Swecup i Gottne, linjeloppet - Nådde alla mål för dagen

Efter gårdagens seger i Swecup-tempot i Gottne så var det idag dags för linjelopp.

Jag har inte cyklat i klunga sedan min allvarliga skada, och tänkte därför att Gottnes linjelopp kunde vara en bra tävling att börja med. Klungan är mindre, vägarna är bredare, det är få bilar och dessutom är banan så kuperad och utslagsgivande att det inte brukar bli trångt.

Det var ändå med stor osäkerhet vi gav oss iväg. Att inte tidigare cyklat i klunga och inte heller tagit i mer än kortare stunder sedan skadan gjorde att jag inte visste hur varken kropp eller knopp skulle reagera.

Jag hade några delmål för loppet. Det första var att våga åka i klungan utan att huvudet skulle säga stopp. Ja, sammantaget gick det ganska så hyfsat. När det gick som fortast utför släppte jag dock lucka och fick jaga ikapp, men i övrigt kändes det hyfsat tryggt.

Mitt andra mål var att hänga med hela vägen ut till vändningen. Det skulle visa sig att jag fick bita i en hel del för att lyckas med det, men det gick. Det gick dock bitvis riktigt hårt, och det var till större delen uppför. Jag brukar vara offensiv, men nu när jag saknar sista växeln körde jag passivt och bara för att försöka hänga med.

Inför vändpunkten efter ca 40 km var det först 3 km utför, 90 graders sväng, uppför en bit och sedan vändning och direkt tillbaka upp i samma backe. Där väntade då en klättring på 3 km där det bitvis är rejält brant. Snittet dock ca 5%. Mitt tredje mål var att hänga med klungan uppför klättringen. Då jag låg långt bakom utför i typ 75 km/h hamnade jag sist vid vändet och kom då sist in i klättringen. Sedan saknas det en hel del tryck, så jag fick verkligen bita i.

Med en bra inställning lyckades jag precis bita mig med uppför hela klättringen. Tur att det inte gick lika hårt som i fjol, då det krävdes bra mycket mer tryck för att gå med.

Nu när jag var med över berget insåg jag att nu blir det spurt. Då var mitt sista och fjärde mål för dagen att inte riskera något. Så när vi närmade oss spurten om segern valde jag att lägga mig nästan längst fram och direkt i vinden.

Med andra ord var hälsan viktigare än placeringen. När de började komma bakifrån med några hundra meter till mållinjen ställde jag mig upp och spurtade, men hade förstås tagit för mycket vind på slutet och hade inte så mycket tryck kvar. Tog mig dock i mål utan incidenter och bara några meter bakom vinnaren och nära tredje plats. Segern glädjande nog till Martin Gunhaga från Gimonäs CK. Han är verkligen inne i ett flow nu. Grattis! Roligt också med Nicklas Jonsson från Obbola med en andra plats och Jonas Örjestad från Team Norrbotten som trea. Trevliga och duktiga cyklister alla tre och värda sina pallplatser.

Själv är jag nöjd med en fjärdeplats utifrån de förutsättningar som är. I och med att jag saknar en sista växel och jag dessutom inte vill spurta är jag så att säga uddlös. Ett annat år hade jag gjort vad jag kunnat för att komma loss i en utbrytning, men nu blev det till att åka med.

Det var i alla fall ett riktigt roligt lopp som gick på i bra fart. 80 km med ca 900 höjdmeter och en snittfart på ca 39 km/h. Då gick det dessutom bitvis väldigt lugnt på slutet. För egen del landade det på en normaliserad effekt på 297 watt, så det blev ett riktigt bra pass. Det är också bara att konstatera att linjelopp, och inte bara tempolopp är roliga.

Ont i större delen av kroppen under och efter loppet. En stor del på grund av skada, annat utifrån att jag saknar en hel del träning.

Nu hoppas jag att kroppen börjar bli så pass okej att jag inom kort kan börja köra hårdare intervaller. Det är helt klart så att helgens power i benen avslöjar att det hittills inte varit möjligt, även om jag trots detta känner mig mycket nöjd. Svårt att vara annat då jag är på gång formmässigt, jag fixade att köra i klunga och det blev en 1:a och 4:e plats.

Swecup tempo i Gottne - Ingenting är omöjligt

Denna helg behövde jag inte åka så långt för att delta i dagens Swecup i tempo. Endast 14 mil till Sidensjö där Gottne anordnar helgens tävlingar.

Från att förra helgen i Västerås mött en platt bana i värme, till helgens tävlingar med en rejält kuperad bana och kyla. Men vi slapp regnet som hotade i fjärran.

Idag hade jag planerat att cykla mer kontrollerat i jämförelse med förra helgen när jag typ var uppe i maxpuls nästan direkt.

Trots det blev det lite hög effekt första 3 km, men sedan hittade jag en mer kontrollerad cykling. Precis som förra helgen var jag i jämförelse med övriga startande och mig själv snabbast de första 3 och sista 3 km. Sedan lite mer upp och ner under övriga delar av sträckan.

