Mallorca - Skulle bli plattåkning, blev klättring till högsta toppen

Dag 4 på ön och åter hade jag kommit överens med Kristian och Ricky att cykla med dem. De första tre dagarna hade jag bestämt rundorna och hade varje dag provat någon sträcka jag aldrig tidigare cyklat. Idag var jag öppen för alla alternativ.

Via messenger fick jag veta att det skulle bli en tur på platten idag efter gårdagens rejäla klättringar. När jag mötte upp vid deras hotell hade de dock ställt om då vädret verkade bra i bergen i dag, och det var mer osäkert de närmsta dagarna.

Istället för plattåkning rullade vi iväg mot Soller som skulle bli dagens första klättring. Men innan dess en del transport och sedan slakmota med ca 2% lutning i 13 km fram till klättringen.

Jag hade meddelat att det inte skulle bli några rekordförsök i klättringarna idag. Samma tanke hade Kristian medan Ricky hade en plan om att slå några pers.

Väl framme vid klättringen till Soller och skylten som visade att det var 5,1 km klättring med i snitt 5,2 % lutning. Detta är verkligen en klättring jag gillar. Kanske inte första delen då det är långa raksträckor, men sen. Det är en mängd serpentiner upp och om du ställer dig upp och trycker i slutet av varje sväng kommer du nästan fram till nästa sväng och så kör du på uppför.

Idag var det dock en annan tanke. Framme vid skylten drog Ricky iväg medan jag och Kristian tog det lugnt och snackade. Efter en stund ville jag dock höja till min aeroba tröskel, vilket innebär just under 300 watt och då högt i pulszon 3. Bra träningseffekt utan att det blir för tufft. Roligare också när det inte går allt för sakta, särskilt i denna klättring.

När jag rullat så en stund såg jag att jag började ta in på Ricky och samtidigt kändes kroppen bra. Jag bestämde mig då för att höja till ca 90% av FTP. Ja, det är svårt att inte försöka köra ikapp andra. Jag närmade mig och snart var jag ikapp och förbi. Jag höll intensiteten hela vägen upp och känslan var ganska okej. Ca 2,5 minuter långsammare än det jag kört som snabbast, men då gick det ju väldigt lugnt i början och aldrig riktigt hårt. Sedan är formen sämre än i april så något pers hade det inte blivit även om jag matat på hela vägen.

Sedan rullade vi utför mot Soller och i serpentinerna utför var det som igår mossa, lite blött och halkigt på sina håll. Underligt hur underlaget kan vara så annorlunda mot för när man åker på våren.

Ricky hade tänkt mata på även i nästa klättring som de bestämt skulle bli Puig Major.

Nu hade han dock tänkt om efter den första urladdningen så vi bestämde oss för att rulla upp tillsammans i en inte allt för hög fart. Men med en snittlutning på mer än 6% i nästan 14 km så tar det på lite ändå.

På toppen var det dags att kasta på sig västen då det var kallt i bergen. Utför förbi Sa Calobra och fiket där som var stängt. Inte cykelsäsong precis.

Vi matade vidare mot bensinmacken vid toppen av klättringen mot Llluc. Här brukar det stå hundratals cyklister när du cyklar här i april. Idag var det tomt och restaurangen var stängd. Blev dock lite vatten i flaskorna i alla fall.

Utför ned mot Selva och sedan matade vi på bra till Santa Maria där vi tog vår första riktiga paus idag. Lite kaffe blev det.

Då vi bor på skilda håll cyklade vi åt olika håll när vi startade om. Ytterligare en trevlig cykeldag var snart till ända.

Jag summerar 5 timmar, 13 mil och ca 2000 höjdmeter idag. Så nu har det alltså blivit 23 timmars cykling på 4 dagar vilket får sägas vara ganska så mycket. Visst var benen lite sega i bland i dag, men det kändes ändå bättre än förväntat.

