Sverigecupen i Tempo - Tvåa i totalen!!

I och med dagens Sverigecuptävling i tempo här i Nyköping är temposäsongen slut.

Det innebär också att vi kan summera tempocupen.

Jag kan konstatera att vad jag saknar är en seger. Jag har deltagit i fem av sex deltävlingar och har 4 pallplatser och en fjärdeplats. Dock ingen seger. Kanske är jag en ickevinnare? Nej, jag tror inte det. Det är helt enkelt så att när jag presterat på topp har någon annan varit ännu bättre. När jag skulle haft chansen till seger, har jag inte riktigt fått till det. Det är egentligen bara vid Smacktempot jag inte hade mentala styrkan att ta ut vad som fanns i kroppen just den dagen.

Vid många av loppen har det bara fattats några sekunder till seger, så det är inte långt borta. Men något måste jag göra ännu bättre i vinter om det ska tippa över till segrar.

Jag är ändå nöjd med mina resultat i tempocupen:

2:a i Barsebäck
4:a i Smacktempot (Märsta)
2:a i Västerås
3:a i Södertälje
3:a i Nyköping.

Totalt räcker mina resultat till en andra plats i totalcupen vilket är en plats bättre än i fjol och något jag är mycket nöjd med. Niklas Näslund från Cykloteket Racing Team vinner totalen, och det är bara att konstatera att han varit snabbare än mig i år. Trea i totalen blir David Scott från Norrtälje CK, som vann i fjol.

Just nu är jag därför ganska nöjd att jag åkte ned till Nyköping. Två gånger fick jag stiga upp på pallen. Först för dagens tredjeplats och sedan tvåa i totalcupen.

Nöjd trea i dagens tempo i Sverigecupen här i Nyköping

Uppsluppen segrare i totalcupen bjuder på pussar!

Sverigecupen i tempo - Över förväntan!

Efter många om och men beslutade jag mig för att åka ned på säsongsavslutningen i Sverigecupen. Det innebär att jag tävlar här i Nyköping lördag och söndag.

Uppladdningen har varit väldigt annorlunda då jag inte cyklat något sedan VM på linjen i söndags. Anledningen till det har främst varit att jag hoppats att förkylningen skulle gå ur kroppen.

Kroppen kändes inte på topp under torsdag kväll, men jag rullade ändå iväg söderut under fredagen. Jag brukar alltid köra väckningspass på fredagen och då samtidigt rulla tempobanan. Jag var dock helt slut både fysiskt och mental på kvällen när jag nådde Nyköping. Så det blev ett helt annorlunda upplägg. Jag rullade banan med bil och sedan gick jag upp på hotellrummet för att sova.

Inte ofta jag somnar 20.00.

I morse bestämde jag mig för att köra uppvärmningen i mitten av tempobanan där det var den största kuperingen. Jag körde dock bara ca 20 minuter för att inte belasta kroppen. Jag hann dock inse att effektmätaren inte ville vara med.

Så vid tolvtiden var det dags för lopp. Osäkerheten och självsäkerheten fanns inte där. Det var länge sedan jag haft något medflyt, kroppen kändes sådär och jag saknade effektmätning.

Jag bestämde mig för att ta det som det var.

Bansträckningen hade i normala fall passat mig perfekt. 30 km där du följer samma väg och vänder efter halva vägen. Inte platt, men de flesta höjdmetrarna bestod av åkbackar vilket också passar mig.

Emot mig stod självförtroende, skräpet jag har i kroppen och avsaknad av effektmätare.

Jag rullade iväg och pulsen sköt snabbt i höjden. Den var högre än vad den brukar, och då effektmätningen inte var tillförlitlig fick jag glömma både puls och effekt och bara gå på känsla.

Det var också svårt att få referenser mot andra då jag relativt snabbt såg att jag närmade mig cyklisten som startat före mig, men då jag körde om honom såg jag ingen fler cyklist under hela vägen.

Vid vändningen kunde jag dock konstatera att jag låg före Stefan Ljungberg från Cykloteket Racing Team och inte så långt efter Niklas Näslund från samma klubb. Alltså hade det ändå gått hyfsat på utvägen.