Sammantaget kändes kroppen lite bättre denna vecka, men fortfarande fattas det en hel del effekt för att orka hålla det tryck som jag önskar. Jag blev helt klart lite defensiv på delar av banan. Men det är klart, sedan skadan har jag har inte cyklat i tempoställning och på max lika långt som dagens tävling. Då är det svårt att veta hur kroppen ska klara drygt 27 km med ca 230 höjdmeter. I vanliga fall har jag full koll på vad jag klarar, men i år är det mer osäkert både utifrån att min power är otydlig, att jag är tyngre än vanligt och dessutom är min kapacitet väldigt ojämn beroende på hur skadorna påverkar för dagen.

Jag tar med mig att känslan var bättre än förra helgen och det på en bansträckning som passar mig sämre.

Sedan har jag också visat för mig själv att ingenting är omöjligt. Att kunna tävla och det på denna nivå är egentligen orimligt så kort tid efter min extrema skada och när kroppen fortfarande är långt ifrån återhämtad.

Att det blev seger i dag var ett extra plus. Jag har nu 10 raka tempolopp på pallen. 4 segrar, 3 andraplatser och 3 tredjeplatser. Lite overkligt faktiskt att det gått att bygga på den raden även i år.

Grattis också till Martin Gunhaga från Gimonäs CK som tog en pallplats på linjeloppet i Västerås och följer nu upp med ytterligare en pallplats till idag. Roligt för oss från norr. I morgon har Martin också en bra chans på linjeloppets krävande bana.

Trots seger i dag tänker jag ändå att det viktigaste är att kunna visa mig själv och andra att vi kan klara mer än vi tror och förhoppningsvis bidrar jag med lite inspiration.

Jag har ännu inte bestämt om jag startar på linjeloppet i morgon. Det som talar för är att klungan är mindre än vanligt och banan är mer utmanande än vad den brukar så klungan borde spricka ganska fort. Det som talar emot är att det vore väldigt problematiskt att krascha nu mitt i min rehab, och risken finns alltid. Att banan är krävande passar också i vanliga fall bättre än en platt bana, men nu saknar jag ca 10% kapacitet, så det finns inte kraft att utmana om de fina placeringarna. Men eventuellt kör jag, försöker hålla mig undan från trånga situationer och accepterar att jag hamnar en bit ner i resultatlistan. Sedan behöver förstås smärtorna i ryggen som alltid uppkommer när jag kör tempo, försvinna om det ska bli start.

Börjar med att njuta av positiva tankar i kväll, så får vi se hur det blir i morgon.

Swecup - Gottne Linje: Många besvikelser och kände mig bestulen på en pallplats

Idag var det sista deltävling i Swecup masters innan det är "sommaruppehåll".

På programmet stod Gottnes linjelopp. Det äger rum i Sidensjö och består av en mängd backar och höjdmeter. 1000 höjdmeter på ca 80 km och den tuffaste klättringen på ca 5% i 3 km.

Helt klart besviken att kroppen inte riktigt vill vara med. Andningen är ansträngd och det saknas de där sista procenten jag behöver. Särskilt på en bana som denna. Men då gäller det att komma ihåg att mycket har gått med i år. Men lite besviken får man ändå vara.

Inför start

Idag var Christoffer Svanefjord från klubben med på sin första riktiga tävling. Skoj! Han kämpade på bra och lär dyka upp igen.

Så rullar vi iväg

Jag och Christoffer vid starten

Det fanns hur som helst en hel del frustration kring måendet innan start. Så pass mycket att jag glömde pumpa framdäcket. Jag kom på det 1 minut före start, men då var det för sent. Det flexade en hel del under loppet då det inte var många bar på plats. Ruskigt slarvigt.

När loppet drog igång hade jag först planerat att köra så avvaktande som möjligt för att se vad som bjöds. Passivt var ordet sa Bill till Bull. Nu blev det inte så större delen av loppet. Bara när jag skulle gå aktivt körde jag passivt. Besviken på mig själv.

Ganska snabbt rullade Erik Lindered från Vallentuna CK i väg i en soloutbrytning som ingen brydde sig om. Han fick en bra lucka.

Idag var vi flera klasser som startade samtidigt, så när cyklister från en annan klass gav sig av släppte vi iväg dom. Senare fick de sällskap med Lindered som tillhörde vår klass. Det innebar att han fick bra hjälp att hålla undan.

Det gick fruktansvärt sakta från början, så till slut kunde jag inte vara passiv längre utan gjorde en del för att få fart på det hela. Det var några fler som var aktiva, men främst jag och Richard Lööf.

Efter 25 km svängde vi höger in på den första längre klättringen. Sedan fortsatte det upp och ned i närmare en mil. Här var Richard Lööw från Cykloteket mest aktiv och när inte han var igång var det oftast jag som tog initiativ. Jag tänkte att när känslan var så dålig var det risk att jag skulle åka av i backen efter ca 50 km cykling, så jag försökte få till en utbrytning innan dess. Det var nära några gånger, men eftersom det var för få som ville bjuda till räckte inte Richards och mina försök.

