Vi fick fingret!

I helgen var det dags för ett av säsongens sista långpass. Vi var tre cyklister från Vännäs CK som körde en tiomilarunda. Vi trampade till Vindeln via Tvärålund. Anledningen till att det blev just Vindeln var att Lundin vill prova på "vårt" café på Vindelns camping, vilket han ännu inte fått chansen.

Vi började väldigt lugnt och det blev en del "snack" innan vi på given signal ökade tempot. Därefter gick det med bra fart de 4 mil som var kvar. Vid varje förning försökte jag trycka på och pulsen steg bra. Även övriga höll upp farten.

Vi hade i början av rundan cyklat två i bredd och en bilist blev upprörd och tutade. Jag förstår honom, han hade bara ca 3-4 bilbredder för sig själv. Då är det lätt att sikta fel och hamna i diket.

När vi ökade tempot åkte vi på rad, dvs ett led. Då kör en bilist förbi oss, tutar och visar fingret. Jag förstår honom, och att han blir upprörd. En så instabil person har nog svårt att se cyklister utan att trigga sig själv så mycket att han riskerar att råka ut för en olycka. Ett tips bara. Du som blir så frustrerad av cyklister som cyklar ordentligt och håller ut. Visa inte fingret. Klarar du inte att köra förbi oss utan ilska och rädsla för olycka ska du nog hålla båda händerna på ratten - hela tiden! Kanske också dags att du får en uppfräschning på någon bilskola och att du går och pratar med någon som kan hjälpa dig att tygla humöret. Ett sätt att få ett jämnare humär är träning - kanske landsvägscykling vore något!? Någon annan som känner igen sig. Jag har samma tips till er. 

Nog snackat om detta.

Väl framme i Vindeln visade det sig att cafét på campingen var stängd. Det kändes mycket förvånande då det var helg och väldigt många husvagnar på campingen. Nu är nästa chans nästa säsong, och då vet vi att Lundin åtminstone en gång till vill cykla till Vindeln.

Som tur är finns även ett café i Vindelns tätort. Där hade ingen av oss tre varit tidigare, men stället var bra och fikat gott. Vi hade det mycket trevligt, och innan vi visste ordet av hade vi suttit en hel timme. Det hade då blivit en princessbakelse och ganska gedigna mängder kaffe.

På vägen hem via Selet gick det ännu hårdare och dessutom var vinden inte så gynnsam. Vi tryckte på bra ända fram till Vännäsby där vi avslutade dagens runda då Helmersson bor där. Jag och Lundin rullade i maklig takt de återstående 6 kilometrarna.

Detta blev ett gediget träningspass med mycket tid i pulszon fem och en bra snittpuls. Snittfarten på de 90 km vi körde på hamnade på drygt 37 km/h. Ett av de bättre passen i år.

Jag provade även mina nya ben- och armvärmare och de kändes bra. Jag tycker också att de såg bra ut i svart och vitt. Ja, jag vet att det finns de som säger att det inte är ok med vita benvärmare.

I detta läge väljer jag att bortse från detta. För att öka på den färgklick jag ville vara så hade jag även på mig mina nya knallröda skoöverdrag. Utmärker man sig inte i cyklingen får man chansa på att göra det med kläderna.

Jag var hur som helst nöjd och glad efter en kvalitativ träningsrunda i okej väder. Jag hoppas bilisten några timmar senare mådde bättre och lugnat ned sig från chocken att se cyklister på vägen, så att även han fick en bra helgkväll......