Snittfarten ut var hög då det var medvind och det var inte så långt från 50 km/h. På tillbakavägen var det mer uppför och motvind, så snittfarten sjönk betänkligt. Jag körde dock på och hoppades att det i alla fall var hyfsat.

Svårt att spurta på slutet då min puls hela tiden legat på ca 95% av maxpuls, och då fanns det inte mycket att öka med.

Jag rullade över mållinjen och kände att med tanke på förutsättningarna var jag ganska nöjd. Jag ser att jag snittat 45,3 km/h i 30 km och då var det ändå en del höjdmeter. Det borde räcka en bit.

När jag började höra vad andra cyklat på insåg jag att min placering nog skulle bli bättre än vad jag trott innan loppet. Då trodde jag att risken var att det skulle bli en placering kring 5-7 då konkurrensen i dag var väldigt hög och jag var väldigt osäker på mig själv.

Resultatet blev dock en positiv syn. Jag rullar in på tredje plats vilket jag är mycket nöjd med.

Så skönt att det efter två riktigt tråkiga lopp med punktering och sedan sjukdom blev en bra avslutning på mitt tempotävlande 2017.

Skönt att få gå upp på pallen för 4:e gången av 5 möjliga i Sverigecupens tempocup.

Fysiskt och mentalt inte riktigt med, och en otur som biter mig i hälsenorna

Ja, så kom det en taxi till huset. Cyklarna är tillbaka efter en semester i Amsterdam. Tyvärr tog semestern på en del och det finns nu märken på mitt diskhjul och framväxeln på tempohojen har fått sig en smäll. Sedan har min tempohjälm fått en hel del märken och det blir nog ett inköp till nästa säsong. Ja, detta ligger bara i linje med mitt flyt den senaste månaden och jag hade egentligen inte förväntat något annat.

Förkylningen i min kropp finns fortfarande delvis kvar och jag har inte tränat alls sedan söndag mitt på dagen.

I dag planerar jag att rulla en stund med såväl racern som tempohojen för att kontrollera så att cyklarna fungerar okej efter äventyren på flyget.

Känns kroppen hyfsad kanske jag kör på en liten stund.

I morgon åker jag eventuellt söderut för den sista tävlingshelgen denna säsong. Det är säsongsavslutning i Sverigecupen och jag skulle gärna vilja vara med.

Tittar vi på hur kroppen fungerat på slutet och den avsaknad av flyt som varit på tapeten har jag inga som helst resultatmål om jag nu tar mig iväg på tävling. Varken min mentala eller fysiska status är alltså på topp, och till skillnad mot början av säsongen är jag förföljd av otur.

Vad jag hoppas är att kroppen ska kännas hyfsad och att jag får avsluta säsongen med en tävlingshelg som saknar en massa missflyt. Det skulle kännas bra inför kommande säsong, och den försäsongsträning som ska dra igång.

Innan förra helgens Sverigecup där jag inte var med (var på VM), låg jag bra till i både tempocupen och totalcupen. Ett uteblivet deltagande förra helgen och nu en kropp som inte riktigt vill vara med gör att cuperna rinner mig ur handen. Men det är som det är.

Jag hoppas som sagt bara nu få en helg där jag får känna mig glad och nöjd, sedan får jag acceptera att det inte alltid blir som vi önskar. Kanske kommer då nästa säsong flyta på bättre!?

VM i Albi och Sverigecupen? - Tro det eller ej, cyklarna borta igen!!

Ja, då är jag äntligen hemma efter en resa till Frankrike som inte blev som jag önskade. Förutom sjukdom och utifrån det uteblivna resultat var det också en hel del andra saker som hänt, som inte varit optimala.

En bild från min långa lugna runda där jag njöt av naturen. Så det fanns ljusa stunder också. 

Så fortsatte det in i det sista. Som en av kommentarerna jag fått på facebook: You go to Toulouse, to loose. Exakt så blev det. Får undvika Touluse nästa gång.

