Sjuk stjärnsmäll

Igår såg det mörkt ut på flera sätt. Framför allt var Tova sämre igen och vi trodde att hon fått lunginflammation för tredje gången detta år.

Tova har i dag varit hos läkare och fått penicillin för lunginflammation. Vi får hoppas att det gör att hon nu inte blir sämre och sämre som det ofta blir när hon är dålig, utan att det inom kort blir så att hon får må bättre.

Att Tova inte är så mycket sämre i dag gjorde att jag kunde delta på kvällens gemensamma middag på kontoret. Det var mycket trevligt med trevliga människor. Vi njöt av hemgjorda pizzor och mycket god efterrätt. Sedan avslutade vi med en frågetävling kring vett, etikett, mat och dryck.
I dag blev det alltså ett avsteg från mitt nyttighetsfokus.

Om Tova inte mår sämre i morgon får vi gäster och då blir det nog avsteg nummer 2. En gång är ju ingen gång, men två gånger är en vana. Efter morgondagen blir det till att åter bryta onyttighetsvanan.

Själv har jag inte tränat något idag, men ändå drabbats av skada. I morse drog jag i backen riktigt rejält på den ishalka som fanns under den tunna snön. Jag har nu en rejält uppsvullen höft med massor av fina färger. Axeln fick sig också en rejäl smäll och nacken knycktes bakåt. Vi får se hur det blir med nacken, den del av skadan som oroar mig. Jag vet ju att den typen av snärtar i nacken kan ställa till det. Förhoppningsvis blir det inte värre och värre, och då har det nog gått ganska bra.
Trots stjärnsmäll och skador känns det som jag hade tur, det var en så kraftig smäll att det kunde gått mycket sämre.

Ikväll blir det ingen träning. Vi får se hur det blir i morgon. Det beror både på om jag hinner utifrån arbete och gäster, såväl som hur skadorna utvecklar sig och påverkar möjligheten att träna.

Mycket av mycket.

Efter arbete hela dagen var det dags för sonens innebandyträning. Jag har varit tränare under många år, både till vuxna och till barn - men aldrig så små barn. Att ansvara för 8 åringar är roligt, men samtidigt är det lite av en utmaning då de kanske inte alltid har fullt fokus på vad de ska göra. Men det går bättre och bättre.

Under dagen har Tova blivit dålig och troligen är det åter lunginflammation. Utifrån Tovas multifunktionshinder och att vi till viss del saknar assistenter de närmsta dagarna blir det som många gånger tidigare tufft på olika sätt när Tova inte är frisk.

Jag hoppas dock att jag kan åka en stund på vår personalmiddag i morgon och att vi kan ha besök på fredag. Det är dock mycket osäkert, så vi får se hur det blir.

Vad gäller träningen har jag nu trampat på i tre dagar i rad. Ligger på ca 3,5 timme hittills denna vecka. Benen kändes aningen sega i dag. Troligen blir det vilodag i morgon och då får vi se därefter om kroppen åter piggnat till. Jag hoppas på ytterligare minst två ordentliga cykelpass denna vecka.

75 söta

I går kväll blev det ett cykelpass med Skellefteå-Färjestad på Tv:n.

Jag körde på ganska hårt i förrgår och tänker köra i dag också. Därför bestämde jag mig för ett sweetspot-pass som är ganska jobbigt, som är utvecklande, men som förhoppningsvis inte innebär att jag blir allt för seg under resten av veckan.

För att kunna se på ishockey samtidigt som jag cyklar går det inte heller att köra allt för tufft, då den typen av cykling kräver väldigt stort fokus.

Så detta pass innehöll 15 minuters uppvärmning innan jag lade mig på Sweetspot under 75 minuter.

Jag lade mig på 90-92 i kadens, en effekt på 260-270 watt. Efter färdig sweetspot körde jag lugnt i 5 minuter.

