Inga förändringar - förutom möjligen ökad svaghet

Ingen förändring. Samma visa som de senaste 10 dagarna. Ingen träning - vila.

Nu, just i dag var det dock på sitt sätt tur att jag inte kunde träna då jag ändå hade så mycket arbete att jag arbetat från morgonen och i stort sett konstant fram till nu vid 23.50 på kvällen.

Förhoppningsvis lättar arbetet inom kort och att förkylningen slutligen försvinner.

Det börjar förstås kännas lite tröstlöst att inte kunna träna och känna hur formen och styrkan rinner ur kroppen.

Nä nu vänder detta och snart är jag i gång!?

Vi kan alla fall konstatera att jag är rejält undertränad. Det finns inte tillstymmelse till träningsstapel.

Naken utan cykel!

Ingen träning i dag heller. Men nu något annat.

Naken utan cykel. Ja, tänk att det kan bli så. Sedan är det förstås frågan vad det innebär och om det nu blir bättre? Det är ju exempelvis inte optimalt med nakenhet när det är kallt, och det kan ju också vara lite genant i vissa lägen!?

Det finns många aspekter som tyder på att detta är positivt, men självklart kan det finnas brister att i grunden utelämna sig och dessutom prova att cykla utan cykel. Även om jag provar springa, lär jag inte hänga med utan mitt favoritsällskap.

Men förhoppningsvis har jag gjort jobbet, så jag inte får äta upp allt jag blottat på bloggen och att jag nu blivit av med både cykel och kläder!?

Vad jag pratar om? Är det inte självklart?

Okej - jag förklarar.

Jag har i min plan som jag lade upp i höstas inför 2016 års säsong både utelämnat mig själv när det gäller hur stark och hur snabb jag var då, hur det utvecklats och hur mina mål ser ut. Jag beskrev också under hösten att jag ville lämna Michelinstadiet. Det tuffa målet har varit att minska i vikt med 10% och öka i effekt (tryck i benen) med lika stora siffror.

Många är ni som varnat mig att en minskad vikt ger mindre tryck i benen. Det är också många som funderat kring mina strategier och mina val. Det är som alltid många som har åsikter när du outar något. Det är priset jag tar och får ta genom att jag öppnar upp mina tankar på bloggen. Samtidigt ska sägas att väldigt många också ger mig mycket stöd och kraft.

Igår skrev jag en del kring mitt ena mål - Effekten. Nu är jag inne på mitt andra mål där jag nått långt - och det är vikten.

Jag havererade helt under sommaren 2015 och vägde vid min näst sista tävling i augusti ca 89,5 kg. Så tung var det länge sedan jag var. Frustrationen var hög och jag bestämde mig för att skärpa till mig.

Sedan dess har jag merparten av dagarna skött mig snyggt vilket innebär att inte äta onyttiga saker, att minska portionerna och att vissa dagar inte äta något före lunch. Omständligare än så har jag alltså inte gjort det. Ingen särskild diet och inget som är absolut förbjudet.

Första två månaderna rullade ca 5 kg bort och sedan har jag fortsatt på denna linje och vid årsskiftet visade vågen 80 kg. Det innebar alltså minus 10% på fyra månader. Sedan dess har jag legat stabilt på den vikten, utan att fortsätta minska i vikt eller vända uppåt.

Minus cykel i sommar

Jag väger alltså nu ca 9,5 kg mindre än den första september. Det är ungefär lika mycket som cykelkläder, skor och hjälm tillsammans med cykel och vattenflaskor väger. Så med andra ord är det som att cykla naken utan cykel. Det borde då gå lite lättare?!

Så här ser jag ut i sommar förutom minus cykel, minus en del muskler och plus lite fett.

Jag är ingen lättviktare nu heller om jag tänker in att jag försöker vara cyklist. 187,5 cm lång och 80 kg, då finns det enligt vissa fortfarande mycket att jobba med. Så är det säkert, men i min ålder är det svårare och för mig personligen väldigt svårt.

Skulle jag behålla vikten fram till tävlingsssäsongen står jag på startlinjen lättare än någonsin, och då har det ändå gått ganska bra under tidigare säsonger då jag haft mer att bära på.

Nu finns det två stora utmaningar kvar. Den första är att jag inte nu när jag nått mitt mål, havererar och när säsongen börjar har jag åter blivit en michelin.

