Distanspremiär gav bra cykling, lite väggning och kramper

Idag var det dags för årsdebut. I alla fall för de gemensamma distansrundorna för Vännäs CK.

Vi blev 6 cyklister som i dag ville vara med. Vädret för dagen var inte så varmt, men heller inte så kallt. Med rätt typ av kläder så fungerade det mycket fint.

Som vanligt valde vi Vännästrampetrundan som första långa runda för säsongen. Från Vännäs till Nordmaling, vidare mot Bjurholm och sedan tillbaka till Vännäs. Det blir ca 125 km och 800 höjdmeter.

Dagens runda fick tre ansikten kan vi säga. Först ca 43 km med bra distansfart. Sedan 34 km där det bitvis gick ganska hårt och avslutningsvis 48 km där det gick lugnt.

Vi inledde alltså med mycket snack i början, men det rullade ändå på. Sedan när vi cyklat drygt 43 km och vi snart skulle stanna för fika så tänkte jag att en intervall kunde vara bra för att öka fikasuget. Det fick bli 10 minuter i spets på i snitt ca 350 watt.

Vi stannade sedan på fiket i Nordmaling och tog det lugnt en bra stund. Alltid trevligt med fika och lite snack om både det ena och det andra.

Sedan iväg igen. Jag började längst bak, och i spets ville de köra på. Det innebar att vi rullade iväg med bra tryck. Efter att bitvis fått trycka på så var jag längst fram efter ca 30 minuter. Min tanke var då att köra en tjuga på låg tröskel. Det kändes faktiskt mycket bra och pulsen var inte så hög. När det gått ca 16 minuter blev det dock lucka i gruppen, så jag fick avsluta min körning.

Det blev efter lite lugn cykling några fler fartökningar. Framför allt ville Erik vara med på lite fartökningar, så vi körde bra i några backar.

Nu började dock det bli lite segt i gruppen och några var bra slitna. Sedan blev det som en bonus rejäl kramp för en av cykelvännerna.

Ja, det blev med andra ord som vanligt. Med andra ord höll vi vår tradition. Första distansrundan för varje säsong brukar vi nämligen alltid ha någon som mer eller mindre går in i väggen. Olika cyklister, men så har det sett ut varje år under många år. Med andra ord lyckades vi fint idag också.

Dock kämpade alla på bra och för att öka möjligheten att få till det hyfsat ända till Vännäs tog vi ett stopp i Bjurholm med 30 km kvar för att fylla på depåerna.

Sedan blev det väldigt lugnt resten av rundan.

Sammantaget blev det en riktigt trevlig runda där alla gjorde det bra och nu har vi alla gjort rätt för en riktigt bra middag.

Att bara njuta

Ren njutning. Ja, så var det idag. Efter arbetet på med cykelkläderna. Lite väl mycket kanske för att snart vara maj, men solen sken och humöret var bra.

Efter tävling lördag och söndag och sedan mer eller mindre hårt i tisdag-torsdag fanns det idag inga krav på träningen.

Jag hoppade på cykeln och satte igång cykeldatorn. Sedan tittade jag faktiskt inte på den något innan jag åter var hemma. Lite ovanligt, men idag var det skönt.

Brännlandsrundan i vänstervarv stod på programmet. Att susa fram i sol och med en intensitet där du känner dig stark utan att du pressar kroppen. Trevlig känsla helt enkelt.

50 km skön cykling var en riktigt bra start på långhelgen. Sedan tacos och tid i soffan med sonen och Katten.

I morgon bitti blir det den första distansrundan på en månad. Det ska bli trevligt att få susa fram med andra VCK:are. 

Jag försöker sköta om ryggen och muskulaturen nu så att jag inte får tillbaka problemen. Förutom att sköta om mig själv försökte jag idag boka en ny tid för behandling, men tyvärr var det stängt. Jag får göra ett nytt försök efter helgen.

Så visst är jag lite orolig hur kroppen ska reagera när jag nu åter kör på ordentligt med träning, men det är också enda alternativet om jag ska kunna hitta form någonstans. 

Men idag när jag cyklade funderade jag varken på att hitta form eller kring mina ryggproblem. Jag tänkte istället nästan inte alls, utan kände mest tillfredsställelse.

