Train very low in the sun

Vilken dag!!

Första dagen detta år då det varit bra väder och jag samtidigt varit hemma. Vi firade med att jag, Katten och Tjäder tog en lite längre cykelrunda med fika på vägen.

Vi ställde in siktet på Café Mjölnaren på Vindelns Camping och rullade igång med korta ben och armar och en sol som lyste upp tillvaron.

De första två milen gick väldigt lugnt och vi snackade om det ena och det andra. Framme i Tvärålund tog vi höger och hade då ca 20 km till fikat. Några fartökningar på vägen med överlag fortsatt lugnt och en njutning.

Riktigt skoj när det är så här, och dessutom var vindarna goda, så det rullade på över 40 km/h utan större insats.

Framme vid Caféet och en liten paus. Katten körde på en baguette och hallongrotta. Tjäder någon form av chokladkaka. Kaffe för båda.

Själv körde jag train low och fick nöja mig med kaffe och till det en medhavd Proteinbar. Det innebar 291 kalorier och 7,2 gram kolhydrater. För att det skulle bli riktig train low i dag hade jag också hoppat frukosten, så denna bar var det första jag åt för dagen och sedan blev det inget mer förrän träningen var klar.

Anledningen till att jag ändå tillförde lite energi vid stoppet var två. För det första blir det lite trevligare och godare med en bar till kaffet. För det andra var målet att i dag få slut på kolhydrater i benmuskulaturen, men utan att det skulle bli tomt i levern. Blir det tomt även där går du in i väggen, och det hade jag ingen lust med.

Vi satt en längre stund i solen och hade det skönt.

Sedan rullade vi vidare. Via Rödåsel tillbaka till Vännäs. Till att börja med var vindarna ganska bra och nu ökade vi lite. Jag låg främst och körde MAF i ca 30 minuter, vilket innebar ca 140 i puls och närmare 300 watt. Perfekt att köra på lite just här då det mest går lite utför och det är bekvämare att ligga i rygg än på andra ställen.

När vi så svängde höger till Rödåsel och hade några mil kvar väntade en fin motvind under lång tid. Vi tog det åter lugnare, men självklart tar en så bra vind energi.

Tillbaka hemma stod klockan på ca 96 km och drygt 3 timmar.

Jag hade bestämt mig för att cykla minst fyra timmar och sluta först när det kändes i benen att kolhydraterna var slut. Det blev därför en extra runda. Första milen med Tjäder då jag följde honom hem. Sedan mot Brån för att vända vid Rödtjärnsbacken. Rejäl motvind nu, och det gick inte fort. Efter vändningen desto fortare och det blev också lite tryck i pedalerna.

När jag ställde in cykeln i cykelrummet visade klockan 136 km och 255 minuter. Lugnt större delen av dagen, men nu efteråt känns det förstås att jag varit kolhydrattom. Det blev därför mat direkt. Så tidig middag, vilket inte var fel då jag inte ätit frukost eller lunch.

Riktigt bra och trevlig dag. Nu hoppas jag vädret i alla fall är hyfsat så det kan bli cykling i morgon också. Tyvärr verkar det bli ganska kallt och delvis regn.

Ingen svarade

Regn när jag cyklade till jobbet i morse. Inte helt muntert.

Som tur var bestämde sig vädret för att skärpa till sig på eftermiddagen och när jag åkte ut med cykeln var vädret faktiskt helt okej.

Benen däremot var inget vidare. Jag hade bestämt mig för lite intervaller, men benen svarade inte mer än när du ringer en avstängd telefon.

Provade ändå att trycka på några gånger, men utan att läget blev bättre. Lite störande, men jag har kört hyfsat på slutet, så det är ingen fara bara benen piggnar till på kommande träningar.

Den andra inplanerade delen av träningen gick bättre. Den innehåll cyklande runt i Vännäs och Vännäsby med besök på alla våra förskolor. Kände jag behövde uppdatera mig kring ytor etc utifrån dialoger nästa vecka kring behov av fler lokaler för förskola.

Jag han också med att rulla förbi kyrkogården och hälsa på Tova.

Tanken innan träningen var att jag skulle få en god present för en väl genomförd  träning. Nu blev ju träningen sådär, men trots det gjorde jag hemgjord pizza. Den smakade fint.

Nu ska jag spela in VM-kvalmatchen och se senare. Katten, Melvin och jag ska nämligen börja med en film.

Hoppas kroppen känns bättre i morgon och att det blir en bra distansrunda.

