Världskändis och en cool kille

Idag blev det uppstigning vid åtta för att göra sig klar för dagens begivenhet. Efter att ha packat allt vi skulle ha med oss bar det iväg mot Umeå. Med en dryg kilometer kvar till målet fastnade vi i en bilkö som gick i snigelfart. Det visade sig att väldigt många skulle till samma ställe som oss.

Efter mer än en halvtimme i kö var vi så till slut framme på travbanan. I dag var det dock inte dags för trav utan SM-sprint i Rally. Många tusen intresserade hade letat sig fram till tävlingen som arrangerades av motorklubben i min hemkommun - Vännäs.

Det var så mycket folk att syster med familj som vi åkte dit med (separata bilar) inte hittades förrän efter flera timmar!

Ett av de större dragplåstren till tävlingen och som bidrog till storpubliken var Tomas Rådström som såväl kört VM-rallyn, vunnit många SM, och varit riktigt vass i rallycross. Att han dessutom kommer från Vännäs bidrog nog lite extra.

Det kanske allra största dragplåstret var dock Petter Solberg som kört i VM-cirkusen i många år och dessutom har varit Världsmästare i rally. Han satsar nu på att i sommar bli världsmästare i rallycross.

Det blev en riktigt trevlig dag. Visst var det väldigt kallt, ca 17 grader, men det gick ändå riktigt hyfsat. Vi stod ändå ute större delen av tiden, och var bara in lite kort då och då för att värma oss och för att fika lite.

Sonen som följde med mig var väldigt taggad och ville verkligen se allt. Att farbror Erik som var på plats för fotografering och reportage för Umeå tidning dessutom lyckades få fram en idolbild med Petter Solberg där Solberg skrivit "Till Melvin från Petter Solberg", var för sonen ett extra stort plus. Ska vi vara ärliga stod det inte Till Melvin, utan Til Melvin. Men det hade ingen betydelse.


När tävlingen var över ville Melvin vara kvar och se prisutdelningarna, trots att vi frös väldigt mycket och att han var väldigt trött. Där skulle de svenska mästarna prisas i de fyra klasser som tävlat för dagen. Vännäs Motorklubb hade haft riktigt stora framgångar. Tvåa i en klass, tvåa och tre i en annan. Slutligen vann Tomas Rådström från Vännäs Motorklubb SM-guldet för största klassen, även han VMK. Med andra ord var en så liten klubb från en liten kommun framgångsrikast av alla föreningar, och då var det ändå SM. Riktigt bra.

Petter Solberg var dock snabbast av dem alla, men i och med att han är norrman fick han inget SM-guld, men däremot ett pris för själva tävlingen.

Vid prisutdelningen hade Petter Solberg 4 mössor som delades ut till publiken, Melvin fick en av dem, vilket gjorde honom extremt nöjd. När han provat den sa han "Nu är detta min favoritmössa".

Sammantaget en riktigt bra och lång (7 timmar) dag i rallyns tecken. För övrigt har vi nu varit hemma i två timmar. Melvin har ätit middag, krupit in i en pyjamas - men han har fortfarande på sig sin nya mössa. Han känner sig precis som tröjan säger - 100% tuff. Han är också 100% trött.

 

På en fredag ska det va sött

Efter gårdagens ganska så tuffa pass blev det lite lugnare och kortare i dag. 10 minuters uppvärmning och sedan 40 söta minuter. Inte mer invecklat än så.

I dag tittade jag mest på pulsen med målsättningen att kontinuerligt under hela passet höja pulsen.

Första 10:an: 73% av maxpuls
Andra 10:an: 79,5% av maxpuls
Tredje 10:an: 80,5% av maxpuls
Fjärde 10:an: 83% av maxpuls
Femte 10:an: 84,5 av maxpuls
Snitt för hela passet: 80% av maxpuls

Högsta pulsen i dag som jag tryckte upp de sista minuterna 88,5%.
Snittwatt för hela passet inklusive uppvärmning: 268 watt.

Ett helt okej pass där det kändes hyfsat. Inte ett särskilt tufft pass och pangpangföreställning men ok.

Efter träningen blev det lite indisk mat och Sverige-Kroatien. Nu blir det plats vila resten av kvällen, troligen utan något mer sött. Jag har ju redan fått en hel del.