En timme nästan på max och 18 minuter 30-30.

Efter helgens tävlingar blev det träningsvila i måndags. Därefter har det blivit tre lite kortare träningspass. Att de varit korta beror både på att jag delvis kört lite hårdare och att jag helt enkelt inte fått in mer träning i tillvaron.

Så sammantaget har det blivit 3 ggr 50 km på dessa dagar. Dag ett tog jag racern och rullade lugnt i ca 15 minuter innan jag körde Brännlandsrundan rejält hårt. Inte max, men med en snittpuls på 89%. Det tog ca 50 minuter, så då fortsatte jag 10 minuter till på vägen mot Vännäs med samma intensitet. Så en hel timme med hög snittpuls varav 30 minuter i pulszon fem. Det blev helt klart jobbigt. Sedan lugnt 5-10 minuter på slutet. Det blev ett pass med hög kvalité, som jag utifrån det är nöjd med. Tittar jag på effekten kan jag konstatera att det är ett tag innan den riktiga formen finns där.

Igår tog jag återigen racern och denna gång tog jag det lite lugnare förutom att jag körde några spurter på ca 20 sekunder vardera och 8 minuter 30-30. En bit över 500 watt på de hårdare 30-sekunderna. Normaliserad effekt på 395 watt under dessa åtta minuter.

I dag blev det tempohojen som skulle rastas. Först ca 20 minuter MAF och sedan 10 stycken 30-30. Lite lugnt och därefter ytterligare 20 minuter MAF.


Känslan har varit helt okej på alla tre pass den här veckan, även om jag förstås skulle önska lite mer flås och lite mer tryck i benen. Men vi får hoppas det kommer om jag får nöta på lite mer.

Det blir ett kort pass i morgon också och sedan förhoppningsvis en långrunda på lördag med andra Vännäscyklister.

Min fitness har havererat - men en kropp utan smärtor ger glädje

I helgen var det tävlingspremiär för min del. En premiär som jag så sent som några dagar före inte trodde skulle bli av med tanke på alla problem med skador och sjukdomar jag haft på slutet. Men på något sätt blev det ändå tävling, och det kändes otroligt bra att få stå på startlinjen. Även om det var med oro och funderingar kring hur det verkligen skulle gå. Men ändå med framtidshopp och en glädje att vara tillbaka.

Det var desto tråkigare helgen innan då jag till slut fick inse att kroppen var för dålig för att kunna tävla i säsongspremiären i Barsebäck. Ännu tråkigare och oroligare var jag för att skadan skulle bli långvarig och kanske var hela säsongen förstörd!?

Utifrån detta blev helgens tävlingar nere i Götene och Kinnekulle en bra boost. En tredje plats i tempo och en sjätte plats på linjen. Båda tävlingarna i hård konkurrens och särskilt linjebanan var verkligen en prövning. Kan jag uppnå detta utan toppform borde jag förhoppningsvis kunna höja mig ännu mer längre fram!? Det är förstås ingen självklarhet, men helt klart ett mål.

Mest positivt var dock att jag inte hade ont i kroppen. Om vi då betänker att jag knappt kunnat träna alls på fyra veckor och så får jag nu vara smärtfri, så är det fantastiskt. Det är bara att konstatera att den extrema smärta jag fick utstå häromveckan vid behandlingen som kan räknas vid misshandel har gett resultat. Lite av ett mirakel faktiskt. Ja, sedan hade jag förstås genomgått behandling innan och själv arbetat mycket aktivt med rehab under dessa veckor. Nej, det är inte helt bra och jag känner lite både här och där. Jag kommer också få fortsätta med att hålla problemen i schack, men det är ändå som natt och dag om jag jämför med bara en vecka tillbaka.

Nu är bara att hoppas att förbättringen är varaktig, för det skulle inte vara med lätta ben jag gick på återbesök till den starke mannen. Jag är helt klart lite rädd.

Nej, nu hoppas jag att det är slut på sjukdomar och skador för ett tag och att jag åter får träna på som jag vill. Men jag inser att det är ingen självklarhet.

