Ambulans, Akuten, Krasch och Krafttrampen 2014

Väldigt mycket har hänt sedan mitt första inlägg. Tyvärr har Tova åter blivit dålig åkt in med ambulans för nedsövning på IVA. Jag har just nu inga ord kring detta så jag skriver nu om annat.

Då Katten var hos Tova tyckte hon att jag trots familjesituationen skulle åka till Skellefteå för Krafttrampen. När dessutom mor och far kunde vara med Melvin fanns möjligheten. 

Jag funderade länge hur jag skulle göra. Jag var helt urlakad då jag varit med Tova hela torsdag natt då det dåliga måendet började, och därmed hade jag inte sovit något på ett och ett halvt dygn. Sedan hade inte heller ätit okej under fredagen för att förbereda mig. Samtidigt ville jag gärna tävla och skingra tankarna. Skulle jag inte starta fanns inte heller chansen att seeda in mig till Cykelvasan och då var inte heller denna tävling aktuell. 

Efter många funderingar bestämde jag mig för att åka - behövde helt enkelt annat att tänka på. Jag bestämde mig för att ta det som det blev.

Vi blev totalt 8 stycken från Vännäs CK, inte dåligt. 

Innan dagen var över såg det ut så här. Tävlingssjukvårdare tar hand om brors sargade knä

Framme i Skellefteå var vädret mycket fint om än inte så varmt. När det var dags för start bestämde jag och bror oss för att vara mer offensiva i starten än i fjol. När starten gick fungerade det bättre, men även i år hamnade vi för långt bak i första backen och tappade därmed värdefulla ryggar inför fortsättningen. Detta är helt klart ett förbättringsområde.

Tjäder på gott humör

Cyklingen flöt det på helt okej och jag kände mig förvånansvärt stark. Det enda som ställde till det var som vanligt att jag har för dålig teknik i de delar där det är burkigt. Jag har fortfarande helt klart en landsvägscyklist som förirrat mig in i skogen....

Allt kändes bra tills en cyklist i ett stigparti körde rakt in i mitt framhjul. Det blev en framåtkullerbytta med cykeln över mig. Det blev ont lite här och där, främst i handled, tumme, lår och höft. Det största problemet var dock att vi tappade den klunga vi kört med. Det var fortfarande 20 km kvar, så vi ökade farten för att försöka köra in klungan igen. 

Så började växlarna krångla och oron ökade för växelhaveri. Det visade sig dock senare att det inte var växeln det var fel på.

Så hände det - Mitt i jakten efter vår ordinarie klunga. Med 15 km kvar var jag åter uppe i tät för vår klunga när bakdäcket helt plötsligt låste sig och det blev tvärstopp. När det först går ca 35 km/h och tar tvärstopp blir det problem för de bakom. Bror som låg närmast åkte i backen, medan de andra precis klarade sig. Bror stannade en liten stund och cyklade sedan vidare.

Jag vände cykeln och insåg att hjulet lossnat från ramen på ena sidan. Det visade sig att det gick att lösa temporärt och efter närmare 4 minuters stopp var jag åter igång. När jag fått stopp hade luften gått ur mig, men någon minut innan jag fick till cykeln åkte Hasse från klubben förbi. Jag tänkte - kanske går det att köra ikapp!?

Jag lade mig på mellan 90 och 95% av maxpuls och försökte hitta en jämn rytm. Efter ett tag var jag ikapp Hasse och tänkte då att kanske kan jag köra förbi fler. Jag fortsatte att trycka på bra och när det var ca 300 meter kvar till mål kom jag även i kapp bror som utifrån sin krasch tappat lite motivation och även vid kraschen fått krampkänning i vaden.

Bror såg mig inte och jag spurtade förbi honom. I fjol kom vi också gemensamt fram till målet - denna gång utan incidenter, och då spurtade han men inte jag. Så vi kan säga att vi kom lika båda åren.

När jag tittade på datafilen från dagens runda kunde jag se att jag sista 15 km efter kraschen fram till mål körde ca 4 minuter snabbare än i fjol, och det på egen hand. I fjol var vi 2-3 som hjälptes åt.

