TT-test inte som tänkt och en krasch med skador

Igår var tanken att jag skulle köra ett lite längre (inte långt, men längre än vad jag brukar) test på tempohojen. Kroppen kändes inte toppen och det humöret sådär när jag åkte i väg för att trycka i stort sett max.

Sträckan inleds med 7,5 km med svagt motlut innan jag kommer in på maxmilen där det är mer kuperat. Vändning efter totalt 12,5 km och tillbaka till start.

Det blev dock inget av dessa 25 km. Jag gav W.O redan vid uppvärmningen.

Det har varit varmt väldigt länge och den relativt nylagda asfalten på de första 7 km är inte lyckad. Igår var den smält och man sjönk ned och fastnade i oljan/asfalten. Inte läge för ett test. Inte för att cykla där alls faktiskt.

Bara att vända om och åka till min andra teststräcka 15 km bort i Strand/Brån. Där finns 16 fina kilometer (vändning efter 8 km) cykling. Problemet är dock att det är många hus där med bilar som kör ut och in från avtagsvägar. Dessutom är vägen ganska smal och det är inte så att alla bilister tar det lugnt.

För att det ska vara så säkert som möjligt behöver du hålla extra koll, och då är det svårt att köra riktigt hårt.

Hur som helst rullade jag iväg mot start. Motgångarna fortsatte med att det nu blåste upp rejält. Det visade sig att det skulle bli kraftig kantvind från båda håll på testbanan.

Hur sträckan ser ut. En klättring på ca 1,3 km ut och och 2 km hem. Mer av åkbackar med totalt 65 hm. I övrigt flackt, men igår rejäl kantvind alltså.

Det var inte absolut max, men hårt. Jag önskade att det skulle kännas bättre, men du får inte allt.

Så helt plötsligt fick jag släppa av i en av utförslöporna då en bil körde om och 50 meter längre fram bromsar in för att svänga av vägen! Tur jag var uppmärksam, annars kunde jag kört in i den. Nu blev det bara ett farttapp. Därefter svänger en bil ut från en gård bara en bit framför mig. Jag blir lite orolig och släpper av en del, men kan snart trycka på då bilen får upp farten snabbt.

Rent allmänt hade jag hoppats på att benen skulle kännas lite bättre och att snitthastigheten skulle bli högre. Men för dagen får det vara okej med 45,3 km/h på de 16 km som avverkades.

Idag var det så dags för ett distanspass med Vännäs CK. Vi har haft mycket hög träningsnärvaro denna säsong, men i torsdags var vi bara 4 stycken och idag endast 3 (som också var med i torsdags). Det blev jag, Tjäder och Katten som gav oss i väg via Umeå till Hörnefors.

I Hörnefors blev det fika innan vi rullade hem. Rejält blåsigt i dag också, men det blev ändå en fin tur på ca 3 timmar och 20 minuter på de 110 km som vi cyklade.

Efter att vi varit hemma ett tag blev det lite tråkigare. Då kom sonen hem och han hade kraschat på sin cykel. Då var det alltså inte racern utan vardagscykeln. Han och en kompis hade varit i ett hopp och något hade gått fel. Stora sår på axeln armen och magen. Men som tur var verkar senor, muskler och skelett klarat sig. Ja, det blev några timmar med rengöring och fixande, men sonen är vid gott mod. Föräldrarna lite mer påverkade. Men det verkar ha varit tur i oturen, även om det kommer att svida ett bra tag framöver.

Utmaningen - 10 timmars cykling i medelhavsvärmen

Vi blev fem cyklister där jag fick sällskap av klubbkamraterna Tjäder, Niclas och Eric. Det kompletterades av att Joachim Hansskog från Gimonäs CK.

Programmet för dagen var att ta oss igenom 5 olika kommuner och totalt avverka samma sträcka som det var tänkt att Vätternrundan skulle ha 2020. Det innebar att 315 km stod på programmet.

Vi hade planerat att rulla lugnt och fint och avverka sträckan på 10 timmar plus en lunch och en middag.

Det blev en riktigt fin dag där vi i nästan 30 graders värme och strålande sol avverkade mil efter mil.

Vi tog det verkligen lugnt till en början och jag såg till att ligga i spets de första ca 110 km med olika cyklister som sällskap. Trevligt och avslappnat.

Efter ca 130 km var det dags för lite lunch i Lycksele innan vi siktade mot Bjurholm. Vägarna hade varit toppen fram till Lycksele och så fortsatte det.