Om allt går som det ska är det tänkt att få till rejält med träning under kommande två veckor, vilket passar bra då helgens cuptävlingar är inställda och nästa tävling är i Västerås om 19 dagar.

Tittar vi i trainingpeaks får vi svart på vitt att jag har lite träning att ta igen. Hela försäsongen har gått mycket bra och från december och fram till och med mars har jag pendlat mellan 100 och 112 i fitness. De fyra senaste veckorna har jag gått från 108 i fitness till 78. Minus 30 är en extremt stor försämring på så kort tid.

Att inte kunna träna på fyra veckor och att hela tiden ha molande smärtor ger verkligen perspektiv. Perspektiv på hur viktigt det är att få träna, hur glad jag ska vara när kroppen inte värker, hur roligt det är att träffa andra som cyklar och vilken upplevelse det är att få mäta sig mot andra. Finns det något bättre än en fräsch och frisk kropp där du får möjligheten att susa fram på cykeln? Tror inte det.

Kinnekulleloppet bjöd på en backe grande, en dimmig blick och mjölksyrestinna ben

Idag var det tävlingspremiär på linjen för min del. Sverigecup i Kinnekulle.

Kroppen kändes okej efter gårdagen och ryggen smärtade inte, vilket var positivt. Däremot undrade jag hur jag skulle ta mig igenom detta lopp med sista månaden som minne. Jag har ju tränat bra hela försäsongen så grundformen är bra, men när du inte tränar på flera veckor tappar du spetsen. Dvs det som behövs när du riktigt ska maxa ur.

Idag var en bana där jag insåg att maxa ur var ordet. Tre varv på en 29,5 km lång bana med en grym backe som bonus i slutet av varje varv.

Vi blev drygt 80 cyklister till start och jag hade fått order från Katten att ligga längst fram eller längst bak för att lättare hålla mig borta från incidenter. Då jag visste att det fysiska inte var riktigt där jag önskade valde jag den passiva delen till en början och lade mig sist.

Först varvet gick väldigt lugnt och när vi då kom in i backen som var på ca 2,4 km och som snittar 7% var gruppen samlad. Första delen av klättringen på ca 12%, sedan planade det ut till kanske 3-4%, men jag körde passivt i denna del som borde passa mig. Så trots att jag från typ 80 plats körde om många insåg jag när vi kom till sista delen av backen och åter ca 12% att nu såg det inte bra ut.

Det sprack framför mig och det kändes också som ben och flås sprack. Jag tänkte: Jag bryter och åker hem. Men så övertalade jag mig att mata på i alla fall ett tag till. Så gjorde jag också. När jag rullade över mållinjen och det nu bara gick någon procent uppför såg jag att det fanns cyklister i min närhet.

Jag satte in tempomode och matade ikapp de före. Jag såg dock att vi var i grupp tre och vi var bara några få. Gabriel Nyström från CK Sundet gjorde ett stort jobb för att gå ikapp grupp två där vi även hittade Patrik Boström från CK Fix som vann tempot igår.

Nu blev det först mest jag och Gabriel som körde, men sedan även Patrik och några till. Så gick vi ikapp första gruppen efter ett tags jagande.

Nu var vi enligt uppgift 17 i förstaklungan. Men det gick inte så hårt och några fler kom i kapp.

Så var vi framme vid backen igen och nu hade jag lärt mig. Jag låg längre fram i den branta första delen och när det planade ut avancerade jag så jag låg nästan först. Men även denna gång hann jag på den sista branta delen tänka att jag nog ska åka hem då flera och fler cyklade förbi mig.

När jag så nådde toppen ser jag att det ändå bara är ca 20 meter till klungan så jag matar ikapp igen.

Nu var vi 23-25 stycken som gick ut på sista varvet. Men nu började nog många fundera på att det var i sista backen det skulle avgöras så det fyllde på med folk bakifrån.

Med kanske 8 km kvar gick några cyklister iväg. Ingen gjorde något. Jag insett att sista backen inte passar mig och särskilt inte när jag inte har toppform. Jag ville ändå ge det en chans, så jag smög iväg långt ute till vänster. Kan jag inte göra det i backen, så kanske innan var planen.