Innan kraschen låg vi 3-4 minuter före fjolårets tid. Detta tillsammans med att mitt stopp blev fyra minuter räknar jag med att min tid i år blivit en bit under en timme och 47 minuter på fem mil. 

Det hade troligen räckt till 6-7 plats i motionsklass av ca 140 startande och kring plats 20 totalt, om vi räknar in både motionsklass och tävlingsklass. Då hade jag dessutom en krasch som sinkade oss, så detta hade varit med mersmak.

Nu blev det ju ändå inte så, utan min cykel havererade. Därför blev det en bit över en timme och 50 minuter. Men jag var 4 minuter snabbare än i fjol trots 4 minuters totalstopp och en krasch i början av loppet, så det var totalt sett bra.

Dagens tävling känns verkligen både och. Det är helt klart blandande känslor. Jag var stark och jag kunde fått en riktigt bra tid. Med flyt, bättre ryggar och inga incidenter skulle jag nog kunnat nå en tid ned mot 1.45. Jag var också klart bättre än i fjol, trots väldigt dåliga förberedelser och nu har jag dessutom seedat in mig bra till cykelvasan, vilket var ett mål.

Samtidigt har jag ont i höften, handleden, tummen och låret efter min krasch. Mina helt nya cykelbyxor är dessutom förstörda efter kraschen. Det är också osäkert om min cykel fick några större bestående skador av mitt haveri. Jag har inte vågat kolla än.... 

Den störta negativa aspekten var dock att jag orsakade brors krasch, även om det inte var min mening. Han åkte hårt i backen och blev illa tilltygad på knä och ögonbryn. Dessutom gick hjälmen sönder, han fick skador på ramen och cykeldatorn fick sig en smäll. Inte roligt alls.

Efter att ha blivit omplåstrad inför besök på akuten. Trots motgångar höll bror uppe modet.

Bror fick åka till akuten och först 3-4 timmar senare fick han åka vidare, detta efter att ha sytt knäet och limmat ögonbrynen.

Allt kaos som blev efter målgång gjorde att jag helt glömde bort att äta och dricka, och fick inte i mig någonting innan jag var hemma - förutom en banan jag fick av Kjell. Inte optimalt för återhämtningen.

Niklas på gott humör trots skadat ben

Niklas som åkte med i samma bil som jag och bro hade även han otur. Kedjan hoppade flera gånger, han gjorde en krasch och dessutom körde han fel och förlorade tid. Det hade alltså gått troll för oss alla som åkte tillsammans.

För Hasse, Kjell, Tellné och Tjäder som åkte i andra bilar flöt det på hela loppet och de gjorde det alla mycket bra. Åsa som också körde gjorde även hon en bra insats. Däremot han jag inte prata med henne efter loppet, för att veta om det flutet på hela vägen runt.

Kjell gillade banan och den plakett han fick

I torsdags var det skolavslutning och Tova hade en fantastiskt bra dag. Samma kväll ändrades allt.

Tova nöjd med klasskamrater

I morgon bitti åker jag till Tova. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon då mår lite bättre.

Tova med farmor och morfar efter skolavslutningen i kyrkan

En glad Tova hade fått en fin blomma för att hon nu gått ut åk 6

Idag på IVA, nedsövd och med respirator. Livet ändras snabbt, inte alltid åt det bättre.

Jag har gått in i väggen!

Idag har Tova varit dålig i två veckor. Förra måndagen blev Tova riktigt dålig och vi åkte in till sjukhuset med ambulans. Sedan dess har Tova legat på intensiven med en mellanlandning på Barnavdelningen innan hon blev sämre igen.

Igår började Tova kunna andas bättre och behövde inte lika mycket hjälp med andningen. I dag har hon på eftermiddagen klarat sig med syrestöd via en tratt som ligger bredvid henne. Denna förbättring gör att Tova sedan ett antal timmar åter är på Barn 2.

Än så länge orkar hon inte äta, sitta uppe eller vara särskilt aktiv, men hon lekte faktiskt lite försiktigt med en leksak i dag. Det kan tyckas vara en liten sak, men det är stort. Det betyder att hon i alla fall lite grann orkar bry sig om omvärlden, och att hoppet hos pappa växer.