I morgon ska jag och sonen till Umeå för att se Sprint SM i rally, tillsammans med syster och hennes familj. Det blir skoj.

Vi får se om det jag hinner med någon träning i morgon.

För övrigt är det nu åtta dagar innan jag förhoppningsvis kör ett utepass i värme på GC.

Bästa cykeldatorn - Garmin 510, Garmin 810 eller O-Synce Navi2Coach?

I går ställde jag en fråga på bloggen vilken cykeldator en seriös cyklist som jag ska köpa. Anledningen att jag måste byta är att jag tänker inhandla en effektmätare som inte är kompatibel med den Polar jag i dag har.

Jag fick många svar vilket kan sammanfattas i att det verkar finnas tre huvudalternativ:

• Garmin Edge 510

• Garmin Edge 810

• O-Synce Navi2Coach GPS

Att välja bland dessa verkar inte helt rätt. Alla tre har fått goda testresultat och de har alla de viktiga grundläggande funktionerna. Resten handlar mycket om tycke och smak och hur mycket bonusfunktioner man önskar.

De flesta som lämnat kommentarer tycker att det är 810:an som gäller men de andra varianterna har också förespråkare.

För att ytterligare försvåra valet har bror nu lagt in en väldigt positiv utvärdering av O-Synce.

Det svåra är att jag är bortskämd med analysmöjligheterna som finns inom Polar, och det verkar inte andra märken nå upp till.

Sambon har en Garmin om än inte någon av de modeller som nämns ovan. Det har gjort att jag tittat lite på programvaran för uppladdning av träningarna och den känns inte alls lika bra som Polars. Det verkar inte heller som att O-Synces programvara är på topp, något som också bror nämner vilken precis som jag tidigare kört med Polar.

Jag tilltalas av snabbheten och den väldiga enkelheten som beskrivs gällande 810:an, samtidigt kanske den har många onödiga funktioner och är dessutom klart dyrast. Samtidigt är det ju roligt med det lilla extra - förutsatt att det används.

Att kunna ladda träningar utan internetuppkoppling kan vara fördelaktigt, vilket O-Synce använder. Visst finns internet mest överallt, men det finns undantag. Framför allt utomlands.

Hur är det med Garminprodukterna? Kan redan inladdade träningar analyseras och tittas på utan internetuppkoppling? Jag vet inte, kanske någon av er har koll?

Samtidigt kan man förstås vända på detta resonemang och lyfta fram nackdelen att vara låst till en särskild dator för att ladda upp sina träningar medan ex Garmins lösning är mer fri så länge du har en internetuppkoppling.

Om jag sammanfattar. Finns det något annat bra alternativ än dessa tre modeller, eller är det dessa alternativ jag väljer mellan?

Ni som förespråkar något annat än Edge 810 spelar då priset in eller är det av andra anledningar ni är så positiva. Ni som förespråkar Edge 810 är det mest för roliga funktioner man ändå kanske inte använder, eller att ni alltid tycker att man ska ha det värsta? Eller finns andra tydliga argument. Finns något argument för Edge 810 i förhållande till de andra om man mest kanske använder kartfunktionen några veckor utomlands, i övrigt inte?

Ja, som ni ser - Bara en massa frågor. Nu hoppas jag på många tydliga svar....

4 rejäla tjugor

Inför dagens träning var jag tvungen att förbereda mig ordentligt. I och med att min skadade vad börjat spöka, så körde jag på samma sätt som när jag höll på med rehab under förra våren. Det innebar både noggrann stretching, massage innan träning och slutligen tejpade jag kinesiotape enligt anvisning. Innan träningen började drog jag också på mig stödstrumpor. Otroligt skönt - Vaden kändes genast mycket bättre.

Nu när det börjar bli valtider bestämde jag mig för att i dag satsa på block. Jag valde dock varken höger- eller vänsterblocket utan satsade bredare än så. En typ av helgardering...

Träningen delades därför in i 4 olika block på vardera 20 minuter. Block 1 och 3 började kring sweetspot och avslutades ovanför tröskel. Det blev alltså en kontinuerligt stegrande intensitet. Block 2 och 4 kördes i helt jämn intensitet motsvarande sweetspot.