Rena cirkusen ledde till träning

Igår blev det träningsvila efter en lång träningshelg.

Ikväll hade sonen tur att få gå på circus med farmor. Medan sonen var borta passade jag och Katten på att rulla en lugn tur med hojarna i det fina kvällsvädret.

Lugnt och trevligt blev det på de 60 km som avverkades på ca 2 timmar.

I morgon em ska det visst regna, vilket kan ställa till det med cykling efter jobbet men före middagen. Jag hoppas dock få till ett lite kortare men intensivare pass.

Till helgen satsar vi på långrunda.

Stockholm 4-dagars, RR Nationaldagsloppet och en sammanfattning av de fyra loppen

Ja, då var Stockholms 4-dagars avslutat för denna gång. Fyra tävlingar som var en del av 4-dagars, men också fyra tävlingar av de 15 som hör till Sverigecupen.

Markimlinjen/Nationaldagsloppet som var den fjärde deltävlingen startade redan 08.00 i går morse. Efter tävlingarna väntade sedan en lång resa hem och en del uppackande. Därför kommer racerapporten i dag i stället.

Markimlinjeloppet ägde rum i närheten av Vallentuna i en mycket fin miljö. Smala fina vägar, grönt och fint, lantlig miljö och vackert väder. Sedan var inramningen bra också.

Själva loppet gick på en 31 km lång vindlande väg med mestadels smala vägar. Två varv och sedan målgång.

Cyklingen var rolig och bansträckningen var tilltalande för cykling. Däremot var det inte särskilt utslagsgivande då det var för kort, för få stigningar och lite vind. Det var helt enkelt alldeles för lätt att ligga i klungan i relation till  att försöka skapa något.

När starten gick var jag som vanligt långt bak och med ca 70 cyklister framför tog det över en mil innan jag kunde komma framåt. När det sedan blev bredare tog jag ett initiativ och tog mig upp mot täten. Därefter var jag lite mer aktiv. Med en bit kvar av varv ett bestämde jag mig för att prova en hel del. Det innebar att det nu blev 15 riktigt tuffa kilometrar där jag gjorde 4 försök att komma loss. Jag var dock väldigt bevakad utifrån att jag låg högt upp i sammandraget, så det gick inte att skapa något.

En bit in på varv två höll det också på att gå riktigt åt fanders. Vi var några som stötte långt fram, och helt plötsligt kontrade Niclas Näslund och då han ledde i totalen och bevakat mig hela tiden tänkte jag att kommer jag loss med honom finns chansen att det kanske stannar av. Full gas och tryck i pedalerna. Oj, nu ska vi helt plötsligt byta väg. 90 graders sväng till vänster, typ nu!!

Niclas som hade koll på svängen fixade den fint. Cyklisten som låg bakom honom åkte rakt fram och fick stopp. Själv bromsade jag kraftigt och insåg att det inte skulle gå att svänga utan lägre fart. Särskilt då jag hade fel linje in mot svängen. Det gick rakt fram, men 0,5 meter innan diket hade farten sjunkit så pass att jag ändå lyckades svänga. Tur!

Ja, det fortsatte att gå hårt ett tag till för min del. Ingen lyckades dock skapa något särskilt då det var alldeles för få som försökte. Merparten av cyklisterna var nöjda med att under hela loppet ligga i klungan.

Själv började jag inse att jag inte skulle kunna gå loss och skapa de 20 sekunder som krävdes för totalseger.

Så med ca 15 km kvar till mål valde jag att backa tillbaka i klungan och vila upp mig lite inför en sista insats. Hoppet är ju det sista som överger en och fortfarande hoppades jag på seger, och då måste det vara "löst" innan en klungspurt där min chans är minimal.

För att verkligen förstå hur stor skillnad det är att vara aktiv under ett lopp eller ligga i klungan får ni här en jämförelse. Den gäller bara på lättåkta banor, då det krävs något helt annat om det blåser starkt, är många vägbyten eller det är mycket kuperat.

Jämför vi nu effekten som krävdes på slutet av loppet när jag låg långt bak med effekten jag nyttjade när jag var aktiv skiljer det sig avsevärt. Hur mycket skiljde då snitteffekten under en period av 20 minuter? Jo, den var hela 70% högre när jag var aktiv och försökte skapa något i jämförelse med när jag vilade upp mig långt bak i klungan. Med detta resonemang förstår ni att de flesta cyklisterna var med huvudklungan hela loppet.