Nu är det bara att hoppas att detta inte bara är en kortsiktig förbättring, utan det vänt på riktigt.

Tova leker lite försiktigt.

Tova myser med kaninen hon fått på IVA. 

Att som jag för tillfället ha två arbeten och en dotter som mår och mått så dåligt innebär en i stort sett ohållbar situation. Många har pratat med mig och bett mig vara försiktigt så jag inte går in i väggen.

I kväll hände det dock - Jag gick in i väggen. Det var oväntat och abrupt.

Jag och sonen åkte till sjukhuset och vid entrén finns en en typisk snurrsluss som rör sig när man stiger in i den och sedan öppnas den sig efter ett tag på andra sidan. Ja, ni vet vad jag menar.

Jag bär en massa grejer och sonen säger något till mig. Jag vänder mig om och fortsätter gå som jag börjat när jag gick in i slussen. Jag vänder på huvudet och - pang. Jag har helt plötsligt gått in i väggen - eller ska vi säger fönsterrutan. Det blev en rejäl smäll för huvud och glasögon. Klantigt - ja. Genant - ja. Irriterande - ja. Lite roligt en stund efter - ja. Skadad - lite grann.

Ni har säkert sett reklamen där en kvinna går rakt in i en glasvägg. Hade dagens episod filmats hade nog även jag snart varit i en tv nära dig.

Sonens uttalande direkt efter smällen: "Det var inte så smart. Man ska inte gå rakt in i glaset."

Nu hoppas jag att detta är enda gången och enda sättet jag kommer att gå in i väggen.....

Det har varit lite träning under maj månad. Jag hoppas verkligen att denna blogg snart åter övergår till att främst beskriva träning, lite familjeanekdoter och främst cykling.

Min älskade Super Hero

Min älskade lilla dotter kämpar vidare. Hon har det extremt tufft och det är motgång på motgång, men jag hoppas och tror att hon vägrar ge upp.

I en vecka har jag eller Katten nu suttit vid Tovas sida.

För en stund slipper Tova den r"riktiga" syrgasmaskinen, och hon får ha en trevligare variant. Snart ska dock den andra varianten fram igen. Den behövs för att hjälpa Tova att få bukt med den kollapsade vänsterlungan.

Sedan jag varit hemma med Melvin och arbetat i två dagar har jag nu på suttit vid Tovas sida sedan fredag eftermiddag fram till i kväll. Hållit hennes hand, strukit henne i pannan, kramats, pratat med henne och försökt hålla uppe modet på oss båda. Hjälpt till när kramperna kommit och lugnat när hon varit orolig. Jag har också övervakat och i dialog med personalen sett till att hon får bästa möjliga hjälp.Vi är verkligen ett team.


För övrigt måste jag säga att personalen på IVA är fantastisk både vad gäller förhållningssätt, samspel och kompetens. De bidrar till att vi orkar med.

Nu är jag hemma och Katten är med Tova, och de kämpar vidare tillsammans. Jag ska försöka arbeta en stund i morgon, och beroende på hur måendet utvecklas får vi se hur veckan blir.

Tova stöttas av många och hon har också fått en del presenter. En av presenterna vi öppnade i dag innehöll ett armband. På armbandet stod "Super Hero", och Tova är verkligen min och övriga familjens hjälte. Trots att hon inte går eller pratar och har en mängd handikapp är hon på många sätt starkare än alla oss andra.

Tova bidrar med så mycket och utvecklar mig och min familj mer än vad någon kan förstå. När hon tittar på mig med sina vackra ögon förstår jag henne och hennes känslor trots att hon inte talar. Nu när Tova mår så dåligt är ögonen stängda. När de är öppna är de frånvarande på grund av kramper och/eller dåligt mående, och det gör mig så ont.

Men så i dag var det en liten stund som hennes förståndiga och kärleksfulla ögon var tillbaka. De och hon gav mig och oss hopp. Jag kände att hon sa till mig - Nu tar vi nya tag och kämpar vidare. Det är tungt och kraften är liten - men jag hoppas och tror att vi alla orkar.