Så var det 3 km utför som gällde innan vi skulle svänga vänster, cykla 5 km och sedan vända tillbaka samma väg. Jag har sedan ett tag tillbaka problem med mina växlar, så jag fick inte in högsta växeln, vilket gjorde att jag hamnade sist utför och fick sedan mata på efter svängen.

Vid vändningen var vi fortfarande samlade och nu var det bara 5 km till backen.

Orutinerat hamnade jag långt bak när vi gick in i backen. Min plan var att ta mitt tempo och se hur långt det räckte. Det såg faktiskt riktigt bra ut, men fler och fler släppte framför och jag fick täppa flera luckor. Det gick bra. Men så blev det en lucka till med bara några hundra meter kvar. Jag blev då för passiv och tänkte att någon annan nog skulle ta den, men det fanns inte någon annan.

Väl uppe var jag 5 sekunder från täten med flera cyklister i närheten. Pasi Halonen från Gottne ville köra och även jag. Det var några fler som sporadiskt hjälpte till, men inte tillräckligt helhjärtat. Eller så var de för trötta.

Återigen var det problem med att jag inte hade högsta växeln och kunde då inte få upp tillräcklig fart utför när jag var i spets i jagandet. Frustrerande.

Vi var nästan ikapp utbrytningen, men det gick inte då för få kunde hjälpa till. Riktigt besviken att jag inte gått all-in direkt i slutet av klättringen. Då hade jag varit med i utbrytningen och med all säkerhet rullat in med de i mål.

Nu blev det istället så att när jag fortsatte köra var det helt plötsligt bara en cyklist med, Sebastian Arnehed från CK Örnen som inte kör i min klass. Vi bestämde oss för att köra och vi fick till ett riktigt bra samarbete. Han var stark och bidrog bra.

Det blev alltså ca 30 km som vi höll tempo på 2 personer jagandes tätgruppen och jagade bakifrån. Vi höll avståndet framåt, och drygade ut bakåt.

I tätgruppen fanns två cyklister från min klass + Erik Lindered som legat med de andra klasserna längre fram.

Ganska snart gick vi ikapp Lindered som släppt tätklungan, men vi lyckades inte gå ikapp utbrytningen. Lindered sa att han var slut och ville inte dra. Vi var tvungna att hålla tempo för att inte bli upphunna bakifrån, så han fick lifta med resten av loppet.

Nu var det spurt om tredje plats och jag låg i rygg på Arnehed som inte tillhörde vår klass och Lindered var i rygg på mig.

När det stannade av lite gick Lindered och han fick några meter. Jag gick ut till vänster och kom allt närmare. Jag insåg att det här kommer jag att ta.

Jag har nu jagat i kapp och är snart jämsides.

Positivt med en tredjeplats trots att det inte varit mycket som hade varit rätt i dag.

Precis när jag är ikapp och har bättre fart ser jag den...............

Så tittar jag upp mot mållinjen och ser en bil! Mitt framför mig en bil just där jag cyklar. Hur kan det ske? Jo, det visar sig senare att det inte finns någon flaggvakt vid upploppet.

Här har jag då släppt av för att undvika en frontalkrock

Bara att sätta mig ned släppa av och väja för att inte köra rakt in i bilen. Mycket snopet blev det ingen pallplats utan en fjärde plats och dessutom missade cuppoäng.

Tur Lindered höll ut, annars hade det gått illa.

Ytterligare en besvikelse. Riktigt surt helt enkelt.

Ja, jag gjorde inte mycket rätt idag, jag hade inte riktigt kroppen med mig och dessutom satte en bil stopp när det ändå skulle bli riktigt hyfsat. Har haft skojigare dagar.

Sedan var det förstås tur att jag han se bilen då den inte stod stilla utan kom emot mig. Den stannade alltså inte trots att vi kom rakt emot varandra. Det kunde alltså ha gått illa det där.

Richard Lööw från Cykloteket Racing Team vann mycket välförtjänt. Han gjorde mest jobb under loppet och var aktiv i alla delar. Nu har han också med all säkerhet avgjort såväl linjecupen som totalcupen. Starkt!

Tvåa blev Esa Halonen från hemmaklubben. Han körde mycket smart hela vägen och avvaktade tills backen och gick då med. Roligt!

Erik Lindered blev alltså trea. Han körde smart genom att gå i en tidig utbrytning och vilade upp sig bakom oss fram till spurten och gjorde sedan en bra spurt. Han kunde inte rå för omständigheterna med en bil och att han kört sig slut i utbrytningen, så han var värd en bra placering. Grattis till pallen.

En fjärde plats hade jag oftast varit ganska nöjd med i ett linjelopp, men inte nu.

Nu ska jag bryta ihop lite och sedan ladda om för Nordiska som är nästa tävling. Däremellan blir det också några lopp här uppe i norr. Dessutom vill jag nu ha bort rossel och min svårandade känsla. Inte roligt alls. Fortfarande 10 timmar efter målgång är det svårt att ta djupa andetag. Men det ska nog ordna upp sig.