En av de mest offensiva under helgen och som hela tiden satsat på utbrytning är Peter Lindqvist från Norrtälje CK. Det har inte hållit ända fram, men han har satt färg på loppen. Extra imponerande att han kör så, då han i grunden har så bra spurt att han skulle kunna

Med någon/några mil kvar av loppet släpptes fyra cyklister i väg och ingen gick all-in för att gå ikapp. Jag tror att de flesta tänkte att klungan ändå äter upp detta.

Själv hade jag en plan om att överraska klungan med en soloutbrytning nära mål men innan uppdraget för spurt börjat.

Jag insåg också att jag behövde vara etta eller två i mål och få bonussekunder för att kunna vinna totalen.

Det skulle alltså inte räcka med att gå ifrån klungan, utan jag behövde också vara före utbrytningen i mål.

Jag har aldrig tidigare tävlat på denna bana och hade inte exakt koll på var målet låg och ville inte starta så sent att det var omöjligt att hinna ikapp utbrytarna. Jag försökte gissa var det var ca 1,5-2,0 km kvar till mål och bestämde mig för att där gå All-in.

Jag fick snabbt lucka från klungan och närmade mig utbrytningen väldigt snabbt. Ikapp och förbi utbrytningen och för en stund var jag först i loppet.

Efter en kortare stigning borde målet ligga. Men inte! Det visade sig att det var två nästan identiska stigningar innan målet. Jag trodde det var en.

Så när jag varit loss i 1,3 km gav jag upp. Klungan hade närmat sig och jag insåg att jag inte skulle kunna ligga själv ytterligare ca 1,5 km med 70 cyklister jagandes. Jag gav upp och väntade in klungan.

Jag försökte dock hålla position för att ändå vara med i en spurt. Men det var svårt när det tryckte på bakifrån och jag var till slut långt bak. Jag höll dock lugnet och i takt med att andra blev trötta kom jag längre och längre fram. Till slut var jag inte långt från de främsta, men jag hittade ingen lucka. Så tyvärr fick jag aldrig chansen att maxa ur på slutet.

Stefan Ljungberg från Cykloteket Racing Team segrar i spurten före Per Strömblad i La Chemise. De var helt överlägsna och klart före övriga. Från plats tre som Gustav Deijert  La Chemis grejade var det väldigt tätt.

Pallen på Nationaldagstempot. Tre spurtkanoner. 

Ja, tyvärr blev det inte riktigt det resultat jag önskade. Jag är dock nöjd att jag försökte och att kroppen kändes mycket bra. Placering 13 av ca 70 cyklister var okej, men det kunde varit bättre.

Ja, vad säger jag då om de fyra tävlingarna under denna helg. Det började med Kringeltempot där jag fick ur allt jag hade på en bana som var mer kuperad än vad som brukar passa mig. Jag fick bli riktigt trött och kände mig nöjd både under och efter loppet. Att stiga upp på pallen är ju alltid väldigt skoj.

Sedan var det Falkenloppet på programmet. Ett trevligt arrangemang, men alldeles för lättåkt och otroligt många mötande bilister. Händelsefattigt då ingen gavs något utrymme. Det blev en lugn dag. Jag gjorde vad jag kunde på slutet men kom för långt fram för tidigt och fick ta mycket vind. Slutresultatet i spurten blev så där.

Den tredje deltävlingen var Arlanda Test track. 12 varv runt en bana på 2,4 km. Fantastisk asfalt och många svängar på en avstängd testbana. I fjol var jag helt av banan och hade problem med alla svängar och kände mig otrygg. I år kändes det bättre och jag kände att jag hade kontroll. Däremot är jag inte nog bra på denna typ av teknisk bana och hade svårigheter att avancera. Blev spurt igen. Låg nästan sist när den började. Effektrekord i spurten och jag drog om ca 25 personer. Kanske kan jag snart vara en habil spurtare bara jag fixar positioneringen?

Sista deltävlingen på Markimloppet hölls i en mycket fin miljö och ett trevligt sammanhang. Återigen var bansträckningen för lätt och jag var väldigt bevakad. Svårt att skapa något, men roliga vägar. Nöjd med att jag försökte flera gånger under loppet och verkligen provade också på slutet. Placeringen kunde varit bättre.