I dag var det riktigt skoj då jag inte hade ont, jag kände mig stark och känslan i kroppen var bra.

Block 2 och 4 kördes på 267 watt. Målet för block 1 och 3 var att hamna på ett snitt motsvarande 300 watt. Det blev 298 watt i block 1 och 301 watt i block 3.

Block ett började jag första delen på ca 270 watt och ökade kontinuerligt för att avsluta på ca 330 watt. Block 3 blev tuffare då jag började på 260 watt men hade en kraftigare höjning av intensiteten och låg på 350 watt mot slutet.

Totalt blev det i alltså 80 minuters trampande på de fyra blocken och ett snitt på 283 watt. Snittpulsen för hela passet hamnade på 85% av maxpuls.

På de tuffare blocken trycktes pulsen upp riktigt bra. Som högst blev det 97% av maxpuls då jag i tredje blocket avslutade med att sista minuten höja intensiteten till 352 watt. Om vi inkluderar denna minut och lägger till minut 16-19 i samma block blev snittpulsen för sista femman 93% av maxpuls.

Här har vi pulskurvan för block 3 och 4. Såg liknande ut för block 1 och 2 men med något lägre puls.

Totalt låg jag i högsta pulszonen under 12 minuter. Resten av träningen låg i näst högsta pulszon.

Roligt att vara tillbaka. Ett riktigt bra pass på alla sätt och vis. Nu hoppas jag det fortsätter så här.

Nu hoppas jag bara att vaden håller sig i schack och så fortsätter vi att trampa på.

Vilken cykeldator ska jag köpa? Vilken är bäst?

Jag har länge använt mig av Polars produkter och kör nu med en Polar RS800 CX. Den har varit riktigt bra i själva träningen och det finns bra analysmöjligheter.

Nu funderar jag på att eventuellt köpa en effektmätare till cykeln - och då fungerar det inte med min RS800 CX.

Jag har som sagt alltid använt Polar, men ska jag bli med effektmätare blir det nog ett annat märke, frågan är bara vad.

Med andra ord - Vilken cykeldator ska en cyklist som satsar hyfsat hårt ha? En cyklist som gillar att analysera träningar och tävlingar och inspireras av mycket fakta och information?

Ser fram emot lite tips.

Störande vad dålig

Hur länge ska problemen kvarstå? Kommer det någonsin att bli helt bra? Mina tidigare tankar var ca 10 månader och JA. Nu tänker jag Evigheter - Nej.

Det handlar alltså om min vänstra vad som drabbades av en rejäl muskelbristning i oktober 2012. Denna skada ledde till ett längre träningsuppehåll, senare rehab och därefter skedde all cykling med kinesiotape och stödstrumpa. Ju längre tiden gick desto bättre blev det. Jag kunde efter ca 7 månader sluta med stödstrumpa och efter 8-9 månader med kinesiotape. Från juni 2013 har jag kunnat cykla obehindrat och har bara vid enstaka tillfällen känt av vaden.

 

Nu har jag kört på och inte haft några problem alls, men jag har fortfarande inte ägnat mig åt någon annan idrott än cykling. Jag har alltså inte spelat någon innebandy som jag aktivt brukar träna, jag har inte heller ens joggat.

Som jag tidigare skrivit tränar jag i dag sonens innebandylag födda -05. Förra veckan var jag med och joggade på spelet (ca 10 minuter). Efteråt kändes det lite i vaden. Idag hade vi åter träning. Jag joggade för att visa några övningar, direkt började vaden protestera. Nu sitter jag hemma och känner att vaden inte mår bra.

Vad liknar detta??

Det är nog bara att inse att man är riktigt gammal, och att kroppen inte kan läka. Jag får nog då också acceptera att det inom överskådlig tid inte kommer att vara möjligt att ägna mig åt någon som helst aktivitet där man joggar/springer. Sjukt frustrerande att man nu är begränsad på detta sätt.

Otroligt skönt dock att just cykling är den sport som brukar fungera vid vadskador. Nu hoppas jag dock bara att mina känningar i vaden inte ska begränsa cykelträningen närmsta tiden. Det vore ju inte vidare positivt. Framför allt då det snart är dags för GC.

1500 kalorier fattigare

Ytterligare 98 minuters träning läggs till handlingarna. Det var exakt så lång tid det tog att nå dagens mål på 1500 kalorier.