Surt idag alltså, men det känns säkert lite bättre i morgon när jag ser på helheten av alla lopp jag kört denna säsong. Det har ju trots allt gått bra många gånger i år.

Gottnes tempolopp i Swecup - Seger och upp i totalledning!

Idag var det dags för 4:e deltävlingen i tempocupen, Swecupmasters. Den första missade jag på grund av mina ryggproblem som fortfarande spökar, men läget är ändå bättre.

Efter ca 4 veckor med nästan bara rehabträning tog jag mig ned till Götene och lyckades klämma mig in på tredje plats, en bra bit från segraren Patrik Boström från CK Fix.

Den tredje deltävlingen ägde rum i Västerås på en för mig perfekt tempobana. Alla de bästa tempocyklisterna var på plats, men samtidigt hade jag dagen. Det blev seger vilket var mycket överraskande för mig, men desto roligare. Niclas Näslund från Cykloteket Racing Team blev tvåa och Patrik Boström trea.

Så idag var det dags för den fjärde deltävlingen som anordnades av Gottne CK i Sidensjö (söder om Örnsköldsvik). I de tidigare tävlingarna har det varit många med och långt ifrån alla har kommit på poängplats. Idag var det ett tunt startfält, vilket jag tror delvis beror på att det förra veckan var SM nere i Skåne och dessutom är inte många från övriga landet redo att transportera sig lika långt som vi från Norrland som har långt till alla tävlingar utom denna.

Min kropp är fortsatt inte riktigt i slag och i stort sett alla har i dag kommenterat att jag låter rosslig. Tyvärr har de rätt. Det sista saknas både utifrån det och att jag haft mycket begränsad träning på slutet.

Nu är ju dessutom Gottnes tempobana riktigt tuff och idag kryddades den med en hel del vind. 

För första gången någonsin kände jag att jag var tydlig favorit, och borde vinna. Kanske tog det bort en del kämpaglöd. Hur som helst ledde det och min lite mindre bra känsla i kroppen till att jag sparade mig fram till vändningen.

Jag förstod att det skulle kosta en hel del tid, då det var tuffare ut och dessutom motvind. Det är egentligen då du ska trycka som hårdast och spara lite utför och i medvind. Men jag gjorde alltså inte så idag.

Jag startade först idag och vid vändningen såg jag att det var tveksamt om jag ledde. I så fall inte med mycket. Jag tryckte därför på mer på hemvägen. Väl i mål kan jag konstatera att jag var klart långsammare än vid SM här i fjol, och jag förlorade nog det mesta på utvägen.

Nu räckte det ändå till seger med ca 90 sekunder. Idag var det viktigast med placering och inte prestationen och en seger är alltid en seger. 25 friska poäng i tempocupen, dessutom. Det innebar att jag nu är i delad ledning tillsammans med Patrik Boström. Vi har två segrar var, och var sin tredjeplats. Dessutom har vi missat var sin deltävling.

Richard Lööw från Cykloteket Racing Team gick idag upp i ledning av totalcupen med sin andraplats. Bra kört! Sedan har han kvar sin paradgren i morgon, så det lär klicka in många fler poäng.

Nu får vi se hur kroppen reagerar på detta och hur det då går i morgondagens linjelopp på en för mig väldigt tuff bana med nästan 1000 höjdmeter på drygt 80 km. 

Därefter är det en månad till nästa tävling som är Nordiska i Norge. Jag hoppas på att snart känna mig fräsch för att få en omstart med mängd- och kvalitetsträning så jag kan uppbringa en ny formtopp i augusti. Men först familjetid resten av dagen och sedan linjelopp i morgon.

Sverigecupen i Gottne - Utmanande bana med höjdmeter och fina vindar väntar

I torsdags checkade vi ut från campingen nere i Västerås och började tuffa norrut. Det blev en hel del bestyr på vägen, och vi hade inte bråttom.

Idag fredag rullade vi då in i Sidensjö där helgens tävlingar i Sverigecupen äger rum. Gottne CK anordnar tempo i morgon och ett linjelopp på söndag.

Här gick SM i fjol, men minnet är som det är. Vi körde banan med med bil och det var ännu mer kuperat än vad jag kom ihåg. Då menar jag alltså tempobanan. Linjebanan är än mer krävande.

Men nu fokuserar jag på tempobanna som är en vändbana på totalt 31 km. Vi gjorde oss hemmastadda på parkeringen vid starten och sedan tog jag tempohojen och gav mig ut samtidigt som Melvin gick och fiskade.

Utför i början, men sedan är det mest uppför till vändningen. De sista 4 km i stort sett bara uppför. Idag var det dessutom storm och då motvind till vändningen. Det gick så pass tungt att på flera ställen övervägde jag att gå på lilla klingan fram. Kan helt klart bli aktuellt om vinden är likvärdig i morgon, vilket prognoserna också visar. Det blir ingen lek till vändningen kan jag säga.