Mallorca - Sa Calobra, Soller och annat skoj i värme och kyla

Näst sista dagen här på ön och bästa vädret hittills. Det innebar att jag för första gången körde med bara ben och lämnade jackan på hotellrummet. Det visade sig vara ett tveksamt val då det utför blev väldigt kallt.

Att åka utför i hög fart och det i 8-9 grader gör att kroppen blir väldigt kall. Särskilt då du nyss klättrat och är riktigt svettig. Totalt sett blev dock dagen riktigt bra.

Idag rullade vi från Playa de Palma och siktade mot bergen. Efter en transport på ca 40 km var vi framme vid dagens första klättring.

Klättringen upp till Lljuc eller Coll de sa Batalla. Av många även kallad bensinmacksbacken då det är vad du hittar på toppen, förutom också en restaurang. Här brukar det alltid vara fullt av cyklister.

Men först ska det alltså klättras i ca 7,8 km och det med en snittlutning på 5%. Jag hade bestämt mig för att köra en tröskelintervall upp och då i den lägre delen av tröskel (ca 91% av FTP). Det rullade på fint och det var förstås jobbigt, men ändå väldigt kontrollerat. En bit över 20 minuter och sedan var jag på toppen och väntade in de övriga. Effekten hamnade rätt och pulsen aningen lågt på endast 83%.

På toppen var det ganska kallt och när alla var uppe ville jag snabbt i väg.

Nu väntade rejäl kyla fram till Sa Calobra. På skuggsidan och ganska kallt i luften. Dessutom rejält med vatten på vägen. Vatten som kom från bergen där snön smält.

Framme vid avtagsvägen rullade vi lugnt uppför i 2,5 km vilket är början på vägen mot Sa Calobra. Sedan utför i ca 9,5 km. Inget trampande utför, och ca 10 grader, och därför kom vi alla ned rejält frusna.

Nere vid vattnet var det dock varmare och efter ett tag hade vi fått tillbaka värmen.

Nu väntade så Sa Calobraklättringen. Den har jag klättrat 2013, 2015, 2016, 2017 och nu var det dags igen. Som vanligt kör jag tröskel upp. Hårt men inte max. Försöker ligga kring 95% av FTP hela vägen. Så har jag kört varje år och då går det att hyfsat jämföra tiderna även om jag inte maxar.

Idag kändes det riktigt bra uppför och snitteffekten hamnade där jag ville. En snittpuls på 88% var också vad jag planerat. Halva sträckan i pulszon fyra och halva i pulszon fem. En snitteffekt på ca 4,5 watt per kg.

Sista 1,5 kilometrarna av klättringen gick dock lite sämre då jag som många av er vet har ett skadat växelöra på cykeln. Det gör att jag inte kan använda de lägsta växlarna. Då det blev brantare på slutet var jag tvungen att stå mycket vilket jag är mycket sämre på än att sitta och trycka. Därför var också känslan sämre.

Så var jag uppe på 682 meters höjd efter nästan 9,5 km klättrande och ett snitt på 7%. Känslan hade varit god, men jag fick vänta tills vi kom till hotellet och en titt i datorn för att se hur tiden stod sig mot tidigare klättringar i backen. Det visade sig att jag var ca 1,5 minuter snabbare än i fjol. Har för övrigt förbättrat mig ca 1,5 minut per år alla de fyra sista gångerna. I jämförelse med 2013 då jag cyklade på drygt 45 minuter är jag nu nästan 15 minuter snabbare. Största förbättringen gjorde jag alltså mellan 2013 och 2015. Det är ju bra att träning ger utveckling. Annars hade det helt klart varit lite surt. Förbättringen av cykelkapacitet mellan 2016 och 2018 är dock inte så stor.

I stort sett alla i gruppen slog sin tidigare bästa tid och några med så mycket som 10 minuter. Bra jobbat!!

Ute vid vägen som leder mot Sa Calobra köpte jag lite vatten och träffade där på Anders Karlsson, en av mina cykelvänner som jag brukar tävla med/mot. Vi snackade lite och sa att vi träffas på tävlingspremiären i Barsebäck. Det visade sig inte stämma då vi redan träffades några timmar senare på toppen av Coll de Soller. Som vanligt ett trevligt snack.

