen är avstängd efter kusten, men cyklister och gångare verkar bryta mot detta. Det gjorde vi också. Vi fick åka förbi en hel del stängsel och sedan promenera vid själva raset.

Framme i Puerto de Mogan valde alla utom Peter och jag att ta ett fika. Vi cyklade istället till Mogan och vände när det blev dåligt väder. Tillbaka och sedan kustvägen hela vägen tillbaka till Maspalomas.

Här valde vi att ta ett varv runt Mont Leon. Alltså ytterligare en stigning och totalt blev det ca 2500  höjdmeter i dag och drygt 150 km. Strava överdrev som vanligt och uppgav över 5000 höjdmeter. Så ni som bygger era höjdmetrar endast på vad Strava säger får fel uppfattning i de flesta lägen.

Jag lägger 5 timmar och 40 minuter till träningsdagboken.

Ja, det var för övrigt fint på toppen av Mont Leon. Vi rullade utför den branta stigningen och sedan slakmotan tillbaka till Maspalomas.  Vi var dock inte riktigt nöjda utan ville ha lite mer tid och rullade tillbaka uppför slakmotan och sedan full fart utför. Sedan var vi nöjda.

Ja, det blev alltså en gedigen dag. Peter säger att han ska köra lika lugnt i morgon. Ja, för mig är det ju förstås inte så lugnt.

Det blev 38 minuter mellan 350 och 700 watt, ytterligare 47 minuter på 300-349 watt och 60 minuter på 250-299 watt. Sedan gick resten lugnare. Men en normaliserad effekt under 5,5 timmar på 3,25 w/kg är inte superlugnt i alla fall. 

Vi hade en väldigt trevlig runda idag med bra cykling och trevliga snack.

Jag rullar alltså även i morgon med Peter och några till cyklister. Om det går är planen att ta sig upp i bergen. Vi får se hur pigga benen är och hur de reagerar på lättviktarnas så kallade lugna cykling.

Gran Canaria - Upp och ner

Fantastiskt bra väder idag. Riktigt trevligt. Det vackra vädret fanns dock bara vid kusten. Uppe i bergen var det mörkt, kallt och regnigt.

Idag skulle det åter bli cykling med Andreas och Fredrik från Team Norrbotten, och utifrån vädret bestämde vi oss för att hålla oss på relativt låg höjd.

Planen var att börja med Monte Leonrundan. Den startar med en slakmota under en längre tid och därefter väntar ca 4 km rejäl klättring där det som mest lutar upp till 12% lutning.

Vädret var riktigt great och naturen är verkligen fint där. Därför blev det en del fotograferande, främst då Fredrik inte tidigare hade cyklat denna runda. Det var skönt att äntligen få cykla utan att frysa.

Väl nere svängde vi höger mot Palmitos Park. Det blir ca 15 km tur och retur med en sista riktigt vass kilometer med partier på 17-20% lutning.

Efter Palmitos hade vi cyklat ca 35 km och 800 höjdmeter, så det blev en del klättring. Tillbaka från Palmitos bestämde vi oss för att trampa Monte Leon igen, men från ”fel” håll. Denna väg börjar det riktigt brant för att senare plana ut.

Nere från berget väntade den allra roligaste delen på dagen. Dvs att gå hårt på utförslöpan från Ayagaures. Där är det ca 7,5 km med ett snitt på – 2,4% och med väldigt många mjuka svängar. Det blev drygt 9 minuter med bra tryck, och en snittfart på 46 km/h. Hade det gått rakt utför hade det gått att köra ännu fortare, men i vissa svängar måste man sänka farten för att det ska bli en säker nedfart. Snittpulsen på denna del blev lika hög som i de brantaste klättringarna.

Efter avslutad runda var grabbarna hungriga och suktade efter en lunch i Meloneras. Jag som har med mig familjen på denna resa tänkte lite annorlunda och valde att i stället för lunch och senare lite mer cykling, körde jag själv en timme innan jag rullade hem.