Det blev 15 minuters uppvärmning, 30 minuter sweetspot, 15 minuter tröskel och 28 minuter distans.

Snittpulsen för dagen hamnade på 81% av maxpuls. Som högst låg pulsen på 89% och snittpulsen för tröskeln 86%. Snittwatt på 256 inklusive uppvärmning.

Det kändes sammantaget lite bättre idag jämfört med de två senaste dagarna, men fortfarande långt i från riktigt bra. Jag är ju samtidigt lite bortskämd då första veckans träning på det nya året gick så bra.

Vad som är bra är att det trots allt blivit bättre för varje pass de här tre dagarna jag tränat sedan senaste vilodagen och det är lovande. Nu har det blivit sex timmar på tre dagar, därför passar det med vilodag i morgon. Då blir det istället innebandy med sonen. På torsdag blir det träning igen.

För övrigt börjar det närma sig nu. 10 dagar kvar till årets första cykelresa. Då bär det alltså av till Gran Canaria för en veckas cykling. Förhoppningsvis blir vädret lite trevligare där än vad som bjuds på här.

Jag gillar ju inte kyla, och nu har vi verkligen kyla. Nästan -20 grader. En dag med sådan kyla är enligt min mening en för mycket. En sådan dag undrar man varför bor jag överhuvudtaget så långt upp i det mörka norden? Men det kommer ju bättre dagar även här!?

 

Målen för 2013 - Hur gick det??

Efter att här i bloggen postat sista delen av årskrönikan för 2013 avrundas nu föregående år med en utvärdering av målen jag satte upp i början av året.

För dig som missat årskrönikan finns den här:
Årskrönikan del 1, Årskrönikan del 2, Årskrönikan del 3, Årskrönikan del 4

För 2013 hade jag ett antal konkreta mål som jag ville uppnå, men jag ville också generellt bli en starkare och bättre cyklist i förhållande till tidigare år.

Jag ville också njuta ännu mer under mina cykelpass både på träning och tävling. Jag ville ha roligt, utmana mig själv och ett av mina mitt mål var att jag oftare skulle vilja utsätta mig för smärtan och mjölksyran som kommer när jag tar ut mig till max.

Innan vi går in på de konkreta målen så kan jag konstatera att jag var starkare 2013 än tidigare säsonger. Jag hade också mycket roligt och jag var bra på att utmana mig själv. Jag tålde och utsatte mig också för mer smärta och mjölksyra än tidigare år, vilket i och för sig inte är så svårt när cyklingen går bra.

Nu över till del 2.

Konkreta mål för tävling och träning under 2013

Mål 1: Jag ska under året totalt trampa minst 1000 mil på min racer och/eller trainer.

Uppnått: Cyklade 1090 mil.

Mål 2: Jag ska genomföra minst 208 träningspass, eller i snitt 4 träningspass per vecka

Uppnått

Mål 3: Jag ska bedriva träning under i snitt en timme/dag eller minst 365 timmar under året.

Ej uppnått: Det blev 337 timmar eller ca 3 minuter för lite/dag. Detta berodde främst på en del skador och sjukdomar, men framför allt att jag hade helt träningsuppehåll i september.
 

Mål 4: Minst 75% av mina träningspass ska ha ett genomtänkt syfte och genomföras med hög kvalité

Uppnått: Enligt min bedömning har jag uppfyllt detta, och strukturen har varit bättre än tidigare år.
 
Mål 5: Jag ska i förhållande till resultat i februari 2013 förbättra det antal watt/kg som jag i snitt kan trycka under ett 20 minuters tröskeltest, med minst 15%. Jag ska då klara minst 3,9 watt/kg (enligt min trainer som inte är kalibrerad). 
Ej uppmätt: Missade att kolla detta under våren 2013. Däremot kan sägas att jag redan nu inför säsongen 2014 har klarat detta mål. Dvs. i ett klart tidigare skede än inför förra säsongen. Därmed är det högst troligt att jag klarat detta mål under 2013 om jag bara gjort det testet under ex maj.
 