Igår var det en mängd förseningar av flyg, jag var på väg att kastas av ett flyg och det blev en del höghastighetslöpning.

Så idag är jag åter hemma i Vännäs.

Mina cyklar och all min övriga packning är ju då också förstås hemma?! Nej, trenden håller i sig. Cyklarna är i Amsterdam och lokaliseras. Jag fick nyss ett e-post där de skrev att en av cyklarna nu hittats. Den andra är fortfarande på sightseeing.

Ja, det var ju förstås bara detta som fattades. Att cyklarna skulle försvinna igen rundar bara av en extrem resa på många sätt.

Trots att nästan inget blev som jag önskade tar jag ändå med mig en hel del lärdomar inför eventuella nya äventyr framöver. Återkommer eventuellt med ett inlägg om alla dessa delar.

Viktigast nu är att cyklarna hittas och att de inte har några skador. Uppfylls inte dessa delar, ja då kan det nog bli lite svårt att hålla modet uppe som jag trots allt tycker jag lyckats hyfsat med trots alla motgångar.

Till helgen är det säsongsavslutning i Sverigecupen (Nyköping) med tempo på lördag och linje på söndag. Min plan har hela tiden varit att åka och göra en sista insats för att se om vi får med oss något i de aktuella tävlingarna och den totala cupen. Jag är medveten om att när jag missade helgens tävlingar på grund av VM minskade mina chanser till bra totalplaceringar, men det är inget att göra något åt.

Jag skulle ju önska att säsongen fick avslutas med tävlingar där jag kommer i mål och fått prestera det jag kan för dagen, även om det inte räcker så långt. Det blir lite lättare då att ta nya tag inför vintersäsongen. Haveri även i helgen, ja det vågar jag inte riktigt tänka på just nu.

För att åka behöver jag nu också bli helt frisk och få tillbaka lite mental styrka vilken jag dränerats på under NM och VM. Ja, sedan behöver jag förstås två cyklar också.

Om det löser sig planerar jag därför för tävlingar. Sedan är det ju 7,5 månader till nästa tävling och jag kommer att vara med familjen i stort sett varje dag i många månader framöver. Just nu känns det alltså magstarkt att åter åka bort, när jag just kom hem. Men ser jag till hur det ser ut framöver så känns det hyfsat rimligt, om än inte optimalt.

Melvin hade bakat en riktigt god och fin tårta till mig som jag fick när jag kom hem idag. Han är för gullig.

Återkommer med uppdatering av cykelfråga, sjukdom, mentala statusen och om det blir någon tur söderut.

VM i Albi - Avkastad från flyget!!

Efter en hektisk resdag har vi nu först väntat en timme extra för att borda flyget här i Toulouse. Sedan har vi suttit på flyget i 60 minuter, utan att åka.

Nu fick vi precis veta att en i personalen insjuknat. Lagen säger att det bara får vara 50 passagerare per personal. 

Det innebär att 13 ska kastas av!! Just nu väntar vi för att få veta vilka bolaget anser inte ska följa med.

Flyget går till Amsterdam där jag har anslutningsflyg. Går inte planet snart missar jag det även om jag får följa med.

Så just nu lutar det mot att bli avkastad i Toulouse eller strandad i Amsterdam!!

Ja, då missar jag också flyget från Stockholm i morgon. 

Har varit tunt med medgång på den här resan.

VM i Albi - Linjeloppet gav många lärdomar och lite roligt fick jag

Efter en vecka full av värme, intryck, försvunna cyklar och främst sjukdom ägnade jag hela gårdagen under täcket.

Fram mot kvällen var min förkylning som jag haft sedan i onsdags lite bättre. Inte bra, men ändå.

Jag bestämde mig för att rulla till start i linjeloppet om kroppen kändes hyfsad när jag vaknade.

I morse var det hyfsat oförändrat. Dock ingen feber och inte halsont. Jag bestämde mig därför att starta och ta det mer som en upplevelse och för att se och lära om det i framtiden blir en ny VM-chans. Sedan om jag skulle kunna cykla hela vägen fick visa sig.