Slår vi ihop alla fyra tävlingar räckte jag inte för att nå i kapp Niclas Näslund som ledde redan efter deltävling ett. Han har också varit bäst under dessa dagar och vann välförtjänt. Själv är jag mycket nöjd med att jag inledde på en tredje plats, avancerade till andra plats och lyckades hålla den. Att bli tvåa i totalen var positivt, även om jag alltid vill mer. I fjol var jag 7:a, så det var en klar förbättring.

Nicklas Näslund, Cykloteket Racing team välförtjänt segrare av Stockholms 4-dagars (med ledartröjan på)

Att kroppen känts bra alla tävlingsdagar är också ett extra plus.

Nedan ser du topp 15 i sammandraget. Egentligen är det top 16 då alla från plats tre ska ner en placering. Marcus Juneholt från Östra Aros ska nämligen in på plats tre ca 5 sekunder efter mig.

Jag noterar att snittfarten under dessa tre deltävlingar landar på 42,4 km/h och att det var det individuella tempot som gick fortast.

Nu är det tävlingspaus i flera veckor och de flesta tävlingar för denna säsong är redan avklarade. Men många mål finns kvar och vi laddar vidare.

Jag tar med mig helgens pallplacering och hoppas på fler chanser till framgång.

Pallplats på Kringeltempot

Stockholms 4-dagars, Arlanda Test track: Maxpuls med oro och framgång, effektrekord och inte tillräckligt bra

Idag var det åter dags för tävling. Tredje deltävlingen i Stockholms 4-dagars och även en av många tävlingar i Sverigecupen. Jag skulle därför ta mig från Nynäshamn till Arlanda. Där ägde ikväll Arlanda Test Track rum. 12 varv på en svängig testbana. Varje varv var ca 2,4 km.

Innan det var dags för tävling skulle jag dock packa ihop allt, åka norrut och även snabbt titta på linjebanan för den fjärde deltävlingen.

När jag började packa ihop fick jag min högsta puls för dagen. Jag inser helt plötsligt att min tempohoj inte är på rummet. Det har den inte varit på flera dygn. Hur kan jag ha missat det!!!???

När jag upptäckte detta gick jag snabbt upp i maxpuls. Jag visste ju att jag tömt bilen. Trots det sprang jag till parkeringen. Mycket riktigt - ingen cykel.

Oron ökade. Var hade jag ställt cykeln? Var den stulen?`

Många tokiga tankar kom. Skulle jag gå in på hotellet och söka i "upphittat". Skulle jag nu söka och få hjälp via nätet, eller vad skulle jag göra. Jag som skulle byta klinga på cykeln nu på torsdag. Hur skulle det nu bli med det?

Jag visste ju att jag gått in med cykeln på boendet, men vad hade hänt sedan?

Jag gick runt och sökte. Så i fjärran såg jag den!! Jag hade fått min vinst för dagen. Cykeln stod i en korridor. Jag kom nu ihåg att jag gått in i fel korridor när jag för första gången skulle till mitt rum. Jag hade cykel och en massa andra grejer. Jag lämnade cykeln, sökte rätt på rummet och skulle sedan hämta cykeln. Det hände inte..... Så nu hade den stått i en korridor i två dygn, och den var kvar. Tur som en tokig är sammanfattningen.

Tävlingen i kväll då? Ja, den var lite både och.

Innan dagens tävling

Ca 70 anmälda cyklister på en smal svängig bana med ett brett och långt upplopp. I fjol var jag mest livrädd och låg längst bak hela tiden och inte mycket fungerade. I år var känslan bättre. Kurvtagningen var bättre och jag var starkare. Däremot är tekniken för dålig i svängarna och det innebar att jag började längst bak. Tog mig långt fram vid den långa rakan i slutet av varven, men i den skarpa vänstersvängen i slutet av rakan trycktes jag in mot kanten och fick bromsa. Vips var jag i mitten igen och under varvet sjönk jag längre ned.

Så bestämde jag mig mitt i loppet för att inte avvakta efter rakan, och då fick jag istället en rejäl smäll i vänstersvängen, styret vek undan och jag var bara millimetrar från att gå i backen.

Efter det blev jag lite försiktigare, även om jag försökte få position, utan att lyckas.

Inför sista varvet var fältet samlat och det skulle bli spurt. Då det är så svängigt hamnar man väldigt många meter bakom om man är bland de sista som jag var. Jag låg på ca plats 45 när spurten drog igång.

Jag kunde inte gå på hjul hos någon, så jag fick köra en egen spurt där ingen annan var. Jag tog ca 25 cyklister och jag hade tryck kvar när jag nådde mållinjen. Platsen blev ändå inget vidare - 21:a.