Nu körde vi i ett led och var och en tog förningar som passade för att vara lagom trött när vi var klara för dagen. För egen del blev det förningar på 15-20 km per gång och efter lite drygt samma sträcka hade de andra tagit sina förningar så var det dags igen. Blev ungefär 280 watt i förningarna och fortfarande i pulszon 2 och sedan ca 140 watt i kön. Sammantaget en balanserad insats.

Solen fortsatte att bränna och milen fortsatte att ticka in, även om det nu till stor del var motvind.

Förutom värmen var det som gav mest uppmärksamhet att helt plötsligt se en ren springa upp på vägen framför oss. Det spred sig lite oro i klungan, men räddast blev nog renen. När den såg oss, slirade den på asfalten. Den föll omkull innan den "börnade" iväg in i skogen.

Framme i Bjurholm blev det en rullkebab och en paus i aircondition. Nu var det lite tröttare ben här och där och middagen rullade inte in på samma sätt som till lunch.

Så iväg de 100 km som kvarstod innan vi åter nådde Vännäs efter 315 km. Vi hade rullat på lite för snabbt med ca 33,8 km/h i snitt förutom när vi snurrat runt i samband med matstoppen. En bra dag var till ända där alla varit pigga, starka och nöjda.

Jag hade bestämt mig för att det skulle bli 10 timmars träning så jag rullade lugnt i ytterligare två mil innan jag gav mig för dagen. 335 km blev det till slut. 128 i snittpuls och drygt 200 watt i snitteffekt. Inte så hög intensitet alltså, men 10 timmar är alltid 10 timmar.

Mallorca dag 5 - Ingen sömn, och har jag peakat för tidigt!?

Först tre gemensamma cykeldagar och igår en egen cykeltur. Idag kunde jag blivit själv igen, då Katten sov mycket dåligt i natt och kände sig lite konstig i kroppen när hon steg upp. Hon ville dock cykla och jag anpassade rundan utifrån det. Det visade sig dock gå mycket bra för Katten idag. Sedan får vi se hur det blir senare. Men i morgon är en annan dag - som man skulle kunna säga i dessa mellotider.
.
Min anpassade runda skulle ta oss via Militärbacken upp i bergen. Det gick sådär.

När vi snirklat oss fram till huvudstaden och på väg upp i bergen stoppas vi av militär. Militärbacken avstängd! Var visst någon typ av arrangemang. Surt. Bara att vända om. Snabbt planerade jag en alternativ runda till den alternativa rundan.

Vi åkte ut till kusten igen, och tog höger mot Palmanova/Magaluf och cyklade upp i bergen via Calvia. En start med lite väl mycket trafik, men när vi väl svängde inåt landet blev det väldigt lite trafik resten av dagen.

Det skulle vara hyfsat varmt och soligt idag. Det visade sig dock att solen länge lös med sin frånvaro, och inte var det så varmt heller. Jag hade med mig västen, men inga armvärmare, vilket hade varit skönt under delar av turen.

Vet inte vad som hände med bilden. Fullt så här brun är jag inte...

Denna som tidigare dagar rullade på relativt lugnt med några fartökningar inplanerade. När vi kom till Es Capdella svängde vi mot Gallilea med sikte mot Puigpunyent. Nu väntade en klättring på ca 4,5 km med en snittlutning på 6%. Här planerade jag min första rejäla insats. Vi hade motvind, så det var inte optimalt för en snabb tid upp, men idag fokuserade jag på effekten.

Jag började på just under 400 watt, men kände snabbt att det fanns lite mer. Igår gjorde jag en maxning upp för Randa som inte riktigt var en maxning. I dag skulle det bli max på riktigt.

Bestämde mig snabbt för att korrigera mitt mål till att försöka hålla minst 400 watt. Nu blev det snabbt jobbigt, men samtidigt fanns det tryck i benen och jag hade hela tiden en offensiv tanke och känsla. Effekten ökade till ett snitt på 405 watt och mitt fokus och min vilja ökade att hålla minst 400 watt i snitt hela vägen upp.

Det kunde dock tagit en ände med förskräckelse då jag närmade mig en cyklist i klättringen. Han tog ut till vänster när jag närmade mig, och när jag var i kapp var han mitt i vägen, men lite mer till vänster. Jag tog beslutet att köra om till höger (där det fanns mer plats), vilket jag inte brukar. Han hade nog inte märkt mig och tvärsvänger till höger. Jag hann skrika till och vi väjde båda. Ingen krock, men nära.