Något annat att tänka på

Idag och i natt är Katten med Tova. Jag hoppas verkligen de får sova, i alla fall lite grann. Tova utifrån hur hon mår, och Katten utifrån att Tova måste skötas om, och att det hela natten kontinuerligt kommer personal som ska behandla Tova.

Tova med söt, ny lillkusin

Idag har flera hälsat på Tova, bland annat en tidigare assistent från Nordmaling, farmor och farfar och framför allt nykusinen.

Bror och fru fick för ett dygn sedan sitt andra barn och hon var alltså besök hos Tova i dag. Skoj. Jag är verkligen glad för bror och hans familjs skull.

Själv har jag jobbat idag och på kvällen sa mor att hon kunde vara med Melvin medan det var Vännäs CK-träning. Jag behöver verkligen något annat att tänka på ett tag och därför kändes det bra med lite träning.

När det såg ut som bäst.

Lite blött på stora delar av sträckan....

..... men Jonas fixar poolen utan problem.

Det blev en runda full av vatten, lera, is och snö. Förutom detta var det burkigt och backigt. Det gjorde att jag både blev trött och smutsig. Det var riktigt skoj, även om jag föredrar lite bättre terräng.

Dags att vänta in alla innan vi rullar vidare.

På slutet var det jämn, fin och bred väg. Trots det snittade vi inte ens 20 km/h på rundan.
Då förstår ni att det var utmanande under rundan.

Kjell som beslutat rundan för dagen gör verkligen sitt yttersta för att mina nya cykel ska se allt annat än ny ut.

Efter träningen hade jag ytterligare en kontakt med Katten. Bilden var likartad som den var på eftermiddagen.

Tova mår tyvärr inte bättre i dag. Hennes tid i respirator har nu bland annat lett fram till ett hennes lunga kollapsat. När de i kväll försökte sänka hennes extramedicin som hon får intravenöst kom kramperna tillbaka. Hon behöver dessutom hela tiden syrgas, och fortfarande är hon helt utslagen. I morgon ska läkarna berätta hur de tänker att den kollapsade lungan ska behandlas.

 Under dagen i morgon kommer jag att arbeta. Sedan åker jag och Melvin till Tova. Katten och Melvin åker sedan hem och jag och Tova blir kvar på sjukhuset. Jag kommer att vara kvar med Tova hela helgen, sedan får vi se hur det blir Jag hoppas verkligen att hon snart får må bättre.

Äkta styrka har inget med muskler att göra

På måndagskvällen skrev jag ett inlägg som handlade om maktlöshet på många sätt. Då hade jag samtidigt inte en tanke på att ambulansen några timmar senare skulle stanna hos oss för att hämta Tova.

Det började vid 23 just efter avslutat inlägg med att Tova fick en kramp. Assistenten som skulle vara med Tova fick inte stopp på krampen trots stesolid. Hon hämtade mig och därefter kämpade jag och Tova på i tre timmar, men krampen ville inte sluta. Ibland var det nära, men precis när Tova kom till ro tog det om igen. Jag fick slutligen ge upp och inse att nu var det dags igen för det oundvikliga.

Vi ringde efter ambulans, en ambulans som snabbt dök upp. I ambulansen och på akuten fortsatte ansträngningarna att bryta krampen, utan att lyckas.

Det gjorde att vi fick åka på intensiven. Där hade de inget annat val än att söva Tova och sätta henne i respirator. Jag satt bredvid Tova i många timmar och höll hennes hand.

När läget var så stabilt det kunde bli och läkarna meddelade att vi bara skulle avvakta var jag helt slut och jag fick jag gå och sova några timmar. Det var mycket behövligt då jag varit vaken 30 timmar i sträck och dygnet innan bara sovit ett fåtal timmar.

När Tova var på akuten och fick akut krampmedicin reagerade kroppen med arytmi. Därför kollades hjärtat upp.

Själv förstår jag i stort sett ingenting av de bilder jag ser, men läkaren sa att allt var bra.

När jag efter ett några timmars vila åter steg upp lades en plan upp för medicinering och annat för att kunna ta bort respiratorn morgonen efteråt.

