Gran Canaria - Skitgöra

Så gav jag då upp. Det går inte att bara och sätta och tycka synd om sig själv. Trots att jag på rösten lät som någon av maffiagubbarna i Gudfadern och orken var motsvarande en sängliggande sköldpadda, var det dags. Dags att rulla lite lugnt på cykeln.

Efter en veckas rejäl förkylning var halsontet borta, vilopulsen hade gått ned från ca 90 till ca 55 och den allmänna känslan var bättre. Att vara helt fri från förkylning och kunna köra på för fullt var dock en bra bit bort.

Efter en gemensam lunch vid havet gick jag upp till hotellet för att göra mig klar. Jag packade ned armvärmare, vindväst, kamera och telefon och sedan bar det av.

När jag cyklat ca en mil började det kännas lite kallt och jag bestämde mig för att ta på vindvästen. Jag sträckte handen bakom ryggen och drog upp den och hörde då en duns. Jag kände efter i fickorna om något saknades, och ja – ingen telefon. Det blev till att tvärbromsa och tillbaka för att söka telefon. Jag hade precis cyklat förbi två stora tunnor med skräp när olyckan hade varit framme. Jag sökte därför just före, just efter och vid dessa tunnor. När jag sökt ca 20 minuter utan att hitta telefonen var det inte särskilt muntert.

Nästa steg blev att börja röja inne i soptunnan. Då soptunnorna saknade lock och var ganska låga så skulle nämligen telefonen kunnat hamna här. Med huvudet ner i en soptunna och händer som gräver bland allt avskräde, då känns det som att – ”nu går det bra”.

Men inte heller detta skitgöra bar frukt. Ingen telefon.

En telefon kan väl bara inte försvinna!?

Kunde det vara så att jag aldrig hade med mig telefonen? Hur som helst kände jag att jag var tvungen att dubbelkolla detta innan fortsatt letande. Det bar då av hemåt.

Väl tillbaka på hotellet visade det sig till min lättnad att telefonen aldrig varit med. Det ljud jag hörde när jag drog upp västen ur tröjan måste ha berott på att dragkedjan på västen slagit emot en av soptunnorna. Väldigt klantigt av mig, men skönt att problemet var löst.

Det hade nu gått lång tid, och samtidigt hade det knappt blivit något cyklat, så jag gav mig ut igen.

Denna gång gick det bättre. 

Roligt att komma ut på cykeln även om det "bara" var i rullfart

Så länge det cyklades lugnt och utan större insats fungerade det att cykla. Väl tillbaka på hotellet var det bara att vänta för att se om förkylningen skulle bli värre, oförändrad eller bättre.

På kvällen blev det födelsedagsmiddag med Ulla-Britt och oss 15 andra på resan. Det blev den godaste middagen, hittills.

Vi gick i säng ganska tidigt och i natt sov jag för första gången hela natten, sedan vi kom hit. Alla andra dagar har jag knappt sovit på grund av den störande förkylningen, men nu var det bättre.

Idag vaknade jag upp och kände mig för första gången ganska pigg och pulsen var normal. Roligt att cyklingen i går gav det positiva måendet en skjuts. Det börjar kännas som att om några dagar borde det gå att träna på som vanligt om det fortsätter på detta sätt.

I går kväll var vi och fixade innan morgonens födelsedagsfika med skumpa. Pappa Lennarts 70-årsdag började riktigt trevligt nu på morgonen och han verkade mycket nöjd med sina presenter.
Vi barn gav honom tre dagar i Barcelona med F1 och dessutom en personlig fotobok.

Lunchdags

Vädret!? På Lennarts födelsedag till på köpet är det för första gången bra väder. Sol hela dagen och ca 25 grader. Riktigt skönt. 

Sonen menade att han körde magi - "den flygande flaskan"

Vätternrundan 2015: Team Sportia Umeå - SUB 8

Efter att kört Vätternrundan tre år i rad 2011-2013 bestämde jag mig att i år ta en paus. De mål jag satt upp var uppnådda och det kändes som utmaningarna för stunden var uttömda.

2013 cyklade vi runt sjön på 7.44 och det kändes som att det fanns mer att ta av om vi hade haft ett högre mål för gruppen. Jag hade då på mina tre år haft en snittid på 7.55 och bättrat tiden för varje år. Som cyklist har jag också kontinuerligt utvecklat min kapacitet och min förhoppning var att 2014 skulle bli mitt bästa år, hittills. Att sätta ett mål på under 7 timmar kändes dock trots detta lite väl långt borta. Därför blev det en paus.