Jag matade vidare och hade dålig koll på hur långt det var kvar av klättringen. Jag hade börjat min hårdkörning lite före skylten och jag hade inte framme distansen på klockan utan bara tid, puls, effekt och snitteffekt. Men nog borde jag klara 15 minuter om det skulle ta det, tänkte jag. Visst var det tufft, men jag höll ändå trycket.

Vips så var jag uppe. I efterhand visar det sig att segmentet tog ca 12 minuter och jag hade tryck i 13.38. Snitteffekt för de tolv minuterna blev 405 watt. I och med att jag startade lite lugnare blev snittet för 13.17 på 403 watt.

Mitt personliga rekord för 20 minuter är 397 watt. Idag hade det "räckt" med att klara 390 watt sista 6.30 för att slå mitt pers. För att nå drömgränsen 400 watt hade det krävts 394 watt på slutet. Det känns i alla fall som att om klättringen inte tagit slut hade jag nog kunnat slå mitt pers, då det fanns krut kvar och pulsen vid målgång endast låg på 92%. Men om det blivit 400 watt i snitt för en hel tjuga låter jag vara osagt. Men ett positivt besked helt klart.

Hur som helst blev det min näst bästa effekt någonsin på en tia och min bästa på en 12-minutare. Tillbaka på hotellet såg jag dessutom att tiden var ruskigt snabb för att vara jag och i en klättring.

Jag rullade ned och mötte Katten som klättrade fint. Hon har verkligen fått valuta för sin träning.

Trots att hon "tog det lugnt" då hon var orolig för sin kropp blev det två tjugor, med bara 10 minuter lugnare mellan varje där hon snittade 3,14 watt/kg med bara 72% av maxpuls (dvs under aerob tröskel). Riktigt stor förbättring sedan vi startade träningen i höstas.

 Utför och sedan mer klättring innan vi åter susade utför för kaffe i Esporles. Efter stoppet tog vi sikte mot Valldemossa och efter ett tag kom vi till klättringen Coll den Claret (3,7 km och 5% lutning). Här skulle min andra effektökning ske. Denna gång var dock planen att nöja sig med 380 watt, vilket jag infriade. Varken mer eller mindre. Jag låg under tröskelpuls hela vägen (ca 87-89% av max), men benen var förstås lite segare än vid maxningen tidigare under dagen. Fick i hop en intervall på just under 9 minuter och trots att det åter var motvind blev det ännu ett pers.

Det är sällan man känner känslan. Du kan bli trött, men det finns tryck kvar. Du återhämtar dig på nolltid. Du känner dig stark och offensiv i tanken. Oavsett om du bara tränar då och då eller är världselit söker du den där känslan. När du finner den, är det fantastiskt. Synd det inte är oftare...

Jag börjar nästan bli lite orolig att jag peakat formen för tidigt på säsongen. Man vinner ju inga tävlingar innan säsongen dragit igång. Ja,ja. Jag väljer att tänka positivt och hoppas till och med att det finns lite mer att kräma ur kroppen, även om det säkert blir svårt då formen verkligen är bra nu.

En gel i farten är aldrig fel

Vi rullade ned till Valldemossa där Katten fick en mars och jag köpte lite vatten. Vi tog också en paus och värmde oss i solen som nu tittat fram.

Nu var det mest utför och plattåkning kvar tillbaka till hotellet. Det gick undan då vindarna var bra och Katten var riktigt stark.

Denna vår femte dag summerar jag 4 timmar och 45 minuters cykling, 1550 höjdmeter och ca 12 mil. Ca 23 minuters hårdkörning, drygt två och en halvtimme distansintensitet, en dryg timme i bara 50-60% av maxpuls och ungefär 45 minuter som inte var träningspuls. Sammantaget dock mycket bra och särskilt då jag nu fått ihop nästan 25 timmar på fem dagar.

Tillbaka på hotellet tog vid det lugnt på rummet innan det var dags för middag. Efter middag såg vi på melodifestivalen.

Nu önskar jag att Katten (och även jag) får sova bättre i natt och att hon känner sig bra i morgon.

Mallorca dag 2 - Mastodontrunda i bergen, och bra besked i klättringarna

Dag två på Mallorca. En lång och gedigen frukost och sedan cykling.

Idag var vädret mycket bättre. Inte så mycket blåst och det fungerade att köra utan väst och ärmar förutom längre utförslöpor. Ja, på slutet av dagen blev det lite kallt förstås.