Jag är inte heller tillräckligt bra när det svänger så här mycket. Kanske nästa är!?

Vad som däremot var bra, var att kroppen kändes riktigt stark och i den spurt jag drog upp själv slog jag personligt effektrekord på de 33 sekunder det tog till målet.

För totalställningen i Sverigecupen var detta inget vidare. Flera jag konkurrerar med var före mig och jag fick bara 2 poäng i dag. På de tre tävlingarna i helgen har jag nu 24 poäng, 3 poäng och 2 poäng. Totalt 29 poäng. Bara två poäng mer än i fjol på dessa tre deltävlingar, men jag känner att jag har varit bättre i år. Så känslan har varit bättre än insamlade poäng.

För totalen i Stockholms 4-dagars är det oförändrat. Jag skuggade Nicklas Näslund även idag. Han var ett hjul före mig på plats 20. Marcus Juneholt som ligger trea var efter mig i dag (vet inte hur mycket då det är fel på resultatlistan där han saknas) och Stefan Schützer och Hans Bergkvist som ligger 4 respektive femma var före mig, men fick inga bonussekunder vilket pallplatser ger. Med andra ord är allt oförändrat och jag ligger kvar på plats 2 inför sista deltävlingen i morgon.

Top 15 efter tre deltävlingar. Marcus Juneholt från Östra Aros saknas och borde ligga trea en liten bit efter mig.
Det lär rättas till inför morgondagens tävling.

Vi för göra ett försök och gå för segern, även om det förstås blir väldigt svårt. Men jag hoppas åtminstone hålla mig kvar på pallen. Vi får se hur det går. Markimlinjen startar redan 08.00 i morgon bitti, så det blir inte mycket vila innan vi är på det igen. Har förstått att den är ganska svängig, lite upp och ned och ganska smala vägar. Två varv på vardera 33 km står på programmet och åter ca 70 starka cyklister på startlinjen.

Stockholms 4-dagars, Falkenloppet: Lugnt, med vissa hot och det slutade i motvind

Vaknade och regnet strilade ned. Såg inte lovande ut inför dagens Falkenloppet. Men efter frukost och när jag klar för att åka i väg till start hade regnet slutat och sedan var det uppehåll.

Inför start förstod jag direkt att det skulle bli en svår dag för mig. Det blåste för lite och den enda blåst som fanns var motvinden på de två kilometrarna mot mål. Det innebar att det skulle bli väldigt svårt för någon att komma loss och det troligen skulle bli en klungspurt med i stort sett alla cyklister. Det hade behövts kantvind under rundan och medvind på slutet för att det skulle gå att göra något vettigt.

I alla fall vår klass finns många som är villiga att göra lite jobb för att hämta in utbrytare, och dessutom har bra kapacitet.

Ja, innan vi var där väntade sju varv på vardera drygt 10 km. Det är väldigt få höjdmetrar och den lilla klättring som är i början av varvet följs av en lång utförslöpa. Det gjorde att alla som försökte gå loss här blev ikapprullade av klungan.

På bortre sidan av varvet skulle det kunna ha hänt något om det varit kantvind. Nu var det snarare medvind, och hur mycket någon än försökte rullade övriga ikapp utan större ansträngning.

De sista två kilometrarna fram till mål gick det lite uppför, men då det var motvind i slakmotan var det omöjligt för någon att skapa något.

Har ingen bild från vårt lopp, så här kommer en vid varvning i H50.

Jag har nu varit väldigt aktiv i alla lopp hittills i år, men provade i dag en ny taktik. Utifrån att det var så lättåkt försökte jag spara mig de första fyra milen för att sedan gå upp och se om det gick att göra något.

Det blev alltså nästan fyra lugna varv där jag rullade med långt bak i klungan. Pulsen var oftast låg och effekten höjdes bara lite då och då.

I slutet av varv fyra gick jag fram och kollade om det skulle gå att skapa en lucka. Trots hög effekt hände inte mycket förutom att jag för en kort stund blev trött.

Jag insåg att motvinden i slutet av varvet omöjliggjorde något och därmed fanns det egentligen inte någonstans som det gick göra något.

Trots det var jag fram lite varv fem, men inte särskilt mycket.

Inför sista varvet var nog alla 70 cyklister med och jag hade nu egentligen två alternativ. Antingen rulla sist i klungan och låta de andra spurta eller söka mig längst fram och se vad som händer. Allt för att minska risken för krasch.