Jag trampade då via kusten till Arguineguin och tillbaka. Trots nästan tre timmars cykling var jag ganska pigg även den sista timmen.

Idag fick jag notera nästan 100 km, 1700 höjdmeter och en bit under fyra timmars cykling. Förra veckans cykling var först obefintlig och sedan av dålig kvalité. Nu har jag fått tre dagars riktigt bra cykling denna vecka, vilket känns mycket bra.

Väl tillbaka till hotellet hade sonen, kusinerna och Katten varit öknen och vandrat i sanddynerna. De var mycket nöjda. Solen gassade och vi tog en kaffe vid poolen, medan barnen badade.

Under eftermiddagen han Anders även köra fotboll med barnen.

På kvällen blev det indisk restaurang med systrar och familjer.

Nu är det bara två dagar kvar på resan då vi åker hem fredag kväll. Vi får se vad dessa dagar kan överraska med.

Gran Canaria - Ayaguares, Monte Leon och Palmitos Park

Så var det dags för sista dagen på Gran Canaria för den här gången. Förhoppningsvis blir det många fler. Jag gillar verkligen den här öns klimat, fina natur och utmanande och trevliga cykelvägar.

I morse såg jag till att hänga på låset till frukosten för att så snabbt som möjligt ta mig ut med cykeln. Utcheckning 12.00 och då skulle rummet vara länsat och jag vara duschad.

Då benen var mer av spagetti och utan spritt så tänkte jag mig en lätt tur. Samtidigt känns det som att den dag man åker hem vill man inte ut på några längre strapatser om det skulle inträffa ett haveri med cykel eller kropp. Jag bestämde mig därför för att cykla till Ayaguares vilket innebär slakmota hela vägen upp till 200 möh. Sedan får man brassa järnet tillbaka, en total sträcka på ca 30 km. 

Tillbakavägen är riktigt skoj och man ligger och pendlar mellan 40-50 km/h på smala och slingriga vägar. Samtidigt är det bra sikt, så man behöver inte bromsa allt för mycket. Tidigare resor har jag ofta kört denna bonustur, men detta skulle bli första gången på denna resa.

Jag körde sålunda mot Maspalomas och svängde höger i rondellen. Kör man vänster kan man hamna på El Toblero och höger är med riktning mot Monte Leon. Innan Monte Leon kommer man till Ayaguares.

 Jag svischade förbi Aqualand och såg skylten som pekade mot vänster till Palmitos park. Den vägen hade jag aldrig förr tagit. Vägen verkade dessutom nylagd. Jag visste att parken låg på andra sidan av berget och det borde inte bli många höjdmeter. Skulle alltså passa mig bra. Jag hade ca 2 timmar på mig innan jag skulle vara tillbaka, så jag borde hinna med både denna korta tur och sedan tur enligt plan.

 Sagt och gjort, jag svängde vänster. Naturen var verkligen fin även här och vägen snirklade sig fram. Riktigt najs med ny asfalt. Det var en slakmota på ca 2%, men jag tog det ganska så piano och njöt av min sista cykeltur. Snart skulle jag vara framme vid Palmitos Park, så fick jag se vad det var. Det har funnits reklam överallt vid alla resor, men inte har jag någonsin varit där.

 Så helt plötsligt blev det brant, rejält brant. Jag tänkte att det är nog bara hundra meter eller så. Ned på lägsta växeln. Det visade sig senare att det var 17% under en stund. Då är det riktigt brant och trötta ben strejkar en del. Jag tänkte dock att några hundra meter ska jag väl klara. Vid varje sväng fortsatte dock backen och kort slogs jag av tanken att kanske stanna och ta en paus eller vända. Sedan tänkte jag igen – vad liknar det egentligen!? Enda alternativet var att cykla till det uppsatta målet. Det innebar att inte förrän jag klättrat med hög ansträngning i 1500 meter var backen till ända och jag såg Palmitos Park.