Jag fick verkligen lära mig mycket idag. Första grejen är att komma väldigt tidigt till start om du vill ha med täten att göra. Då menar jag flera timmar innan! Nu hade jag inga sådana tankar idag som tur var då jag hamnade typ sist. Det är väldigt långt bak kan jag säga när ca 360 cyklister står på start.

Jag planerade att rulla lugnt och känna på kroppen. Men istället blev det tre krascher runt mig de första 20 km. Jag klarade mig, men fick stanna varje gång och sedan jaga ikapp.

Ja, sedan blev det lucka framför mig som jag fick brygga själv. Det blev alltså inte så lugnt som planerat de första fem milen till första rejäla klättringen.

När vi kom in i backen på ca 7 km låg jag sist i tätgruppen med en mängd cyklister framför. Jag passerade extremt många, men till slut var jag först i det som nu var en andragrupp, då gruppen hade spruckit långt framför mig.

Vi blev en grupp som körde på bra i 60 km och jag låg då ganska långt fram i totalen.

Samtidigt körde jag säkert vid alla farliga partier och i utförslöporna där jag låg nästan i 80 km/h blev jag ändå frånåkt.

Men jag anslöt hela tiden. Så kom en kortare klättring efter ca 115 km och när jag skulle växla hoppade kedjan. Av och fixa, och då fick jag kramp. Min grupp försvann, och det fanns inga bakom. Tog det lugnt och stretchade lite, men inga kom.

Rullade då iväg själv och fick cykla själv i flera mil.

Till slut kom tätgruppen från klassen som startat efter oss. De hade dessutom massor av cyklister i min klass i släptåg.

Så rullade jag med de till mål, utan att försöka ta mig förbi andra i min klass.

Väl i mål kan jag konstatera att det blev 155 km, ca 2200 höjdmeter och ett snitt på ca 37 km/h. Hade förstås gått en hel del fortare om jag inte cyklat själv flera mil.

Det var en rolig och trevlig bana som innehåll fin natur och många utmaningar. 

Jag drar många lärdomar av detta, men nämner några få redan nu. Trots min vikt är jag bättre uppför än utför. Jag är trots att jag inte är riktigt frisk bland de starkare. Samtidigt är det helt klart så att jag behöver vara lättare om jag vill kunna konkurrera i den yttersta toppen när banan har så många höjdmeter. Ja, och då bättre utför också.

Visst rullade jag om extemt många i första klättringen, men när jag tittar på tider i efterhand skulle jag behövt vara ytterligare ca 20-30 sekunder snabbare. Då blev det ändå 390 watt i 15 minuter. Lite mer effekt kan jag nog få till ett annat år då jag kanske är starkare och piggare. Men den största skillnaden är vikten.

Ja, och viktigast är att vara på plats tidigt. Stå långt fram i starten och hålla sig där. 

Jag har ingen aning om min placering, och den var inte heller viktig idag. Det viktiga var att få cykla och ha roligt. Det hade jag större delen av vägen. I alla fall tills kedjan hoppade med den efterföljande krampen. 

Jag fick också besked om att med en fräsch kropp, rätt taktik och en passande bana kan jag hävda mig på denna nivå. Skulle dock som dag behöva ner lite i vikt.

Jag hade lite svårt med värmen, även idag. Så det får jag klura på hur jag ska klara bättre nästa gång.

Även tempot visade att jag ligger bra till där om jag är frisk.

Ja, denna vecka blev ju inte som jag trott och hoppats. Sjukdom är ju inte roligt precis, men inget jag kunde påverka. Men dagens cykling var i alla fall rolig och höjde det hela en del. Intressant också att köra ett lopp utan resultatmål. Det har jag typ aldrig gjort tidigare. 

Skönt också att jag höll mig på benen. Väldigt många krascher idag och vissa skadade sig rejält. Inte så underligt kanske med så många vägbyten, rondeller, utförslöpor mm. Ja, och så taggade cyklister förstås.

Nu ska jag vila lite, och sedan måste det packas då jag beger mig hemåt i morgon förmiddag.