Jag fick med mig två cyklister och bland annat Stefan Schutzer från Skoghall som är riktigt stark. Särskilt uppför. Vi fick en lucka så vi började mata på rejält. Vi rullade på hårt i de 4 km som var fram till backen och vi byggde upp en bra lucka och närmade oss också de som var framför.

Så var det dags för sista klättringen. Jag gick in som trea just bakom Schutzer. Men jag gick också in i pulszon fem redan när baken började, så jag fick släppa direkt. När det sedan planade ut jobbade jag ikapp det mesta. Men kom aldrig riktigt i kapp.

Jag tittade bakåt och såg klungan, men de hade inte närmat sig så mycket.

Men så kom vi till den brantaste delen och jag hade redan nästan maxpuls. Jag ser hur avståndet bakåt krymper och framåt ökar det. Inte helt muntert. Fullt med mjölksyra i benen och när det var 400 meter kvar, var det slut i tanken och flera cyklister flög förbi. Jag gav för några sekunder upp, och och jag höll på att parkera. Typ 250 watt stod det på mätaren. Men så ställde jag mig upp och lyckades få upp effekten igen och lyckas avsluta sista minuten på 460 watt vilket krävdes en hel del vilja för att frambringa.

Jag stärktes av att jag såg att ingen fler tog på mig bakifrån när jag åter fått upp effekten och då var det lättare att mata det sista. Väl över mållinjen var det extremt trötta ben.

Kanske inte så underligt då sista 6 minuterna hade en snitteffekt på 423 watt och de sista 13 minuterna av loppet en snitteffekt på 379. Det är tufft i alla fall för mig. Särskilt då det var tredje gången i backen.

Jag kan också se att trots att det är brant har du fördel av att ligga i klunga. Jag hade samma snitteffekt varv två och tre, men låg i ryggar länge varv två och inte alls varv 3. Det innebar att det då gick nästan 20 sekunder snabbare på andra varvet.

Ja, hur som helst blev jag sexa. Det är jag riktigt nöjd med. Klart över förväntan.

Stefan Schutzer hämtade ikapp första gruppen och vann loppet. Imponerande stark i backen. Patrik Boström CK Fix hade gått iväg i första gruppen och lyckades hålla undan för klungan. Riktigt starkt och riktigt smart kört. Mathias Karlsson Göteborgs CK, Richard Lööw Cykloteket CK och Simon Gabrielsson CK Olympic gick in med klungan, men lyckades alla hämta in mig.

Sammantaget gjorde jag ett bättre lopp i dag än i går när jag blev trea. Jag tog helt enkelt ut mig mer, och inser att det nog fanns lite sparat i gårdagens tempo.

Vad är då kravbilden i denna typ av lopp för någon som väger kring 80 kg och ska vara hyfsat långt framme, men ändå inte räcka till pallen?

Det var alltså 88 km och en stigning på ca 900 höjdmeter. Ungefär hälften togs i den långa backen på  3 ggr 2,4 km.

Ja, för min del behövdes det då:

• 11 minuter (8%) på mellan 500 och 1100 watt. (mesta tiden mellan 500 och 625 watt)
• 18,5 minuter (13%) mellan 400 och 500 watt
• 12 minuter (9%) mellan 350 och 400 watt
• 13 minuter (10%) mellan 300 och 350 watt
• 33,5 minuter (24%) mellan 200 och 300 watt
• 37 minuter (27%) 0-20 watt
• Sedan resten mellan 20 watt och 199 watt. (9%)

Ja, vi kan konstatera att det är mycket tid i höga effekter och mycket tid där det inte trampas alls. Det visar också att det är viktigt för oss alla att variera intensitet och fart under träningar och verkligen maxa ur mitt i pass också om vi ska kunna hävda oss.

Ja, vi avslutar med en bild från målgången där det precis planat ut. Bilden är lika oskarp där jag finns på fjärde plats i bild som ben och huvud var i detta läge. Dimma gånger två helt enkelt.

Ja, då åker vi hem efter två genomförda tävlingar. Helt klart nöjd med en 3:e och 6:e plats i hård konkurrens. Får jag nu vara frisk och kroppen och då främst ryggen håller sig i schack ska vi se om lite mer träning kan höja konkurrenskraften ytterligare.