Den andra utmaningen är att samtidigt som vikten nu är lägre och har minskat i vikt trots det vara starkare när säsongen startar i slutet av april.

Det finns ju även ni som är övertygade om att min satsning på minskad vikt innebär att jag troligen kommer att vara svagare på cykeln när säsongen börjar. Jag själv vågar ännu inte säga hur det slutliga utfallet blir, även om det är som jag skrev i går en del som tyder på att även styrkan går åt rätt håll.

Behöver en cyklist välja är det dock viktigare att ha trycket i benen, särskilt om man som jag har bäst förutsättningar inom tempo. Därför är inte vikten viktigast även om den är viktig.

Jag kan i alla fall konstatera att jag under hösten kunnat träna på bra och på det sätt jag önskat. Jag fick fyra riktigt bra träningsmånader fram till i mitten av januari. Därefter har det gått lite sämre, men det har känns som det snart vänder uppåt igen. Det är klart att det då är extra surt med en dunderförkylning som troligen innebär 10-14 dagar utan riktig träning. Redan nu är jag inne på dag nio.

Men totalt sett har det gått bättre under denna försäsong, och kommer jag igång med träning allra senast i slutet av denna vecka och sedan får till flytet under resten av våren och sommaren hoppas jag på en riktigt rolig säsong.

Att det gått bättre med träningen denna försäsong beror såväl på att jag tränat annorlunda och inte har varit lika sliten, att jag ätit bättre än tidigare år och slutligen att jag haft tur och sluppit förkylningar och andra problem under en längre tid. Jag hoppas bara att turen nu inte vänt...

Nu på slutet finns det en del kända aspekter som hänger ihop med följdverkningar efter att Tova dog, som gör att träningen inte rullat på som önskat. Sedan som sagt en bonussjukdom.

Jag hoppas alltså att jag från slutet av veckan får träna på bra fram till säsongsstart, och då ska det förhoppningsvis vara möjligt att vara en både lättare och starkare cyklist när jag står på startlinjen 2016, i jämförelse med tidigare år. Men ännu vet jag inte om det blir så, det får framtiden utvisa.

Även om jag lyckas med att cykla naken utan cykel och med starkare ben är det inte säkert att resultaten blir bättre då det väldigt mycket som spelar in hur det går på tävlingarna. Förutsättningarna när jag startar är dock bättre.

Vad du gör när du inte tränar

Har jobbat sent i dag, men vad ska jag göra nu?

Ingen träning i dag heller .Får helt enkelt trösta mig med lite läsning. Hittade Cycling plus i brevlådan. Det verkar vara mycket matnyttigt.

Läs framför allt om Henrik Marvig och hans satsning mot Paralympics. En ambitiös och duktig cyklist från Jönköping som vi förhoppningsvis träffar även i år ute på olika Sverigecuptävlingar. Når Henrik sina mål ser vi dessutom honom på TV under Paralympics. Detta under förutsättning att de väljer att satsa på cykel under tv-sändningarna.

Snart väntar världscupen i längdåkning. Vi får hoppas på lite framgångar, vilket det varit tunt med under säsongen.

Jag planerar också att längre fram i kväll skriva om vikten av vikten.

Effekt- och viktutveckling: Hur går det egentligen?

Förkylningen och tröttheten frodas. Ingen träning i sikte på ett bra tag. 

Jag har varit upp ett tag i dag på några arbetsmöten jag behövde genomföra och en träff kring familjen. I övrigt mest utslagen.

Jag fortsätter därför med mina cykelreflektioner här på bloggen. Cykelrelaterade, men handlar inte om hur jag tränat idag - då hade inlägget alltså varit blankt.

Ni som följt mig ett tag vet att jag har som mål att ta ytterligare steg i min utveckling säsongen 2016. I grunden handlar det om att jag vill nå ett bättre resultat i varje tävling jag deltar i, jämfört med 2015. Det är ett riktigt tufft mål, men möjligt då jag bara var först i mål en gång under 2015 och det loppet finns inte med i planeringen för 2016.

För att ha en möjlighet att nå ditt jag vill har jag satt upp ett antal mål jag vill uppnå: Resultatmål och andra mål jag vill nå under 2016.

Förutom resultatmål, aktivitetsmål och processmål har jag också ett antal prestationsmål.