Att ligga någonstans i mitten och satsa på spurten är som de flesta vet inte min grej. Det är alldeles för hetsigt och många visar ingen pardon alls. Sedan har jag inte de höga effekttal som krävs i en spurt.

Jag tänkte inte ligga allra först, men så hamnade jag där med ca 6 km kvar till mål. Ingen annan ville gå fram, så jag accepterade att dra klungan in till spurten och insåg förstås att det inte var optimalt för en okej placering. Gunhaga från Gimonäs CK hjälpte till lite men, det blev mycket vind.

Till slut började Stockholm CK med ett uppdrag och jag blev avlöst, tyvärr dog det av i motvinden när vi svängde in på den över två kilometer långa rakan fram till mål. Så var jag först igen. Sedan fick jag ta vind länge och väl, tills jag började mattas och de som "vilat" bakom började komma från alla håll. Så fick jag helt plötsligt en tackling och höll på att fälla Nicklas Näslund som låg bredvid mig. Som tur var gick det bra för honom.

Jag blev instängd och hade dessutom inte så mycket kvar i benen på slutet vilket man inte brukar ha om man får ta vind i en spurt, särskilt om det blåser emot. Sedan var ju förstås inte heller tacklingen bra eller att jag senare blev instängd. Det blev en paus innan jag tryckte på lite igen på slutet.

Jag hade hoppats på topp 10 om jag fått rätt ryggar på slutet, då det är ungefär mitt maximum när det är spurt. Nu när jag fick ta så mycket vind blev det istället en 20:e plats av ca 70 stycken i spurten. I mål på samma tid som vinnaren, men långt nere i resultatlistan alltså. Skönt dock att vara långt fram i början av spurten. Hörde hur det kraschades bakom mig.

De sista 6 kilometrarna snittade jag för övrigt 400 watt, men det räcker inte långt om du är längst fram och klyver vind större delen av denna sträcka. Det ledde i alla fall till att jag blev trött på slutet. I övrigt kändes cyklingen mer som en distansrunda. Känslan i kroppen var annars bra idag vilket är positivt.

Dagens resultat är däremot inte bra för sammandraget i Sverigecupen då jag bara inkasserade 3 poäng med den placeringen och jag tappade mot flera cyklister.

Vad gäller Stockholms 4-dagars var det okej då Nicklas Näslund som leder totalt rullade in på platsen före mig och de som hamnade på pallen och fick bonussekunder inte är med i toppen av sammandraget.

Ja, sammantaget är detta inte en bana för mig då det alltid är upplagt för spurt. För spurtarna är den desto bättre.

Sedan finns det ingen annan bana under året med så många mötande bilar. Vi mötte säkert 70 bilar under denna tävling. Jag känner mig tryggare och säkrare än tidigare, men det är ändå ett moment och ett hot som inte är bra för någon. Synd att det inte går att ha denna väg enkelriktad en dag per år, då det inte skulle bli särskilt lång omväg för någon.

Det var annars en trevlig dag med fin inramning, ett riktigt bra arrangemang och många trevliga cyklister att snacka med. Men själva tävlingen är jag inte särskilt nöjd med. Nu ska jag göra vad jag kan för att det inte ska bli likadant som i fjol på denna tävlingshelg. Då gick tempot väldigt bra och sedan såg Falkenloppet ut exakt som idag. De två övriga loppen gick ännu sämre.

Tröstade mig med lite gott på rummet.

Jag hoppas ta revansch på mig själv och på Arlanda Test Track redan i morgon. Här var jag katastrofalt dålig ifjol och klarade inte det tekniska och de många trånga situationer som banan bjuder. Men jag gör ett nytt försök och ska verkligen göra allt för att vara bättre denna gång. Jag hoppas på en hyfsad placering och att jag fortfarande ska ligga okej till i sammandraget av Stockholms 4-dagars inför sista dagen. Efter två dagar ligger jag hur som helst tvåa, 19 sekunder efter Nicklas Näslund från Cykloteket Racing Team. Tror jag blev 6:a i totalen i fjol. Hoppas på att bättra det i år.

Nu ska jag vila här i Nynäshamn innan vi i morgon åker norrut till Märsta och tävlingarna på Arlanda. Vi startar inte förrän 19.25 och sedan är sista deltävlingen på tisdag redan 08.00. Så det blir länge till morgondagens lopp och sedan extremt tätt till Markimloppet.