Jag hade ingen tanke om att köra Vätternrundan 2015 heller, trots att målet är att vara ännu starkare nästa år, utan jag har haft helt andra mål i sikte inför nästa säsong. Främst handlar det om Mastercupen/Veterancupen och att komplettera med en ny disciplin - tempo.

Så blev jag kontaktad av initiativtagarna till en ny typ av VR-satsning. En satsning som innebar att plocka ihop ett gäng cyklister där alla skulle komma från Umeå med omnejd. Målet skulle vara att cykla under 8 timmar och förutom själva loppet också få till lite gemensamma träningar etc. Team Sportia i Umeå sponsrar satsningen. Efter lite funderingar och resonemang med bror som också erbjöds att vara med kom vi fram till att detta kunde vara en rolig ingång.

I samband med att vi skulle bestämma oss blev jag och bror också erbjudna att vara med i Ride of Hopes Sub 7.30 grupp. Det kändes också tilltalande, då det alltid är roligt att utmana sig ännu mer när det gäller själva cyklingen. När vi vägt in helheten med att TeamSportia-gruppen blir en lokal satsning, att vi får möjlighet att lära känna fler i området, att vi har stor tilltro till initiativtagarna och att det verkligen gagnar cyklingen häromkring valde vi Team Sportia sub 8.

Så 2015 blir det till att köra i gemensamma kläder från Team Sportia, medan de tidigare tre starterna skett i HappyMTB:s regi.

Peter Olofsson och Tobias Rosenkrantz från Sävar CK som skött det administrativa och det mesta av förarbetet har gjort ett mycket bra jobb, och snart är det mesta praktiska klart och vilka som ska delta är också snart spikat.

Vad gäller det sportsliga så ha jag erbjudits att vara ansvarig för gruppen/kapten, medan Tobias R och bror blir vicekaptener. Jag tror och hoppas att det ska fungera fint att tillsammans med gruppen lotsa oss in under 8 timmar.

Vi satsar på 30 deltagare och att vi tillsammans ska få till ett antal träningar under våren för att bli så effektiva som möjligt i vår belgiska klunga. En förutsättning för att bli effektiva är att vi inte är för många cyklister som går runt och att det är en stor fördel om alla tränat ihop. Tanken är därför att vi håller oss till vår grupp under själva loppet och inte kör tillsammans med andra grupper och/eller cyklister även om de har bra kapacitet.

Blir vi för få som orkar gå runt när vi kommit en bit in i loppet är det möjligt att vi gör några undantag från detta och släpper in fler cyklister som kan gå runt med oss och säkerställa att vi håller farten som krävs.Sådana beslut får dock tas under själva loppet.

I övrigt kommer vi att sätta ett schema för hela rundan för att säkerställa att vi håller rätt fart, vi kommer att ha helt egna depåer och vi kommer att sätta samman ett dokument kring vad som gäller före men framför allt under själva loppet.

Sedan vet alla vi som tidigare kört i snabbgrupper att det krävs mycket träning och bra förberedelser.
och att det inte får strula allt för mycket på vägen. Det är ju ändå så att vi behöver ligga på ett snitt just under 40 km i 30 mil, och det fixar man inte hur som helst.

Ja, detta känns som en rolig grej och som en bonus till övriga satsningar jag planerar för 2015. Allt eftersom bitarna faller på plats återkommer jag med fler tankar.

Det känns inspirerande och bra att få till ett samarbete med Team Sportia och med många cyklister i närområdet - så nu kör vi.

Här kommer den tempobomb du väntat på!?

Så var det dags. Här kommer den information jag hållit på, den information som ni efterfrågat - eller eller kanske inte alls!?

För att bygga upp spänningen har jag kört några cliffhangers den senaste veckan och kanske har jag nu byggt upp förväntningarna eller farhågorna allt för mycket!?

Ni kanske har trott att familjen köpt en lägenhet på Mallorca och kommer att vistas varje vinterhalvår där från nu och all framtid. Nej, så är det inte även om tanken på många sätt är tilltalande.

Kanske trodde ni jag vunnit en miljonvinst på travet - hade inte varit fel, men tyvärr.

Jag har inte heller sagt upp mig för att leva på sparade pengar, motivation och kärlek.Jag trivs bra med mitt arbete så jag håller nog fast vid det ett tag till.

Inte heller har jag köpt en Picasso, fått ett proffskontrakt i cykling, erbjudits en huvudroll i nästa storfilm eller blivit utnämnd till årets bästa chef.

Nu när ni sänkt förväntningarna en del släpper jag nu det jag kallat för bomben.

Här kommer det: Jag har nu blivit med tempocykel. En helt ny fin och snabb tempocykel.