Prestationsmålen är mätbara, men till skillnad mot resultatmålen är de bara relaterade till mitt eget agerande och min egen utveckling.

• En vilopuls på max 40 slag
• En viktnedgång med minst 10%, vilket innebär max 80 kg i matchvikt från 1 maj.
• Snittwatt för tempoloppen ska vara 10% högre nästa sommar.
• Snittwatt för 5 sekunder med maxinsats: +10%
• Snittwatt för 1 minut med maxinsats: +10%
• Snittwatt för en fyra med maxinsats: +10%

Jag tror att merparten av dessa mål behöver vara uppnådda för att jag ska ha chans att nå dit jag vill. De fyra nedersta målen får jag kolla fullt ut i skarpt läge när säsongen går igång. Men det är klart att till viss del fungerar det att kolla en maxfyra och snittwatt för ett tempolopp. Däremot är det "omöjligt" att komma upp i riktigt höga watt på en trainer i relation till utecykling - åtminstone för mig.

Vad kan jag då säga kring att bättra mig med 10% på en fyra. Ja, det blir inte lätt alls, men jag har inte maxat någon fyra. Därför vet jag inte hur jag ligger till, men jag gissar att det är en bit kvar till en så stor förbättring.

Vad gäller att bättra mig med 10% på tempoloppen vad gäller snittwatt är även det ett riktigt högt ställt mål. Jag bedömer att jag är starkare än vid samma tid förra året (ja inte nu när jag sjuk förstås), men att en 10% förbättring nog inte är möjlig.

Nu varierade det en del, men min bästa normaliserade tjuga på fjolårets tempolopp låg på 338 watt. För ett helt lopp på drygt 40 minuter var totalen marginellt sämre.

Utomhus är det svårt att få upp snittwatt då i alla fall jag kraftigt går ned i watt när det går utför. Att jag tittar på normaliserade watt är för att få en bättre jämförelse mot inomhuscykling då du kan hålla ett jämnt tryck hela tiden vilket är lättare.

Om vi tänker oss 338 watt och plussar på 10% då landar jag på 372 normaliserade watt. Där är jag inte idag. Nu har jag inte kört någon tjuga sedan i december, men jag gissar att jag inte är starkare nu, i och med att det gott troll i träningen på slutet. Kanske är det till och med sämre? Om vi säger att det är oförändrat så låg tjugan i december på 354 watt. Det innebär en förbättring med 5%, och några ytterligare 5% tror jag inte att jag hittar. Men jag lovar söka i alla fall.

Samtidigt ska sägas att jag har lättare för att pressa mig när det är tävling. Så i jämförelse med inomhuscykling finns det några procent till att gå på när det gäller tävling. Kanske kan det hjälpa så pass mycket att jag går över 5% förbättring i alla fall!?

Vad gäller vilopulsen börjar jag närma mig 40 slag och visst har det varit under ibland, men inte stabilt på den nivån. Vi får se hur det utvecklar sig.

Ett av mina andra mål för året är att lätta i vikt med 10%. Jag skulle åtminstone få ihop en 15% förbättring om jag summerar viktförbättring med förbättring av tempointensiteten. Om vi tänker att jag bättrat mig med 5% i effekt för tempoloppen, hur har det då gått med vikten?

Har jag minskat eller kan jag minska med 10%?

Jag utgår från slutet av säsongen 2015 där en trevlig sommar och semester satt sina spår. Det innebar att jag i augusti bestämde mig för att försöka skärpa till mig.

Ja, så var det.

Nu har jag arbetat med frågan och det har både varit med och motgång. I nästa inlägg får du veta hur det går.

De flesta gillar inte mig

För en dryg vecka sedan startade jag en särskild sida på facebook.  https://www.facebook.com/tomasastrom.cykelochlivet/?fref=ts

Nu kan du som vill på ett ännu bättre och lättare sätt följa mig och det jag skriver om cykel, träning, kost och om mitt familjeliv.

Snabbt var ni 145 personer som började gilla mig, och ni får därmed direkt en signal när jag skriver något  eller länkar mina blogginlägg. Tack för att du tycker att det är intressant att följa mig.

Som jag skrivit tidigare har jag en tanke om att på min sida kunna erbjuda lite extra information och dialog och kanske en tävling eller två. Det är ännu mer motiverande att skriva vidare och sprida mina tankar om också du vill vara med.