Det stod en lång tur på programmet. Från Playa de Palma in i Palma. Uppför Militärbacken och sedan utför. Vänster och sedan upp till kusten via Andratx. Där susade vi hela kusten fram till Soller. Där tog vi klättringen över berget och sedan via Santa Maria tillbaka.

Det blev en riktigt trevlig dag med fin natur, vackra vyer, många höjdmeter och förstås bra sällskap.

Katten som inte cyklat så långa pass på flera år gjorde det toppen. Trots ett mastodontpass kämpade hon på hela tiden och det på ett bra sätt.

Totalt fick vi ihop närmare 160 km och 6 timmar och 40 minuter. 2600 höjdmeter hm.

Vi cyklade tillsammans större delen av rundan och det rullade på både på platten och uppför. Utför rullade jag ifrån och sedan vände jag för att möta Katten.

För egen del lugnt idag, med undantag för två effektökningar. Bra alltså.

Den första effektökningen från Andratx till kusten på ca 5 km. Det kändes riktigt bra faktiskt. Började kring 360 watt, men ökade allt eftersom då det fanns ganska så mycket kvar. Mot slutet närmare 400 watt så när jag var uppe på toppen visade effektsnittet 386 watt och då var det bara på slutet jag låg i pulszon fem. Bra besked. Det kändes också som det gick snabbt och när jag kom hem verifierades detta. 90 sekunder snabbare än vad jag tidigare kört denna klättring på. Då som nu på ca 95%. Dvs att jag tog mig upp på en bit under 13 minuter, men bedömer jag skulle kunnat hålla effekten i alla fall 20 minuter. Snittpulsen landade på 85%.  I en jämförelse på Strava så visade det sig också att tiden var riktigt bra.

Katten spurtar till toppen av Andratxklättringen

Den andra delen där jag tryckte på lite var Coll de Soller. Ca 7,5 km med en snittlutning på 6%. Här nöjde jag mig dock med tröskel upp, ca 360 watt, men ändå inte långt från mitt personrekord. Bra även det.

Så en riktigt bra dag med fikastopp på "min" restaruang - Son Tomas, lugn och fin cykling och två farthöjningar med bra känsla och bra besked.

Det enda som var surt var att träningen finns i cykelklockan, men när jag laddar in den så fungerar det inte. Ja, ja. Det går inte att få allt.

Hjärnan mot benen 1-0 och rejält polariserat

Då var så min VO2-maxvecka över. Den började med en vilodag och sedan stod det specialfyror på programmet varje dag.

Igår var det riktigt nära ett haveri, så inför dagen var jag inte särskilt hoppfull om en okej träning. När det dessutom kändes lite diffust i kroppen, såsom att jag kanske snart är förkyld var det inte precis så att den positiva känslan ökade.

Som jag skrev igår provar jag alltså i veckan att köra sex dagar i rad med fyror. Som bonus har de bäddats in i lugna långpass.

I min träningsplanering stod det att jag i dag skulle cykla 3 timmar och att fyrorna skulle genomföras efter en timme.

Träningsstart samtidigt som skidskyttet för damer började. Efter en stund fick jag sällskap av Katten som hade en gediget tröskelpass att genomföra. 5 ggr 8 minuter ca 5% över FTP. 4 minuter lugnare cykling mellan intervallerna.

Katten rullade igång med sina intervaller när jag fortfarande "tomtrampade".

När jag så ökade intensiteten för att förvarna kroppen inför vad som komma skulle kändes det sådär. Men jag bestämde mig ändå för att ge det ett försök.

Roligt att det slutligen blev en medalj på Skidskytte-VM.

Så var det då dags för intervaller i sällskap av längdåkning för herrar. De hade det riktigt tufft i snöfallet. Vad är då några enkla fyror?! Inte mycket. Bara att köra på.

Målet som tidigare dagar var att fyrorna skulle innebära ca 8 minuter på pulszon fem och att det inte skulle vara helt utsålt efter fyra intervaller. Detta skulle göras genom att ligga på ca 420 watt i 30 sekunder och sedan 340 watt i 30 sekunder, och upprepa det fyra gånger per fyra. Med andra ord ett snitt på 380 watt vid varje fyra och totalt 16 minuter.

Trött gubbe efter genomförda intervaller. Bara 100 minuter kvar...