Nu tänker nog några av er - och? Det var inte mycket att bygga upp en bomb kring.... Medan andra nog blir lite taggade och intresserade!?

Någon av er tycker säkert denna satsning/investering är korkad. Köpa en ny dyr tempocykel då jag inte vet om jag kan bli bra på detta, om jag ska tycka det är kul, och att inte ens veta att min kropp pallar med tempoställningen som krävs i sammanhanget!? Inte smart!

Ja, så kan det vara men efter många och långa funderingar bestämde jag mig för att: Nu kör vi! Jag står för det och det känns rätt, sedan vet man aldrig hur det ser ut när satsningen utvärderas. Men visst måste man våga för att ha en chans att vinna!?

Innan du bestämmer dig vad du ska tycka - läs hela inlägget. Sedan är ju alla fria att ha sina egna tankar och sina egna mål.

För min del väger jag också in och tänker in så mycket mer än själva cykeln. En tempocykel är tänkt att betyda så mycket på så många sätt.

En sak är att detta blir ett avstamp för att se framåt, hitta motivation och sätta mål. Att mitt i den livssituation vi befinner oss hitta något nytt och kul att fokusera på. En symbol för hur jag vandrar vidare, eller kanske trampar vidare...

Den nya tempocykeln betyder till att börja med att jag behöver lägga om hela mitt träningsupplägg. Detta då det inte är riktigt samma kvalitéer som krävs för landsväg som för tempo.

Sedan behöver jag förstås också ägna tid i tempocykeln även under vintersäsongen för att vara bättre förberedd när säsongen börjar.

Jag börjar alltså med något jag aldrig tidigare provat, men som jag har en känsla av kommer att kunna gå riktigt hyfsat med tiden, bara jag har tålamod. Det är inte sommaren 2015 jag ska vara som bäst utan kanske 2017?! Sedan vore det inte helt fel om det redan kommande säsong känns att jag är på rätt väg.

Tanken är alltså att jag kompletterar min huvudgren landsvägscykling med tempo och dessa två discipliner är tänkta att ligga som fokus i träning och tävling. Sedan har jag MTB som en liten bonus och inte som ett fokus.

Min nya tempocykel innebär också att mina mål och satsningar för nästa och de kommande säsongerna ser ut att bli helt annorlunda. Går allt som jag tänker blir det mycket nytt.

Bland annat är det ju så att det inte finns några tempolopp i Västerbotten. En ny tempocykel är alltså även en ingång mot fler resor, både på gott och ont.

Planen är alltså att resa mer och i samband med varje resa förhoppningsvis både få in tävling både på racern och tempocykeln.

Utifrån det är planen att satsa på att delta i så många deltävlingar som möjligt i den riksomfattande Mastercupen. Det kan också bli en del lopp i Seniorcupen. I båda fallen sätter väl i första hand tiden och avståndet gränsen. Tävlingarna som ligger väldigt långt söderut - läs ex Skåne är inte aktuella.

Om det sedan känns bra och går bra under säsongen blir det stora målet att delta på SM, och förhoppningsvis prestera så bra det bara går där. Det finns större förutsättningar år ett att det ska gå hyfsat på landsvägsloppet, men det känns mer meningsfullt att åka långt om man även kan vara med på tempoloppet. Där blir det nog mest se och lära, vilket blir huvudinriktningen år ett när det gäller tempo.

Det behövs alltså en hel del bra och fokuserad träning för att inte helt göra bort sig och det ska bli platt fall. Men att våga för att vinna är som sagt alltid helt rätt.

Jag tänker alltså att det rent allmänt blir många fler trevliga arrangemang de närmsta somrarna och dessutom att vi under sommarmånaderna ska kunna slå två flugor i en smäll genom att få husvagnssemestrar i anslutning till flera av dessa arrangemang. Katten kör ju både löpning och cykling så jag hoppas att vi kan hitta trevlig träning och bra arrangemang även för henne. För sonens del blir det till att söka roliga upplevelser. Alla tre gillar vi campingsemestrar.

Jag planerar alltså för fler cykelarrangemang och samtidigt mer tid med familjen och fler semestertripper. Sedan får vi se hur allt går att få ihop och hur det verkligen blir. Men det blir en senare fråga.

Förutom allt ovanstående känns det riktigt spännande att ha satsat på en så stor investering och jag hoppas att det kommer att bidra till motivationen både nu och framöver.

Alla snygga bilder på skönheten kommer förhoppningsvis i morgon. Då hoppas jag den ska vara monterad och klar. Lite osäker känner jag mig dock då jag inte har koll på detaljerna på samma sätt som på en racer. Men det ska nog gå.