Bara de senaste fyra veckor är ni ca 6.000 personer som varit in på min blogg och läst vad jag skrivit. En stor andel av er är inne kontinuerligt. Samtidigt gillas jag "bara" av 3%, och missar därmed 97% av er de gånger jag skriver på min sida.

Jag ska inte truga så mycket mer, ni gör ju precis hur ni vill. Du behöver inte Gilla mig, men visst skulle jag bli glad om du gör det.

Tror du andra  är intresserade av mina tankar, dela gärna vidare så  kan de också bestämma om de gillar mig.

 https://www.facebook.com/tomasastrom.cykelochlivet/?fref=ts

Nej, boken har inget med detta inlägg att göra, mer än att vi alla vill att vår omgivning gillar oss.

Jag är inte bitter - Bara lite

Som jag skrev i går var det en tuff dag på många sätt, såväl känslomässigt som fysiskt. I dag har jag varit liggandes hela dagen, men jag har bestämt mig för att må bättre i morgon.

När jag nu inte kan träna dyker en del andra reflektioner upp i huvudet. Här kommer en av dessa.

Jag brukar säga att jag gärna skulle bo utomlands från oktober till och med mars. Ja, så är det verkligen. Men, det finns några men. Det handlar förstås om släkt, vänner, arbete och bostad.

Det gör att jag bor kvar här i det som många kallar kallhålet Vännäs. En kommun långt upp i Norrland där alla orter är kalla under väldigt många månader, och där Vännäs är en av de kallare - i alla fall av de kommuner nära kusten.

Det innebär att när jag stiger upp på morgonen så här i slutet av februari och tittar ut genom fönstret ser jag snö i mängder och när jag tittar på termometern visar den -22.

När jag så tittar in på sociala medier och kollar in hur ni har det. Ja, då står det att ni går promenader i solsken, cyklar och springer på barmark, tar fram fincykeln och ligger i bikini och badshorts på sandstranden med vågorna kluckande och med varma vindar i håret.

Aj, då. Nu drog det i väg lite. Det sista stämmer nog inte, men ni förstår känslan.

Jag som gillar värme och skulle vilja ha sommar jämt sitter här i min iglo och ni söderut har myspys i värmen. Du som redan har plockat fram racern eller åtminstone funderar på saken får ha oss i norr i åtanke och skänka oss lite värme.

Bilderna nedan är alla tre från tidigare år och ca 2 månader framåt från nu, vilket innebär andra delen av april. Det går cykla ute, men inte ser det väldigt behagligt ut!? Ja, cykling är alltid bra - men jag tänker på vädret. Kallt, blåsigt, fuktigt vägbana och spår av snö finns kvar.

För egen del brukar det vara först i mitten av april det går att ta fram racern, och då väntar trots det 3-4 veckor med blöta vägar, kyla och ingen större cykelpropaganda. Det är alltså först från maj och framåt det kan bli nice även här i norr.

När vi då ska på gemensamma tävlingar i söder har vi norr suttit i ett garage från oktober till april om det inte är så att vi gillar snöcykling i höga minusgrader på en MTB eller fått till en utlandsresa med cykel på programmet. Ja, vi som satsar på att hänga med er från söder har verkligen en utmaning.

Exempelvis börjar Sverigecupen den 23 april med tempotävling. För egen del kan jag tidigast plocka ut tempohojen en vecka innan och vädret tillåter, så i bästa fall får jag till kanske 3 träningspass innan det är skarpt läge. Jag gissar att övriga som är med i detta lopp har haft 4-5 ggr så lång förberedelsetid.

Men jag är inte bitter, som någon kändis en gång sa.

Det är bara att kämpa på och ta det för vad det är. Jag får se det från den ljusa sidan. Vi blir starka och hårda av att nöta i ett garage under så många månader, och motivationen blir förhoppningsvis större när vi väl får komma ut.

Sedan så har jag förmånen att kunna få till 2-3 träningsläger utomlands varje år och här får jag verkligen vara tacksam att ha en så förstående omgivning och framför allt Katten. Utan det skulle det inte gå att lösa och då skulle det nog inte heller vara möjligt att konkurrera på det sätt jag vill.

Ja, ni förstår kontentan. Jag vill ha sommar.