Åter till rundan. Nu siktade vi mot Puig Major och då väntade ytterligare 5 km klättring. Här nådde vi snön. Detta har jag aldrig tidigare sett på Mallorca.

Sedan utför i 10 km och nu var det om möjligt ännu kallare än tidigare utförslöpor.

Vi väntade in alla och svängde vänster in till Fornalutx, världens vackraste by. Här blev det lunch.

Sedan vidare mot Soller och klättringen Coll de Soller som blev de sista 7 km av klättring i dag. 

Jag körde som i första backen på ungefär 91% av FTP. Det gick fint, men benen började bli lite möra.

Nu var det bara de sista milens transport tillbaka till hotellet.

Ytterligare en trevlig dag i sadeln med trevliga cyklister som sällskap. Ca 6,5 timmars effektiv cykling, ca 2900 höjdmeter och ungefär 160 km kan vi därmed summera i träningsdagboken. Tre klättringar där jag tryckte på, så totalt ca 65 minuter med hög intensitet. I övrigt ganska så lugn cykling.

En dag kvar och ytterligare en dag i bergen är planerat för morgondagen.

Mallorca - Sa Calobra, Soller och Lluc. Mycket klättring blir det

I går var vi ute på en rejäl cykeltur, men utifrån internetproblem kommer inlägget först idag.

Det blev tidig frukost vid halv åtta för att rulla iväg vid halv nio. På denna långtur blev vi av olika anledningar 4 färre än tidigare, så vi var 10 cyklister som rullade iväg i riktning mot inlandet.

I väg när solen fortfarande är på väg upp

Efter att ha cirklat oss ut ur Can Pastilla rullade det på riktigt bra ända fram till just innan Selva där vi efter ca en timme tog en kort paus. 

Framför allt för att minska på klädseln då det nu skulle väntas klättring. Först mer moderat fram till Selva och sedan allt brantare.

Kort paus innan stigningarna börjar

Den egentliga klättringen upp mot Lluc dök så upp. En klättring som ofta också brukar kallas bensinmacksbacken. Dess rätta benämning är dock Coll de sa Batalla. En klättring på 7,9 km och med en snittlutning på 5%. Den är riktigt trevlig och lagom brant för en tung äldre man. Vi hade som vanligt fri fart i denna typ av klättringar och vi var 5 stycken som var med tillsammans i början.

Det kändes oförskämt bra och trots hyfsade wattal var pulsen ganska så låg. Jag ville dock spara mig och inte rycka förrän på slutet. Det fanns dock ett problem. Skylten vid botten av backen var borta och jag kom inte riktigt ihåg hur lång klättringen var. Att det står i detta inlägg beror endast på att jag kollat upp det i efterhand.

Hur som helst innebar detta att jag var tvungen att rycka lite tidigare än vad som var planerat och fick därmed ligga själv en bra stund med lite högre intensitet än vad som var planerat. Samtidigt kändes kroppen stark.

Jonas visar målgången i bensinmacksbacken, men också att han bär hjälm ca 100 meter från sin cykel.
Är verkligen detta okej?

Spurtavgörande fram till linjen. Tur vi fick det på bild så vinnaren kan koras...

Väl på toppen vid macken stannade vi för lite kaffe. 

När vi skulle rulla iväg undrade vi om Tjäders cola var spetsad.
Hur som helst verkar det mesta på huvudet vara både vint och snett.

Därefter väntade en hel del utförslöpa, några korta stigningar och sedan ett stopp innan det var dags för Sa Calobra. 

Transport mot Sa Calobra

Vi började med att i lugn intensitet klättra de ca 2,5 km med 5-6 procent som krävs för att sedan få susa utför ned till Sa Calobra. 

Det går utför i ca 9 km och allra längst ned finns fantastiskt vatten, en del restauranger och otroligt många turister och cyklister.