Okej då. Här kommer en bild från kartongen, och är det inte så att lite av cykeln också syns!? Några av er vet vilket märke cykeln har då ni känner igen utformningen av kartongen, andra vet inte mer.

Vad det är för cykel? Ja, den informationen kommer inom kort. Jag kan dock säga att det inte kommer att vara cykeln som sätter gränsen för prestationen. Känns rent allmänt roligt och spännande.

Kass...ett

I tordags var det skolchefskonferens i Lycksele, vilket ligger 105 km från hemmet. Jag bestämde mig för att cykla fram och tillbaka.

Vi skulle börja klockan nio i Lycksele så planen var att rulla hemifrån en stund efter fem för att också hinna duscha och byta om i Lycksele innan vi började.

Kvällen innan kollade jag vädret för morgondagen och insåg då att det troligen skulle vara mörkt när jag behövde åka, och inte hade jag någon lampa heller. Jag fick därmed revidera planen en del. Det blev till att ta bilen och köra några mil så att solen skulle hinna gå upp.

Jag parkerade bilen i en parkeringsfika, tog fram cykeln och började trampa de ca 7 milen som var kvar innan jag skulle nå Lycksele. Det rullade på bra om jag bortser från att det regnade exakt hela vägen. Det var trots allt inte så kallt, vilket gjorde situationen hanterbar.

Väl framme väntade jag en stund på mina ombyteskläder som vår nämndsordförande tagit i sin bil. Dusch, ombyte och sedan möten.

På eftermiddagen var det åter dags att byta om, skicka de andra kläderna i bilen och sedan sätta sig på cykeln. Jag hade bara cyklat några kilometer då cykeln började låta som ett tröskverk. Ljuden blev allt värre och till slut började även kedjan hoppa mellan växlarna. Jag var väldigt förbryllad kring vad som var fel. Jag insåg att risken var stor att det skulle bli totalhaveri.

Efter ett antal stopp och en dryg timmes cykling var problemen så stora att jag såg var huvudproblemet låg. Kassetten bak höll på att lossna!! Jag fortsatte trampa, cykeln levde om och växlarna hoppade. På något sätt nådde jag dock till slut bilen vilket kändes bra.

Väl hemma drog jag fast kassetten, men allt var ändå vint och relativt löst. Ja, jag vet inte riktigt vad som är fel på hjulet. Kanske bara kassetten, mest troligt är det dock också problem med själva hjulet. Om jag löser detta - är då åter cykeln i topptrim!? Ja, det är för närvarande mycket osäkert då det kändes som att även levde om på andra delar av cykeln. När jag kom hem vid halv sju på kvällen hade jag ingen större ork att rodda vidare i problemen, och ännu har det inte skett. Så någon klarhet i omfattningen på problemen har jag inte.

Ja, det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det är dock alltid skoj med cykling och trots allt rullade jag ca 15 mil på en dag vilket är helt ok.

Vännästrampet 2014 - Racerapport från en bra dag

Så det då dags för den fjärde upplagan av Vännästrampet. När jag vaknade och tittade ut spöregnade det vilket inte kändes optimalt. Det riskerade att minska deltagarantalet och framför allt ville jag undvika att cykla i spöregn.

 Efter frukost och packning av bilen åkte jag till starten som låg på Vännäs Bad och Camping. Då det som vanligt är en del praktiskt att stå i när man både är cyklist och arrangör såg både jag och bror till att vi var på plats mer än 1,5 timme före start.

Allt eftersom började cyklisterna att dyka upp och det skulle visa sig att deltagarantalet blev riktigt bra. Framför allt med tanke på att efter att vi spikat datum för Vännästrampet hade både Åre Challenge och Veteran-SM lagt sina lopp på samma helg. Självklart tappade vi några deltagare på grund av detta, men vi blev ändå ett 40-tal cyklister vilket jag tycker är bra. 

Bror informerar deltagarna inför starten

När loppet skulle starta hade det klarnat upp och vädret var perfekt under hela rundan som totalt var på 124 km.

Från Vännäs till Nordmaling var tempot ganska högt uppskruvat, men med avsaknad av utbrytningar. Det fortsatte på samma sätt från Nordmaling bort mot Nyåker. De långa slakmotorna mot Bjurholm tog dock ut sin rätt och allt fler släppte huvudklungan.

Jag hade varit passiv de första två milen för att därefter vara en av 8-10 personer som hjälpte till med farthållningen.  Efter att ha tagit en gel och då hamnat längre bak i huvudklungan började jag ana oråd då jag såg att några starka cyklister började söka sig framåt. Raskt svepte jag de flesta, och visst visade det sig att jag haft rätt.