 Det var värst vad seg jag börjar bli tänkte jag av att det känts så tungt i backen. Nog var jag seg då det var min nionde cykeldag , men det var inte enda anledningen. Det visade sig nämlingen i efterhand att backen hade en snittlutning på 11% och då är det jobbigt om det håller i en bit.

Väl på plats kunde jag konstatera att Palmitos Park var bra på ta betalt, innan jag kort därefter svischade ned tillbaka mot korsningen mot min andra destination. 

 Utför går fort och snart var jag på väg mot Ayaguares. Här är det slakmota på riktigt och inga branta stigningar och det gick lätt att komma till Ayaguares vilket är botten på berget Monte Leon.

Jag såg då att jag hade lite tid kvar att spela med, så kanske jag ändå skulle ta mig upp till toppen av Monte Leon en gång till!? 

 Sagt och gjort. Jag började klättringen som inte är allt för lång. Den är endast drygt 2 km, men däremot är den ganska brant, i snitt ca 8%.

 Jag tog det ganska så lugnt, nådde toppen på 490 möh. Där finns en utsiktsplats - Pedro Gonzales. Jag vände där och rullade ned igen.

 Sedan blev det bra fart tillbaka. I Maspalomas såg jag att det fanns ca 15 minuter till jag kunde rulla så jag tog en tur ner till fyren i Maspalomas och runt en bit. Sedan bar det av till hotellet för sista gången på den här resan.

Totalt blev det i dag en bit över sex mil och jag fick ihop drygt två timmar och 20 minuter på den knappa tiden som fanns att tillgå. Det som till en början var tänkt att bli en form av återhämtningspass innehöll 900 höjdmeter att klättra, så något riktigt slöpass blev det inte.

Efter mitt sista träningspass blev det dusch, rensa rummet och äta en del. Därefter satte jag mig för första gången vid hotellpoolen, läste lite och tog en kaffe med tilltugg. 

Därefter strosade jag runt i staden och tog det lugnt i solskenet. Fram mot kvällen packade jag ihop alla grejer för avresa och sedan blev det buss till flygplatsen.

För övrigt kan sägas att när jag kom till Playa del Ingles på min första dag på resan och gick av bussen var det första jag fick höra: Ein Fernsehen och så pekade de på min cykelkartong. För er som inte förstår tyska betyder det, en TV.

Idag när jag skulle kliva på bussen hör jag ett par viska när de pekar på min cykelkartong: Varför köper man möbler här och tar med dem hem?

På flygplatsen hörde jag just ett annat gäng prata med varandra, peka på min cykelkartong och undra om Tv-apparater är billiga på ön? Kanske är det därför de sett flera ta med sig nya tv-apparater hem på flyget.

Jag gissar att ingen av berörda cyklar eller har någon i sin närhet som cyklar? Vad tror ni?

Mitt flyg lämnar Gran Canaria 23.20 i kväll och just nu sitter jag på flygplatsen och får tiden att gå. I Umeå landar jag förhoppningsvis ca 06.20 och min fantastiska sambo har kört dit bilen så den står på långtidparkeringen. Praktiskt när jag ska ta mig till Vännäs. Den snart nioårige sonen hade föreslagit att jag skulle cykla de 35 km istället. En smart tanke om vi bortser från alla grejer som ska med och att det nog inte är läge för att cykla i kortkort och med racer?!

Jag återkommer med en summering av resan som helhet.

Precis när jag skrivit ovanstående inlägg och skulle komplettera med bilder insåg jag just att sladden mellan dator och kamera var incheckad, klantigt. Jag funderade då på att posta inlägget utan bilder, men valde istället detta. Ni får inlägget från i går, idag istället. Så kan det gå.

Gran Canaria - Soria, San Bartolome, Fataga, Monte Leon

Igår hade jag inte bestämt mig, men det lutade åt vilodag i dag. Så hörde grabbarna jag cyklade med häromdagen av sig. De undrade om jag ville ut på en långtur i dag.

