Idag var det dags för linjeloppet på NM. Närmare 130 km i starka vindar och ganska så många höjdmeter. Och visst fanns tankar om en framskjuten placering. Förutsättningarna var de rätta vad gällde bana och vind.
På start fanns både norska och svenska mästaren och många andra starka norrmän och svenskar. Finnarna hade jag ingen koll på. Inga danskar alls på startlinjen.
I masterstarten rullade jag sist iväg med Richard Lööw som idag körde för Sverige. Själv gjorde jag det igår, och vid de senaste årens linjelopp. Men i dag gällde Vännäs CK. Vi snackade lite lätt en bra stund innan bilen släppte och loppet var igång.
 |
| Jag och Rikard filosoferar längst bak i masterstarten |
Det dröjde inte mer än 7-8 km så skickade norrmännen iväg en cyklist som hamnade i soloutbrytning, då ingen annan tog det riktigt på allvar. När det väl blev lite fart var det svårt att få något organiserat. Varje gång svenskar eller finnar försökte höja tempot åkte norrmännen fram och såg till att tempot drogs ned. Det ledde till att efter ca 18 km hade norrmannen nästan en minut till klungan.
Jag var dock inte särskilt orolig, utan tänkte att han skulle bli trött. Utifrån det tog jag det ganska så piano de första 35 km. Därefter valde jag att söka mig fram och deltog i flera försök att skapa något.
Jag var med i och skapade tre olika rejäla försök i samband med vändningen efter ca 40-45 km (vi körde tre varv).
 |
| Återigen först i loppet och med en liten lucka. |
 |
| Men norrmannen vill inte köra och jag ser inte möjligheterna att gå själv så tidigt i loppet. Så i detta läge aktiv och först i loppet ,och bara några kilometer senare har jag slarvat bort det hela. |
Vid 45 km var jag åter först med en norrman i släptåg och vi hade en liten lucka. Men jag insåg att norrmännen bara fortsatte att bromsa upp, så jag lade mig lite längre bak ett tag innan jag tänkte försöka igen.
Då gick Richard Lööw och fick en bra lucka. Norrmännen jagade ikapp och jag tänkte att nu blir det samma visa igen, de slutar köra och det blir återsamlat.
Men då visar det sig att de precis går i kapp utbrytaren som legat solo och de fem norrmännen bestämmer sig för att hålla uppe tempot. Tillsammans med Rikard är de nu 6 stycken i utbrytning.
Jag låg alldeles för långt bak och när jag kom fram var det få som ville/kunde ta upp jakten. Här gjorde jag mitt andra misstag. Mitt första var att inte vara mer vaksam då Sveriges starkaste cyklist plus en mängd norrmän går och mitt andra att inte prova att stötta ikapp utbrytningen. Jag trodde helt sonika att vi skulle hjälpas åt att täppa luckan.
Det tar dock en bra stund innan det blir någon jakt och dessutom blir vi bara 4 stycken. Resten ligger i svansen bakom. Efter ett längre tag blir vi 6 som hjälps åt, men då är det i stort sett för sent.
Vi kör dock på ca 50 km i lagtempo och håller en snittfart på drygt 40 km/h timme trots vind och höjdmeter. Men det räcker alltså inte. Extra surt då jag känner mig stark hela vägen min puls är ganska så låg. Jag behöver hålla igen för att det inte ska bildas luckor. Underligt att jag ska vara starkare idag än i går på tempot.
Efter ca 10 mil får vi veta att det är ca 2 minuter fram och då stannar det upp och går ganska så lugnt, i någon mil innan det blir lite bättre fart på slutet. Banan tog ut sin rätt så i slutändan var vi bara 7 stycken i vår andraklunga. Jag gillar ju som de flesta vet inte att spurta i grupp, så jag drog en långspurt med ca 400 meter kvar. Fick en lucka till de övriga, men den gick inte att hålla i motvinden och tre cyklister tar sig om. Det slutar alltså med en 9:e plats.
 |
| Som vanligt hinner några förbi mig när jag kör en långspurt. Axeln omöjliggör att jag står upp vilket gör det ännu svårare. |
Inte vad jag hade hoppats på idag då förutsättningarna passade mig. Relativt många höjdmeter, men åkbackar och mycket vind. Då brukar jag göra mina bästa linjelopp. Exakt så var det. Men jag var otaktisk och så var loppet så att säga över redan efter drygt 50 km. Ja, det är ju en del av linjelopp. Så det är inte mycket att säga om. Men surt var det.
Man räknar ju inte riktigt med att köra ett linjelopp på NM och ha sparade krafter i mål. Men sån kan alltså cyklingen vara.
Vi säger hur som helst grattis till en välförtjänt seger av Rikard Lööw som tog hem spurten i utbrytningen. Helt klart värt detta och skoj att vi fick en svensk överst på pallen. De andra fyra i utbrytningen var norrmän.
Trots allt har jag inte surat under dagen, utan det positiva från gårdagen väger upp det hela och vi har haft en fin eftermiddag tillsammans i familjen och tillsammans med andra.
I morgon bär det av till Sverige och om två veckor är mitt nästa cykelmål som då är SM. Ser att det är riktigt tuff konkurrens och en bana som passar mig klart sämre än den på NM, så det blir en utmaning.
Trots besvikelsen idag ägnar jag nu kvällen åt att njuta av gårdagens silver.