Mål 6: Jag ska ha ett resultat i Polar fitness test som enligt Polar motsvarar ett elitresultat för män i åldern 25-29 (själv var jag 41 år). Det innebär att jag ska ha ett Own Index resultat på minst 59. (Detta test är ett enkelt, säkert och snabbt sätt att mäta den aeroba (kardiovaskulära) kondition i vila. Resultatet, Polar OwnIndex, är till del jämförbart med den maximala syreupptagningsförmågan, VO2Max.)
Ej uppnått: Hamnade på 57. Anledningen till att målet inte uppnåddes var att jag inte nådde min målvikt som låg som utgångspunkt för uppsatt mål. Tittar vi till kapaciteten under tävlingarna nådde jag den effekt jag önskade. Tittar min till andra cyklister, som gjort test på VO2Max, är min bedömning att Polar visar lägre än verkligheten.

Mål 7: Jag ska cykla Vätternrundans 30 mil på under 8 timmar och bidra till farthållning under hela eller större delen av rundan.

Uppnått: Fick tiden 7.44 och var aktiv hela rundan.

Mål 8: Jag ska kvalificera mig för tävlingsklass på Cykelvasan.

Uppnått: Målet nåddes på Krafttrampen
 
Mål 9: Jag ska cykla Cykelvasan under 3 timmar och 15 minuter.
Ej uppnått: Cykelhaveri efter 70 km satte stopp. Bror som jag körde med fick 3 timmar och 18 minuter, så med samarbete de sista två milen hade vi kanske nått målet. Men troligen hade vi precis missat.
 
Mål 10: Jag ska hänga tätklungan i de tävlingar jag deltar i.
Uppnått: Jag har inte blivit avhängd vid någon tävling under säsongen.

Mål 11: Jag ska vara offensiv och pröva många utbrytningar på de tävlingar jag deltar.

Uppnått: Jag var offensivare än tidigare säsonger och vid nästa alla tävlingar körde jag aggressivt.

Mål 12: Jag ska ha ännu fler topplaceringar än 2012

Uppnått: Jag visade upp bra resultat i nästan varje tävling.

Sammanfattning:

8 av 12 mål nåddes. Tre mål är inte nådda, varav ett pga cykelhaveri. Ett mål är inte mätt. Överlag lyckades jag mycket bra och jag är nöjd med säsongen 2013. Nu tar vi nya tag och siktar ännu högre för 2014. Då finns chansen att lyckas ännu bättre och/eller faller extra tungt. Men man måste ju våga för att vinna.

Som en sköldpadda.

Idag blev det ett sköldpaddepass. Långsamt, segt och uthålligt.

Intensiteten var inte särskilt hög och pulsen låg kring 76% av maxpuls.

Det var med andra ord ett lågintenstivt pass och det fungerade okej. Det kändes dock tydligt att benen precis som igår var sega och sura. Men det är klart, det är okej med två mindre bra pass när jag på slutet nästan bara haft perfekta träningar.

Ja, jag trampade alltså på som en sköldpadda, och till slut hade jag nått de 2000 kalorier som var målet. För det krävdes hela 140 minuters cykling. När man kör så här pass lugnt blir man mer less än trött, och 140 minuter på en trainer det är länge det - i alla fall enligt mig.

Nu får vi hoppas att jag känner mig piggare  resten av veckan, så att jag kan köra lite mer högkvalitativa pass.

Sur, gammal, trött och frustrerad - Aldrig mera vila!

Efter tre dagars vila på grund av arbete och innebandy med sonen var det åter dags att äntra trainern. Man kan ju tycka att det borde gå lätt och att jag borde tillgodogjort mig all bra träning jag kört före vilan - men icke.

I dag var jag trött. I dag var jag seg. Idag var jag gammal. Idag var jag sur. Idag var jag uppgiven. Idag var jag frustrerad. I dag var jag som spagetti i benen. Idag hade jag andning som en fisk. Med andra ord - "toppen".

Jag behövde i stort sett bara titta på pedalerna för att mjölksyra och seghet skulle uppstå. Att trampa var i stort sett omöjligt.

Okej då. Jag överdriver en del - men inte kändes det bra.

Gav jag då upp? Sket jag i allt?

Nej inte alls. Jag försökte ändå köra mitt pass som det var tänkt. Det skulle bli 120 minuters trampande i hyfsat tempo och var nionde minut skulle det genomföras en etta. När tio ettor var körda skulle en 10 minuters tröskelintervall genomföras. Därefter lugnt fram till slutet av passet.

