Roligt nästan jämt!

En sport där allt kan gå fel. MTB - say no more. Det har funnits bättre dagar. Ingen munter gubbe just nu....

Cykelvasan 2013 - snart start

På bussen mot start på Cykelvasan. Typ 1000 grader i bussen. Trött. Förkylningskänning.

Igår efter nedresan monterade jag fast framhjulet. Nu ligger bromsen på hela tiden och jag får inte till det. Hade inte planerat att ge handikapp till alla andra. Men nu är det som det är.

Med andra ord ser det bra ut för den gamle.

Startnummer 1027 idag och bror 1026. Vi får se om vi kan hålla ihop hela vägen. Start först av alla i tävlingsled 3.

Vad som väntar? Ingen aning. Jag kan inte MTB. Jag kan inte Cykelvasan.

Vi får hoppas det går ok såväl för de vi samåker med, alla Vännäs CK cyklister och för mig själv. Det är ok att det även går bra för övriga...

Återkommer med rapport om dagen....

Cykelvasan 2013 - Förberedelser

Det är nu mindre än 1,5 dygn till min första start i cykelvasan. Förberedelserna har beroende på hur man ser det gått bra eller dåligt.

Tittar vi på min form och mina resultat i olika landsvägslopp under säsongen så ser det lovande ut. Ser vi till mängden träning på MTB ser det inte lika bra ut. Jag tror att jag har 5-6 rundor på hela säsongen. Men jag har i alla fall provat på ett MTB-lopp i juni som var seedningslopp till Cykelvasan. Loppet gick över förväntan.

Tittar vi på hur träningarna fungerat de senaste veckorna ser det inte alls bra ut. Av olika anledningar har jag ofta varit kraftlös och inte fått kvalité på passen. Några pass har jag till och med avbrutit, något som aldrig annars brukar ske.

Vad kraftlösheten som kommer och går beror på vet jag inte. Det känns mycket underligt och frustrerande att vara pigg ena dagen och helt orkeslös nästa.

Då jag haft problem med andning, varit tät i näsan mm har jag funderat på att det kan vara någon typ av allergi eller astma. Kanske kan det vara någon diffus infektion i kroppen som ligger och lurar? Kanske har jag ännu inte återhämtat mig tillräckligt varken fysiskt eller mentalt från oron då Tova var så fruktansvärt dålig och låg på intensiven. Är det någon form av stressyndrom? Kanske inbillar jag mig? Ja inte vet jag vad det beror på, men allmäntillståndet är verkligen inte stabilt. Blir det inte bättre snart måste jag gå låta någon undersöka detta.

I söndags fick jag en riktig genomkörare på Vännästrampet, men sedan har det inte varit bra.

Träningen i veckan har varit i stort sett obefintlig. Jag började arbeta i veckan och har samtidigt känt mig kraftlös. Det har gjort att jag inte haft kraft att träna. Det blev vila måndag, ett kort lätt pass på tisdag och därefter vila onsdag. I dag har jag bara varit ute 20 minuter för kolla cykeln och utrustningen då det var länge sedan jag satt på MTB-cykeln. Det kändes inget vidare. Vi kan alltså säga att om jag genomför Cykelvasan blir det det enda passet denna vecka. Lite tunt va?

Alla säger, och jag håller med att man inte ska ändra inställningar, prova ny utrustning etc, på en tävling utan ha provat den innan. Men vad gör man när det i övrigt inte känns bra? Jo, man går emot sin övertygelse.

Jag har hört att farterna ofta är höga på Cykelvasan och då bör luftmotståndet vara så lågt som möjligt. Jag fick i kväll helt plötsligt en ingivelse att sänka styret så mycket det gick för att få en lägre sittställning. Det innebar att styret sänktes 3,5 cm. Det kan nog leda till både det ena och det andra. Det borde leda till mindre luftmotstånd, risken för ont i ryggen och andra kroppsdelar ökar, hur kraften och uthålligheten påverkas kan jag bara spekulera i.  Förändringen kan säkert också påverka annat som jag just nu inte tänker på. Men man måste väl våga för att vinna!?

En annan sak jag insett de senaste dagarna är att jag kommer att få slut på växlar på flera delar av banan. Min MTB har en utväxling som inte är lämpad för höga farter, så det kommer nog att ställa till det mer än en gång. Överlag finns nog mycket att göra på utrustningen om jag ett annat år kommer tillbaka och kör Cykelvasan.

Jag har nu packat för resan ned till Mora. Det blev så mycket grejer att man kan tro att jag ska vara borta i veckor. Anledningen är vädret. Vädret riskerar att bli mycket dåligt och då vill jag packa ned så många alternativa klädval att jag är säker på att ha "det rätta" när det väl är dags.

I morgon bitti 08.00 kommer bror förbi och hämtar mig. Vi ska bo i Mora tillsammans med ett gäng andra cyklister som inte är från Vännäs och där jag inte känner de flesta. Det blir mycket trevligt att känna nytt folk.

Måendet är alltså inte på topp, men de förberedelser som behövs är gjorda. Det som gör att jag har lite hopp är att jag trots dåligt månde på slutet lyckats prestera på tävling. Vi får hoppas det håller i sig en helg till och att jag känner mig nöjd efter målgång.

Vännästrampet 2013 LVG - Riktigt lyckat

Så var det då dags för vårt eget lopp - Vännästrampet 2013. Under veckan har jag och bror förberett det som krävs. Igår åkte jag och bror runt hela banan för att sätta upp skyltar, måla pilar i vägen och sopa bort grus i svängar. Ett särskilt tack till alla er som ställt upp och hjälpt till idag.