Efter vändningen går det mycket utför till en början och sedan har vi två klättringar, den sista med 7,5 km kvar. På hemvägen gick det väldigt fort då det gick utför och rejäl medvind.

Hur som helst är denna bana riktigt krävande och verkligen ingen lek.

Det är väldigt tidig start i morgon bitti, redan 10.06. Hoppas att kroppen i alla fall hyfsat vill vara med trots så bristfällig träning de senaste veckorna. Jag ska alla fall köra det som går, så får vi se hur kroppen svarar.

Väckning vid 05.30, så det är nog dags att gå och lägga sig snart.

Race på SM-banan i tempo - Bedrövlig känsla

I morse blev det uppstigning väldigt tidigt då det väntade tempocykling på de kommande SM-banorna.

Gottne som arrangerar SM hade bjudit in till träningstävlingar nu i helgen. Idag tempo, och i morgon linjelopp.

Vi skulle starta vid 10.30 och det var nästan 14 mil att köra. Ja, sedan skulle jag hinna äta, byta om och förbereda mig. Därför ringde klockan tidigt.

Vi blev sju cyklister i dag som ville reka banan inför SM. I morgon på linjebanan väntas klart fler.

Det kändes inte toppen på uppvärmningen, men det skulle bli värre.

Banan då? Jo, den visade sig som befarat vara alldeles för kuperad för mitt eget bästa. Bra dock att den inte var teknisk. Men en bana som hela tiden går uppför eller utför är inte optimal för mig. Riktigt bra dock att få testa banan i fart.

Hur det gick i dag? Ja, riktigt dåligt faktiskt. Jag började hyfsat första 10 första minuterna, men redan då kändes det tungt. Pulsen steg alldeles för mycket och för snabbt och den allmänna känslan var inte vad den borde.

Ja, sedan blev det faktiskt riktigt dåligt. Det fanns inget tryck i benen,  och samtidigt var pulsen hög och benen brann. 

Efter ca 7-8 km började jag bli uppgiven, och när jag kom in i den längsta klättringen innan vändningen hade det mentala helt gett upp.

Detta blev ingen boost för självförtroendet precis. Drygt 31 km på en tuff bana och en dålig känsla rakt igenom. Lika hög puls eller högre än vad jag brukar ha, men en avsaknad av drygt 40 watt. Sista 30 minuterna var det ännu lägre. 

Jag förstår inte egentligen vad som hände. På alla mina tempotävlingar genom åren har jag aldrig haft så här låg effekt eller denna kraftlöshet.

Det är klart att det är svårt att ta ut det sista när det inte är tävling, men detta var så väldigt mycket sämre, så jag kan inte skylla på det.

Jag vet inte om det åter är så att jag är på väg att bli sjuk eller fått en nya allergireaktion!? En bidragande orsak till den dåliga insatsen kan också förstås bero på att det varit en rejält hektisk vecka och väldigt lite sömn. Eller så är det helt enkelt bara ett rejält formtapp som nu gett sig tillkänna efter all utebliven träning sista månaderna? Nu krävs helt klart en rejäl analys för att bestämma vilka åtgärder som kan bli aktuella. 

Ska jag ha något som helst att hämta på SM behöver jag absolut toppform i slutet av juni, då motståndet är väldigt tufft och banan inte riktigt passar. Det innebär att jag behöver vara minst 1,5 minut snabbare än i dag och då krävs en effekt som är ljusår från där den var idag. Lätt lär det inte bli.

Det har då varit trevligare nu på eftermiddagen med familjetid, lite grillning och sedan har vi sett på Harry Potter.

Det har inte känts optimalt i kroppen sedan jag kom hem efter dagens insats. Jag har därför ännu inte bestämt om jag åker ned på träningstävlingen i morgon. Det vore perfekt att prova även linjebanan i full fart tillsammans med andra, men samtidigt ger det ju inte mycket om inte kroppen är med. 

Vi får se hur det blir.

Gottnes Linjelopp - Riktigt tufft, som ett sänke genom klungan och en helg med formtapp

Efter ett riktigt tufft tempolopp under lördagen var kroppen rejält uppe i varv. Det gjorde det svårt att sova i natt. Sedan tillkom en mängd mygg och en väckningstid på 06.00. Tillsammans ledde det fram till ca 3.5 timmes sömn. Inte riktigt vad man önskar.

När jag vaknade insåg jag att gårdagens tempo tagit så hårt som jag befarade. För första gången någonsin hade jag träningsvärk efter en tempotävling.

Efter frukost och förberedelser rullade jag mot starten. Jag förstod förstås redan innan att mina ben inte mirakulöst skulle vakna till efter gårdagen. Det var bara att inse att formen inte riktigt finns där och att benen inte riktigt vill vara med.

Sedan är det som alltid att man lever på hoppet. Skulle jag ha tur att hamna med rätt utbrytning kanske det skulle kunna gå ändå?