Vi hade bestämt oss för bara ett kort stopp i botten innan vi åter skulle cykla uppför. Vi rullade i maklig takt uppför ca 1 km till starten för klättringen. 

En klättring som officiellt heter Coll dels Reis. Sedan bär det uppför ca 9 km och med en snittlutning på 7%. Det är såväl en spektakulär klättring, en otrolig slingrande väg och en fascinerande syn av alla cyklister som tar sig upp eller ned.

Jag hade bestämt mig för att få ett kvitto på hur jag ligger till utan att samtidigt helt bränna ut mig då det väntar mer cykling här på ön, men framför allt tävlingspremiär inom kort. Kör jag för hårt och för mycket här på ön hinner jag inte återhämta mig.

Framme vid starten för klättringen. Nu väntar en bra stund med klättrande

Jag bestämde mig därför för att köra hårt, men spara några procent. Det innebar att jag lade mig på ca 87-89% av maxpuls. På tempotävlingar brukar jag ligga kring 92-95% av maxpuls. Jag hade också bestämt mig för att hålla samma tryck hela backen och inte spurta på slutet eller något liknande. Jag är mycket nöjd med mig själv då jag höll mig till planen. Snittpulsen landade exakt på planeringen och snitteffekten var lika hög alla kilometrar. Ja, med undantag under den första kilometern då jag gick lugnare.

Det stod en fotograf i backen och i dag fick jag en bild av Jonas på SMS. Han hade hittat den på en hemsida och för 6 euro kan jag få den i bra upplösning. Blir nog inget av detta. Den var hur som helst från klättringen.

Jag är också nöjd med hur kroppen svarade. Jag tog mig upp på ca 31 minuter, vilket är likvärdigt med fjolåret. Dessutom med lägre snittpuls och något lägre insats. Samtidigt är jag inte riktigt på de watt jag önskat vara, men med denna resas träning i kroppen och lite vila hoppas jag det ska ge mig ytterligare en skjuts på vägen.

För att se om det är lönt att träna jämförde jag min tid i år med hur fort jag cyklade upp för Sa Calobra 2013. Det var också den gången jag för första gången stötte på Team Norrbotten och för övrigt blev omkörd av de flesta. När jag nu tittar på den tiden har jag kapat närmare 10 minuter. Inte så pjåkigt. Jag trodde ju att jag redan då cyklade ganska så fort.

Anna var som vanligt snabb.

Jag glömde säga att fram till nu hade jag bara tränat 31 minuter. Just innan stigningen uppför Sa Calobra sa nämligen min cykeldator att den behövde återställas och hela träningspasset försvann. Ni vet hur det är – inget loggat pass – ingen träning. Så kan det gå.

Nu var det i alla fall bara resten kvar. Vi rullade utför de 2,5 kilometrarna till korsningen där vi tidigare under dagen kommit. Istället för vänster och tillbaka vägen vi kom från Lljuc tog vi höger med riktning mot Soller.

Vi hade nu ca 23 km cyklande fram till lunch. Först en kort klättring och sedan mest utför. Det var vad jag informerade mina cykelkamrater. Efter lite uppför och lite utför insåg jag att jag glömt en liten ”kulle” på drygt fem km och närmare 6% snittlutning. Så kan det gå.

Så nådde vi Puig Major från den ”lätta” sidan vilket innebar en väldigt lång utförslöpa ända ned till 

Fornalutx som en gång utsetts till världens vackraste by. Självklart blev det lunch här.

Efter en mycket trevlig lunch rullade vi vidare mot Soller. En rejäl klättring väntade då vi var tvungen att ta oss över passet. Med slakmotan som det börjar med innan den ”riktiga” klättringen pratar vi om ca 10 km klättrande.

Innan skylten som signalerade att nu var det dags att klättra tog vi en kort paus för att anpassa klädseln. När vi så tog sikte mot Coll de Soller satte Helmersson omgående iväg med bra intensitet. Det blev bara jag som valde att följa. Farten var bra, men det kändes ändå bekvämt. Jonas hade tidigare under dagen sagt att jag borde våga spurta och inte avgöra så tidigt varje gång, så det blev min plan. Det skulle också spara kroppen lite.