Jo, det blev jobbigt i dag också, men massagen av benen som jag gjorde igår innebar att det kändes bättre idag. Det blev dock väldigt varmt i vårt cykelgarage då både jag och Katten samtidigt genererade en hel mängd värme. I efterhand insåg jag att jag svettats 3,4 liter vätska. Jag drack alltså tre flaskor med 0,75 liter, men var ändå 1,2 kg lättare efter att passets avslutat. Rejäl svettning!

I samband med mina sista intervaller var Katten klar med sin träning och jag hade då 100 minuters lugnare cykling kvar innan jag också klev av cykeln.

Jag summerar 15 timmar och 41 minuter denna vecka. Allting på trainern då det varit ishalka utomhus. Träningen har varit rejält polariserad. Alltså - Hårt eller lugnt. I stort sett inget däremellan.

94 minuter på en effekt över FTP och ytterligare 14 minuter just under FTP (96 minuter fyror och några andra intervallinslag på totalt 12 minuter). Resterande 14 timmar har varit lugna. 1,5 timmar på 220-255 watt, 190-220 watt i 4 timmar och hela 8,5 timmar riktigt lugnt på mellan 150 och 190 watt.

En intervalltid på 108 minuter har inneburit att i 42 minuter har jag legat över 90% av maxpuls (som högst 96%), ca 45 minuter till mellan 85-90% av maxpuls och resten av intervalltiden landar lägre då pulsen inte är så hög i början av varje intervall. Hela 13 timmar under aerob tröskel och mer än hälften av denna tid under 70% av maxpuls.

Nu har jag vilat några timmar och sedan ägnat kvällen åt arbete inför kommande veckas uppdrag på jobbet.

Förutom arbete i morgon så börjar vi med vilodag. Istället för träning åker jag och Katten efter jobbet till Umeå för att hämta vår nya soffa som vi beställt. Dessutom har jag köpt en specialfåtölj som är anpassad för att motverka problemen jag har med min kropp sedan min omfattande olycka. Katten ska dessutom på Yoga, så då får jag se till att handla lite matvaror medan jag väntar.

Går det som det är tänkt med träningen nästa vecka blir det fem dagar med stressad tröskel.

Veckan efteråt blir sedan toppen förutsatt att både jag och Katten då är friska och skadefria, och vädret inte är allt för dåligt. Vi åker nämligen till Mallorca för att cykla och mysa. Det ska verkligen bli skoj.

För hårt för att vara lugnt, för lugnt för att vara hårt - Värdelöst alltså!

Många gånger diskuteras det kring intensitet och upplägg och alla "vet" vad som är rätt och fel. Jag hör många säga att så här är det. Så här ska det tränas, och tyvärr finns det även de som rackar ned på andra.

Utifrån forskning och beprövad erfarenhet vet vi på ett ungefär vad som är framgångsrikt, i alla fall i givna situationer och givna förutsättningar. Men då vi alla har olika utgångspunkter, olika mål, olika träningsbakgrund, olika tid för träning och dessutom svarar vi olika på träning - tänker jag att du som är stensäker nog kanske inte har beaktat alla aspekter.

Vad gäller träning har jag lång erfarenhet och en hel del utbildning kring träning, kost, hälsa och ledarskap. I och med det kan jag säga att det inte finns något som isolerat alltid är framgångsrikt. Det beror på så många aspekter att vi alltid behöver säga - det beror på.

Min ingång är att jag tror på mig själv och  i mina kunskaper och erfarenheter, samtidigt som jag inte tror jag har sanningen och jag är väldigt nyfiken och intresserad av andra sätt att tänka.

Kan jag, så bidrar jag gärna, då jag hela mitt vuxna liv sysslat med lärande och ledarskap och blir glad av att få lyfta andra.

Själv ger jag specifika träningstips först efter att veta hur den andre tränar. I övrigt kan jag kan beskriva hur jag gör, jag kan beskriva vad som enligt forskning kan vara framgångsrikt och jag försöker förkovra mig etc. Träning är som med det mesta annat, ju mer du lär dig desto mer inser du hur komplext det är och att det sällan finns sanningar.

Jag kom att tänka på ovanstående i samband med dagens gemensamma cykling ute i snö och is. Jag, Helmersson och Tjäder fick till en trevlig distansrunda. Men den gick bitvis hårdare än lätt, men aldrig tillräckligt hårt för att vara hårt.

Många säger då att så ska du aldrig träna. Vi "vet" ju att träning ska vara lätt eller stenhård. Eller vet vi det? Kan vissa träningspass vara medelhårda utan att allt är förstört? Ja, självklart.