Klockan nio bar det iväg och vi var ca 50 cyklister som rullade i väg på en masterstart som varade ca 5 km. Sedan när det blev fri fart var det ca 100 km till mål. Vi skulle rulla fyra varv på en riktigt tuff bana. Totalt 1000 höjdmeter och två rejäla stigningar per varv.

Den ena stigningen är ca 2 km och 60 höjdmeter. Den andra stigningen som också är målbacke på sista varvet är ca 450 meter med 6% lutning.

Det började tufft direkt. I första stigningen blev det 4 minuter på 411 watt. Den gick helt okej, men det kändes att benen skulle ställa till problem. Det gick sedan hårt resten av varvet på den böljande vägen. Så var vi framme vid målgångsbacken där det gick ganska lugnt första varvet. Ca 380 watt i två minuter.

Vändningen

Under varv två och varv tre var jag framme ett flertal gånger och några tillfällen trodde jag att vi var på väg loss, men så blev det inte. Så trots att det inte kändes särskilt bra var jag offensivare än tidigare lopp och jag placerade mig bättre. Samtidigt vågar jag inte riktigt gå all-in. Men det blir bättre och bättre.







Långbacken innebar på varv 2, 390 watt i ca 4 minuter och på varv tre ca 420 watt. Målgångsbacken blev det 420 watt och på varv tre beskedligare 380 watt och då var jag nästan längst fram i av alla.

Jag insåg att det nog skulle bli klungspurt och allt handlade om att hänga med över sista långbacken. Det innebar att efter målbacken blev det några ganska hårda kilometrar för att vara bland de första när det bar rejält utför fram till långbacken uppför. Det lyckades bra och jag hamnade långt fram. Samtidigt var benen trötta och positioneringen hade tagit kraft.

När jag kom in i backen för fjärde och sista gången insåg jag ganska snabbt att det skulle bli problem. Det gick nu mycket hårdare och jag insåg att jag behövde ta min fart. Jag började falla som ett sänke genom fältet och jag började befara att jag för första gången på flera år skulle bli avhängd från huvudklungan. Så fick jag några upppiggande ord när Pasi Halonen från Gottne gick om. Tack! Jag ökade trycket lite och hoppades på det bästa. Så såg jag krönet och tänkte att orkar jag bara sista 30 sekunderna kan det gå. Jag höll i och klarade mig över toppen. Jag var inte heller sist, utan flera cyklister var efter.

Det hade krävts 458 watt i 3 minuter för att hänga klungan. Det är helt klart påfrestande att hävda sig mot alla dessa goda cyklister, särskilt när jag är så pass mycket tyngre än de flesta.

Nu bar det utför och jag var säker på att inget mer kunde hända innan spurten. Men så när jag är instängd går några cyklister loss och ingen gör något för att täppa luckan. Jag ser då att Stefan Ljungberg från Cykloteket Racing Team är en av de. Han är också stor och låg lika långt bak som jag i sista backen, men hade på någon kilometer tagit sig fram och var nu loss. Det lönar sig helt klart att vara offensiv, och sedan har han en stor talang att hitta rätt i dessa sammanhang.

Luckan var för stor fram till de som gått loss och ingen ville offra sig i klungan, så det var bara att inse att plats 1 och 2 var utom räckhåll. Jag provade gå loss med tre andra cyklister med några kilometer kvar, men det blev ingenting mer än ännu tröttare ben.

Jag vet inte varför, men inför målbacken var jag helt plötsligt sist. Jag som positionerat mig så bra idag. Sist in i backen med trötta ben, då fanns inte så mycket att göra. Det blev rejäl hårdkörning direkt och första 30 sekunderna landade på 750 watt. Jag tog också många placeringar, men så slog mjölksyran till och det tog stopp. Jag tror inte jag tappade någon placering, men tog inte heller någon. Sista 10 sekunderna blev det just under 600 watt. Jag borde kunna mer, men inte idag. Jag gjorde det jag klarade.

a 

Var tvungen att sätta mig på slutet av backen och benen brände. Jag gjorde det jag kunde, men det fanns inte mycket kvar.

Jag kan konstatera att jag var för trött i dag och att jag inte har den form som krävs. Sedan vet jag inte varför jag gick in sist i backen. Riktigt dumt. Det landade hur som helst på en 13 plats. Jag hade hoppats på bättre, men en helg utan form får man nog inte vänta sig mer.

Avprickning efter målgång

Det blev hur som helst en rejäl genomkörare idag. De 100 kilometrarna efter masterstarten landade på i snitt nästan 40 km/h. Med en så krävande bana och en tung kropp krävs det många watt. Inklusive masterstarten blev det 2 timmar och 41 minuter med en normaliserad watt på hela tävlingen på 328. Riktigt högt. Den hårdaste tjugan landade på 360 i normaliserad watt.

Det var helt klart en utmanande dag där jag mer än en gång tänkte att jag nog ska bryta. Men jag bet i och gav inte upp. Det var bra. Jag var också mer offensiv än vanligt vilket också var bra. Sedan var det mindre bra att jag missade den rätta utbrytningen och att benen var inte ville vara med.