Efter lite moget övervägande tackade jag ja. Man måste ju vara lite flexibel, och vem kan tacka nej till Team Norrbotten!?

Samma färger, inte likadan dress. Doc klikadana hjälmar.

Rundan vi skulle trampa kallas för Presa de las ninâs av Free-Motion, och är en ganska rejäl prövning. Free-motion anordnar själva denna tur och skriver att man måste vara expert för att följa med. 

Dagens gemensamma runda

Jag är ingen expert men har kört rundan tidigare, så det borde nog gå även denna gång.

Efter en natt med kompressionstights och kompressionsstrumpor var benen som nya!? Då det blivit mycket cykling på få dagar valde jag att tejpa min känsliga vad innan jag rullade till hotellet där Andreas och Henrik bor.

Vi trampade iväg mot backen upp mot Soria. Det innebär först någon mils cykling efter kusten mot Puerto Rico. Sedan svänger man inåt landet och får då en slakmota på ca 15 km innan man når själva backen. Väl på plats stannade vi. Jag (och bror) har nämligen en tradition att fota längst ned i backen, så också i år.

Efter lite foton var det då dags för klättring. Vi skulle nu ta oss från 200 meters höjd till 1300 meters höjd med endast några avbrott, och då är man framme i Ayagaur. Upp till Soria var det fem km och sedan brantar det på i fyra kilometer till innan det planar ut en stund vid ca 900 möh. Under dessa nio kilometrarna var det 8% snittlutning, så det var till att bita i. Det var dock kvar 400 m klättring, men då med mycket varierande procent.

Snabba och starka grabbar

I Soria tog vi dock en paus då vi fyllde på vatten och tog en glass. 

Jag skulle kunna skriva att jag kört slut på grabbarna redan i Soria, men sanningen är en annan. Vädret var fint, och dessutom är bilden arrangerad....

Sedan vidare upp mot Ayacata där vi nådde dagens högsta topp innan det vände utför. 

En snygg cykel hittar alltid sin plats.

I San Bartolomé tog vi en kaffe innan vi svischade förbi Fataga och sedan hade dagens två sista knäppor på ca 1,5 km vardera och med en snittlutning på 5,5 respektive 7%. Kvar innan vi rullade tillbaka till Playa del ingles.

En liten fotopaus.

Totalt blev det 1950 höjdmetrar och ca 4 timmars trevlig cykling. Jag är faktiskt förvånad att det kändes så bra i stigningarna och jag hade inte några kriser alls och kände mig stark under hela dagen.

Då jag troligen tar vilodag i morgon och då samtidigt kroppen kändes så pass bra rullade jag ut från hotellet igen efter ca 10 minuters paus med påfyllning av vatten mm.

Jag körde nu själv Monté Leonrundan (eller allt utom sluttampen). 

Runda två för dagen.

Först trampar man till Maspalomas och tar där höger mot Aqualand mm. Det är då slakmota i ca 10 km och under denna tar man 200 höjdmeter innan man når byn Ayagaures. Där väntar ytterligare nästan 300 höjdmeter på ca 4 km. 

Uppför dagens sista backe.

Därefter serpentiner ned på andra sidan av berget. Efter lite övrigt snirklande landade jag tillbaka på hotellet efter ytterligare ca 90 minuter och med 550 nya höjdmeter..

Jag kan nu lägga ytterligare en bra dag till handlingarna. Otroligt fina vägar, många trevliga serpentiner att klättra uppför, roligt att ha sällskap och snacka om både det ena och det andra och som alla tidigare dagar – kanonväder.

Det blev ingen riktig lunch i dag och middag först 19.30. Jag började då bli aningen kolhydrattom, men middagen var återigen riktigt bra, så snart var kroppen återställd. För att belöna mig för att jag var duktig i dag kastade jag dock nyss i mig en hel påse chips. Helt onödigt – men gott.

På med kompressionstightsen och kompressionsstrumporna och sedan får vi se hur morgondagen ser ut.