Det blev en rejäl utbrytning, och tempot var väldigt tufft. Jag lyckades dock bryta mig med och blev en av fem som kom loss. Vi teamkörde för att hålla de jagade ifrån oss och ganska snart insåg jag att klungan bakom med all säkerhet inte skulle komma i kapp. Detta grundade jag på att vi långsamt utökade avståndet och att vi fått med flera starka cyklister.

Tätgruppen uppför branta Agnäsbacken.

Rejält ansträngd redan i Agnäs med 40 km kvar.

Ansträngningsgraden blev inte lägre. Förningarna började ta på.

Det fortsatte att gå stenhårt i vår grupp och det slet verkligen. Jag insåg att det skulle bli tufft med 6 mil i utbrytning med denna intensitet. Intensiteten fortsatte dock. Efter ett tag släppte Peter Sjölund från Gottne och vi var fyra kvar i tätgruppen. Väl framme i Bjurholm och med ca 30 km kvar började de ”riktiga” backarna. I den första backen släppte André Malmfjord från Gimonäs CK.

På vägen från Bjurholm mot Vännäs var vi nu tre kvar i täten och Karl Walleij bombade på rejält.

 Nu var vi tre kvar. Det var förutom jag, Karl Walleij från Fuji Racing Team - Frösö IF och Tobias Rosenkrantz från Sävar CK.  Själv började jag känna mig allt mer stekt och fick när det var ca två mil kvar stå över några förningar för att inte släppa i de tuffare stigningarna.  Framför allt Walleij körde riktigt hårt.

Jag insåg att min form inte skulle vara tillräcklig utifrån de senaste månadernas träning och dessutom var mina motståndare riktigt starka. Målet var därför i första hand att klara den sista tuffa backen och därefter rulla med till målbacken. Jag hade inga större förhoppningar att kunna ta någon av dem i målbacken.

Med hjälp av en hel del mjölksyresprut klarade jag sista backen och nu var det slätta en kort bit innan det skulle bära utför. Nöjd över att kunnat hänga med tog jag en gel och då smällde det. Det blev ett ryck och jag låg för långt bak. Tappade direkt 10 meter. Ställde mig upp för att gå i kapp. Tog några meter, men sedan blev det krampkänning i baksidan av låret.

Kanske hade jag kunnat gå ikapp med mina sista krafter, men jag valde att inte prova. Jag tänkte i stället att det var större chans att säkra min placering om jag körde smart den mil som var kvar och där det dessutom var ca 4 km utför. Vi hade också nyligen fått rapport om att vi låg ca 4 minuter före den jagande gruppen. 

Jag tog därför mitt eget tempo och lade mig en bit under tröskel. Detta för att ha lite sparat om det skulle dyka upp cyklister bakifrån. Jag tittade med jämna mellanrum, men klungan syntes inte till. När jag kom in i målbacken med två kilometer till mål syntes fortfarande ingen till. Jag tog det därför ganska så piano uppför backen och rullade i sakta mak in på en tredje plats. En placering jag är mycket nöjd med.

I mål var jag två minuter från segraren, men hade hållit avståndet på ca 4 minuter till förföljargruppen vilken bestod av 9 cyklister inklusive de två som funnits med i vår tätgrupp.

2014 års vinnare - Tobias Rosenkrantz

Vinnare av årets Vännästrampet blev Tobias Rosenkrantz, som lyckades slå Karl Walleij, 2012 års vinnare. Tobias har verkligen fin form, då han för två veckor sedan vann Krafttrampen i Skellefteå.

Bror låg långt uppe i klungan under stora delar av de första 6 milen. När vi gjorde vår utbrytning var han mycket nära att gå med, men hamnade i den första förföljargruppen där han bidrog med mycket arbete för att försöka gå i kapp vår grupp. Tyvärr har han haft problem med ryggen sista veckan vilket inte är optimalt för över tolv mils cykling, vilket tillsammans med mycket arbete i sin grupp gjorde att han i slutbacken tappade några placeringar. Med en bättre fungerande kropp är jag övertygad om att resultatet blivit ännu bättre.

Bror med krigarlook i jakten på oss i tätgruppen

Vi hade också många andra i föreningen som var med i dag, både i huvudklungan och lite längre bak. 

Hans Johansson från klubben spräckte sitt däck med många mil kvar, men lyckades med hjälp av boende och deras silvertejp laga däcket så pass bra att han kunde rulla i mål med några lagkamrater. Silvertejp är verkligen fina grejer. 

Rent allmänt verkade lagkamraterna nöjda med sina lopp.