Samtidigt går det inte att ha form varje vecka hela säsongen. I alla fall inte för mig. Jag hoppas jag nu lyckas få till träningen så formen är tillbaka lagom till SM om fyra veckor. Om två veckor har jag mitt sista lopp innan SM. Det är vårt eget lopp - Vännästrampet. Då är inte det viktigaste att ha form, utan jag ser det som en bra möjlighet till att förbereda mig inför SM och Nordiska mästerskapen helgen efteråt.

På prisutdelningen idag blev det lite roligt i alla fall då det var prisutdelning även för gårdagens tempo. På pallen för tredje gången av fem i år. Roligt, men självklart lite surt att det bara var 4 sekunder upp till segern och ändå ha två cyklister före. Förra tävlingen var jag också bara fyra sekunder från segern och då tvåa. Vid ett av de två loppen utanför pallen var jag en sekund från tredjeplatsen. Man kan konstatera att det är små marginaler i tempo.  Varje sekund räknas, och hittills har de inte gått min väg. Hoppas det vänder i de sista loppen för säsongen.. Vinnare i går var David Scott från Norrtälje och tvåa Torbjörn Jansson från CK Uni.

Fyra i går var Hans Berggren från CK 08. Han var dessutom tvåa i dag. Vinnaren idag Stefan Ljungberg från Cykloteket racing team var femma på gårdagens tempo.

När vi kom tillbaka till campingen fixade jag och Melvin god middag och efterrätt medan Katten fick möjlighet att åka ut på en cykelrunda.

På kvällen ville Katten och Melvin att jag ändå skulle få några segrar i helgen, så först lät de mig vinna i Chicago och sedan i Skipbo. Så två segrar kan inkasseras i helgen.

För övrigt är det riktigt roligt att åka runt i Sverige på olika tävlingar och få så fin feedback kring vad jag skriver på bloggen. Det är alltid många av er som kommer fram och pratar om bloggen och tycker den är intressant och givande att läsa. Det värmer verkligen. Många gånger får jag också höra det av arrangörerna och här i Gottne pratade speakern om min blogg vid ett flertal gånger. Att veta att ni gillar vad jag skriver skapar självklart mycket motivation att rulla vidare med bloggen. Tack alla.

Nu ska jag hem och analysera hur träningen ska se ut för att öka chansen till att formen återkommer.

Gottne Veterancup - Jag har mycket att lära!

Så då var Gottnehelgen över. Under lördagen var det tempo och på söndagen linje. Vi lämnade campingen i Mellansel direkt efter tävling och prisutdelning och åkte vidare söderut. Det blir en tour down south 11-12 dagar.

Hur det gick på söndagen?

Ja, jag kände direkt när jag cyklade till start att benen var sega efter tempoloppet. Benen är inte vana vid tempo, så de var nog lite mer tärda än vad de borde vara.

Loppet var en varvbana på 26 km som skulle cyklas fyra varv. Vid ena delen av banan var det en vändpunkt runt en kon. Varje varv mätte ca 250 höjdmeter, så ca 1000 meter klättring väntade.

När klockan var nio var det dags för start. Totalt var det ca 70 cyklister som skulle starta tillsammans. Jag hade sett att vägarna var smala, så helt klart skulle det bli en utmaning. Vi rullade med masterstart ett antal kilometer och sedan utför en väldigt brant backe som avslutades med en feldoserad kurva med över 100% vinkel. Här var det nära att jag gick på hjul under varv två, men det klarade sig.

Hur som helst gick det under 30 km utför vid masterstarten och det luktade bränt gummi. Längst ned i backen smäller Peter Sjölunds från Gottnes hjul. Riktigt tråkigt för honom.

Själv var jag passiv i starten och tänkte att jag söker mig framåt senare. Så släppte mastern och nästan direkt svängde vi höger upp för en rejäl backe. Det var inte vad jag räknat med. Jag låg alltså sist och det gick riktigt hårt i täten. Så hårt att flera cyklister släppte framför mig och helt plötsligt hade jag ca 30-40 meter upp till klungan. Helt ouppvärmd fick jag gå järnet uppför, men det var segt att komma ikapp. Jag han tänka att: ”Detta var ju roligt. Avhängd i första backen”. Men så bestämde jag mig för att skärpa till mig, ställde mig upp och spurtade ikapp. Det krävdes ett snitt på 460 watt i ca 4 minuter och i en puls som var uppe på 95% som högst, för att ansluta till klungan.

Efter detta bar det utför och det blev lite återhämtning. Snart var det dags för en vänstersväng med koner mitt i banan, åter trycktes jag långt bak i kön. Jag låg kvar där ett tag i den kuperade bansträckningen. När det så var dags för vändpunkten låg jag nästan sist, och hela vägen var full av cyklister vilket innebar att det var omöjligt att ta sig om. Jag låg nästan sist och invändigt. Det blev i stort sett stopp och nästan så att jag krokade ihop med en annan cyklist. Det märktes helt klart att jag inte är van vid vändpunkter och positionering.