För egen del som tränar mycket får jag förstås akta mig för att medelhårda pass sliter för mycket i relation till hur mycket de ger. Ett enskilt medelhårt pass ger mer än ett lugnt, men om det innebär att träning i anslutning blir sämre är ett lugnare pass bättre. Så ju mer du tränar desto mer behöver du tänka på hur du lägger upp din träning.

Själv har jag en tydlig planering och en plan som jag tror på. Men blir något träningspass i mellanmjölkens land ser jag inga problem med det, då jag brukar kunna hantera det för min fortsatta träning. Men skulle jag köra så en stor del av träningen så skulle förstås intervallpassen bli lidande.

Du som tränar ca 3 ggr per vecka och har en hyfsat träningsbakgrund kan egentligen bli sliten av alla dina pass och du får då bättre träningsutveckling. Du hinner ju återhämta dig genom att du har så många vilodagar. Så tränade jag tre gånger per vecka skulle jag köra två rejäla intervallpass och ett distanspass som vara så hårt som jag orkade för den tid jag var ute.

Så är då medelhårda distanspass bra? Ja, det beror på.

Idag är jag i alla fall nöjd. Det var trevligt  och bra och jag fick ihop 3,5 timmar ute. Sedan var det bara ca 40 minuter som var i "fel" intensitet, och resten hamnade bättre. Snittpuls på 72%, så i snitt var det i alla fall på rätt intensitet.

Nu var mitt mål att träna 4 timmar, så då gjorde jag förstås det. Snabbt av med alla kläder jag haft på utecyklingen i nollgradigt. På med nya cykelkläder och så hoppade jag på trainern för att avsluta dagens träning med 40 minuters trampande till längdåkningen på tv. .

I övrigt ligger sonen nedbäddad och mår inte alls bra. Inte skoj! Sedan har Katten i dag gjort ett större inköp inom cykelområdet - spännande!

Ibland är det inte trötthet som får dig att sluta

Idag fick vi alla till en riktig heldag av aktiviteter. Melvin har hela dagen varit på Volleybollcup här i Vännäs.

Katten körde ett pass på trainern under förmiddagen och stod sedan några timmar i kiosken på Volleybollcupen.

Själv började jag med att titta på en av Melvins matcher. Sedan åkte jag till Kattens mamma för att hämta hem hunden. Vägen var inte toppen och det är relativt långt, så det tog några timmar.

Tillbaka åkte jag till ICA för att hämta ut var sitt paket till mig och Katten. Sedan direkt tillbaka till cupen för att se en till av Melvins matcher.

Hem och sedan var det dags för dagens träningspass.

Det stod lugnt och fint på programmet. Jag bestämde mig för att ligga på just över 200 watt och sedan köra där tills jag förbrukat 2000 kalorier (ett hårt pass, så tar det ungefär två timmar). Samtidigt som jag trampade tittade jag först på längdåkning och dagens sprint. Bra tävling och fina resultat.

När tävlingen var slut insåg jag att det var lång tid kvar av träningen. Så nu blev det ishockeylandskamp.

Ja, ett sådant här pass på trainern jobbar du inte mot trötthet, utan mer mot att det kan kännas enformigt och långtråkigt. Ja, sedan blir det även lite känningar i rumpan, när du sitter i samma position och inte trycker särskilt i pedalerna. Tur då att det var bra på tv i dag.

Med denna intensitet blir jag less långt före jag blir trött. Rent fysiskt skulle jag kunna hålla på väldigt många timmar, men långt innan har jag såväl slut på tid som motivation.

Vi skulle alla på middag hos mor och far ikväll. Jag började inse att det skulle kunna bli tight. Men har du bestämt dig för något, håller du det. Jag började inse att det skulle krävas kring 2 timmar 40 minuter för att nå dagens mål. Alltså 2000 kalorier från själva träningen och då behöver klockan stå på ca 2220 kalorier om du kör 2.40 eftersom kroppen gör av med ca 80 kalorier per timme som inte är träning utan din basala förbrukning för att överleva (kaloriåtgång när du inte gör något alls).

Efter 2.45 var jag till slut i mål. Då hade jag 7 minuter för dusch och ombyte innan middagen. Tur jag är snabb.

Nu har vi haft en trevlig kväll med middag, sällskap och lite Mello.

Riktigt tuff och lugn vinterdistans

Idag stod det distanspass på träningsprogrammet. Häromdagen såg det ut som det skulle bli toppen på alla sätt. Strålande sol, lagom kyla, trevligt sällskap, fina vägar mm.