Efter 30 timmar i respirator så togs den bort och nu andas Tova själv med stöd av syrgas. Hon har inte längre konstanta kramper, men fortfarande kommer de och går.

Det var också nu på eftermiddagen som vi bestämt att Katten skulle lösa av mig på sjukhuset. När hon kom hade hon med Melvin som inte mår bra i allt detta och verkligen är orolig. Vi hoppas och tror att det i alla fall hjälper lite att han får träffa sin syster och se hur hon har det. Jag/vi skulle verkligen vilja hjälpa honom mer och få honom att må bättre i detta, men vi vet inte riktigt hur. I och för sig vet vi inte heller riktigt hur vi ska göra för att själva må bättre. Viktigast är dock alltid att barnen mår bra.

Syskonkärlek

Nu är jag och Melvin hemma. Tova och Katten har nu flyttats till Barn 2, då man bedömer att läget är hyfsat stabilt. Tova har dock ännu inte varit medveten och har fortfarande kramper, så det är länge innan hon är sig själv.

För egen del har min plan om arbete under veckan helt fallit. Jag har haft en hel mängd möten som inte gått att genomföra, många som jag i vanliga fall skulle säga inte går att missa. Tanken var också att jag skulle ha tränat måndag-onsdag, men av det har det blivit inget. I vanliga fall hade jag känt att det var omöjligt att missa både träning och arbete på detta sätt - men som det är nu så känns det ändå som världsliga ting.

Precis nu när jag skulle avsluta inlägget hörde Katten av sig. Tova har nu hög feber som de inte får ned, dålig syresättning och hon har fått lunginflammation. Det känns fruktansvärt surt. Det är verkligen tufft för vår lilla älsklings-Tova.

När Melvin var hos Tova i dag berättade vi att hon var lite bättre och att hon andades själv etc. I kväll innan Melvin skulle sova frågade han "Är Tova bra nu". Vad svarar man på detta för att det ska bli "rätt"?

I anhörigrummet på intensiven står det på en skåplucka "Äkta styrka har inget med muskler att göra". Jag kan inte annat än att hålla med. I bland kan jag känna att jag både har äkta styrka och styrka på sadeln. Dagar som denna är man dock inte stark.Jag hoppas bara att styrkan snart ska vara tillbaka, om inte annat för att jag ska kunna finnas där för övriga familjen.

Årskrönika 2013 - del 4: Cykelproblem, uppehåll, Cypern, innebandy,dottern dålig, träning, tävlingsresultat

Så var vi då framme vid den fjärde och sista delen av årskrönikan för 2013. Den sträcker sig från september och till årets slut.

Har du missat Årskrönikan del 1, Årskrönikan del 2, eller Årskrönikan del 3 hittar du dessa här.

Cykelproblem
Jag hade från slutet av juni haft problem med att min nya racer laddade ur. Dvs att när batteriet för de elektroniska växlarna laddats höll det bara ca 2 dagar oavsett om jag cyklade eller ej. Någon form av fel var det, men det var svårt att göra något åt detta innan säsongen var slut.

I slutet av augusti var jag ute med Helmersson och Lundin på en längre cykeltur när växlarna helt slutade fungera. Det innebar att jag fick cykla ca 70 km på högsta växeln. Det var riktigt jobbigt och utmanande.

Om vi lägger till att min brukscykel stals i början av året, att min förra racers ram kraschade i februari, att min trainercykel gav upp i april och att slutligen min nästan nya MTB havererade i augusti så kan man nästan säga att jag hade vissa cykelproblem under 2013!?

Nu är dock det mesta löst. Jag använder min gamla racer som trainercykel. Min MTB-cykel är slutligen lagad då jag efter mycket detektivarbete lyckades hitta rätt växelöra. Min nya racer skickades till Stockholm för reparation av växlarna, och nu är det fixat.

Träningsuppehåll
I samband med att min "sista" cykel havererade blev det ett längre träningsuppehåll. Utan cykel och en massa arbete på min inglasade altan gjorde att det inte var svårt att ta en paus på ca 6 veckor.