Efter målgång rullade vi ner till Vännäs Bad- och Camping för lite snack, fika och prisutdelning. Som vanligt blev det en tårta till vinnaren av dam- och herrklass. Jag som själv var mycket nöjd var dock inte mest framgångsrik i familjen. Katten vann nämligen damklassen, och det också på en personlig rekordtid.

Katten först i bild glad redan här, trots att segern inte var säkrad.

Jag är mycket imponerad av Katten då hon de senaste månaderna haft ännu mindre cykelträning än mig, och ändå lyckades så bra.

För övrigt hade denna upplaga av Vännästrampet den klart snabbaste vinnartiden av de fyra lopp som vi genomfört.

För egen del var det en tuff dag på jobbet. Snittpulsen under de dryga tolv milen hamnade på 85% av maxpuls. De sista nittio minuterna där vi var loss från huvudklungan var min snittpuls 90% av max. Inte underligt då att man blir lite trött.

Som jag uppfattade det blev 2014 års upplaga av Vännästrampet lyckad. Vad det verkade var cyklisterna nöjda med arrangemanget och jag känner inte heller till några incidenter efter vägen. Med andra ord riktigt bra!

Jag vill också tacka alla er funktionärer som gjorde detta arrangemang möjligt.

Tack för i år och vi hälsar alla deltagare från årets Vännästrampet välkomna nästa år. Det gäller också självklart er som inte hade möjlighet att delta i år.

Alla fina bilder i detta inlägg är tagna av Erik Åström, fotograf och journalist på Umeå tidning.


Från vår hemsida:

Vännästrampet 2014

Vännästrampet 2014 är nu genomfört och nedan finns preliminär mållista:

03:12	Tobias Rosencrantz	Sävar CK
	Karl Walleij	Fuji racing team - Frösö IF
03:14	Tomas Åström	Vännäs CK
03:18	Henrik Sjöberg	Gimonäs CK
	Kalvis Kons	Gimonäs CK
	Peter Sjölund	Gottne CK
	Anders Johansson	Gimonäs CK
	Jonas Söderström	Sävar CK
	Peter Olofsson	Sävar CK
	Andre Malmfjord	Gimonäs CK
	Tord Berglund	Volvo
	Joakim Åström	Vännäs CK
03:23	Christer Helmersson	Vännäs CK
	Rolf Stern	Obbola IK
	Christer Lundin	Vännäs CK
	Niclas Nyman	Vännäs CK
	Niclas Store	Stöcke TS Järnet
	Björn Tunemalm	Stöcke TS Järnet
03:24	Fredrik Norlin	Umeå
03:25	Kent Tano	CK Laponia
03:31	Klas Hjelm	Vännäs CK
03:34	Olof Stenlund	Gimonäs CK
03:37	Peter Boglund	Sävar CK
03:43	Jonathan Love	Stöcke TS Järnet
03:57	Hans Johansson	Vännäs CK
	Kjell Ekholm	Vännäs CK
03:58	Christer Tjäder	Vännäs CK
	Katarina Forsberg	Vännäs CK
04:00	Stefan Nyström	Gimonäs CK
04:01	Lennart Johansson	Umeå
04:02	Andrew Allen	Umeå Slowriders
	Anouschka Hof	Umeå Slowriders
04:10	Lotta Mårtensson	Stöcke TS Järnet
04:11	Christofer Svanefjord	Vännäs CK
04:12	Johan Lindsjö	Sävar CK
04:17	Mats Svanefjord	Vännäs
05:28	Per-Olof Roos	Åseda
DNF	Carl Tano	CK Laponia
DNS	Alf-Roland Johansson	Skellefteå
DNS	Patrik Skoglund	Umepostens IF
DNS	Samuel Brännlund	Obbola IK/Merida Team Sweden

Vid felaktigheter i listan så maila styrelsen@vannasck.se

Sundsvall Classic - förvånansvärt bra

Sedan Tova blev sjuk i maj har träningen varit mer eller mindre sporadisk. Den senaste månaden har träningen varit ännu sämre. Dock har jag fått till några hyfsade pass de senaste två veckorna.

Man kan säga att när Tova blev sjuk försvann också cykelsäsongen. Jag har missat en mängd tävlingar....

Det skulle dock vara roligt att avsluta säsongen med Vännästrampet, Cykelvasan och sedan Själevadsfjärden runt. 

För att bättra på formen startade jag idag i ett preparelopp - Sundsvall Classic. Det passade perfekt då det bara var två mil till start från den camping vi legat på i veckan.