Nu uppfylldes det mesta, men tyvärr inte allt. Det har nämligen varit rejält varierat väder de senaste dagarna. Nederbörd och en blandning av varmt och kallt ger verkligen inget toppenunderlag.

Isiga vägar, skumpigt och spårigt. Då är det inte helt lätt att få till cyklingen. Det krävs rejält med koncentration och kontinuerliga spårval för att minska risken för att åka i backen. Nu när jag har mina skador i rygg, axel och arm är detta ännu värre. Att det vibrerar i styret, att jag behöver spänna mig, och att det ska pareras ett antal kast gör att kroppen protesterar. Mer och mer smärta under passet och sista 90 minuterna bjöd kroppen på kramp i ryggmuskler och axelparti. Sedan den vanliga smärtan som en fin bonus.

Sedan gjorde tyvärr underlaget också att det blev mindre av det sociala i dag. Alla behövde fokusera mer på vägen än på sällskapet.

Men sammantaget blev det ändå bra. Jag har rejält ont nu, men det går över.

Vi var 5 stycken som rullade iväg och jag fick ihop 4 timmar och 10 minuter. Solen lyste, det var inte särskilt kallt och det är alltid trevligt med sällskap.

Intensiteten var överlag lugn i dag (snittpuls på 68%) vilket passade perfekt. Jag ville ha träningstid utan att öka min fatigue (sliten). Allt för att hålla uppe träningsmängden och min fitness, samtidigt som jag inom en vecka ska fått ordning på mina slitna ben och kropp.

Jag har ju som många vet legat på rejäl belastning i januari med både väldigt mycket träningstid och en hel del på hög intensitet. Så nu ska vi släppa av så att jag för första gången på länge får känna mig lite fräschare främst till intervallpassen. Det är i alla fall planen. Vi får se hur det går.

Ja, sedan har jag planerat kaloriunderskott varje dag under februari månad för att närma mig tävlingsvikt i början av mars. Då är det ännu viktigare att bara mata hårt då det ligger i plan. Så träningsmässigt var detta en toppendag. Sedan att väg och min skadeskjutna kropp inte ville samarbeta får jag ta, så länge jag inte åker i backen.

Kontraster och ett haveri

Förra veckan på Gran Canaria. Denna vecka hemma och fyra intervallpass har stått på programmet. Idag gjorde jag så ett avbrott från detta och satsade på utecykling.

Vi var 4 stycken som gav oss ut i minusgrader, snö och is. Med andra ord en rejäl kontrast mot förra lördagen. 25-30 grader kallare i dag, halkigare och en MTB istället för en racer.

Men det fanns också likheter. Cykling är alltid cykling, trevligt sällskap, bra träning, en sol som sken och ett gott humör.

Vi blev 4 stycken som trotsade kylan och tog en runda på drygt 3 timmar. Jag skarvade i början och slutet och landade enligt plan på 4 timmar. Helt klart bra när det är så pass kallt.

I stort sett inga stopp idag. Efter ca 90 minuter blev det dock ett oplanerat stopp när det smäller till i min cykling i en klättring. Tvärstopp och jag håller på att falla. Det visade sig att kedjan hoppat innanför dreven mot ramen. Både vid fram- och bakväxeln! När jag fixat det inser jag att kedjan dessutom hoppat utanför bakväxeln där trissorna sitter. Strange!

Med hjälp från Niklas och hans verktyg lyckades jag få tillbaka kedjan på rätt plats. Jag blev dock extremt smutsig. Försökte rengöra mig med snö - det gick inte alls. Så föreslog Tjäder att mossa var lösningen. Sagt och gjort pulsade jag ned i skogen och vid en sten hittade jag "servetten". Ren blev jag inte som ni ser på bilden, men rejält mycket renare än innan.

De andra konstaterade en sanning, att servicen på min cykel varit bristfällig. Omgående gav jag mekanikern sparken..... Skönt. Nu hade jag en uppgift mindre. Eller hur var det nu?

Det rullade på fint hela rundan och underlaget var trots den senaste veckans kluriga väder bra större delen av rundan. Så när vi nästan var tillbaka till start höll både jag och Niclas på att åka i backen på storvägen på en spårig isbana. Men som tur var gick det vägen.

Det blev en riktigt bra start på dagen, helt enkelt.