Cypern - Cykelresa









Några veckor innan Kattens och min cykelresa till Cypern började jag träna igen. Vi cyklade tillsammans under en hel vecka och hade det verkligen mysigt och trevligt i riktigt bra väder och trevliga vägar. Det blev totalt 24 timmars cykling vilket var en bra grund inför den "riktiga" försäsongsträningen som snart skulle starta.

 

 

 

Det är inte många som känner till att Cypern är ett riktigt bra cykelland. Jag skrev därför tre olika inlägg kring vad man bör känna till innan man åker dit:
Allt du behöver veta om att cykla på Cypern - del 1, del 2, del 3.

Innebandytränare
Melvin spelar sedan något år innebandy. Jag har tidigare varit tränare i allt från pojklag till A-lag i ishockey, innebandy och fotboll - men har haft ett antal års uppehåll. Nu var det dock dags igen. Det visade sig att om ingen ställde upp som tränare skulle det inte bli någon innebandy, så då var det bara att kavla upp armarna och ställa upp. Det innebar att från november så var jag alltså tränare för Vännäs Spöland P födda 05. Jag måste säga att det är riktigt skoj, även om jag kanske tycker det är ännu roligare att träna lite äldre barn.

Trainer och inte
Under november och december var målet att få till riktigt bra träning på trainern. Det har gått sådär. Ena dagen har jag varit pigg och stark och nästa har förkylnings-/astmasymptom försämrat utfallet. Jag har dock kämpat på och utgångsläget inför 2014 är riktigt hyfsat.

Intensiven igen
Återigen blev Tova riktigt dålig med utslagna lungor, kramper och resistenta bakterier. Återigen blev det intubering, nedsövning och lång tid på intensiven och senare på vanlig avdelning. Återigen drogs hela familjen ned i det mörka hålet.

Tova är nu efter tre veckor bättre - och vi alla kämpar nu för att åter komma tillbaka på rätt köl.

Resultat under året

Krafttrampen MTB                       7:a
Vätternrundan                              7 timmar 44 minuter
Gottnetrampet                             DNS – Tova sjuk
Mörksuggejakten                         DNS – Tova sjuk
Krafttrampen LVG                        3:a
Storsjön runt                                 12:a
Vännästrampet                             4:a
Cykelvasan                                     DNF – Cykelhaveri
Själevadsfjärden runt                   4:a
Norrlandsmästerskapen              Tävlingen inställd

Sammantaget är jag riktigt nöjd. Jag gjorde vad jag skulle och lite till. Resultaten var bra och jag kunde och vågade cykla offensivt. Jag var helt klart starkare under 2013 än vad jag var under 2012 och nu hoppas jag ta ytterligare steg 2014.

Målet är att genomföra fler tävlingar år 2014, men än är inte programmet beslutat.

Träning under 2013

      Trainer

• Sträcka: 359,05 mil
• Träningstid: 92 timmar och 59 minuter

       MTB

• Sträcka: 35,52 mil
• Träningstid: 13 timmar och 43 minuter
• Höjdmeter: 2515
• Snittfart: 25,9 km/h

      Racer

• Sträcka: 694,54 mil
• Träningstid: 226,13 timmar
• Höjdmeter: 48.960 meter
• Snittfart på LVG: 30,7 km/h
• Snittfart utomlands: 27,8 km/h (Mallorca, Gran Canaria och Cypern)
• Snittfart Sverige: 32,6 km/h
• 60% av träningstiden och 64% av sträckan i Sverige. 

      Övrig träning

• Träningstid: 4 timmar

     Summa av all träning under 2013

• Sträcka: ca 1090 mil
• Träningstid: Nästan 337 timmar
• Höjdmeter: 51.475 meter

Målet innan året var att cykla minst 1000 mil och träna minst 365 timmar eller en timme per dag. Jag klarade det ena men inte det andra. För att nå målet om i snitt en timme per dag skulle jag behövt ha färre sjukdagar och inte sex veckors träningsuppehåll i september/oktober. Tittar vi på resultaten var dock träningen mer lyckad under 2013 än tidigare säsonger.

Nästa del
Nu kvarstår bara en summering och utvärdering av 2013 innan det är dags att bara blicka framåt. Det handlar om att utvärdera de mål som sattes upp för 2013.