Min ingång i loppen brukar vara att dra mycket, göra utbrytningar och vara först att täppa luckor. Idag visste jag att någon sådan form inte skulle finnas.

Jag valde istället ett spårsnålt och taktiskt lopp. Vi var ca 150 st till start på 10 mil.

Loppet var ganska avvaktande och inga utbrytningar höll. Det blev istället så att backarna allt eftersom skördade offer. Själv kände jag mig pigg och stark och karaktären på loppet passade bra.

Efter halva loppet var vi nere på ca 30 st i tätklungan, och när det var ca milen kvar var vi fortfarande 25.

Så kom vi till en längre backe och två stycken gick loss. Jag insåg faran och tillsammans med en annan cyklist anslöt vi. Vi tittade bakåt och hade fått lucka. Jag och killen som dragit ikapp med mig turades om att dra och de två andra hjälpte till sporadiskt. 

Allt eftersom utökade vi avståndet till klungan och hoppet ökade om att det skulle hålla. I näst sista backen körde vi en fartökning och då släppte en av de andra cyklisterna. 

Vi fortsatte trycka, och jag hade ingen aning om vart målet var. Så helt plötsligt var vi på upploppet och jag kom in helt fel. En av cyklisterna fick lucka och jag var trea. Satte så igång spurten och rundade ganska lätt till andra plats men han inte förbi vinnaren.

Trots en inte helt lyckad spurt blev det maxutdelning. Tvåa av ca 150 cyklister med så bristfälliga förberedelser. Ja, bättre kan det inte bli. Roligt.

En trevlig bansträckning i fint väder. Dock var asfalten den allra sämsta jag någonsin tävlat på. Den var bitvis så dålig att man i vanliga fall dragit sig från att träna där....

Nu blir det dusch och sedan tillbaka till campingen. I morgon åker vi hem till Vännäs.

Sämre - igen.....

I går kväll anmälde jag mig till Veterancupens deltävling som hålls i Gottne på söndag. En riktigt spännande utmaning att mäta sig med vassa cyklister från stora delar av landet.

Jag var även i fjol anmäld till Gottne Veterancup, men det blev ingen start i och med att Tova även då låg på sjukhus och jag orkade inte samla kraft för att åka.

Vi får se hur det blir i år. I går när jag anmälde mig var Tova lite bättre och hoppet började öka, men i dag har läget blivit extremt mycket sämre. Man skulle kunna säga att Tova mår minst lika dåligt som då hon förra fredagen åkte in till sjukhuset, men nu har de flesta behandlingsmetoder redan misslyckats. Jag känner mig ganska uppgiven till det mesta just nu.

Jag hoppas att jag vill, kan och orkar vara med på söndagens tävling. Självklart för att det har varit ett av säsongens uppsatta mål, men framför allt för att då mår ändå min lilla Tova åtminstone lite bättre.

Detta blir ett av mina kortare inlägg - orkar inte skriva mer nu.

Tova hos bror med familj när hon nästan återhämtat sig från sin tuffa tid i maj/juni. Några dagar innan hon åter hamnade på sjukhuset. Tova, jag vill av hela mitt hjärta få se dig så här igen.

Efter regn kommer solsken - Tre cykelrundor och ett kalas på samma dag

I går skulle den gamle resa sig upp och det smällde till i rygg och nacke. Idag var det i alla fall inte sämre - vilket var mycket lovande. 

Planen för dagen var att cykla till Umeå för att se på Melvins fortbollsmatch, och efter matchen cykla vidare. Jag hade kvällen innan gjort specialpannkakor och packade nu med möjlk, kaffe och vatten för cykling.

Innan avfärd masserade Katten musklerna i ryggen och nacken. Problemen sitter i nackspärr och muskelspänningar och hennes händer tillsammans med Voltaren gjorde underverk. Det blev helt klart bättre, om än inte bra.

Jag kom iväg sent och Katten som åkte bil med Melvin kom iväg före mig. När jag kom till Umeå tog jag en mindre smart väg vilket gjorde att det blev bra mycket längre. Jag han dock precis till matchen.

Det blev en trevlig match i gassande sol som slutade 6-6. Perfekt - alla glada.

Efter avslutad match cyklade jag hem till Klas, som bor i närheten av där matchen var. Efter ett tag kom bror som också cyklat från Vännäs. Tillsammans tog vi en tur på södra sidan mot Vännäs.

Klas tog en bild på mig in action

--- och jag tog en bild på bror och Klas.