Loppet går från Vännäs via Nordmaling till Bjurholm och tillbaka till Vännäs. Där avslutas loppet med en ca 2 km målbacke upp för Pengsjölia. Totalt mäter Vännästrampet 125 km.

 

Idag var jag och bror på plats två timmar före start för att ta emot anmälningar och ordna övriga praktiska saker. Det blev lite stressigt, och den uppvärmning jag alltid brukar köra innan ett lopp fick ställas in.

I år var det ca 35 cyklister som stod på start. Det var väldigt skoj att vi blev så pass många och att det av dessa var så många starka cyklister som ville köra riktigt fort. Det var bland annat cyklister från Gimonäs, Gottne, CK Örnen, Hissingen, Lycksele, Estland, och inte minst Vännäs CK.

Vi hade hoppats på att slippa regnet, men vi fick en rejäl långvarig skur just efter start. Ett tag regnade det så det blev svårt att andas. När regnet väl slutade blev det riktigt bra och överlag var vädret bra för en runda i hård fart.

 

Första 50 km snittade vi ca 40 km/h. Vid två tillfällen i rad när jag var längst fram och just dragit klungan ganska hårt körde Gimonäs cyklister ett gemensamt utbrytningsförsök. Det gjorde att jag inte kände mig lika manad att vara med i farthållningen under de närmsta milen och backade ner lite i klungan.

Ett antal cyklister åkte av i Gräsmyr, men vi var väldigt många kvar när vi nådde Nordmaling. Från Nordmaling hade vi ca 45 km till Bjurholm. Det genomfördes ett antal utbrytningsförsök, men då inget lyckades drogs farten ned och det gick lugnt. Överlag var det dock ganska så ryckigt från Nordmaling ända fram till målgång.

I Agnäs efter ca 75 km finns en riktigt brant uppförsbacke där det gick riktigt tufft. Jag hade sett till att ligga långt framme, och hade inga problem att gå med i backen. Här delades tätgruppen upp i två grupper och i vår grupp sa vi att det skulle köras på så att de från grupp två inte skulle hinna ikapp. Vi lyckades dock inte riktigt komma överens om farthållningen och tempot gick ned markant. Det gjorde att de piggaste i grupp två inte hade några större problem att ansluta.

Så rullade det på till Bjurholm då det var drygt 30 km kvar. Jag vet att avslutningsbacken som är ca 2 km och rejält jobbig inte brukar vara min starka sida. Därför hoppades jag på att en liten mindre grupp skulle komma loss mellan Bjurholm och Vännäs. Jag var därför aktiv och drog upp farten några gånger. Det ledde till att gång ett kom jag och Peder Larsson loss. Vi körde på en stund innan han backade av. Så blev jag själv en stund, men förtog mig inte då jag insåg att det inte går att köra solo i 25 km med så starka cyklister i klungan.

Vid nästa backe höjde jag också tempot, men ingen var intresserad av att hänga med. Jag fick åter köra själv och bränna lite mer krut.

När det bara var ca 10 km till mål drog Tom Pietilä i väg och ingen ville ta luckan. Efter ett tag blev vi några stycken som trampade för att täppa luckan. Lagom till den sista 2 km rakan innan målgångsbacken var jag åter först. Jag låg först en stund och sänkte sedan tempot. Pietilä gjorde då några ryck för att trötta ut oss andra. Det var främst jag och Peter Sjölund från CK Örnen som tog dem.

Jag började få lite krampkänning och backen närmade sig. Jag insåg att det nog inte skulle bli någon framskjuten placering. Vi var fortfarande ca 15 kvar i tätklungan och det kändes svårt att nå en topp 10-placering. När vi svängde höger och det var dags för målbacken var jag fortfarande först. Jag tog mitt tempo och ganska snart så svischade tre cyklister förbi. Då jag hade lite krampkänning och som sagt inte brukar vara stark i denna backe provade jag inte ens att gå med. Jag tog i stället mitt eget tempo och fick se ytterligare 5 cyklister gå förbi innan backen egentligen börjat.

Jag kände mig seg, men fick igen lite krafter när jag täppte luckan till de närmast före. Jag "vilade" där ett 20-tal sekunder innan jag trampade förbi dem och tog upp jakten på de framför. Med en enligt mitt mått mätt stark avslutning tog jag cyklist efter cyklist för att slutligen spräcka mållinjen som 4:a.

Så här i efterhand undrar jag hur det gått om jag gått med de tre första cyklisterna. Som bäst hade jag nog krigat om tredjeplatsen. Det rimliga är dock att jag ändå blivit 4:a som bäst. Kanske hade jag kroknat och hamnat längre bak?. Med andra ord - 4:a var nog maxutdelning och jag är mycket nöjd.

Vann gjorde Peter Eriksson från GCK med Peder Larsson GCK som tvåa. Trea blev Peter Sjölund från CK Örnen.

Det var också roligt att cyklisterna på plats verkade uppskatta vårt arrangemang. Att inga intermezzon inträffade var också viktigt och bra. Att vi slutligen lyckades få 3 Vännäs CK cyklister bland de 8 bästa får anses mycket starkt med tanke på det högkvalitativa startfältet. Christer Lundin slutade 7:a och bror 8:a.

Att det var 8 cyklister från Vännäs CK som startade trots att några varit tvungna att hoppa av tycker jag är mycket bra då vår cykelförening bara funnits i tre år.

Efter målgång bjöd vi på fika och vinnaren fick en prinsesstårta. Vi lottade dessutom ut ytterligare två tårtor på startnumret.

Jag tackar alla cyklister, funktionärer och publik. Nu hoppas vi på en lika trevlig och bra runda nästa år, kanske med ytterligare ett deltagarrekord?

Nu är det bara att börja ladda för nästa helgs Cykelvasa.