Årskrönikan 2013 - del 2: Mallorca, inköp, älg, tävlingspremiär, Vättern och intensiven

Då var det dags för del två i årskrönikan för 2013. Vi är nu framme i början av april och resan till Mallorca.

Missade du del 1 hittar du den här.

Mallorca

Den 14 april var det dags för den årliga cykelresan till Mallorca. De första åren åkte vi med familjerna, medan de sista åren blivit renodlade cykelresor.

Denna gång skulle det bli 9 cykeldagar, och det blev det. Jag körde alla nio dagarna och kände mig förvånansvärt stark under hela veckan. Vädret var bra och det blev många trevliga turer i fin miljö och med många backar. 

I början av resan valde vi att precis som 2012 trampa runt hela ön fördelat på två dagar. Jobbigt, men trevligt. Ön runt del 1, del 2 och del 3.

 

Det blev också en tur till Cap de Fermentor – En otroligt vacker och givande runda. Ett ställe som alla bör besöka som befinner sig på Mallorca.

 

En annan trevlig runda var när vi besökte Sa Calobra – En spektakulär väg fram till havet. Nästan en mil uppför med en snittlutning med 7% och mängder av serpentinsvängar imponerar. Ytterligare ett måsteställe för all som besöker ön.

 

 En annan dag besökte vi Randa – Ett fint kloster på en hög höjd.

 

Det blev också många andra turer och självklart ett besök på torget i Petra ditt ”alla” cyklister vallfärdar.

Totalt blev det 10 000 höjdmeter, i snitt 12 mil/dag och 17 mil och 2560 höjdmeter som mest under en och samma dag. Totalt cyklade jag nästan 39 timmar och avverkade 108 mil.

Det blev en mycket bra resa på alla sätt.

Ny racer

I och med att ”svarta faran” under april månad konstaterades ha dött under januaritrippen i Gran Canaria blev det till att handla ny cykel. Det blev ytterligare en Canyon, men byte från SLX-ram till en Aeroad. Dessutom blev det nu elektroniska växlar.

Cykeln dök upp i slutet av maj, vilket var väl sent med tanke på cykelsäsongen. Det blev också så att jag under ca 1 månads tid hade problem att få till sittställningen. Det ledde till jobbiga smärtor i knän och ljumskar. När det slutligen blev Heureka var cykeln perfekt. Den passar verkligen mig och är dessutom riktigt snabb. Det finns aldrig något att skylla på förutom på cyklisten om det inte går bra. Elektroniska växlar är också the shit. Snabbt, precist och enkelt.

MTB-premiär
I början av maj körde jag min första MTB-träning för säsongen. Om sanningen ska fram så var det i stort sett min första träning på MTB, ever. Jag har kört några multisporttävlingar på MTB och jag har före dessa rullat lite. Men det har inte varit riktig träning.

Om ytterligare en sanning ska fram blev det inte särskilt mycket MTB-träning under denna säsong heller. Det blev kanske 5-6 träningspass och två tävlingar. Inte mycket, men det var roligt.

Vännäs CK kör racer

Den 7 maj var det säsongspremiär för Vännäs CK:s gemensamma tisdagsträningar. Vi körde på varje tisdag från maj till slutet av augusti. Deltagarantalet var under hela säsongen högre än tidigare säsonger och det blev givande och trevliga tillställningar.

Det är verkligen roligt att så många fler i Vännäs börjat cykla och träna. Många är dessutom riktigt bra sparringpartners vilket gör att jag tvingas höja min prestation – vilket är mycket bra.

Älg

Träningen fungerade mycket bra under maj månad, men den 8 maj kunde det tagit en ända med förskräckelse. Jag höll nämligen på att krocka med en älg. På ett hårt pass höjde detta möte pulsen ytterligare. När det nu gick bra är det ett roligt minne. Hade det blivit frontalkrock mellan racer och älg hade det dock inte varit riktigt lika skoj.

Krafttrampen MTB 2013 – Premiär, ever     

Den 8 juni var det dags för tävlingspremiär för säsongen. Det var också min allra första MTB-tävling någonsin. Jag visste att jag fått mycket bra träning under april och maj (dock ej på MTB), samtidigt gjorde min MTB-ovana att jag kände stor osäkerhet och nervositet.