Från kanonväder slog det om och himlen öppnade sig. Vi blev rejält blöta, men faktiskt inte så kalla. Framme i Vännäsby blev det en paus på Statoil innan vi vände tillbaka mot Umeå. När vi följt Klas någon mil vände jag och bror åter hemåt mot Vännäs.  Roligt att cykla med andra. Totalt blev det närmare 11 mil idag i ett relativt moderat tempo.

Avslappnad Klas på Statoil

Direkt efter avslutad cykelrunda blev det en snabbdusch innan hela familjen gick till bror med familj. Vi skulle fira att deras yngsta Iris fötts och att storebror Henning fyllt år.

Tova nöjd och glad - snart kladdkaka.

Vädret hade åter slagit om och vi kunde sitta ute och fika.

 Väl hemma blev det lite middag. Då det är MTB-tävling nästa vecka hade jag planerat att träna ner mig den här veckan. Samtidigt blir det lite träning veckan som kommer, både beroende på fotbollsmatcher, mycket arbete och att jag släpper på  träningen.

Därför bestämde jag mig efter lite betänketid för att åter svida om till cykelkläder, leta fram MTB:n och ge mig ut på Vännäs CK:s gemensamma träning.

Det blev en trevlig runda, där jag tryckte på mindre än vad jag brukar på våra gemensamma träningar. Det blev några fartökningar, men i övrigt väldigt kontrollerat. Det var helt i linje med plan.

Hans och Niklas i front.

En paus för att vänta in alla. Frustrerande att stå still på grund av mygginvasion. Vet inte var alla kom ifrån.

Helmersson i stilstudie i ett av många lerpartier idag.

En smutsig man anlände hem. 

Efter avslutad träning som tillsammans med förmiddagens cyklande uppgick till fem timmar blev det ett pass med tvättning. Både cyklarna var smutsiga och det tog en rejäl stund innan de åter var igenkännliga. Därefter skrubbning av man och cykelkläder. Efterarbetet tog nog nästan lika lång tid som cyklingen, men vad gör man inte för sina ögonstenar till cyklar!?

Hårdkörning

Natten tillbringades på sjukhuset med Tova. Vännäs CK kör träning vid 10.00, så den hade jag ingen möjlighet att hinna hem till. Däremot hade jag och bror pratat ihop oss om att köra ett MTB-pass lite senare på dagen.

Jag var hemma 10.50 och redan 11.15 var vi på väg ut i naturen och det fina vädret.

Bror hade planerat en tvåtimmarsrunda, och tanken vara att vi skulle köra jämt och hårt hela passet. Med andra ord var målet att få till en runda som är mer lik en "riktig" MTB-tävling än hur vi brukar cykla på våra MTB-träningar. Vid dessa går det oftast lugnt på slättan och stenhårt i backarna. Det är mycket bra intervallträning, men något annat än vad vi siktade på idag.

Bror hade fått till en riktigt bra och varierad runda med både stig, grusväg, sand, asfalt och lera. Det var också ganska så kuperat. Vi körde en lugn uppvärmning på ca 10 minuter innan vi började trycka på, och sedan var det bra fart hela rundan.

Min form har varit obefintlig en längre tid, så därför kändes det bra att jag hängde på bra och också kunde vara uppe och trycka på utan att fullständigt ta slut. Helt klart ett steg i rätt riktning.

Nästan hemma efter en bra MTB-runda. Blev inte läge att dra fram kameran,
under själva rundan då det gick hårt hela vägen.

Det blev tufft och hårt, vilket jag hoppas långsiktigt ska bidra till en bättre form. MTB-rundan var som vanligt lite mer av traktorpulling och lite rå. Jag fick kämpa mig genom lera och gyttja, vilket visade sig på både cykel och kläder. För övrigt blev inte cykeltröjan ren trots Vanish.

Smutsig cykel och smutsiga ben.

I morgon är det cykling med stil, finess och lite mer av formell ett. Det är nämligen träningstävling på LVG med Vännäs CK. Det blir ytterligare en bra förberedelse och ett led i att förbättra kapaciteten.

Om tractorpulling eller formel 1 är att föredra är en smaksak. Jag gillar båda, men fortfarande dras jag mer mot fart och stil.

Långsiktigt hoppas jag att dagens och morgondagens rundor ska föra mig framåt.

Om vi bara ser till morgondagens LVG:s-arrangemang, var dock dagens urladdning inte optimal. Det lär nog göra att kroppen är tärd i morgon kväll. Återhämtningen brukar också vara sämre när formen inte är på topp. Men eftersom detta lopp främst är ett led i förberedelserna för kommande tävlingar, så var detta enligt plan.

Jag hoppas dock att jag kommer att vara så pass pigg i morgon att jag kan vara offensiv och därmed få mig ytterligare en rejäl genomkörare.