Trots att det "bara" var sweetspot blev det ändå lite segt mot slutet av 75 minutersintervallen. Jag höll dock i hela passet, utan större problem.

Totalt blev passet 95 minuter långt med en snitteffekt på 258 watt. Snittpulsen för hela passet låg på 83%.

Tittar vi endast på de 75 minuter jag körde sweetspot blev det en snitteffekt på 267 watt och en snittpuls på 85%. Mot slutet låg jag på 89% av maxpuls, innan jag sänkte trycket de sista fem minuterna.

Igår blev det alltså 75 söta, men fortfarande är jag karaktärstark och håller mig från godis och sötsaker. Något jag hoppas klara ända fram till jul.

Sammanfattningsvis ett helt okej pass. Nu får vi se hur det ser ut under dagens pass.

Yes!

Äntligen ett bra cykelpass. Efter flera veckors förkylningskänning och dålig form har bra cykling lyst med sin frånvaro. 

Nu har jag tagit det lugnt några dagar och försökt vänta ut förkylningen, och kanske har det lyckats!?

Jag var väldigt osäker när passet började hur det skulle kännas. Sist jag körde var känslan riktigt riktigt dålig.

Vad det berodde på? Något osäkert. Men jag lutar en fin kombination av dålig form, skit i kroppen, och framför allt energibrist då jag kanske dragit ned lite väl mycket på energiintaget sista veckan i min iver att vara framgångsrik i "Operation Späkning". Efter detta pass kände jag mig riktigt värdelös!

Nu har jag vilat i 2 dygn och dessutom ätit på ordentligt de sista dagarna.

Jag hade inte bestämt mig hur passet skulle utformas då det mest gått dåligt på slutet, och jag hade ingen lust att vara tvungen till justering mitt i, och då känna mig ännu sämre.

Jag kände dock redan efter några minuters cykling att i dag fanns det hopp. Därför blev det bara 3 minuters lugn cykling innan jag ökade tempot.

Jag lade mig på 96-97 i kadens och kring 300 watt och tänkte att jag kör på och ser hur det går. Efter 20 minuter började det vara jobbigt, men jag var mycket nöjd. Jag kände mig starkare än på länge och kroppen kändes inte sjuk.

Att klara att hålla samma intensitet i 20 minuter var bra. Jag bestämde mig dock för att köra på en stund till, med målet att hålla kvar intensiteten. Det funkade, men blev allt tuffare, och vid ca 30 minuter började jag må lite halvdåligt. Jag bestämde mig för att nu får det räcka. Det är tillräckligt bra.

Precis då jag skulle släppa på intensiteten så ändrade jag mig. Man vet ju aldrig när det känns så här pass bra igen. Jag bestämde mig därför för att prova att klara 40 minuter med samma intensitet. Efter 35 minuter började det bli riktigt tufft. Pulsen började stiga och det blev svårare att hålla intensiteten. Kadensen började sjunka ned mot 94 och jag fick verkligen fokusera för att orka hålla uppe trycket.

Jag kämpade dock på även om watten sista fem minuterna pendlade allt mer mellan ca 275 och 310 watt. Efter 40 minuter kände jag mig tömd. Steg av cykeln och pustade ut två minuter och lät pulsen gå ned från 92% av maxpuls som jag hade i slutet av tempointervallen.

När två minuter gått satte jag mig åter på sadeln och cyklade på ytterligare ca 20 minuter i ett lägre tempo.

Efter en dryg timmes pass avslutades dagens träning och det blev lite smoothie, stekta ägg och te.

Jag känner mig riktigt nöjd med dagen. Det var länge sedan sist det kändes så pass bra. Självklart är formen inte på topp, men jag kunde trycka på i 40 minuter och bli trött på "rätt sätt". Ett riktigt tufft och riktigt bra pass.