Jag hamnade långt bak och flera cyklister släppte. Det krävdes ca 1000 watt i ett ryck och därefter 500 watt i en minut får att gå i kapp.

Vi hade så vänt och var på väg tillbaka mot start/mål. Under varv ett såväl som senare försökte sig olika cyklister på att försöka komma loss, men det blev aldrig något. Själv var jag ganska passiv då benen inte kändes riktigt som de skulle.

I slutet av banan nådde vi så målbacken på ca 1 km och med ca 4,5% lutning. Nu hade jag återhämtat mig bra och hade inga problem att gå med.

Under varv två och tre hände inte så mycket och jag kände mig allt starkare. Men framför allt hade jag lärt mig en hel del. Jag såg till att ligga långt fram i första backen, vid vänstersvängen med koner och vid vändpunkten. Helt plötsligt fick jag en mycket bättre resa.

Under varv fyra kände jag mig relativt fräsch och försökte ligga långt fram för att gå med om det skulle smälla. Jag var med i två försök och det andra trodde jag på då jag såg vilka cyklister som var med. Men det stannade av. 

Med bara någon mil kvar trodde jag att inget mer skulle hända. Då rullade några cyklister loss, och ingen gjorde något för att ta ikapp. Helt plötsligt hade de 300 meter och ingen gick helhjärtat in för att hämta ikapp det. Jag var bland de främre cyklisterna, men var lite för taktisk och hoppades att andra skulle dra ikapp och att jag skulle ha kvar lite krut till målbacken.

Jag låg hela tiden långt fram, men när jag hamnade längst fram och det bara var några kilometer släppte jag av. Då kom cyklister från alla håll, jag blev instängd och var plötsligt nästan sist. Så var det dags för högersvängen med konerna, då spreds klungan ut och jag hade långt fram. Det var dock inga problem att ta ikapp, men jag låg sist och det var en vägg framför mig.

Väl framme i målbacken gick det inte att komma fram, och jag fick avvakta och sedan sicksacka. När jag väl fick fritt var det inte långt till mål, men jag lyckades knäppa några fler cyklister. För att lyckas bättre skulle jag behövt ligga längre fram. Sedan är det bara att inse att det är riktigt tufft motstånd och det krävs absolut toppform och att jag hamnar helt rätt under loppet. Formen fanns inte riktigt, och jag fick mycket att fundera kring inför kommande lopp. Förhoppningsvis lär jag mig och kör smartare nästa gång.

Hur som helst blev jag sjua och klungan var alldeles bakom de som en bit innan mål kommit loss. Ja, sammantaget var det helt okej, och förhoppningsvis leder två genomkörare lördag och söndag till en bra formförbättring. För helt klart saknas det lite för att riktigt kunna utmana. Sedan är det inte troligt att någon riktig toppform är nära, då träningen varit haltande under maj och juni som ni alla känner till som läser bloggen.

Men en 6:e och en 7:e plats är för min del bra, då många cyklister är mycket mer rutinerade och det var många starka cyklister på plats. Framför allt var det en trevlig helg med bra rundor, mycket trevligt sällskap före och efter loppen och jag har både lärt mig mycket genom egna reflektioner och utifrån tips från flera andra cyklister. Framför allt Tom Pietälä gav mig många tips inför fortsättningen i tempo. Han är riktigt vass och rutinerad, så det är bara att lyssna och ta in.

Jag återkommer med rapporter från semestern och förhoppningsvis tävlingar inom kort. 

Gottne Veterancup - premiär i tempo

Så var då min tävlingspremiär i tempo avslutad. Inte min premiär för säsongen, utan någonsin.

Jag deltog i Gottne Veterancup som är på 24.6 km och mest bara uppför eller utför. Totalt ca 250 höjdmeter att klättra.

När jag skulle åka till start fungerade inte pulsmätaren, tur att jag hade min nya effektmätare. Då gick det hyfsat att pejsa farten. 

Efter att för första gången startat med att någon håller i en vid start och nästan vurpat brände jag på för hårt i början. Nybörjarmisstag?! I övrigt kändes det helt okej och jag höll hyfsat bra tryck hela rundan.

Rullade runt banan med en snittfart på ca 41.2 km/h vilket jag är nöjd med utifrån alla backar.

Det blev en slutlig 6:e plats. Hade nog blivit femma om jag inte hunnit ikapp en bil som nästan stannat vid mållinjen så jag fick bromsa och därmed gå ur fartställningen. Var bara 1.2 sek efter femman.

Med lite träning och i framtiden ett dischjul skulle detta kunna bli riktigt bra . Var bara 45 sekunder efter fjolårets SM-tvåa och slog flera starka cyklister.

Sedan var det i år med två riktigt snabba, där Mats Nygren laddar för veteran-VM. De var i en egen liga.

Nu är benen sega, så vi får se om de kvicknar till innan morgon till linjeloppet