Målet för tävlingen var att köra så pass snabbt att jag skulle kvalificera mig till tävlingsklass när jag skulle köra den andra och sista MTB-tävlingen för säsongen – Cykelvasan.

Förutom att det var roligt, fint väder och trevlig bana blev resultatet bättre än förväntat. Vi var tre killar från Vännäs som samåkte till Skellefteå och planerade att köra tillsammans runt banan. Vi höll ihop nästan hela vägen då Niklas Nyman hamnade en bit bakom, men inte mycket. Jag och bror gick i mål tillsammans och kvalade in i tävlingsklass med bred marginal. Vi hamnade också i tät i motionsklassen, och om vi varit med i tävlingsklass hade vi hamnat kring plats 15. Efter loppet var jag på det klara på att resultatet var optimalt, det kunde inte gått bättre. För ett bättre resultat hade krävts att jag såg till att träna MTB. Extra roligt att både Niklas och bror också lyckades så bra.

Skolavslutning
På skolavslutningen var det vackert väder som nästa alla dagar hela sommaren. Jag har aldrig tidigare varit med om att kunna cykla så mycket i så fint väder, och jag undrar när det kommer igen.

För övrigt är det fantastiskt att ha så fina och underbara barn, och inte bara på skolavslutningen...

 

 

Vätternrundan 2013

Krafttrampen var en bra formhöjare inför kommande veckas Vätternrunda. Målet för året var att köra en bit under åtta timmar, bidra med farthållningen hela vägen och känna mig fräsch hela vägen.

Jag körde min tredje runda och 2011 hade jag missat att gå under 8 timmar med ynka 2 minuter. 2012 klarade jag 8 timmarsstrecket med en minut, men jag kände mig inte särskilt pigg och hade inte varit delaktig i farthållningen på det sätt jag önskat.

Nu detta år gick allt perfekt. Jag var pigg och stark hela vägen. Jag bidrog väldigt bra till det resultat vi lyckades uppnå. Jag bröt mållinjen efter 7 timmar och 44 minuter, och trots en ganska bra tid kände jag att det skulle ha kunnat gå fortare utan att jag skulle fått problem.

I och med det positiva resultatet 2013 och att jag kört tre år i rad har jag nu bestämt mig för att hoppa över 2014 då jag inte hittar några tydliga mål att sträva mot.

Bror som liksom jag dessa tre år kört med Happy MTB-gruppen har också valt att stå över nästa år.

Det är riktigt kul att cykla med bror då det alltid fungerar så bra både på och vid sidan av cyklingen.

Ett exempel är Vätternrundan då vi åkte ned och bott tillsammans varje år och både 2011 och 2013 gick vi också i mål tillsammans. 2012 var bror en bit efter, men då hade hans förberedelser kantats av sjukdomar och skador – och då går det inte att prestera.

Tova på intensiven

Efter två lyckade insatser såg jag fram emot Veterancupen i Gottne två veckor efter Vätternrundan och helgen efter detta Mörksuggejakten i Rättvik. Tyvärr blev det inget av detta.

Istället fick vi vara på sjukhus med Tova för tredje gången under 2013. Denna gång blev det extremt tufft och det var stunder jag inte var säker på att Tova någonsin skulle komma hem igen. Tyvärr var inte heller detta sista gången under året som Tova fick må så dåligt. I december var det åter dags för intensiven och många veckor innan Tova återhämtat sig. 2013 har varit ett tufft år för Tova och familjen, tuffare än på många år. Tova har varit väldigt mycket på sjukhus och varit mycket dålig. Sist det var så här dåligt var då hon var mellan 0 och 3 år då det också var extra tungt.

Dessa händelser är verkligen tärande för hela vår familj, men vi gör vårt yttersta för att hela tiden komma tillbaka till ”livet”.

Nu har 2014 börjat och Tova är nästan helt återhämtad. Nu får vi hoppas hon får ett bättre 2014.

Nästa del
I del 3 i årskrönikan blir det en fortsatt beskrivning av sommarens bravader och lite annat smått och gott.