Klättringen är verkligen mjuk och trevlig och det kändes bra. Det är mycket växtlighet, så jag tänkte att när det ljusnar en bit bort borde vi vara vid toppen. Så såg jag ljuset och satte in spurten för att ca 20 sekunder senare inse att det inte var någon topp utan endast en öppen yta. Det var bara att ligga i ytterligare 3-4 minuter innan jag var på toppen. Så kan det gå. Jag fattade inte mycket när jag tittade på tiden och insåg att det gick mycket fortare i år än i fjol i denna stigning, trots att jag då maxade hela vägen och nu hade ganska mycket sparat.

Det verkar som att kroppen är på väg att vända runt misären till något positivt. Nu hoppas jag det håller i sig och att jag inte som i fjol får en lång svacka efter resan.

När vi alla var uppe rullade vi utför under lång tid, svängde vänster i Bunyola och sedan var det verkligen läge att köra fort och det gjorde vi. Jag låg i och för sig inte med så stor effekt i spets, men väg, vind och lutning bidrog till bra fart.

Med ca en mil kvar kom vi till byn Sa Cabaneta där vi körde fel i fjol. För att upprepa traditionen gjorde jag om samma misstag. Som en bonus åkte jag dessutom ned en avfart för tidigt när vi hittat rätt. En man i en bil viftade och sa något när vi var på väg ned. Jag trodde han var allmänt sur på cyklister eller att han menade det var enkelriktat. Vid botten av backen förstod vi vad han menat – återvändsgränd. Vi fick därmed en ca 1,5 km brant klättring som bonus. Så kan det gå.

Nu hade jag å andra sidan i PM:et för resan garanterat 2800 höjdmeter för dagen och Jonas sa att han skulle stämma mig om det infriades. I och med denna felkörning klarade jag mig från stämning och dessutom klarade vi sträckan på 160 km som också stod i PM:et. Det blev till och med 200 meter i bonus. Med andra ord – perfekt att köra fel. Effektiv cykeltid för dagen uppgick för min del till ca 6 timmar 40 minuter.

Middag och vila. I dag fortsatte sedan den fysiska vilan. Efter åtta cykeldagar och många timmar i sadeln har jag istället ägnat mig åt en heldag med arbete. Allt enligt plan. Att det dessutom regnat i dag gör ju inte valet att lägga vilodagen nu, sämre. Förutom att sitta instängd på mitt rum har jag ätit lunch och middag med de andra. Men i övrigt har jag smattrat wordfiler, excelfiler och mail åt alla möjliga håll. Bra att hinna ikapp lite. Då blir det inte lika stressigt när jag kommer tillbaka till arbetet på onsdag. Jag har utifrån detta också försökt arbeta några timmar på kvällarna.

Sedan känns det helt klart så att benen behövde vila. Att träna relativt lite och framför allt med dålig kvalité i 6 veckor för att sedan trampa fem timmar om dagen i 8 dagar tar ju på även om det mestadels gått lugnt. Jag har nämligen verkligen skött mig när det gäller att köra polariserat. Hårt i några klättringar varje dag. Väldigt lugnt i övrigt.

Nu hoppas vi på bra väder i morgon där vi bland annat ska bemästra öns längsta och högsta klättring – Puig Major. 

Avslutar med att åter be om ursäkt för bedrövlig bildkvalitet. Jag lovar att köpa ny kamera så fort jag kommer hem. Denna har helt klart sett sina bästa dagar.

Mallorca - Sa Calobra, Soller och backen i Lljuc

Idag blev det en riktigt nice tur som startade redan 08.30 från hotellet.

Samling utanför hotellet

Vi trampade i väg mot Santa Maria del Cami. Därefter satte vi kurs mot Inca.

Vädret var som tidigare riktigt fint med strålande sol och bra värme.