Tittar jag på trycket under rundan ser jag att högst intensitet hölls mellan minut 25 och 35. Känslan var att jag var "sämst" sista fem mellan minut 35 och 40, men inte enligt statistiken. Jag höll ungefär samma tryck som i början av intervallen.

Jag måste dock ha varit lite ofokuserad mellan minut 20-23 då ja tryckte mycket mindre än övriga delar av tempointervallen. Det drar också ned snittet för hela passet.

Snittpulsen under min tempointervall på 40 minuter hamnade på 87% av maxpuls. Snittwatt enligt min trainer ca 290.

Nu hoppas vi att detta var början på många bra träningar framöver, och att jag nu slipper ett återfall av förkylningsskiten.

Så idag säger vi Yes! Jag hoppas att morgondagen inte blir ett No!

Operation späkning - Snabbt utför

Under en vecka har jag nu haft extra stort fokus på matintaget. Det har varit lätt då fokuset varit mindre än på träningen då jag fortfarande väntar ut förkylningssymptomen.

Däremot är det inte lätt att hitta rätt nivå på matintaget så att vikten går ned samtidigt som det inte ska bli negativt för cykelmuskler och cykelform.

Jag har i alla fall satsat på att inte äta något efter 19.30 på kvällarna och inget före 09.30 på morgonen. Jag har i övrigt ätit normalt, men skippat alla typer av kakor, bullar, godis osv. Jag har inte heller småätit lite till och från. Med andra ord - jag har skött mig snyggt och karaktären har inte fallerat.

Som jag beskrivit tidigare började jag vid 88 kg för en dryg månad sedan och låg på 86,1 förra måndagsmorgonen. Det var också då Operation späkning började vilken har som slutmål att jag ligger på 79 kg när säsongen börjar.

Efter en veckas satsning visade vågen nu på måndagsmorgonen 84,8 kg. En minskning med 1,3 kg på en vecka eller nästan 2 hg per dag.

Det är en större minskning än vad som var tänkt och jag får akta mig för att minskningen inte går för fort. Då är risken uppenbar att det blir problem med träningseffekten. Samtidigt är det alltid mycket vätska som försvinner i början, och dessutom är det första kilot alltid lättast.

Att jag har personalfest nu på torsdag, gäster på fredag och lördag, födelsekalas för sonen söndag och nästa måndag gör nog också att denna vecka blir svår att visa på en positiv utveckling. Utifrån det är det nog kanske bra att jag ligger en bit före schemat!?

Vi får se om karaktären kvarstår och hur alla dessa temptations påverkar utfallet under vecka 2.

Gamla, nya och trasiga cyklar

Jag har under året berättat om försvunna, stulna, skadade och trasiga cyklar. När säsongen 2013 avslutades hade jag inga fungerande cyklar kvar. Nu kan vi dock se ett ljus i tunneln.

Jag har omskolat min gamla racer som fått en skada på ramen till trainercykel. Den fungerar mycket bra inom detta område.

Min nya racer med elektroniska växlar är riktigt bra, men växlarna har krånglat. Den har varit på långtur för reparation och har nu återvänt - Nu är inte bara cykeln utan också växlarna i topptrim.

Min MTB som havererade på cykelvasan har nu varit på reparation och den ska nu åter fungera. Sedan får vi se om denna cykel år 2014 blir brukscykel, säljs eller används fullt ut när jag kör MTB.

Min gamla trainercykel är sönderplockad, och den vet jag inte hur jag ska hantera. Men det är inget jag behöver bestämma mig för nu.

Kattens cykel som också havererade i slutet av säsongen har reparerats och är tillbaka i vårt cykelgarage.

Jag har också riktat mina Aerohjul till racern.

Med andra ord är jag snart redo för ny säsong.

Det som kvarstår för min del är att fundera kring är om jag ska köpa en ny MTB 29 eller ej och om jag ska inhandla en tempohoj? Inom en månad är tanken att jag ska ha tagit ställning.

Katten har redan nu bestämt sig för att köpa sin första MTB.