Jag kan säga att jag gjorde allt detta. Jag kan säga att det inte var många minuter som kändes bra. Otroligt nog kändes tröskelintervallen efter ca 100 minuters cykling bäst. Tröskeln kördes ordentligt och bra, medan jag för att hantera övriga delar av passet lade mig på lägre intensitet än vad jag ursprungligen planerat. På ettorna blev det väl inte heller några toppensiffror.

Jag är ändå stolt och nöjd att jag inte gav upp. Bara det leder ju en framåt.

Snittpulsen på rundan hamnade på 81% och som högst 89%. Jag körde på ca 300 watt under tröskelintervallen, ca 350 watt under ettorna och snittet för rundan hamnade på måttliga 247 watt.

Vi får verkligen hoppas att det känns bättre nästa pass.

Lärdomen av dagens träning måste vara att du ska aldrig vila?! Åtminstone inte tre dagar i rad. Det verkar fullständigt "livsfarligt". Jag vågar då inte vila i morgon, så då kör jag igen.

Jag är coolast och smartast - eller?

Det är viktigt att tro på något och hålla sin linje. Ska självförtroende och resultat förbättras är det viktigt att fokusera på det som är lyckat och på det man gör bra, samtidigt som man självklart ska arbeta med sina utvecklingsområden. Att skapa målbilder som du ser framför dig och arbetar mot är också en stor framgångsfaktor.

Vad tror du på? Vad tror jag på? Ni vet hur det är, man tar till sig det man själv vill. Det gäller nog lite till mans och i livet i allmänhet.

För att exemplifiera hur "sanningen" kan se ut ska jag berätta om detta här.

I min ungdom läste jag att vänsterhänta är intelligentare och mer kreativa än högerhänta. Jag fastslog att det var en självklar sanning och jag har därefter bortsett från eventuella andra rön och tankar som kommit.

Det finns en mängd utredningar och forskningsresultat som säger att kaffe är fantastiskt bra för hälsan. Varje gång en ny rapport kommer, så lyfter jag in den som en sanning - Kaffe är det bästa. Vid de tillfällen det sägs något annat - lyssnar jag inte.

Nu såg jag i dag på Eurosports hemsida - Cyklister är coolast och smartast. Det var alltså precis som jag misstänkte.... Självklart tar jag också detta som en sanning.

Tänk att vara både vänsterhänt, cyklist och en som häller i sig kaffe. Kan det bli bättre?! Jag har så tur........

Om dessa tankar och "vetskaper" gör mig till en bättre cyklist? Skulle inte tro det. Men det känns i alla fall bra att vara helt objektiv i mina bedömningar.

Vill du veta vad som står på eurosports hemsida som verifierar min coolhet och smartness, så hittar du det här:

Coolast och smartast enligt britterna - cyklister

Töntigt med cykelhjälm och lycra? Inte i Storbritannien. Enligt en undersökning uppfattas cyklister som både smartare, mer generösa och coolare än folk i allmänhet.

Undersökningen har beställts av British Heart Foundation och har genomförts av forskare vid Mindlab. De har testat hur människor omedvetet reagerar på olika sporter.

Resultatet visar att cyklister uppfattas som 13 procent intelligentare och coolare än andra, och 10 procent generösare i välgörenhetssammanhang, skriver The Independent.

Dessutom avslöjas cykelkläderna i lycra gå hem hos allmänheten. 63 procent visade sig gilla materialet lycra.

48 procent var mer attraherade av idrottare än andra kändisar. 23 procent säger att de hellre skulle dejta en cyklist än någon annan idrottare.

27 procent skulle vilja ha en cyklist i sitt quiz-lag på puben, jämfört med bara 18 procent som skulle sätta sin tillit till en fotbollsspelares allmänbildning.

”Implicit Association Tests” mäster omedvetna svar och kan därför visa vad människor verkligen tycker, säger neuropsykologen David Lewis.

- De ger inblick i folks uppfattningar opåverkat av en vilja att anpassa sig till andra människors åsikter. De här resultaten visar att vi ser cyklister som några som har egenskaper som de kan vara stolta över, säger han.