Effektmätaren kan göra en galen, men idag var irritationen som bortblåst

Känns helt klart underligt att det är SM i helgen och jag är inte på plats. Det har inte hänt sedan jag började tävla. Men i år har jag ännu inte kapaciteten för att konkurrera. Särskilt inte på linje och på de utmanande banorna i Båstad som gynnar lätta cyklister. Jag är trots allt otroligt glad att jag kommit i gång så pass bra efter skadan, även om jag inte är tillbaka i samma kapacitet som i fjol. Jag hoppas att jag ska vara lite närmare i augusti när det är Nordiska Mästerskapen i linje och temp och sedan SM i tempo. Hur det går får vi se.

Sedan senaste inlägget i tisdags körde jag lite MAF på tempohojen i onsdags. Efter att då tränat 14 timmar på fyra dagar blev det sedan vila i torsdags.

I går skulle jag då åter ut med tempohojen för att fortsätta arbetet med att hitta den "rätta" positionen och dessutom köra backintervaller. Det blev dock en riktigt bedrövlig träning.

Jag rullade iväg och klockan hade kontakt med effektmätaren, men den visade 0 oavsett hur jag tryckte. Tillbaka hem och byte av batteri i effektmätaren.

Ut igen och nu visade effektmätaren siffror, men ena stunden typ 20 watt och nästa 900 watt med samma tryck i pedalerna. Jag kalibrerade effektmätaren ett flertal gånger. Vissa gånger efter kalibreringen gick det knappt att komma över 50 watt och andra blev det 500 watt utan att trycka. Ytterligare andra gånger så sänktes effekten varje minut trots samma tryck. Till slut gav jag upp och cyklade hem. Förstod att effektmätaren var fuktig i elektroniken, och provade därför att köra hårtorken för att torka ur det hela. Medan jag provade att få det hela torrt gjorde jag vad jag hoppas är en sista justering av positionen på hojen. Höjde sadel och pads med ca 4 mm vardera.

Nu var tiden slut och det var dags för middag. 2 timmar hade gått och jag hade knappt tränat.

Efter middagen - åter ut. Till slut verkade effektmätaren visa hyfsat okej siffror. Min nya position kändes samtidigt tillräckligt bra för att utgå från i mitt fortsatta sökande.. Provade att köra 3 km efter en väg med få höjdmeter. Inte max, även om benen kändes sega och trötta. Snittfart på 43 km/h. Jag vände och körde sedan samma sträcka från andra hållet och nu i medvind. Snittfart på 49,6 km/h. Det ger en snittfart på ca 46,1 km/h vilket tyder på att positionen är helt okej vad gäller luftmotstånd. Sedan ska den fungera rent praktiskt också. Ska prova i morgon söndag. De 15 minuternas träning efter middagen blev okej, resten var under all kritik.

Tanken var till att börja med att köra distansrunda i morgon söndag, men då vi nu ska på födelsedagskalas tänkte jag om. Det innebar att distanstrundan blev idag i stället och då var vi få som kunde hänga med. Men vi blev ändå tre som valde att köra Vännästrampetrundan bakvägen.

Erik och Tjäder i klättringen i Sunnansjö

Det var en dag med typ storm och inte allt för varmt. Men det blev trots det en riktigt rolig och givande dag.

Rejäl motvind första 30 km till Bjurholm och mest uppför, så där gick det inte fort. Då blev det desto roligare från Bjurholm till Nordmaling där vi hade medvind eller kantvind med. Jag och Erik turades om att ligga i spets hela dagen och vi körde på ca 300 watt så i medvinden gick det riktigt fort.

Stopp för fikapaus på Cafe Anno, Olofsfors bruk

Framme i Olofsfors blev det fikapaus innan de sista 55 km väntade. Nu kantvind mot, men samtidigt höjde vi intensiteten så det fortsatte att rulla på bra.

Cykling är skoj

Det var riktigt skoj idag med ca 13 mil cykling där känslan var toppen och sällskapet perfekt. Högkvalitativ cykling och däremellan sociala pauser.

Min plan har varit att belasta kroppen extra mycket i juni för att snart börja släppa på träningen. Allt med målet att få till en kapacitetsökning till tävlingarna i augusti. Nu bara 2 timmar till målet på 60 timmar för denna månad. 13% hård intensitet och 6% riktigt hårt. Resten medel eller lugnt. Nästan 200 mil denna månad. Bra där. Nu får vi hoppas att jag inte tryckt ned mig för hårt i och med att jag har sämre träningsbakgrund än vanligt då jag mest var sängliggandes från januari-mars.