På väg ut mot äventyr

I Inca svängde vi vänster mot Lluc. Vi trampade på en bra stund tills vi kom fram till backen i Lljuc (bensinmacksbacken). Där stannade vi en kort stund innan vi tog oss ann klättringen.

Dagens första klättring väntar

Jag var lite orolig för benen utifrån den stora mängd träning de fått dessa två veckor. Men benen kändes fräscha, så jag tryckte på riktigt hyfsat. Lade mig något/några pulsslag under pulszon fem och matade på. Det gick oväntat lätt och kontrollerat. Jag har fått höra från andra resenärer från Mallis att man ska ta tid på stigningarna, vilket jag inte brukar göra. Idag har jag försökt bättra mig på den punkten. I denna klättring blev det ca 20.50.

Fikastopp

Väl uppe var det dags för fika och att ta det lite lugnt. Tellnés starka ben innebar att han trampade av kedjan, så vi fick vänta lite extra. Dock hade han/vi så tur att det fanns en servicebil i backen som hjälpte honom.

Nästan alla samlade för gruppbild.

Efter fikat bar det av mot Sa Calobra. Det är otroligt vad cyklister det finns på vägarna. Det var som ett lämmeltåg efter vägen mot målet.



Vid caféet innan man gör den korta klättringen innan de långa serpentinerna utför återsamlades vi och sedan trampade vi uppför i ca 2,5 km för att sedan svischa ned mot vattnet.

Slingrande serpentiner till Sa Calobra

Väl nere tog vi en paus innan det var dags att trampa uppför den långa, branta och fina vägen.

Starten för klättringen upp för Sa Calobra

Jag bestämde mig för att trycka på riktigt bra för att se hur fort en gammal man som jag kan ta sig upp. Det gick riktigt bra och jag kände mig stark hela vägen upp. Jag gick hårt, men pressade inte det allra sista, utan hamnade på en snittpuls på 88%. Denna backe lyckades jag ta en exakt tid från skylt till skylt, vilket blev 30.57. Det är jag nöjd med. Det är också ca 13 minuter snabbare än vad jag cyklade för 3 år sedan då jag var här sist. Dock gick jag något lugnare då.

Uppför Sa Calobra

Väl uppe rullade jag ner några kilometrar och cyklade sedan upp med några av kamraterna som var lite längre ned. När alla nått toppen rullade vi ned och svängde höger mot Soller.

I närheten av Puig de Major

Där blev det ett antal kilometrar klättring till Puig Major innan det bar utför mot Fornalutx. I Fornalutx blev det lunch.

Utsikt från restaurangen där vi åt lunch.

Sedan var det dags för den trevliga Sollerbacken.

Målet i Sollerbacken

Återigen kändes det bra. Det gick hyfsat hårt i början, men kontrollerat. Sedan ökade jag tempot markant och låg 6-7 minuter i pulszon fem. Här missade jag en del i tidtagningen, men det blev kring 13 minuter och ca 3 minuter snabbare än i fjol, och med samma snittpuls.

Vy från Soller

Jag är verkligen förvånad över att formen är så god. Inte kan det bara bero på strumporna?!

Här ses bergastrumporna jag skrivit om. 

Efter Soller blev det mest plattåkning och utför hem via Santa Maria de Cami som på ditvägen.

Med nio kilometer kvar hade jag pyspunka. Vi pumpade däcket och det fungerade tills det var 2 kilometrar till hotellet. Vi försökte att åter pumpa upp däcket, men nu var det kört. Det blev slangbyte. Dessutom ggr 2 då den första gick sönder direkt.

Efter slangbytet rullade vi tillbaka till hotellet. Idag blev det 6 timmar och 47 minuters cykling effektiv tid. Sträckan mättes till ca 157 km och innehöll nästan 2900 höjdmeter.

Det var verkligen en trevlig och rolig dag för mig, men jag tror att den uppskattades även av de andra. Nu är benen lite trötta och knäna känns gamla. Men i morgon hoppas jag det är hyfsat återhämtat.